Provinsvalen i Irak 31.01.2009 |
........................................................................................................... |
Insidan 31.01.2009 Stycket ovan är från Liam Norbergs självbiografi Insidan. Efter tre dagars intensivt skrivande, jag har skrivit ungefär femtio worddokument, var det dags för att fylla på batterierna. Jag läser Insidan, känner igen miljöerna, personerna, händelserna och är med själv ... Mer berättar jag inte nu. Läs mer om Insidan här. |
........................................................................................................... |
En stor grupp EU-parlamentariker har skrivit till Turkiet om Mor (St) Gabriel 31.01.2009 I tosdags skrev ett stort antal EU-parlamentariker till den turkiska staten och krävde att man garanterade klostrets och klosterbornas säkerhet. Läs brevet här. Jag reste till Turabdin för att undersöka hoten. Klicka på länkarna nedan för att läsa mina artiklar som har översatts till fyra språk och sänts till beslutsfattare inom EU, Turkiet och USA. Tidningen Kulturen Sydsvenskan Evrensel AINA 1, AINA 2 och resultatet av dem här |
........................................................................................................... |
Obama och Alarabiya 31.01.2009  |
........................................................................................................... |
Dödandet av valdeltagarna har börjat 30.01.2009 - Det är för jävligt. Tre av de som kandiderat är mördade och minst fyra volontärer som ideellt jobbar på vallokalerna har också dödats. Många irakier man pratar med vägrar rösta, från början väntade vi oss ett deltagande på ungefär femton miljoner röstberättigade. Nu hoppas jag att svensk, och annan västerländsk media, inte låter sig luras och gör om samma misstag som i valet 2005. Den här gången vädjar jag till alla redaktörer att tänka sig för innan de basunerar ut manipulerade bilder om ett bra val och ett Irak som börjar närma sig demokrati. Dödade människor är inte början på en demokrati! |
........................................................................................................... |
Kom inte och säg att det beror på att Södertälje tagit emot fler 29.01.2009 De flesta på Södertälje sjukhus gör ett bra jobb men det finns en liten grupp bittra, okunniga, ensamma och/eller psykiskt sjuka sjukvårdsanställda som inte tar tag i sina egna problem utan projicerar dem på andra. Kom inte och säg att det beror på att Södertälje har tagit emot fler invandrare än andra kommuner! I slutet av åttiotalet blev jag trakasserad av min kollegor på en vårdcentral för att jag sade ifrån. Jag blev trött på vissa personers rasistiska åsikter, farlig idioti som gick över patientsäkerheten. Det slutade med att hela vårdcentralen hamnade i en djup kris. Ledningen kunde inte rå sig på rasisterna. För två år sedan fick jag ett långt handskrivet brev av vårdcentralschefen som tjugo år efteråt fortfarande hade dåligt samvete. När jag såg Debatt fick jag en idé: Alla som vill kan få läsa brevet. Det skulle lika gärna kunna handla om intensivvårdsavdelningen på Södertälje sjukhus 2009. |
........................................................................................................... |
Beträffande superagenten och supersnuten 28.01.2009 I rättegångarna mot Liljegren dömdes hans infiltratör Max Åström till tre och ett halv års fängelse i tingsrätten. Han valde att inte överklaga till hovrätten, vilket inte heller åklagaren gjorde. Något som många fann märkligt. Sju andra personer dömdes till långa fängelsestraff. Detta helt baserat på Åströms uppgifter. Ingen annan bevisning fanns. Ord stod mot ord. Liljegren friades. Åström blev inte betrodd av rätten, han hade under tiden för infiltrationen nyttjat både kokain och anabola steroider. Hans utsago blev däremot underlag för domarna mot de sju andra - och detta som enda bevisning. Stycket ovan är från en artikel jag skrev i mars 2006, läs den här. Min undersökning om den svenska polisens korruption har aktualiserats och i dagarna kommer alla artiklar att publiceras på nytt. |
........................................................................................................... |
Tidningen Kulturen om Mor Gabriel 28.01.2009 |
........................................................................................................... |
Ett av mina reportage om Mor Gabriel i turkiska tidningen Evrensel 28.01.2009 |
........................................................................................................... |
Provinsvalen i Irak och en uppgiven Robert 27.01.2009 Jag hade inte hört något från honom på länge och ville veta hur det stod till. Han brukar alltid vara glad, optimistisk och full av hopp. Jag brukar fyllas av energi efter att ha pratat med honom. Inte denna gång. Han lät deillusioniserad och trött. Det är provinsval i Irak om några dagar. Förra gången det var val i Irak, när det var val till regeringen och parlamentet, höll jag och min amerikanske vän på att bli osams. Han hade nämligen uttalat sig positivt om valet och kallat det för demokratiskt. Själv hade jag skrivit flera artiklar om valfusket, läs en här. Jag hade intervjuat irakier som berättade att de hotades till livet för att rösta på det ena eller andra partiet, jag skrev om valurnor som aldrig kom fram och om platser där det bara fanns valsedlar till ett enda parti. Många icke-muslimer kunde inte rösta överhuvudtaget och såg ledsamt på när deras representanter blev utan parlamentsstolar. Robert säger att det är glädjande att se hur kandidaternas kampanjer visar på demokrati. Irak är täckt med posters föreställande politiker som vill vinna provinsvalen. Motvilligt och en aning tyst viskar han sedan om hur ledsen han blev när de strök artikel 50 som skulle ha garanterad minoriteterna, icke-muslimerna, representation i provinsstyret. Läs min artikel om artikel 50 här. I den svenska tidningen Dagen hittade jag ett liknande uttalande. Den svenske FN-representanten i Irak Staffan de Mistura: - Jag blev förvånad och besviken över att artikel 50 inte fanns med i vallagen för provinserna, sa den svenske FN-representanten Staffan de Mistura då. Han sa att den är en indikation på Iraks villighet att skydda sina minoriteters politiska rättigheter. Den sista januari hålls provinsval i 14 av Iraks 18 provinser. Fler än tiotusen kandidater kampanjar för att få något av de 440 mandaten. Under folkomröstningen om ny konstitution och sedan i parlamentsvalet 2005 utsattes väljarna för krypskytte och hot om självmordsattacker från islamistiska terrorister. Debatten om ett väntat valfusk även denna gång är redan i gång. Flera amerikanska tidningar rapporterar att den irakiska regeringen kommer använda sig av en så kallad "Code of conduct" inför rapporteringen av valet. Speciella regler ska gälla alla journalister, irakier och utlänningar, och de måste skriva under ett avtal för att få tillgång till presskonferenser och andra event kring valet. ”Journalister som inte rapporterar på ett ärligt sätt kan förlora rättigheterna till att rapportera inför och under valet.” Straffet för de journalister som inte har följt avtalet är att de antingen kan få en varning eller dyra böter samt att de förlorar rätten till att till exempel intervjua röstberättigade. Enligt Robert är det inte alls den irakiska regeringen utan IHEC, The Independent High Electoral Commission, som utfärdar ”Code of conduct”, och han är mycket kritisk till den och säger att det kan användas i eget syfte, i det egna partiets syfte. Irakiska medier är nästan alla ägda av politiska partier, och styrs av desamma, Iraks medielandskap genom TV-kanaler och tidningar i hög grad är partistyrda. Avtalet kan alltså användas i konkurrensen politiska partier emellan, de kan ju stoppa journalister från ett annat parti från att rapportera. Amin Farhan, ledare för det yezideiska partiet “Yezidi Movement for Progress and Reform”, uttalade sig om början till valfusk i Voice of Iraq i förra veckan. Han anklagade KDP, Kurdiska Demokratiska Partiet, för att skicka beväpnade irakisk-kurdiska soldater att sätta upp valaffischer för att skrämma yezidéer från att rösta på andra än KDP. Min egen folkgrupp assyrier, som också kallas syrianer och kaldéer, har också börjat anklaga varandra för valfusk. Parlamentarikern Ablahad Afram säger till Bagdad Times att prokurdiska assyriska partier har hotat bidragstagare med att dra in bidragen om de inte röstar på deras representanter. Innan vi lägger på säger Robert att han den här gången kommer att följa upp varje anklagelse om valfusk med öppna ögon. |
........................................................................................................... |
Migrationsdomstolen förstår hoten mot irakiska journalister 26.01.2009 Läs hela artikeln här och min debattartikel om hot mot irakiska journalister här. |
........................................................................................................... |
Sveriges drottning är en hjälte 26.01.2009 Tyvärr ser jag en alarmerande utveckling. Det är ett av skälen till att jag tagit initiativet till grundandet av Stiftelsen World Childhood Foundation. Målsättningen är att främja varje barns rätt till sin barndom och att arbeta för bättre levnadsvillkor för utsatta och utnyttjade barn. Den misär de lever i – materiellt, socialt och emotionellt, måste bekämpas. Min vän frågade också om jag ville följa med och se utställningen om människohandel på Etnografiska museet i Stockholm. Anledningen till att min vän, som själv jobbar mot barnprostitution, frågade just mig är att jag också har ägnat tid åt att avslöja och stoppa människosmugglare, pedofiler och barnhallickar. Ämnet, eller dessa verkliga händelser - avskyvärda sådana - är också en del av mitt ständigt dåliga samvete. Det slår mig minst en gång i veckan att jag borde göra mer för sexuellt utnyttjade barn. Jag har i mina resor de senaste åren sett hur exploateringen av barn, och vuxna, ökat markant. Detta även i länder och på platser där man minst kan tänka sig att sådant skulle förekomma. En universitetsstudent har listat artiklar jag skrev i ämnet åt Aftonbladet 2002. Så här presenteras studien: In 2002, Nuri Kino wrote a series of stories for Aftonbladet, Sweden´s largest daily newspaper, on pedophile networks abusing immigrant children. The stories were picked up by several other media outlets; awarded with the investigative award Guldspaden and eventually led to a massive police action and trials where pedophile rings were exposed and terminated. Läs de hårresande ingresserna här . Läs också historien om Valerie, en ensamkommande flicka som tvingades in i prostitution och räddades av en av männen som hade betalat hallicken att ha sex med henne, här. I flera månader låtsades jag antingen vara pedofil som ville köpa barn eller barnhallick. Jag kom i kontakt med en mörk värld, ett Sverige ingen vill ha och som är okänt för de flesta. Bara tanken på vissa samtal jag hade med pedofiler kan få mig att må illa. Men det var och är värt det. Ett stort antal män greps och dömdes, läs mer här. Om ni är intresserade av hur jag gjorde jobbet klickar ni här. Sveriges drottning är en hjälte! Hennes arbete mot trafficking är ovärderligt. De flesta väljer att inte se och göra något åt denna fruktansvärda och vidriga typ av brott. |
........................................................................................................... |
Supersnuten, superagenten och oskyldigt dömda 25.01.2009 I "Justitiemordskommissionen", lådan här till höger, kan man läsa många inlägg och artiklar jag under åren har skrivit om oriktigt och oskyldigt dömda. Jag har bland annat läst och noga granskat domarna mot Tomas Sjöberg som Åström gillrade två fällor åt. Sjöberg har suttit en stor del av sitt liv i fängelse på grund av att Åström har lockat honom, nästan tvingat honom, att göra narkotikaaffärer. Åström ville ha fler guldbrickor hos polisen, han ville leva upp till myten om superagenten. Den som var ansvarig för Åströms operationer hos polisen var den så kallade hanteraren och kriminalkommissarien Olle Liljegren, han ville leva upp till myten om supersnuten. Båda gjorde kometkarriärer på brotts- och bevisprovokation. Men fler poliser använde sig av Åström, vilket Liljegren inte kände till. Det var så alltihop avslöjades, det blev en tuppfight supersnutar emellan. Liljegren förlorade. Åström förlorade. De som förlorade mest var de oriktigt och i vissa fall oskyldigt dömda som de hade snärjt. Jag hoppas att TV 4 har för avsikt att fortsätta granska affärerna kring superagenten och supersnuten. Det är en skamfläck på det svenska rättsväsendets rykte som måste tvättas bort. Jag har publicerat ett tjugotal artiklar i ämnet om TV 4 vill bistår jag gärna med information. Jag har läst flera av förundersökningarna för den tid som Åström var polisens ena superagent. Det är hårresande läsning som vittnar om ett rättssystem ingen av oss vill ha. Det är avslöjande detaljer om lagbrott begångna av rättvisans företrädare. Se TV4:s reportage här. |
........................................................................................................... |
Flykten från Irak 24.01.2009 På eftermiddagen har jag gått igenom andra jobb som under lång tid legat för bearbetning. Som många av er känner till har By God - Sex dagar i Amman varit en nästintill ofattbar succé. Den har fått regeringar och människorättsorganisationer att agera. Senast i går överlämnade jag en låda full med pocketböcker från den senaste upplagan. Jag har skänkt By God till Assyrier utan gränser och de skickar den till varje ny bidragsgivare som skickar hundra kronor per autogiro. Det har visat sig bli en succé. Jag känner mig ödmjukt tacksam över att få vara med och göra flyktingars liv lite bättre. Läs mer här. I mina resor till bland andra Syrien har jag mött och interjuvat många personer, alla är värda en bok. De har mycket starka berättelser. En av dem har jag intervjuat i tre länder. Nu är han i Sverige, det fjärde landet, och målet för hans flykt. Jag har bestämt mig för att renskriva hans och andra flyktingars historier. Nedan en smakbit. Det var dags att gå till den väntande bilen. Jag anade inte hur svårt det är att säga farväl och lämna alla kära bakom sig. I bilen satt några av mina släktingar som också sökte säkerhet och en oviss framtid i flykten. Några timmar senare nådde vi staden Rabia, gränsstaden mellan Irak och Syrien. Gränsposteringen här brukade vara säkrare än andra gränsövergångar som finns mellan Syrien och Irak. Men jag hade otur, strax innan vi nådde gränsövergången så hade de irakiska och amerikanska militärstyrkorna stängt den. De sa att de trodde att det fanns en bomb nergrävd under vägen. Vi tvingades vänta i flera timmar. Jag fick god tid att grubbla och tänkte att oturen redan drabbat mig i början av min flykt, och undrade vilka andra svårigheter som skulle komma att möta mig på min flyktväg? Vägen öppnades efter att den förklarats säker. Bilen fick rulla fram till gränsövergången, där vi tvingades vänta igen. Gränsmyndigheterna skulle utfärda resehandlingar som tillät oss att lämna Irak. Antalet irakiska familjer och människor som väntade i kön var stor, alla väntade på att komma fram till myndigheterna och få utvandringstillstånd. Vi var många som tvingades utvandra till grannländerna för att sedan söka sig till ännu säkrare länder. Jag undrade hur många av flyktingarna som hade blivit tvungna att på grund av hot från de beväpnade grupperna att lämna sina hem? Hur många befann sig i min situation? Irak genomgick, genomgår, en stor mänsklig katastrof. Enbart i Syrien befinner sig mellan en halv och en miljon irakiska flyktingar. Många har varit där under lång tid. Mina släktingar levde i Damaskus sedan drygt fyra år. De väntade på utresevisum till de länder som tar emot flyktingar. Jag planerade att resa och hälsa på dem. Deras situation skiljde sig inte från tusentals andra irakier i Syrien som hade ansökt hos många länders ambassader. Deras hopp var att få om tillstånd att invandra dessa länder och sedan kunna fortsätta sina liv i säkrare och tryggare miljöer. Alla västerländska ambassader, och till och med de arabiska, är överhopade av ansökningar. I Damaskus befinner sig ett av FN:s flyktingorgan. Hundratusentals, eller till och med miljoner av irakier, söker hjälp för sitt uppehälle medan de väntar. De behöver alltså också hjälp med att hitta ett land som förhoppningsvis kan ta emot dem. Våra papper blev äntligen klara vid gränsövergången. Givetvis efter att ha betalat mutor till anställda. Jag som trodde att traditionen med mutor försvann med försvinnandet av diktaturen. Jag hade fel, mutsystemet är mycket utbrett hos alla myndigheter i Irak, i ännu större utsträckning än förr. Min handikappade släkting som inte själv kunde ta sig till Bagdad för att få pass till sig och sin familj blev tvungen att betala en stor summa pengar till en inflytelserik person för att kunna skaffa sig de nödvändiga handlingarna. I Syrien är mutsystemet lika utbrett. Vi blev tvungna att muta gränsmyndigheterna där också, för att få tillstånd att åka in i landet. Jag hade trott att jag skulle känna lättnad och trygghet i och med att jag kom till Syrien. Men känslan av oro och främlingskap bara ökade för varje kilometer vi närmade oss Damaskus. Vilken trygghet och säkerhet var det jag hade drömt om? Jag förstod att jag befann mig i början av en lång vandring i osäkerhet och otrygghet. Efter många timmar på den långa och tråkiga vägen, kom vi äntligen till mina släktingar som bor i Jeramana i Damaskus. |
........................................................................................................... |
Bloggfri dag, skriver på den andra romanen och två undersökningar 23.01.2009 |
........................................................................................................... |
Den är här, den är här, i en butik nära dig: Välgörarna - Ljudboken! 22.01.2009 |
........................................................................................................... |
Ett alias som kan bli förödande 22.01.2009 Jag vet att man kan manipulera en människa till att göra precis vad som helst, till och med ta sitt liv eller andras liv. Hjärntvätt! Jag är själv vittne till hur man under kriget mellan Irak och Iran fick barn i yngre tonåren att springa före att kolla om marken var minerad. Tretton-fjorton åringar sprang bokstavligen på personminor för att bana väg för soldater. De tyckte att det var häftigt att hjälpa soldaterna och förstod inte att de kunde dö eller bli lemlästade. Soldaterna gav dem en ny, häftigare, starkare, coolare identitet. Jag har inte spelat The World of Warcraft men förstår nu att det handlar om att skapa en karaktär, en fiktiv person, som man hellre vill vara. Ett fantasijag som är hundraprocent perfekt som utkämpar strider och vinner. Hon/han är starkast, modigast, snyggast … När man får den kraften och möjligheten kanske man inte vill gå tillbaka till vardagen, sitt tristare jag. Det är därför man fastnar och dataspelsbolaget kan tjäna miljarder på miljontals människors avgifter. Lorance |
........................................................................................................... |
Reuters följer upp 22.01.2009 |
........................................................................................................... |
Reaktioner internationellt på mina artiklar om klostret Mor Gabriel 21.01.2009 |
........................................................................................................... |
Wow och skolan 21.01.2009 - Ibland, när elever som jag vet spelar det inte kommer till lektionerna brukar jag mejla dem och skriva att jag vet att de sitter framför datorn, det händer att de svarar. I USA finns det till och med terapeuter som har specialiserat sig på att avprogrammera personer som har fastnat i spel som The World of Warcraft. "Den har sekteristiska mekanismer, den fungerar ungefär som en religiös sekt, eller ett spelberoende. Man måste avprogrammera den som är fast." Svarade en vän som är terapeut i Chicago när jag frågade om hon har kommit i kontakt med personer som är beroende av The World of Warcraft. Hon berättade också att hela familjer har fastnat. På nätet hittade jag följande: Lider du av torra ögon, huvudvärk, ryggont och dåliga sömnvanor, kan det vara mer än bara en baksmälla: Enligt DR Maressa Orzack kan du vara beroende av datorspel. Psykolog Orzack är skaparen bakom Computer Addiction Services vid McLean Hospital i Newton och är även en assisterande professor vid Harvard Medical School. Computer Addiction Services är en av de få öppenvårdsmottagningarna i USA som behandlar spelberoende. Medan många är kritiska till begreppet tror Orzack att spelberoende är en mentalsjukdom. Därför har hon under årens lopp arbetat med många spelentusiaster för att hjälpa dem bryta sina vanor. Läs hela här. På flera forum där ungdomar diskuterar skriver de om beroendet, nedan från www.ungdomar.se: WoW är det mest beroendeframkallande spelet någonsin det har redan dödat personers liv...förstört betyg för många studenter. Folk som blivit av med jobben pga av sitt beroende. WoW är en livstils som tär dig..men det är bara så förbannat...inte kul men...ja beroendeframkallande Men det måste ju vara kul, spännande eller på något annat sätt givande? Vad är det som har gjort att miljoner människor världen över har fastnat? En studie gjord på Göteborgs universitet svarar på det: Exempel på frågor som lyfts fram är att spelandet sker dygnet runt världen över och att det kan medföra sena nätter. Frågan om så kallad högkonsumtion lyfts fram, liksom bakomliggande orsaker som grupptryck och jämförelser med belöningssystem i stil med de som så kallade enarmade banditer ger. Läs hela rapporten här. |
........................................................................................................... |
Södertäljehälsningar till USA:s nya president 20.01.2009 En hög med kringlor till en populär president! Hurra, Herr President! Mina hjärtligaste gratulationer på din stora dag! Jag är övertygad om att många miljarder människor runt om i världen delar den glädje, stolthet och förväntan som jag känner idag. När vi träffades i april pratade vi om hur beslut i Washington tydligt påverkar resten av världen på olika sätt. Att vi i Södertälje, en liten stad i Sverige, tagit emot fler irakiska flyktingar än hela Nordamerika är förstås en av flera orimliga konsekvenser av kriget. Jag vet att du är en fantastisk politiker och har alla förutsättningar att åstadkomma verklig förändring. Tillsammans med Södertäljeborna, nya som gamla, vill jag därför önska dig all lycka och framgång i ditt spännande uppdrag! Vår stad har kringlan som sitt emblem. Redan för över 300 år kunde stadens besökare träffa de välkomnande och framåt kringelgummorna. För oss symboliserar kringlan entreprenörskap, jämställdhet och gästfrihet mot nya människor. Som en lyckönskning skickar jag dig därför en stor virtuell hög med kringlor. Anders Lago, kommunalråd i Södertälje, Sverige. A Pile of Pretzels for a Popular President Hurray Mr President. My warmest congratulations on your big day. I am convinced that many billions of people all round the world share the joy, pride and expectation I feel today. When we met last April we talked about how decisions in Washington DC clearly affect the rest of the world in various ways. That Södertälje, a small town in Sweden, has accepted more refugees from Iraq than the whole of North America is obviously one of many unreasonable consequences of that war. I know that you are an amazing politician and that you possess all the right qualities to achieve genuine change. On behalf of everyone in Södertälje, recent immigrants and longstanding residents alike, I wish you every success and good fortune in your exciting new mission. Our town emblem is a pretzel. For over three hundred years pretzel women loudly and cheerily hawked them on our streets. For us, the pretzel symbolises entrepreneurship, equality and hospitality to strangers. As a lucky charm I would therefore like to send you a large stack of virtual pretzels. Anders Lago, Mayor of Södertälje, Sweden Ovan kommer från artikeln här. |
........................................................................................................... |
Barack Obama och By God - Sex dagar i Amman 20.01.2009 |
........................................................................................................... |
I morgon gäller det, åtminstone verkar en stor del av världen tro det 19.01.2009 Efter att ha tagit sig ut från Bagdad fastnade familjen i Amman, i Jordanien, där min partner hittade dem förra året i ett litet vidrigt hus som höll på att rasa samman. Efter intervjun, på hotellet, var jag så upprörd att jag slängde ut en tallrik genom fönstret, bland annat. Familjen fick vänta länge, men för en dryg månad sedan kom de igenom ett litet futtigt nålsöga för några tusen irakiska flyktingar som får asyl i USA. De hamnade i en liten stad i Kalifornien. Livet är inte perfekt. De har ingen aning om hur de ska försörja sig än, men barnen får gå i skolan. Imagine that. Två små irakier, som nu ingår i nästa generation amerikaner. Ibland känner man bara tacksamhet. Över att få börja om; hur svårt det än blir. Partnern ovan är jag. Läs hela Jennys krönika i Svenska Dagbladet i dag här. Intervjun med den irakiska familjen hamnade i Jennys och min film The High Price of Ransom, se den här. |
........................................................................................................... |
Sverige är gisslan i vår välfärd 18.01.2009 ”Måste man skydda statsministern?” Frågade programledaren Karin Hübinette till debattörerna Göran Greider och Marie Abrahamsson i tv-programmet Agenda. Fel fråga. Det är de svenska handelsavtalen, den svenska välfärden, som skyddas till priset av ett dåligt samvete och inhumant beteende. ”Har Sverige något val om USA hotar med handelsbojkott mot hela EU?” var den andra frågan Hübinette frågade. Där har vi det. Det är den relavanta frågan. ”Vi kan tycka synd om demokratin”, svarade Greider. Ja, det är synd om vår demokrati eller rättare sagt om vårt samvete. Och nu kommer man att göra partipolitik av det här. Löjligt. Oavsett vilken regering, vilken färg eller ideologi den har, så skulle den förmodligen ha reagerat likadant. Sverige var skärrat och handlade därefter. Läs mer om Eva Franchells avslöjande här. Under min tid som undersökande journalist har jag många gånger kommit i kontakt med de svenska handelsavtalen med främmande makt. Ibland har det handlat om spekulationer, rykten helt enkelt, saker som vi journalister har trott och inte kunnat bevisa, andra gånger har det varit glasklart. Efter att jag i Metro avslöjade en iransk spions verksamhet i Sverige bjöd Irans ambassadör (numera Irans vice utrikesminister) in mig till både luncher och middagar. Jag tackade självklart nej. Däremot tackade jag ja till att intervjua honom vid två tillfällen. Vi satt i flera timmar och diskuterade internationell politik, Mellanöstern, radikal islamism, terrorism och USA:s politik. Ett av våra möten hölls dagen innan ambassadören skulle träffa tjänstemän på det svenska utrikesdepartementet. Han hade själv begärt mötet. Han ville bland annat klaga på mina artiklar om spionverksamheten, något han gärna berättade för mig. Jag försökte berätta om yttrandefriheten, att UD inte kunde stoppa mig och Metro, den tidning som publicerat artiklarna. Men det var som att tala till en döv. I stället skröt han vitt och brett om Sveriges handelsavtal med Iran och sade att Sverige aldrig skulle våga höja ett finger mot honom, att man inte skulle våga kritisera den spionverksamhet han personligen till viss del var ansvarig för. Han fick rätt. En spion avslöjades. Alla bevis redovisades. UD förblev tyst. Klicka på rubrikerna nedan, avslöjanden om svenska förhållanden som har följts upp i internationell media, diskuterats i flera länders parlament … Och bilda er en egen uppfattning. Saddam Husseins spioner Terrorister och asyl Säpos informatörer Iransk spion Falska irakiska pass Personminor Suspekta honorärkonsuler Krigsförbrytare i Sverige |
........................................................................................................... |
Bloggfri dag, skriver på den andra romanen 18.01.2009 Vi, David och jag, hoppas på att den kommer ut till sommaren. |
........................................................................................................... |
Ack hur skönt slumra in ... 17.01.2009  |
........................................................................................................... |
Klostret och den röda sanden 16.01.2009 Inför dagens rättegångsförhandlingar i Turabdin i Turkiet har redaktioner i flera länder publicerat mina artiklar om klostret. Först konfiskerade staten klostret mark sedan hotade tre muslimska bybor klosterborna. Jag flög ned för att prata med byborna. Tidigt på morgonen i dag fick jag veta att rättegångsförhandlingarna är framskjutna. Den turkiska staten vet helt enkelt inte hur den ska handskas med att dess Lantmäteri olagligt konfiskerat en del av klostrets mark. Gång på gång skjuter man rättegången på framtiden och tror att det ska rinna ut i sanden. Icke! Bilden på mig, en av byfogdarna och hans män är tagen av journalisten Linda Asmar.  Sydsvenskan i dag: Omgärdad av melonodlingar, olivlundar och pistageträd ligger en av världens äldsta byggnader. Det är ett ståtligt hus, byggt av rosa stenblock, i området Turabdin i sydöstra Turkiet. Klostret Mor Gabriel har funnits i 1 600 år. Man daterar det till 397 efter Kristus. Här talar och undervisar man i Jesu modersmål, vars moderna variant jag själv dagligen talar. Klostret, som också är ett historiskt museum, är fullt av själ. Här bor en ärkebiskop tillsammans med flera munkar och nunnor. Det är också hem och skola för ett trettiotal fattiga barn från byarna runt omkring. Klosterlivet är ganska monotont och, hade det inte varit för de tusentals turister som besöker Mor Gabriel varje år, också rofyllt. Men det är inte bara turisterna som stör ordningen: klostret är byggt på det som kallas ”den röda sanden”. Dels för att den är rödaktig. Dels på grund av allt blod som runnit här genom tiderna. I staden Midyat fanns en gång i tiden sju kyrkor, som styrdes av klostrets ärkebiskop. I byarna runtomkring fanns det ännu fler. De flesta är nu stängda. På sjuttiotalet flydde en stor del av kyrkornas församlingsmedlemmar till städer som Södertälje i Sverige och Augsburg i Tyskland. Turkiet är nästan tömt på assyrier, som också kallas syrianer och kaldéer. Läs hela här. AINA i tisdags: She opened the door quietly and looked at us. Her eyes caught Linda Asmar, the only woman among the crowd and stepped in the room cautiously. Adult men suddenly began to raise their voices, shouting and interrupting eachother. The girl's face flushed red for a moment and leaned against the wall. When the men became calmer, she approached Linda and smiled at me. Her almond shaped blue eyes were so sweet. I was about to ask her name when the crowd got mad once again. Läs hela här. AINA i dag: Facing massive criticism and intense scrutiny from European officials, the Turkish court in Mardin canceled the trial against the Saint Gabriel monastery scheduled for Christmas Eve and dismissed most charges that were to be adjudicated on that day, including the two main charges that the monastery was established illegally and its activities are violating Turkish law. The court scheduled trials for January 16, to address the issue of a wall the monastery built, and February 11, to determine if 270 hectares that were confiscated by the government belong to the monastery. Läs mitt långa reportage här. |
........................................................................................................... |
Gästbloggning om lidande i det dolda 15.01.2009 Det är inte fel att folk upprörs när civila slaktas eller förföljs, däremot är det fel att vissa slaktas utan att protester hörs. Jag vill inte förringa dessa människors lidande, däremot vill jag ta upp det lidande som det på många platser idag faktiskt innebär att bekänna en kristen tro. Ta till exempel den apartheid som runt 10 % av Egyptens befolkning (kopterna) utstår, eller förföljelsen i Irak som ni kan läsa mer om på denna blogg. Exemplen är för många för att räkna upp, kristna upplever speciellt svårigheter i dom flesta muslimska och kommunistiska länder, men även i andra ickekristna länder (t.ex. i Indien). Varför är det så tyst om det här? Vart är demonstrationerna? Vart är andra kristnas solidaritet (jämför med muslimerna och Gaza). För att inte tala om det genuina rättspatos som varje västerlänning upplever när en tibetan eller buddistmunk får sätta livet till i Asien. I vår sekulariserade västvärld har vi en motsägelsefull inställning till kristenheten, vi firar jul och påsk men inte som kristna. Kristendomen påminner oss om något vi har runt omkring oss men som vi inte vill ha inom oss, likt en sten som ligger i vattnet år efter år utan att bli penetrerad av det. Är det därför vi blundar för troende kristnas lidande? På storpolitisk nivå tror jag att ”money talks”, det vill säga att det är viktigare att göra affärer med korrupta despoter än att värna om mänskliga fri- och rättigheter (oavsett vilka som får lida). Att införa ”frihet och demokrati” är bara viktigt om despoten i fråga inte går i stormakternas ledband. På folklig nivå har jag redan tagit upp vår ambivalenta relation till kristendomen, men jag tror även att man hellre upprörs över klassiska David vs. Goliat kamper än inbördes konflikter i länder man inte kan så mycket om. När jag pratar om det här med folk, till och med folk som har en koppling till dom förföljda grupperna, blir jag i det närmaste idiotförklarad. Jag känner mig som mannen som tog sig ur Platons grotta och sedan gick tillbaka för att berätta för sina kamrater om vad han sett utanför grottan. Det gör mig frustrerad att känna till ett lidande som ingen bryr sig om eller vill höra talas om. Vi har ovan nämnda Erdogan som känner som jag inför dagens situation i Gaza, men vi känner nog inte likadant inför det armenisk/assyrisk/grekiska folkmordet, vi känner inte likadant för pogromerna i Istanbul eller dom konstanta stölderna av kyrkoägd mark, t.ex. Halki skolan och nu senast försöken att stjäla från Mor Gabriel klostret. Jag tror inte heller att jag och Migrationsverket känner likadant, jag skulle i alla fall inte utvisa kristna asylsökande till Irak bara för att Nuri al-Maliki påstår att det är säkert där. Jag vet helt enkelt för mycket om vad som har hänt och händer i t.ex. Bagdad och Mosul. Att hålla fast vid sin tro trots förföljelse och lidanden är något fint. Att förfölja någon för dennes tro eller brist på tro är däremot inte fint. Det är fult och ociviliserat och hör inte hemma någonstans. Tala gärna om Sabra, Chatila, Israel/Palestina, Tibet och Kambodja. Men glöm inte Damour, Darfur, Irak och alla andra platser där blod har spillts och spills… Christofer Axelsson Juridikstuderande som är intresserad av sin omvärld |
........................................................................................................... |
Jag är farbror till en blåtiraprydd bedårande flicka 14.01.2009 Klockan var halvtre och min bror var på Danderyd sjukhus förlossning när jag skickade ovanstående sms. Han svarade att det var lugnt, att vattnet hade gått och att hans fru hade börjat få värkar men att man trodde att det skulle dröja flera timmar innan hon skulle få. Jag satt som på nålar. En timme senare skrev jag ett nytt sms. ”Jalla, hur mår hon nu? Är syrran där?” Han svarade att han hade åkt tillbaka till jobbet men att han skulle sätta sig i bilen för att köra till sjukhuset, det kunde gå fort nu, vi borde komma dit. Min andra lillebror hämtade mig, vi plockade upp var svägerskas lillesyster på vägen och åkte ganska olagligt för att komma fram så fort som möjligt. Ingen av oss ville missa det här. Min mor och min systerson väntade på oss i väntrummet. Min bror, han som skulle bli pappa, och min syster var med in på förlossningssalen. Min svägerskas lillesyster gick också in. Vi andra satt och småprata om val av namn, om det skulle bli en flicka respektive en pojke, och annat man pratar om när ett barn ska föddas. Klockan hade hunnit bli fem på eftermiddagen. Klockan blev tio. Jag vankade av och an i korridoren. Från rummen hörde jag när två barn kom till världen, underbara skrik. Och ett annat skrik. En man, hans havande hustru och hans mor kom in genom entrén, vattnet hade gått, och kvinnan så gott som födde på golvet. Det gick mycket snabbt. Och ett fjärde skrik. Ett tredje barn kom till världen. Sedan ett femte skrik. Det var min svägerska. Hon mådde inte bra. Sköterskan hade larmat och flera vit- eller ljusblåklädda personer sprang mot den salen. Vi ställde oss utanför för att höra något. Det lät oroligt. Mor började be. Så även vi andra. Min bror, den blivande fadern, kom ut med tårar i ögonen. Något stod inte rätt till. En sköterska vände sig mot oss andra. ”Ni måste in i väntrummet med en gång, vi kan inte föra ut henne om ni är kvar i korridoren.” Vi föstes in i väntrummet så att de kunde föra ut min svägerska halvnaken. Vi fick en glimt av när de förde henne till operationssalen i ett litet fönster. Min syster och min bror sprang efter. De hade tårar i ögonen. Min svägerskas lillebror hade slutat jobbet och kom i samma stund genom entrén, hans leende byttes snabbt mot ett oroligt grin. Vi ställde oss utanför operationssalen och tjuvlyssnade, igen. Minuterna gick, klockan hade hunnit slå midnatt. Operationssalen öppnades sakta, vi ställde oss mot väggen, låtsades som om vi inte hade haft öronen mot dörren. Det var min syster, utmattad sade hon ”det är en flicka”. Vi kramades och hurrade. Sedan blev vi tysta igen. Hur mådde modern? ”Bra!”. Min bror tog ut det lilla flickebarnet så att vi fick se henne. Hon hade en blåtira, sugklockan hade satts på hennes ena öga. Jag har blivit farbror. Det är så stort. Så mäktigt. Häftigt. Välkommen till världen kära brorsdotter! Vi älskar dig ofantligt. Danderyd sjukhus förlossnings personal var fantastiska. Tack! |
........................................................................................................... |
Turkiet måste skydda sina minoriteter 13.01.2009 I november 2008 initierades en regelvidrig rättsprocess mot det anrika klostret, som beskylldes för att missionera, bedriva olaglig undervisning och motarbeta den turkiska staten. Tack vare kraftiga svenska protester avskrevs dessa bisarra anklagelser. Den gigantiska manifestationen på Marenplan följdes upp med att omvärldens ögon riktades mot en trång rättssal i Midyat den 19 december. Förhandlingarna som gällde klostrets konfiskerade mark sköts dessvärre upp - för andra gången - vilket vittnar om Turkiets missbedömning av klostrets betydelse. Inte bara för assyrier/syrianer utan för demokratiförespråkare i hela Europa. Häxjakten på det sextonhundra år gamla klostret hotar demokratiseringsprocessen i Turkiet. Vi som var där, företrädare för EU samt olika partier och organisationer, visade genom vår närvaro att S:t Gabriels kloster inte står ensamt i sin kamp för överlevnad. Vi visade också att dessa handlingar inte passar ett blivande EU-land. Jag har den senaste tiden varit i kontakt med flera människorättsorganisationer i Europa och USA. Det kommer snart att röra på sig. Attityden mot Mor Gabriel kan inte accepteras. Smygislamifieringen av Turkiet är skrämmande. Det går inte en dag utan att man i turkiska medier gör ytterligare en konvertit, någon som blivit muslim, till en förebild, till en kändis. Jag har inget emot att någon byter religion men det säger mycket om ett land när det görs till en toppnyhet där personen ifråga hyllas som en idol. Läs hela debattartikeln om Mor Gabriel här. |
........................................................................................................... |
Min vän Aziz om folkmordet i Turkiet 13.01.2009 Folkmordet på kristna i Turkiet För ca två år sedan mördades en demokratiförsvarare, frihetskämpe och sann försvarare av mänskliga rättigheter av en 17-årig pojke på öppen plats i Istanbul i Turkiet. Han förde en kamp för att ett tänkande som präglas av fred, demokrati och tolerans skulle bli etablerad i Turkiet. Men även han blev eliminerad, så som man eliminerade många andra för 93 år sedan. Han förde en kamp för erkännandet av folkmordet 1915. Den verklige brottslingen är den mentalitet som anstiftade folkmordet 1915 och som i 93 år förnekar det. Och det som borde dömas är just denna mentalitet. Det är inte bara en person, vars hjärna har förgiftats utav den turkiska republikens förnekelse och utrotningspolitik. 1915 mördades hundratusentals utan nåd under detta folkmord. Varken kvinnor eller barn skonades. Många människor slängdes ner levande i brunnar som förseglades efteråt. Människor sattes i båtar och fördes ut på vattnet, knuffades sedan överbord och lämnades att drunkna. Hundratusentals människor massakrerades med svärd (Seyfo). Kvinnor våldtogs. Föräldrar slaktades inför ögonen på deras barn. Hundratusentals människor lämnades avsiktligen att dö av hunger och törst i Mesopotamiens vildmark. Fruktansvärda scener och tragedier utspelades. Innan första världskrigets utbrott hade Turkiet en population på ca 14 miljoner. Fyra och en halv miljoner av dessa var kristna. Med andra ord var 33 procent av befolkningen kristen. I dagens Turkiet uppgår den kristna befolkningen endast till 0.1 procent av befolkningen. Vad hände med dessa människor? Vad hände med assyrier/syrianer, armenier och grekerna? Över två miljoner människor mördades och mer än två miljoner tvingades till att emigrera. Folkmord är ett brott mot mänskligheten och det existerar ingen preskriptionstid i lagen för ett brott som detta. Ett sådant brott får inte glömmas bort. 1915 mördades människorna i min hemby bara för att de var kristna och tillhörde en annan folkgrupp än den turkiska. Denna händelse måste nämnas vid sitt rätta namn. Är det möjligt att betrakta en sådan händelse bara som en "tragisk händelse"? Om flera hundra tusen människor skulle mördas under samma period både i Kiruna, Stockholm, Linköping, Norrköping, Göteborg, Malmö och många andra städer, kan vi vara så naiva och kalla händelsen för en "tragedi"? Man måste inte vara rättsprofessor för att förstå att det som har skett har varit planlagt och genomförts på ett systematiskt sätt och efter ett visst program. Om Turkiet verkligen vill bli ett modernt land, måste de välja demokratin för att det är en bra levnadsstil och inte bara för att få komma in i EU. Turkiet måste även kunna visa mod när det gäller att göra upp med sin historia. Aziz Duzgun, statsvetare i Norrköping |
........................................................................................................... |
Darbo d´hubo går upp på svenska biografer 12.01.2009 Premiär: Fredagen den 16 januari i Folkets Hus Hallunda. Publiken släpps in klockan 18.00, filmen visas klockan 19.00. Arrangörerna tror att det kommer mycket folk, vilket jag också tror, och kommer därför att visa filmen en andra gång i samma lokal. Lördagen den 17 januari visas filmen klockan 18.00. I Södertälje visas filmen på biografen Roxy från och med den 23 januari. Men även här kommer det först att vara premiärvisning. Var och när vet jag inte än.  |
........................................................................................................... |
Simon och Semiran Barmonos rapport från Mor Gabriel 11.01.2009 |
........................................................................................................... |
Nio lägenheter 11.01.2009 Ovanstående stod det i ett sms som jag fick för någon timme sedan. Då jag behöver en lägenhet ringde jag genast upp. Men. - Jag kunde ju inte prata med dig när du var här. Det var ju ganska mycket folk här, och dessutom min kollega. Men nu har alla gått. Du lämnade ju ditt nummer för att vi ska kontakta dig om lägenheten, hursomhelst. Jag känner igen ditt namn och undrar om du skulle vilja titta på … Det sista jag ville prata med mäklaren om var om en eventuell journalistisk undersökning. Jag har under dagen tittat på nio lägenheter för att jag behöver någonstans att bo och inte för att jag ville ha mer jobb. Jag kunde dock inte stävja min nyfikenhet. Och visst var det ett klockrent gräv. Om och när jag hinner. Nio lägenheter. En ny värld. Tittapålägenhetervärlden. Jag blir av min Stockholmsbostad från och med den femtonde mars. Det är köparens marknad nu och jag har bestämt mig för att köpa en bostadsrätt. Klockan tolv rusade jag mot den första lägenheten. Den låg på fjärde våningen och det fanns ingen hiss i fastigheten. Den gick bort. Vänner och släktingar som av olika skäl inte kan gå i trappor kommer aldrig att kunna besöka mig. Lägenhet nummer två på listan var för liten. Rummen såg större ut på bilderna. Den tredje var konstigt planerad, rummen var avlånga och det kom knappt in något ljus. Nummer fyra blev jag kär i, den var lite dyrare än de andra och ligger egentligen för långt bort från alla affärer, men ack så välplanerad och ljus. Och så höll det på. Antingen den ena eller andra bristen. Väga för och emot. Jag känner mig slut. Trött i huvudet och kroppen av allt rännande. De bara kommer, antingen för att de vill någon att prata med eller för att vill ha något att göra. Vi vet ju att de inte är här för att spekulera på en lägenhet. De mäklaren pratade om var gamla damer som har som ”hobby” att titta på lägenheter som är till salu. Själv kommer jag att fortsätta titta på lägenheter, åtminstone fram till dess jag har köpt en, och nu, efter alla jag sett, vet jag vad jag är ute efter. *Peter och Odengatan heter annat |
........................................................................................................... |
Ligorna tar över 11.01.2009 Som ung man sökte jag ständigt spänning och intelligent stimulans. Det förstod fritidsledarna på fritidsgården i stadsdelen Geneta i Södertälje. De underhöll och utvecklade mig och gav mig en framtid utan kriminalitet. Bland annat hjälpte de mig att initiera en skolstrejk. När jag växte upp fanns det mekanismer som inlemmade tonåringar i samhället – allt sådant är borta nu. Om det i början av 1980-talet sett ut som det gör nu hade jag möjligtvis blivit narkoman, värdetransportrånare eller mördare. Läs hela här. |
........................................................................................................... |
Akkadia är ingen kvinna 09.01.2009 Akkadia är ingen person, ingen "hon" Enl bloggen: Akkadia was one of many empires in Mesopotamia and the Akkadian people were, among many others that assimilated to become one strong and powerful nation, called Assyria. The language was Akkadian and the people of Assyria are the Assyrians that you see today. Enl Wikipedia The Akkadian Empire was an empire centered in the city of Akkad (Sumerian: Agade; Biblical Accad) and its surrounding region (Sumerian URI.KI or KIURI) in central Mesopotamia. The city of Akkad was probably situated on the west bank of the Euphrates, between Sippar and Kish (in Iraq, about 50 km (31 mi) southwest of the center of Baghdad). Despite an extensive search, the precise site has never been found. It reached the height of its power between the 24th and 22nd centuries BC, following the conquests of king Sargon of Akkad. Because of the policies of the Akkadian Empire toward linguistic assimilation, Akkad also gave its name to the predominant Semitic dialect: the Akkadian language, reflecting use of akkadû ("in the language of Akkad") in the Old Babylonian period to denote the Semitic version of a Sumerian text. |
........................................................................................................... |
Juridiskt ombud tycker till om Migrationsverkets märkliga beslut 09.01.2009 Nuri! Tack för mailet med bilagor. Jag brukar följa vad Du skriver om dessa ämnen. Bifallsbeslutet om den mandeiska familjen ska åberopas för min klient. Beslutet väcker en del tankar: -MIG för fram bedömningar om mandeer som föranleder att man frågar sig varför de inte tillämpas också på kristna. Som det är nu är det rättsliga begreppet ”andra svåra motsättningar” tömt på allt innehåll av MIG, därför att de lägger kraven så högt för kristna. Det började efter Nuri Al Malikis besök här. Enligt UNHCR, som har statistik på återvändande, sker återvändande till Bagdad bara till ”homogeniserade” områden, där den återvändandes egen grupp är i majoritet. UNHCR har konstaterat att varken mandeer, kristna eller jezidier återvänder alls. Jag har fört upp ett antal avslagna kristna ärenden till Migrationsdomstolen och vid flera tillfällen har inte MIGs ombud kunnat förklara för domstolen hur de resonerat när de i avslagsbesluten har påstått att det saknas samband mellan de åberopade skyddsskälen och de svåra motsättningarna. När det gäller bifallsbeslutet som Du berör på Din blogg tycks det ha haft draghjälp av den nya våldsvågen mot kristna i Mosul. Det anmärkningsvärda är att MIG försöker föra fram artiklar som ska visa att uppgifterna om våldsvågen är överdrivna ! En artikel med sådana uttalanden av Mosuls borgmästare har florerat. Han kan knappast anses som en ojävig och tillförlitlig uppgiftslämnare. Det här var några tankar om hur de kristna irakiska asylsökandena behandlas. Jag har haft ett gott resultat tills endast nyligen. Det här är ett cyniskt politiskt spel om de irakiska kristna som egentligen måste tas upp på ett politiskt plan. Förekommer det något sådant organiserat just nu genom religiösa företrädare eller andra? Med vänliga hälsningar Olle Wiberg |
........................................................................................................... |
Migrationsverket riskerar liv 08.01.2009 I tidningen Dagen i dag kan man läsa följande: Efter kritik mot verkets hantering av asylärenden med religiös grund ska nu personalen få utbildning om förföljelse på grund av religiös trostillhörighet. Enligt verket kommer seminariet med rubriken "Religion som asylskäl" att anordnas under det första kvartalet i år och i samarbete med Sociala missionen. Migrationsverket har upprepade gånger fått kritik för sin hantering av asylärenden med flyktingar som förföljts på grund av sin tro. Beslutet om seminariet fattades av verkets generaldirektör Dan Eliasson efter ett möte med en rad frivilligorganisationer i december, bland annat UNHCR, Röda Korset, Sociala missionen (Svenska missionskyrkans diakonala hjälporganisation) och Caritas (Katolska kyrkans hjälporganisation.) Den 4 januari kunde man i Svenska Dagbladet läsa hur Migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik envist försvarar myndighetens misstag. Läs artikeln här. Låt mig berätta om två av många fall där verket i stället för att dåraktigt försvara sig borde be om ursäkt och rätta sina misstag. En kvinna hotades till livet för att hon drev en skönhetssalong i en av Iraks större städer. Islamisterna förstörde hennes verksamhet, hotade att döda henne, maken och barnen. De flydde. Två av hennes närmaste hann inte fly. Den ena, en väninna, dödades och en kusin kidnappades. Hennes man krävde att hon skulle fly till Sverige, då, för drygt ett år sedan, det enda land som beviljade asyl åt kristna från Irak. Väl här har asylprocessens kvarnar malt långsamt. Varje gång jag träffat henne har hon varit mer nedbruten. Hennes man och barn är så kallade IDP:s, interna flyktingar i Irak. De kom aldrig över gränsen och har inte ett öre att leva på. Hennes ena barn har utvecklat astma och kan dö av attackerna utan en möjlighet till att bli medicinerad. Hennes man kan inte söka jobb där han befinner sig, att vara kristen är lika farligt i det området. Och familjen kan omöjligt återvända till hemstaden där de kan bli dödade. Anledningen är att islamister vill döda alla som inte konverterar till islam. Hon har redan straffats för att inte vilja konvertera, vilket hennes familj inte känner till. Hon har våldtagits och på annat sätt torterats. Migrationsverket betvivlar ingen del i hennes historia som finns återgett i hennes ansökan om uppehållstillstånd. Men hon har haft otur i alla led. Det juridiska ombud som har skött hennes fall har gjort ett uruselt jobb. Ansökan är alldeles för slentrianmässigt skriven. Handläggaren på Migrationsverket, i sin tur, har nonchalerat fakta. Beslutsfattaren har i det negativa beslutet han har undertecknat ljugit om situationen i Irak allmänhet och den specifika flyktingens i synnerhet. Det andra ärendet: En mandeisk man har sökt asyl i Sverige efter att han på mycket snåriga vägar genom hela Europa blivit smugglad hit. Han tilldelas en ointresserad och okunnig jurist som till och med missar att det hos Migrationsverket finns ett vägledande beslut att använda sig av. Ett ”prejudikat” som också handläggaren och beslutsfattaren på verket väljer att bortse från. Mandéer som är den fjärde Abrahamsreligionen är en liten religiös minoritet som omöjligt kan leva kvar i Irak. Det har alltså Migrationsverket självt kommit fram till i ett vägledande beslut, se här. Även om det inte fanns ett sådant beslut så har han, fast hans jurist gjort ett dåligt jobb, rätt till aysl baserat på hans individuella skäl. Hans senaste år i Irak var värre än vilken skräckfilm som helst. Något Migrationsverket inte betvivlar. Han kan omöjligt återvända. Verket har gett honom avslag! Jag har kontaktat båda ombuden och hoppas på att de gör ett bättre jobb när de överklagar de negativa besluten till Migrationsdomstolen. Man behöver inte lägga ned mycket tid och energi för att komma fram till att verket brutit mot både svensk lag, och dessutom egna direktiv när de beslutat att utvisa dessa två personer. Det är inte okej att beslutsfattare på en svensk myndighet, på Migrationsverket, handlar kriminellt. De borde ställas inför rätta. Det är dags att pröva denna typ av brottsliga handlingar. Det är heller inte okej att få betalt för att skriva ansökan åt asylsökande om man saknar kunskap. Vi måste ha ett system där de juridiska ombud som ”hjälper” asylsökande har kunskap och vilja nog. Tusentals irakier som fått avslag på sina asylansökningar i Sverige ska så fort som möjligt åka tillbaka till Irak. FN:s flyktingorgan, UNHCR, uppmanar dock västländerna att avvakta eftersom den humanitära situationen är mycket svår för de 2,7 miljoner internflyktingarna. Ovan är från Dagens Nyheter i dag, läs hela artikeln här. |
........................................................................................................... |
En recension av mitt arbete för mitt folk 07.01.2009 Hon, jag antar att det är en kvinna eftersom bloggen heter Akkadia´s blog, skriver så här om mig: Flera röster har höjts för den assyriska frågan men få har gett resultat. Vi har haft demonstrationer eller manifestationer utan att media har uppmärksammat det. Assyriska och icke assyriska politiker har höjt sin röst i Riksdagen, dock utan någon direkt effekt. De enda politikern som har fått sina röster hörda är en som klagat på att det har kommit för många assyrier, utan att ta reda på varför de har kommit hit. En assyrier som har utmärkt sig är en person som inte har omöjligt i sin vokabulär. En outtröttlig person som har en omänsklig stor arbetsmoral, och som har satt assyriernas namn på kartan här i Sverige. Han har fått hela världens ögon riktade mot assyrierna och deras situation i Irak. Han har hjälpt flera assyrier finna sin familj, en familj som de trodde har hamnat i händerna på islamisternas våld. Han har försett information till att flera parlamentariker i EU och i USA som har tagit åtgärder för att förbättra förhållandet för assyrierna som är kvar samt de som lever som flyktingar i grannländerna. Läs hela inlägget här. |
........................................................................................................... |
Välgörarna recenserad i Finland 07.01.2009 Annorlunda och bra spänningsroman Nuri Kino & Jenny Norberg: Välgörarna. Den motvillige journalisten. Norstedts Förlag. 2008. 439 s. Hör du också till dem som har tröttnat på deckargenren? Som inte orkar med mer råa mord, segt polisarbete och kriminalare som sover för lite men dricker och jobbar för mycket? I så fall finns det goda nyheter? De mångfalt belönade journalisterna Nuri Kino och Jenny Nordberg har gjort en övertygande romandebut. Spänningsromanen Välgörarna har en medryckande intrig, en alldeles oemotståndlig (anti)hjälte och en befriande humor. Det här är vad genren behöver. Det hela handlar om svensk-assyriern Ninos Melke Mire, som är sjukledig efter en olycka. Av en händelse får han höra om att hjälporganisationen Bistånd från Hand till Hand drivs av en hemlighetsfull sekt och att hjälpen inte alls når de behövande. Ninos, som inte själv alltid har hållit sig inom lagens råmärken, reagerar kraftigt på att svenskarnas villighet att hjälpa så hänsynslöst utnyttjas av skojare. Det är helt emot den moral han är uppväxt med. Han provanställs av Morgontidningen för att utforska detta spår. Med hjälp av sektavhopparen Ingrid och journalistkollegan Emil leder utforskningarna honom till Danmark, Florida och till slut London. Romanens intrig är realistisk, med undantag av den italienska agentskönheten som dyker upp i slutet. Huvudpersonen påminner i själva verket mycket om en av författarna: Också Nuri Kino är en svensk-assyrisk journalist med ett förflutet i krogbranschen. Och fallet som nystas upp påminner om hur Kino och Juan Flores i Dagens Nyheter år 2001 avslöjade att hjälporganisationen UFF styrs av den danska Tvindsekten. Det brottsliga lurendrejeri som beskrivs i Välgörarna är alltså dessvärre inte bara fiktion. Boken har tagits väl emot av läsare och av många recensenter i Sverige. Men några stora dagstidningar har totalt sågat den. Och visst finns det andra som skriver tätare romaner med mer spännande intrig. Men den här boken har så många andra fördelar. Här finns goda iakttagelser av egenheter i det svenska samhället. Rätsidorna och avigsidorna i journalistyrket beskrivs med stor humor. Och så får läsaren en fascinerande inblick i det assyriska folkets liv. Jag väntar otåligt på att få läsa mer om Ninos Melke Mire. Svante Lundgren |
........................................................................................................... |
Vansinneverket 06.01.2009 I dag åkte jag till Mesopotälje för att träffa asylsökande, sådana som just har anlänt, de som är mitt i processen eller har fått avslag. I de avslag jag läste finns det ingen logik. Beslutsfattare följer varken lagen eller de vägledande beslut som framtagits för att underlätta deras arbete. De väljer hellre, verkar det som, att ljuga och förvränga för att kunna avslå. De argument som används är skrivna på ett barnsligt och korkat sätt. Kan det vara så att de som skriver besluten chansar och hoppas på att ingen med goda kunskaper i svenska, och situationen i Irak ska läsa handlingarna? Idioti. Det handlar om människoliv! I morgon skulle jag ägna mig åt min bok, men tvingas ännu en gång att ta upp fighten med Vansinneverket. Nu ska dissekera ansökan och beslut, kontakta asylsökandes juridiska ombud och skjuta hål i avslagen. God natt Sverige! |
........................................................................................................... |
John Nimrod 1922-2009 05.01.2009 Jag saknar dig. Det har jag gjort ända sedan du blev för sjuk för att prata. Det är så mycket jag vill berätta för dig, dela med mig av. Gott och Ont. Intellektuella turkar ohc kurder har startat en namninsamling för ett erkännande av Seyfo, folkmordet. En kurd sägs ha gått så långt som att vilja lämna tillbaka mark som hans farfar kom över efter att ha dödat assyrier. Kampen för klostret Mor Gabriels fortsatta existens går vidare. Även där har det startats en namninsamling. Det rör på sig John. Käre vän. I går fick jag veta att Ashur-tv i Irak snart kommer igång igen, lagom inför valen i landet. Ett mycket glädjande besked. Organisationerna ISDP, Iraq Sustainable Democracy Project, och ACE, Assyrian Council of Europe gör ett mycket bra arbete. De är vårt folks ambassadörer, åtminstone utgör de en stor del av lobbyverksamheten. Våra hjälporganisationer AAS och AUG gör ett beundransvärt arbete. AUG startades av ett par unga assyrier, organisationen är nu mycket framgångsrik, du skulle vara mycket stolt över dem. För några timmar sedan fick jag en universitetsuppsats mejlad till mig. Den är gjord på Northern Illonois University och innehåller ganska mycket av vårt folks nuvarande situation. Den är ännu ett bevis på att en självadministration i Irak är den enda lösningen för vårt folk i Bethnahrin. Den senaste tiden har det rapporterats väldigt mycket om oss, de flesta internationella mediebyråerna känner numera till oss. Det tog tid och mycket energi, du var en stor del av kampen, och jag vet att du skulle säga att det var värt varenda minuts uppoffring. Men det finns också en massa tråkigheter. Vi har tusentals strandsatta, kanske tiotusentals, flyktingar i länder som Ukraina, Moldavien, Rumänien … I Sverige har man börjat utvisa assyrier, åtminstone på pappret. Arbetet med att gömma utvisningshotade är igång igen. Jag vet, jag vet, att du nu skulle ha sagt: ”Berätta om ett enskilt fall, om en familj, om människor. Jag vill veta hur de mår, hur de tänker och känner.” Men John, de är för många och jag orkar inte välja. Jag saknar våra samtal. Det började med att jag intervjuade dig, jag ville veta vad en amerikansk senator med assyriskt ursprung kunde göra för att sanningen om vårt folks historia och nutid skulle komma fram. Vi fann varandra. Jag glömmer aldrig första gången vi träffades, efter alla långa samtal mellan USA och Sverige. Du vet, på mötet i Amsterdam, där alla organisationer hade samlats för att diskutera vårt folks framtid. Det är väl sju år sedan eller något. Glad, med öppen famn, gick du mot mig, kramade mig och sade ”äntligen ses vi”. ”Vilken häftig gubbe, sådan vill jag bli när jag är över sjuttio”, tänkte jag. Du var sjuttiofem men mer energisk och kamplysten än någon av mina yngre vänner. Du spred energi och visdom runt dig, alltid med ett leende på läpparna. Du gav mig hopp. För två år sedan fick jag ett tråkigt besked, du led av cancer. Jag ringde dig. Du var trött men lät lika glad som vanligt. Och du tog dig tid. Jag berättade att jag skulle komma till Chicago och föreläsa. Månaden därefter, strax innan mitt anförande ser jag en kvinna öppna dörren och leda en tärd gammal man med käpp mot hotellets huvudentré. Ni gick mot receptionen och frågade efter mig. Jag ställde mig bakom dig och var ifärd med att överraska dig när du vände dig om, släppte käppen och omfamnade mig. Jag blev rörd till tårar. Du hade övertalat din sondotter att ta med dig till min föreläsning. För en timme sedan fick jag ett nytt tråkigt besked. Du har gått bort. Jag saknar dig käre vän. Tack för att du har varit en del av mitt liv, att du tillät mig vara en del av ditt. |
........................................................................................................... |
Medan barn dör 04.01.2009 Vissa tv-kanaler visar demonstrationer mot kriget, en fruktansvärd hets. I till exempel Turkiet, som inte är ett arabiskt men väl ett muslimskt land, skriker demonstranter ut sin vrede mot Israel, judar, USA och FN som anses vara hela den muslimska världens fiender. Andra tv-kanaler visar den andra sidan, israeler som skriker ut sin rädsla för Hamas och dess bundsförvant Iran. Israeliska politiker berättar om hur nödvändigt och framgångsrikt kriget är och "skryter" om att ”bara” en israelisk soldat har dödats. Ledare för Hamas som intervjuas i andra kanaler berättar stolt att minst tio israeliska soldater har strukit med. Israelerna påstår vidare att det nästan inte dödas några civila men att minst femton Hamaskrigare har dödats. Och så håller det på. Medan barn dör. En av de arabiska tv-kanalerna försöker sig på en djupare analys. I en debatt där alla fyra män i skägg är anti-israeler säger de att anledningen till hela situationen är att judar har ockuperat stora delar av Israel. De säger också att USA ligger bakom Israels attacker, att det kommer lägligt inför att Obama tar över efter Bush. Den ena av dem säger att FN:s ovilja till aktion mot Israel bevisar detta. FN är ju USA:s förlängda arm. Medan barn dör. I en av de amerikanska kanalerna påstår man att Iran har provocerat fram hela situationen, och att fanatiska muslimers nästa steg är ett nytt krig i Libanon. Man är övertygad om att Hizbollah kommer att gå till attack mot icke-muslimska mål i Beirut. Och så Syrien. Självklart är Syrien inblandat, enligt de amerikanska analytikerna. Medan barn dör. |
........................................................................................................... |
Min ledare i AINA 03.01.2009 |
........................................................................................................... |
Tack! 03.01.2009 Tack! |
........................................................................................................... |
En jude, en muslim, Carl Hamilton och andra bomber 02.01.2009 Två svenska redaktioner mejlar och frågar om jag har något åt dem. Med ”något” menar de journalistiska undersökningar. När har jag inte det? En tv-producent vill att jag deltar i ett större projekt. I privatlivet, inte för att jag någonsin har lyckats skilja på privat och jobb, hör vänner av sig och vill ta en fika nu när helgerna snart är över. Själv har jag ringt vänner som jag inte har hunnit prata med under helgerna för att önska Gott nytt och fråga hur de har de. En av dem är jude. Han avverkade hälsningsfraserna i två meningar och bytte sedan snabbt diskussionsämne till dagens attacker mot Gaza. ”Hamas är vidriga som gömmer sig bakom civila. Varje dag kommer svensk media att agera terroristernas megafon och ropa ut propaganda om stackars dödade arabiska barn.” Jag försökte säga något i stil med att man inte kan frångå det faktum att civila faktiskt dör, men det gick inte. Han är övertygad om att Israel måste svara på hotet från Hamas och dess bundsförvant Iran med bombningar annars kan Israels existens vara hotat. Min algeriske kollega, som jag också har pratat med i dag, är självklart av en annan mening. För honom representerar Israel ondskan. Dessutom sade han överraskande att Sverige är Israels bundsförvant, som bevis för det tog han upp Carl Hamiltons agerande i kontakten med programledarna för SVT:s Halal-tv. Inte för att jag tror att någon av er har missat det: Hamilton skulle intervjuas av de tre sjalprydda programledarna, han sträckte fram handen för att hälsa. De vägrade. En korantrogen muslimsk kvinna tar inte en främmande man i handen. En algerisk tidning tycker att sättet som Hamilton reagerade på vittnar om samma fördomsfulla åsikter som den dansk som tecknade av profeten Muhammed har. Vi får hoppas att artikeln i den algeriska tidningen inte provocerar fram våld mot Sverige så som Muhammedkarikatyrerna gjorde mot Danmark. I artikeln påstås till exempel att svensk media har krävt att muslimer måste respektera svensk kutym, att ta män i händerna, eller lämna Sverige. Artikeln om Hamilton finns på sidan 32 här. I Bagdad fortsätter våldet. I går sprängde en man sig i luften, det gjorde en annan i dag, båda gångerna har de sprängt åtminstone tjugo människor till. En god vän jobbar i Green Zone, den bit av Bagdad som är amerikanernas högkvarter. Hon har ändå hopp. I dag landade ett svenskt plan i Bagdad, det första europeiska på över femton år. Det tycker hon är ett bevis på att det går framåt i landet. När jag sade emot, pratade om murarna som har byggts för att shia- inte ska träffa sunnimuslimer så suckade hon bara. Hennes attityd har ändrats, hon är inte längre förbannad på kriget, hon bara konstaterar det. Jag tror att hon har lärt sig att leva med det för att kunna uthärda. I Stockholm, där jag från en väns kök granskar illegal vapenhandel, är det mörkt och kyligt. |
........................................................................................................... |
Vi är avlyssnade 02.01.2009 Varning! E-post till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. WARNING! E-mail to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. |
........................................................................................................... |
Årets överraskning 01.01.2009 Årets överraskning: Välgörarna - Den motvillige journlisten av Nuri Kino & Jenny Nordberg. I bokhandlarkretsar så snackades det om att bokens huvudperson, Ninos Melke Mire, var den nya Lisbeth Salander. En outsider som på ett underfundigt och samhällskritiskt vis löser brott på löpande band. Vi får väl se. Hos mig gick det hem. Jag gillade skarpt. Recensenten gillar Ninos, det gör Jenny och jag också. Vi tackar! Läs hela listan här. Januarinumret av tidskriften Leva står för nästa glädjande och inspirerande överraskning, bilderna nedan talar sitt eget språk.   |
........................................................................................................... |
|
Blog archive August, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive February, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive January, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive December, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive November, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive October, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive September, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive August, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive July, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive February, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive January, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive December, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive November, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive October, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive September, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive August, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive July, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive February, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive January, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive December, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive November, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive October, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive September, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive August, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive July, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive February, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive January, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive December, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive November, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive October, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive September, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive August, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive July, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE |
Blog series
Oskyldigt Dömda
Många läsare har hört av sig och vill ha inläggen om Oskyldigt dömda, med mitt krav på att man ska tillsätta en justitiemordskommission, samlade på en plats. De finns nu samlade i denna låda. Jag skriver på flera nya inlägg i detta ämne just nu.
Klicka här för att visa inläggen
...........................................................................................................
Golden Palm
Eng: All blog entries related to the Golden Palm and the Beverly Hills Film Festival are now gathered here.
Swe: Nu finns alla bloggar relaterade till Guldpalmen och Beverly Hills Film Festival samlade här.
Klicka här för att visa inläggen
...........................................................................................................