Rädda den svenska polisens rykte 31.10.2008 Poliser ljuger och domstolar dömer fel, det är faktum. Vintern 2005/2006 skrev jag över 20 artiklar om polisens korruption i tidningen Världen idag. Det handlar om mord, justitiemord, illegal vapenhandel i polishuset i Stockholm och nedtystade kollegor. Under tiden för min granskning ville polischefer vara anonyma. En av dem överlämnade en verifikation på 30 k-pistar. De skulle alla vara destruerade men endast hälften förstördes. Resten, fanns kvar i förrådet. Och försvann ”ut” efter en vecka? Var finns de i dag? Skandal på skandal följer utan att någon tar tag i det. När härvan med illegal vapenhandel i polishuset avslöjades såg man direkt att någon eller några tjänat stora pengar, att både mut- och vapenbrott begåtts som civila skulle ha fått långa fängelsestraff för. Men när poliser begår tystar myndigheten ned det. I förundersökningen står det att det beror på att det var ett strukturellt fel, alltså fel på systemet. Ingen ställdes till svars. Det är ju systemet som fått hundratals vapen att försvinna, att säljas illegalt. Hur många brott som begåtts med dessa vapen vet ingen. Jag skickade förundersökningen till justitiekanslern för få veta vad han tycker om dessa vapenbrott. Han tillsatte en utredning. Resultatet kom efter två år. Han gav mig rätt. Det var fel att lägga ned förundersökningen. Jk kräver att polisen skärper sig - men ingen av de som var skyldiga för brotten har ställts till svars. Man kan ju fråga sig vad polisens internutredare gör? I ett besök hos en internutredare blev jag chockad över att dennes bandspelare var från 70-talet och inte fungerade. Än mer förvånad blev jag över okunskapen hos polischefen. Inkompetens och rädsla kantade min undersökning av polisens brott. Om polisen ville och vågade hade flera olösta brott, däribland mord, varit lösta nu. Dessutom vågar inte ärliga poliser inte kritisera sin kollegor. De är rädda. Sommaren och hösten 2005 läste researchern Annica Jensen och jag domar, förundersökningar och spillmaterial. Vi intervjuade ett femtiotal personer, bland dem polischefer som ville vara anonyma. Vår undersökning visade att det brister i alla led. Vi kunde bevisa att poliser ljuger, att åklagare undanhåller bevis och att domare saknar verklighetsförankring. Justitiekanslern är inte ensam om att ha följt upp artiklarna, det har justitieombudsmannen också gjort ”Det är rena rama vilda västern”, skrev myndigheten i sin rapport. Polismyndigheten gjorde ett antal omorganiseringar, alltså gjordes även något från det hållet. Men vad hjälper det? Vi har hundratals, kanske tusentals oriktigt dömda och vi har alla deras släktingar, vänner, grannar och bekanta som har tappat förtroendet för vårt rättssystem. I senaste numret av tidskriften Arena har jag granskat en våldtäktsdom. De brister jag fann under tiden för denna undersökning skulle kunna få vem som helst att tappa respekten för rättssystemet. Oppositionen och regeringen måste samarbeta, det här är vår största skandal och den måste vi ta tag i - ordentligt. En demokratis existens bygger på förtroendet för rättssystemet. Den respekten måste vi ha tillbaka! Kriminella ligor utnyttjar det här till att värva nya medlemmar och rättfärdiga sina brott med att polisen själva begår brott. Ungdomarna lockas till ett ”krig” mot rättssamhället. Det här måste stoppas, och det NU! Oriktigt dömda måste få resning. Poliser som har begått brott måste dömas. |
........................................................................................................... |
Vd:n verkar vara trygga fast det blir svårare tider 30.10.2008 |
........................................................................................................... |
Recension 1 av Välgörarna 30.10.2008 Läs hela här. |
........................................................................................................... |
Fyra amerikanska senatorer skriver till den irakiska regeringen 30.10.2008 |
........................................................................................................... |
Artikel om Välgörarna i Hujådå 30.10.2008  Bilden är tagen av Pieter ten Hoopen Han ville skriva en bok om arbetet bakom kulisserna på mediebranschen, men boken måste ha ett budskap annars var han inte intresserad. Resultatet blev boken om Ninos Melkemire som får nys om hur en biståndsorganisation lurar människor som vill göra - kher - en god gärning. För att vara en person som inte planerar något får Nuri Kino mer gjort än någon välplanerad person jag känner. Han hinner med sina journalistiska utredningar, radiodokumentärer, teveserier, bloggar och nu debuterar han som författare. Ändå tycker han själv att han inte gör speciellt mycket. Tillsammans med sin vän och kollega Jenny Nordberg, även hon flerfaldigt prisbelönad, kände Kino att det fanns mycket mer att berätta om deras arbete. Visst har deras avslöjanden ofta väckt stor uppmärksamhet, men historien om hur de arbetar bakom kulisserna var också värd att berätta. Båda var av åsikten att verkligheten alltid överträffar dikten. Läs hela artikeln här. |
........................................................................................................... |
Ibland känns det värt det, all tid jag lägger ned 29.10.2008 Från Expressens ledare den 2 augusti 2008:  I en utredning som kom i veckan kritiserade justitiekanslern, JK, polismyndigheten i Stockholm för att i många år ha hållit sig med ett osannolikt kaotiskt vapenförråd där närmare 1000 vapen saknas, eller vars destruktion inte kan dokumenteras.JK inledde sin granskning efter en artikel i tidningen Världen idag den 30 dec-ember 2005, där frilansjournalisten Nuri Kino bland annat skrev att flera av polisens vapen befann sig på vift i den undre världen. Redan 2004 erkände polisen efter en intern granskning att man inte kunde utesluta att tjänstevapen saknades och att de kanske fanns med i brottsliga sammanhang. Samma år gjordes en förundersökning med anledning av vapenhanteringen i Polishuset. Men åklagaren kom ingen vart. Han hävdade att det rörde sig om så många inblandade poliser, under så lång tid, att det inte gick att utkräva ansvar. Läs hela här. Så här började det, Aftonbladet från den 7 mars 2006: Journalisten Nuri Kino säger: -Beslagtagna vapen har hamnat ute på marknaden och återanvänts i brott. En 60-årig polis som jobbade på vapenverkstaden väntar nu på rättegång för brott mot vapenlagen. Han har som styrelseledamot i Stockholmspolisens skytteförening olovligen innehaft närmare 4000 patroner. När det gäller misstänkta brott på själva vapenverkstaden har utredningarna lagts ner. Men justitiekansler Göran Lambertz har efter att ha läst journalisten Nuri Kinos artiklar i Världen i dag om vapenverkstaden börjat undersöka ärendet. - Jag tycker man bör granska varför utredningen lades ner och det gör vi nu. Det är konstigt att man inte kan hitta någon ansvarig när det har varit sån oordning där, säger Göran Lambertz. Att det saknas över 100 vapen tycker justitiekanslern är "förskräckligt". - Jag kan inte bedöma vilken betydelse det har för Palmeutredningen, men det är klart att det inte kan vara bra. Hela artikeln finns här. Och ett utdrag ur den långa i Världen idag, den som fick det hela att brisera, går att läsa här. I Dagens Nyheter, i dag den 29 oktober 2008, kan man läsa detta: Inga tjänstevapen eller beslagtagna skjutvapen är längre försvunna. Det garanterar Stockholmspolisen i sin skrivelse till JK efter att ha gjort en omfattande inventering. Skrivelsen är ett svar på den fråga som JK ställde i somras med anledning av tidigare konstaterad oreda inom Stockholmspolisens vapenverkstad. Läs hela här. |
........................................................................................................... |
Länstidningens artikel om vår roman 29.10.2008 Läs hela Länstidningens artikel om Välgörarna här. |
........................................................................................................... |
Asylärenden som får mig att bli mörkrädd 28.10.2008 Min skatt betalar tomtars lön, dessa hustomtar är handläggare och beslutsfattare på Migrationsverket. Den ene skriver att han har läst i Wikipedia att kristna i Irak inte längre är förföljda. Wikipedia! I ett annat ärende har en asylsökande berättat att millismän varit hemma hos honom när han inte var där och sagt till hans fru att de kommer att döda honom om han inte lämnar Mosul. Verkets beslutsfattare skriver att om Mehdimillisen verkligen var intresserade av att döda asylsökande så hade de väntat utanför hans port och dödat honom. Anställda på Migrationsverket har alltså börjat spekulera i hur terrorister i Irak agerar. Handläggare och beslutsfattare i det ärendet borde säga upp sig från sina jobb på Migrationsverket och i stället söka jobb som analytiker hos Iraks underrättelsetjänst, eller varför inte CIA. |
........................................................................................................... |
Dra in handbromsen 28.10.2008 |
........................................................................................................... |
Många har redan läst ut Välgörarna 28.10.2008 Många har redan läst ut Välgörarna och vill tycka till. Nedan ett mejl från i söndags och ett från i går:  Shlomo Nuri,Jag tänker inte fråga dig hur du mår för jag vet om att du känner så som vi alla andra Assyriska-supportrar. Däremot ville jag nämna lite om din bok. Jag träffade dig och Jenny på bokhandeln i fredags och sa att jag skulle läsa klart er bok under helgen. Jag gjorde det på en dag. Så bra var den att den enda pausen jag tog var då jag skulle se Assyriskamatchen. Boken var en blandning av spänning och humor och gav samtidigt en bild på hur världen ser ut. Vår medmänsklighet, kher är en gåva som används bland assyrier och svenskar men samtidigt kan den gåvan utnyttjas av fel personer. Jag tänker främst på olika hjälporganisationer som kurdiska lobbyister har utnyttjat för att stärka deras ställning i Assyrien (Norra Irak) för att kunna driva bort oss assyrier. Flera personer har tjatat om boken och jag hoppas att du har tid att förgylla oss med en till snart. Du är en inspiration för alla som vill arbeta mot orättvisa och den kampen är jag övertygad om att vi tillsammans att vinna. Och: Vilken grym bok ni har skrivit...kan inte lägga ifrån mig den. Ska ge den som julklapp i mängder...:) Tihe Nuri! Och tack för allt du gör! |
........................................................................................................... |
Jk om min undersökning i tidskriften Arena 27.10.2008 Den här boken illustrerar de stora svårigheter som polis, åklagare och domstolar ställs inför när de ska hantera anklagelser om sexuella övergrepp. Vem talar sanning? Vilket värde har den tekniska bevisningen? Hur ska man tolka beviskravet "styrkt bortom rimligt tvivel" när ord står mot ord och det finns omständigheter kring händelsen som talar i än den ena, än den andra riktningen? Så här slutar hans omdöme: Som sagt, jag vet inte vad som är rätt eller fel i det fall som boken handlar om. Men jag vet att Nuri Kinos bok är ett värdefullt bidrag till en viktig debatt om både rättssäkerhet och rättstrygghet. Läs resten av Lambertz rescension här, gå ut och köp tidskriften och/eller läs själva undersökningen här. |
........................................................................................................... |
Det är surt 26.10.2008 Slut efter matchen, boksigneringen och alla samtal till Irak där en kollega och jag har påbörjat en journalistisk undersökning lade jag mig på sängen för att äntligen få vila. Det fick jag också, i en timme eller så. Sedan började det - igen! Ett barn har skrikit och hållit mig vaken i flera månader nu. De senaste veckorna har skrikandet intensifierats. Jag har ont i magen, av att både ha hållits vaken och oro för att barnet far illa. Jag har ringt socialtjänsten, jag har ringt hyresvärden, jag har ringt polisen, jag har pratat med grannar - jag har gjort allt som förväntas av mig men inte ändå inte lyckats. Jag har inte hittat barnet, vi vet inte var ljudet kommer ifrån. Tre nätter i rad har jag gått från den ena porten till den andra för att förhoppningsvis höra vilken lägenhet barnet skriker ifrån. Det skulle inte förvåna mig om polisen snart griper mig. Någon kan ju ha sett mig hålla örat mot den ena dörren efter den andra. Vem skulle inte ringa polisen och anmäla en konstig filur i pyjamas som verkar gå igång på att tjuvlyssna på sina grannar mitt i natten. Själv ringde jag polisen ännu en gång i eftermiddag, jag ville ha hjälp med att lokalisera barnet. Dagens citat får larmcentralen stå för: "Vi bedriver ingen detektivverksamhet", sade tjejen och jag kunde höra på hennes röst att hon ville att jag skulle lägga på. Jag kommer att skriva mer om barnet som skriker de närmaste dagarna. Nu ska jag äta och förhoppningsvis, hos det par jag är på middag, SOMNA på soffan. |
........................................................................................................... |
Jenny och jag i SVT:s morgonsoffa 24.10.2008 Se tv-inslaget här. |
........................................................................................................... |
I morgon gäller det, på två plan 24.10.2008 Läs mer här. |
........................................................................................................... |
Kom till Akademibokhandeln och få ett gratis ex 24.10.2008 Läs pressmeddelandet här. |
........................................................................................................... |
Jag kommer självklart att vara där! 23.10.2008 Resten går att läsa på Assyriskas hemsida. |
........................................................................................................... |
Kom igen AFF, kom igen landslaget, kom igen! 23.10.2008 Assyriska är ett lag att älska eller hata. Efter några år på Länstidningen i Södertälje för tio år sedan älskar jag Assyriska. Det händer alltid nåt kring Assyriska. Inte alltid positivt, men det är en skön förening. Och det skulle vara väldigt spännande att se vad de lärde sig sist. Bårsta är ju dessutom borta - bara en sån sak. Och det som jag trodde skulle hända när laget gick upp sist kanske händer nu. Att nån slår en signal till nån kontakt söderöver och att det plötsligt dyker upp nya spännande fotbollsartister i svensk fotboll. BP då? Hur roliga är BP? Unga, hungriga, orädda BP. Jag tror de också har lärt sin läxa. Jag tror de också vill bevisa att de kan bättre. Assyriska och BP till Allsvenskan. Då blir Stockholmsfotbollen 2009 nåt att se fram emot under mörka vintermånader. Landskrona - hör min bön. Läs hela här. |
........................................................................................................... |
Den har landat! 22.10.2008 Tack alla ni som skriver till mig för att berätta att ni har beställt Den motvillige journalisten - Välgörarna. Nu är boksläppet igång på riktigt, vi intervjuas bokas och har kul. Se den första annonsen här. |
........................................................................................................... |
Post- och Bankgironummer 22.10.2008 Bankgiro 900-1215 PlusGiro 90 01 21 - 5 |
........................................................................................................... |
Jag ger bort en ny upplaga av min bok 22.10.2008  En god vän ringde och frågade vad jag tyckte om en ny kampanj hon har initierat. Det tog inte många minuter innan jag bestämde mig för att donera en ny upplaga av min bok By God - Sex dagar i Amman till kampanjen. Varje person som ansluter sig till kampanjen får By God i brevlådan. Drick tre kaffe latte mindre i månaden!Ett frimärke, en signatur och en hundring i månaden är allt du behöver avvara för att förändra livet för assyrier som bor kvar i hemlandet och också i förlängningen för assyrier i andra delar av världen. Assyrier Utan Gränser är en ideell förening som arbetar för att förbättra tillvaron för det assyriska folket (även kallade syrianer och kaldéer) i hemlandet. Assyrier Utan Gränser bedriver en självständig verksamhet och är partipolitiskt och religiöst obundet. Alla som arbetar för Assyrier Utan Gränser gör det på ideell basis. Härmed startar Kampanj Hundrahundra som har som mål att till 31/1 2009 ha genererat hundra nya autogiromedgivare som donerar 100 kr/mån till AUG. Bli en av dem du också! Klicka här, skriv ut talongen och skicka den till: Assyrier Utan Gränser Box 77 145 01 Norsborg Givetvis har Assyrier Utan Gränser ett 90-konto. Endast de ideella föreninger, stiftelser och trossamfund som har godkänts som kontrollgirokontoinnehavare av Stiftelsen för Insamlingskontroll, SFI, och granskas av SFI kan få ett sjusiffrigt 90-konto hos Plusgirot eller Bankgirot. Läs mer om 90-konto här. |
........................................................................................................... |
Över tusen familjer är anledningen till att jag fortsätter att skriva 22.10.2008 Över tusen familjer har flytt från Mosul den senaste veckan, över tusen familjer lever i redan trångbodda kyrkor, kloster och tält. Över tusen familjer har utsatts för religiös förföljelse att likna vid de första dagarna av Förintelsen. Över tusen familjer är en liten liten del av alla som redan hade tvingats lämna sina hem på grund av sin religion eller etnictet. Den femtonårige Iwan Younadam hade just lämnat sitt hem när tre män sprang fram mot honom, identifierade honom som icke-muslim och sköt tills de tömde sina magasin. Bilden nedan är från hans begravning.  |
........................................................................................................... |
Hur ska ett land vars polismyndighet är infiltrerad av extremister kunna skydda någon? 21.10.2008 Hon är femtiosju år. Ensam. Singel. Barnlös. Hon söks av polisen. Är gömd. Rädd. Hotad och kan bli dödad när som helst. För femton år sedan var hon en framgångsrik apotekare med eget apotek. Hon var omtyckt och omtalad. Pang. Elva personer dödas i ett terrordåd. Hennes ögonsten, hennes yngre bror, blott sexton år gammal, grips av polisen misstänkt för att ha sprängt en bomb i en modern galleria. Sihams liv slås i spillror och en strid på liv och död för broderns upprättelse tar vid. Hon har två minus; hon är kvinna och hon är kristen. Vid två tillfällen dödförklaras brodern. Landets statstelevision kunde ”stolt” berätta att ”Den värsta av förrädare och terrorister har dött i fängelset.” Två gånger bar Siham svarta kläder för att sedan ta av dem. Brodern levde. Det var en skenmanöver – en del i den psykiska terrorn mot familjen och alla andra kristna. Läs hela här. |
........................................................................................................... |
Fanatiska islamister i Sverige 20.10.2008 Född och uppvuxen i Stockholms förorter har jag på nära håll följt indoktrinerade jihadisters propagandamaskineri i skolor, lokalföreningar och fritidsgårdar. Jag har med egna ögon sett ungdomar med krokig bakgrund vilseledas och förtvivlade föräldrar som bara kan titta på när deras söner (för det handlar nästan uteslutande om dem) luras in i grupper där hatet mot vårt öppna samhälle sätts i centrum. Från samhällets sida har man inte tagit problemen på allvar, att ungdomar mitt framför ögonen på fritidsledare och skolpersonal lockas till dessa rörelser visar att man har kapitulerat. Det har man gjort av rädsla för att bli stämplad som islamofob och rasist, vilket i sin tur har skapat fritt utrymme för dessa antidemokrater att verka i vårt land utan något som helst motstånd från myndigheterna. Vårt öppna samhälle ska vi värna om, Sverige är för många länder en förebild för mänskliga rättigheter och demokrati, men i vår iver att respektera alla människors politiska och kulturella särarter har vi urholkat andra människors friheter och samtidigt utmanat de demokratiska grundvärden som genomsyrar vårt samhälle. Läs hela här. Min intervju med en jihadist född i Sverige kan ni läsa här. |
........................................................................................................... |
Den motvillige journalisten - Välgörarna 19.10.2008 Välgörarna är en historia om en man som egentligen inte ville lägga sig i, men som till slut inte tål att se hur en biståndsorganisation lurar och utnyttjar både dem som vill göra gott och dem som desperat behöver hjälp.Ninos Melke Mire får nys om att den hyllade butikskedjan Bistånd från Hand till Hand lurar godtrogna kunder och välmenande volontärer. Bakom BHH ligger en sekt som stoppar pengarna i egen ficka. När varken polis eller myndigheter tycks reagera ger han sig i lag med den tredje statsmakten, vars syfte han tror är att avslöja sanningen, och där kollegor hjälper varandra. Med hjälp av kollegan Emil, sektavhopparen Ingrid och sina assyriska släktingar runt om i världen upptäcker han ekonomisk brottslighet på global nivå - och att sektens ledare inte skyr några som helst medel för att tysta dem som vill avslöja verksamheten. Följ med på en resa genom ett Sverige där de flesta helst vill "gå på semester" och vidare ut i en värld full av lögner. Beställ den här. |
........................................................................................................... |
Frukost, lunch och middag från soporna 18.10.2008 Aleksej, 32 år från S:t Petersburg, ”handlar” mat. Hans leverne styrs inte av bäst-före-datum. Aleksej representerar Det andra Sverige. Ett land styrt av annorlunda värderingar. Ett land där det finns de som klarar sig på tio kronor om dagen, på ett litet guldfärgat mynt som ensamt inte räcker någonstans. Aleksej kom till Sverige för tretton månader sedan. Strax före hade hans fru dött i cancer. Hon hade gått med sjukdomen i över tre år innan man lyckades fastslå varför hon förlorade hälften av sin vikt, hade ständig värk. Helt enkelt började försvinna. Det unga paret fick inte ihop pengar till läkarräkningar och medicin fast de arbetade två tredjedelar av sin vakna tid. Efter hennes död orkade Aleksej inte bo kvar. Han såg henne överallt. Han ville bort från misären i S:t Petersburg. Skapa sig ett nytt liv i ett nytt land. Det landet blev Sverige. En kompis fanns redan här. Igor skrev till Aleksej om hur mycket pengar han tjänade som gatumusiker. En bra dag upp till tusen kronor på att spela flöjt i Stockholms tunnelbana. Till en början trodde inte Aleksej honom. Han trodde att meningarna i breven bara var uppmuntrande ord från en vän till en annan. Idag är han väldigt glad över att Igor först lyckades övertyga honom och sedan även lånade honom pengar till resan. Aleksej får tvåtusentrehundra kronor av Migrationsverket i månaden och av dessa betalar han nästan allt, tvåtusen kronor, till sin hyresvärd. Efter det har han ett tio kronorsmynt om dagen att leva på. Men eftersom han röker, alltså står han egentligen på minus tjugo kronor när dagen nått sitt slut. Ovan är från min artikel "Det andra Sverige" som publicerades i Dagens Nyheters helgbilaga, läs hela här. |
........................................................................................................... |
Eva, Mosul, den amerikanske ambassadören och Södertälje 17.10.2008 När begravningsakten är över och vi bär ut kistan för att följa den till graven ser jag hur två personer står i ett hörn, pekar mot mig och viskar något. Inget konstigt över det, det tillhör min vardag. När vi kommer tillbaka från kyrkogården till kyrkans lokal för att äta ihop passar två av mina kusinbarn, två tonåringar, på att smita in i Stadshuset. ”Man förstod ingenting, det var mest en massa journalister och fotografer som ställde frågor till svenska politiker och amerikanska diplomater. Det var en jättekonstig tillställning, som om hela grejen var fejk, som om det var på film”, sade den ena av ungdomarna och ryckte på axlarna när jag frågade hur det hade gått. Sedan fortsatte han: ”Två kvinnor står utanför porten, de vill veta om du kan tänka dig prata med dem. De lovar att det bara ska ta några minuter.” Jag suckade för mig själv, jag behöver varken nya uppslag eller nya irakiska asylärenden att hjälpa till med. Det gick tio minuter och jag pratade med släktingar från Tyskland som kommit för begravningen. ”De där kvinnorna står kvar utanför kyrkporten”, sade en kusin. Jag gick ut. De tittade knappt på mig. Jag tittade på dem, det var uppenbart att de var asylsökande, av klädseln att döma. De var skamset nervösa för att ha trängt sig på, och kunde knappt få fram ett ord. Jag ställde frågor och fick dem sakta att berätta om sitt ärende. Den ena av dem har flytt från Mosul och den andra från Bagdad, de har båda ansökt om asyl och inte fått svar ännu. Jag visste att det här skulle ta mycket mer än några minuter, jag behövde läsa deras ansökningar, lära mig mer om deras situation i Sverige och Södertälje och deras familjers i Irak. Kvinnan från Mosul, vi kan kalla henne Eva, flydde för åtta månader sedan. Hon var en av de sista kristna assyrierna i sitt område. Hon hade envisats med att inte lämna sitt hem och sin skönhetssalong. Hennes man hade försökt övertala henne men hon vägrade låta någon annan ta över hennes liv, ockupera hem och affär. I dag ångrar hon sig. Islamister sökte henne, ville döda henne, hon flydde hals över huvud - i sjal. Hon låtsades vara muslim, tog sig till norra Irak, Turkiet, betalade en smugglare 15 000 dollar och kom till Södertälje. Hennes familj, man och fyra barn, är bland över tusen kristna familjer som flydde från Mosul i helgen. Elisabeth, kvinnan från Bagdad, kokar kaffe åt oss medan Eva och jag sätter oss på de köksstolar assyrier som bott i Sverige längre har skänkt dem. Hon tar fram sina asylhandlingar och jag ska just börja läsa dem när vi avbryts av att hennes mobiltelefon ringer. Det tar inte många minuter förrän hon bryter ihop. Hennes ena dotter har fått ett krampanfall och hennes man vet inte vad han ska göra för att kunna hjälpa flickan. Jag försöker att hålla tårarna tillbaka, att förhålla mig professionellt, inte visa känslor men det går inte. När hennes man lagt på kramar Elisabeth henne och säger samtidigt till mig: ”De har tagit allt ifrån oss, precis allt, och nu kommer våra släktingar dessutom att dö i tält. Varför, varför är det ingen som stoppar förföljelsen av kristna i Irak?” Jag önskar att jag kunde svara på den frågan, men det kan jag inte. Jag frågar om de vet vad som hände polisstyrkan man beslutade om i juni i år. Det var ju meningen att den irakiska staten tillsammans med amerikanerna skulle utbilda drygt sjuhundra poliser från minoritetsgrupperna så att de kunde skydda folk. ”En av dem, en av poliserna är min kusin, vi har blivit lurade även där. Av de sjuhundraelva som skulle utbildas var det bara tvåhundrasjuttio som fick träningen och de flyttade man från Ninve-slätten till att vakta betydelselösa hus i Mosul. Allt för att vi inte ska kunna bestämma över oss själva, allt för att vi inte ska känna oss trygga”, skriker Elisabeth mer än säger. Eva ber om ursäkt för deras beteende och de lugnar sig. Jag läser ur hennes asylansökan och ställer frågor, det går inte många minuter innan hon bryter ihop igen. Mina frågor har påmint henne om deras lidande … Och om att en av dem som brutalt blev dödad i Mosul i förra veckan var en av hennes vänner. Senare på kvällen, på nyheterna, hör jag en reporter fråga den amerikanske ambassadören Michael Woods om evenemanget i Södertälje. Är mässan ett tecken på dåligt samvete från USA:s sida? – Visst har jag dåligt samvete. Den här mässan är ett sätt att ge tillbaka något. Det är inte acceptabelt att en liten kommun som Södertälje tar emot fler irakiska flyktingar än hela USA. Jag ser Evas familj och andra flyende framför mig i tälten i norra Irak och undrar om någon har dåligt samvete för det som drabbat dem. Jag undrar också om det svenska Migrationsverket, vars generaldirektör jag har skrivit till i veckan och som har lovat att gå vidare med det jag har bett om, ska ta rätt beslut och skilja på irakier och irakier. Vart ska man utvisa Eva? Hon är inte trygg någonstans i Irak, inte förrän ickemuslimerna i Ninve-slätten fått en skyddszon, eller självadministration, där de kan känna sig trygga. |
........................................................................................................... |
Jag föreläser på MR-dagarna i Luleå 16.10.2008  |
........................................................................................................... |
Reaktioner på bok och blogg 15.10.2008 Tidigare i dag fick jag ett mejl från henne, medan jag lägger upp det på bloggen kanske hon har fött. Hej käre Nuri, du går som vanligt på högvarv och det verkar som om det är nåt fel på din karusell för den stannar aldrig. När vi låter min son åka karusell tar det slut efter några minuter men det verkar som om någon hemlig gubbe hela tiden stoppar fler tior i automaten på din karusell så att du aldrig får stanna. Jag hinner inte läsa alla dina blogginlägg men jag ser ju hur aktiv du är när jag skannar och skrollar med musen. Jag har registrerat att din bebis är på gång snart, mycket snart! Jag gick in för att förbeställa men det gick. Nu har jag bevakat boken istället. Jag är väldigt imponerad av det hela och längtar till att få läsa boken snart. Min bebis mår fortfarande gott i magen och verkar inte vilja komma ut ännu, det är beräknad förlossningsdag idag onsdag den 15 oktober, så vi får väl se vad som kommer först; din bok eller min bebis. Jag läste också om våldtäkten du har grävt i, vad har han fått för straff? Och till vilken instans har det gått? Grattis till arena! Du är som vanligt fenomenal! kram, Från en trött, tjock och svullen väninna. |
........................................................................................................... |
Hela utredningen är nu upplagd på Arenas nätupplaga 15.10.2008 I bilen hem till Södertälje slog det mig vad som egentligen hade stått i artikeln, att en person hade blivit drogad av Lidokain. Jag är läkarsekreterare i botten och mindes att just det ämnet använder man för bedövning, och det hade ju också stått i faktarutan i anslutning till artikeln. Det behövde ju inte betyda mer än att det antingen stått fel i artikeln eller att Lidokain också fanns i en annan form. Kanske kunde man droga någon med bedövningsmedlet. Några dagar senare, när hovrättsdomen föll, var jag i Södertälje med ett franskt tv-team och gjorde storyn om Södertälje och det stora antalet kristna irakier kommunen tagit emot. Hundra irakier i veckan hade anlänt till Södertälje 2007. Vi filmade en intervju med en nyanländ ung man från den irakiska staden Mosul när en vän knackade mig på axeln. Efter att vi utbytt hälsningsfraser ställde han en fråga: "Visste du att det är Peter som drogat och våldtagit en tjej på en krog i Stockholm?" Jag blev förvånad. Peters pappa och jag hade haft ett tre veckor kort projekt i Turkiet ihop år 2000. Och jag hade bara haft sporadisk kontakt med honom sedan dess, vi hälsade på varandra när vi träffades på fotbollsmatcher eller fester. Nu är hela min undersökning av en märklig våldtäktsdom utlagd på Arenas hemsida. Det sägs att man ska dra sig för att själv säga att ens verk är viktiga, min utredning ÄR viktig, läs den här. |
........................................................................................................... |
Början på slutet i Mosul 14.10.2008  Som äldste son hade han blivit ensam familjeförsörjare. Hans far Farouk hade ett halvår innan blivit av med sitt jobb efter att den fabrik som han jobbade i hade fått stänga efter krigets utbrott. Raymond hoppade av universitetet och jobbade åt amerikanerna. Det var en vän som tipsade honom om att den amerikanska förläggningen i Mosul sökte personal som behärskade engelska. Raymond bestämde sig direkt. Jobbet var vad vi i västvärlden skulle kalla vaktmästeri. Han fick fylla på förråd, städa – ja, helt enkelt hålla ordning. Vid sju varje kväll stod hans far vid dörren och väntade in honom. En kväll hann klockan bli halv åtta, Farouk stod i dörröppningen men Raymond hade inte kommit. Det gick ännu två timmar, klockan blev nästan tio men ingen Raymond. Familjen började oroa sig. Personer som hade avslöjats med att jobba åt amerikanerna hade blivit dödade. Fadern gick ut för att leta efter Raymond. På videobutiken där sonen varje kväll gick för att spela tv-spel innan han gick hem för middagen sade de att han hade varit där som vanligt, och att han varit lika glad och positiv som alltid. Efter två dagars resultatlöst letande gick Farouk till polisen och anmälde Raymond försvunnen. Polisen visade, precis som Farouk anade, dock inga tecken på att vilja hjälpa Farouk. Raymonds försvinnande fortsatte vara ett mysterium fram till den dag en islamistisk propagandafilm spreds bland Mosulborna. Dvd:n innehöll islamistiska manifest med bland andra inspelade terroraktioner mot amerikanska mål. Men det fanns också något mer fruktansvärt i den, närbilder på när islamister skar av huvudena på tre kristna män. Dvd:n hade spridits bland kristna för att sätta skräck i dem och driva dem på flykt. Assyrier som hade sett filmen identifierade de unga männen och informerade familjerna. Farouk var en av de som blev informerade. Han tog sin lilla pickup till den sjukhusgård i centrala Mosul där islamister brukade dumpa lik. Han letade bland kropparna, fann en utan huvud, öppnade lakanet den var insvept i och kände igen Raymonds händer och kläder. Det var hans son. Det som var kvar av sonen. Han skrek ut sin sorg. Han omfamnade kroppen, kysste bröstpartiet och grät hejdlöst. Något ramlade, han hade inte lagt märke till bucklan som låg längre ned i lakanet – det var Raymonds, den ende sonens huvud. Farouk slet varsamt sönder lakanet och använde bitar av det för att fästa Raymonds huvud vid bröstet så att det inte skulle falla. Tårarna sprutade ur hans ögon när han darrande tog upp huvudet, kysste sin sons panna för att sedan fästa huvudet vid kroppen. Han tog sedan ett stadigt grepp om knytet, bar det som var kvar av Raymond på ryggen och gick till sin bil. Många såg på. Ingen hjälpte honom. Ingen ville bli en ny måltavla för islamisterna som skurit av den unge mannens huvud. Raymonds fiendehandling var i islamisternas ögon att han var född assyrier. Kristen. Icke-muslim. Några dagar senare fick Farouk ett brev på posten där det stod vilka som hade mördat Raymond, dvd:n med själva dådet och ett handskrivet brev om att resten av familjen skulle gå samma öde till mötes om de inte lämnade Mosul. Farouk vände sig till amerikanerna för hjälp men de sade att han och hans familj fick klara sig själva. Några dagar efter hotet flydde familjen. De lämnade allt bakom sig; hus, hem och land. Allt de ägde och hade, så som Farouks farfader hade gjort för nästan hundra år sedan …Under första världskriget, tiden för folkmordet på kristna i nuvarande Turkiet. Vintern 2005 gömde sig familjen i en lägenhet i Dohuk i norra Irak. Farouk, hans fru och de två döttrarna sov på madrasser och hade ett gasolkök som enda värme. Raymonds mor låg för det mesta till sängs. Filmen med hur man skar huvudet av hennes son förföljde henne i tankarna. Det var kallt, nästintill rått i den nästan tomma lägenhet där två familjer på flykt bodde i var sitt rum. Väggarna var vita, kala och kusliga. Farouks ögon som stack ut efter allt gråtande var lika tomma. Han fick inte fram ett ord. Han tittade bara på en lapp, ett brev som fanns framför honom. Efter ytterligare några minuters tystnad försökte han säga nåt. Han sade sonens namn, men avbröt sig själv efter de tre första bokstäverna R a y och blev tyst igen. Hans ansikte saknade uttryck. Förstelnat. Plötsligt började han slå sig för bröstet och sade uppgivet att ingen hade hjälpt honom, att hans assyriska grannar och vänner inte hade vågat och att hans muslimska grannar som han under alla år sett som vänner också hade vänt honom ryggen. Han hade blivit fienden. Slagen mot bröstet, meningarna om förräderiet blandades med den rök han inandades och en svår hosta stoppade honom från att berätta vidare. Ytterligare några minuters tystnad och sedan med en viskande, skrovlig röst: ”Vi har ingen framtid i Irak. Vår familj är död. Jag är död. De har dödat oss alla. Men de har också dödat oss assyrier. Vi har ingen framtid i Irak, nu när även våra grannar har vänt sig mot oss.” CD:n som också nådde assyrier i Sverige började med islamistiska slagord till en blandning av modern pop och klassisk arabisk musik. Hat inramades i vackra toner. Fem minuter in i filmen började sekvensen med Raymond. Först en närbild på hans ansikte. En 23-årings ungdomliga, oskuldsfulla ansikte. Raymond försökte le när han ombads att försvara sig inför anklagelserna om att han hade förrått Iraks sak, sin nations sak, när han ”som den kristna fähund han är” samarbetat med amerikanerna. Raymond försökte försiktigt säga att det inte stämde, att han inte hade förrått någon, att hans jobb var en vaktmästares – inget annat. Men hans bödlar gav sig inte och fortsatte beordra honom att erkänna. Plötsligt ändrades hans ansiktsuttryck, och tittarna kunde se att hans ögon rörde sig från höger till vänster, att han läste något. Han sade namnen på tre andra assyrier. Han påstod att även de var förrädare. När han läst färdigt, hörde man dörrgnissel. Raymond vände ansiktet mot ljudet och nu såg han skräckslagen ut. Han ögon var vida och hans mun var öppen. Han förstod förmodligen vad som skulle ske. Islamisterna började nu sjunga att Allah är den ende guden, att Muhammed är den främste profeten och att varje handling i deras tjänst var syndfri. Kameran zoomade till närbild av Raymonds överkropp. Kniven stacks in i hans hals. Den var trög. Mannen med kniven fick hjälp av en annan man. De lyckades skära/slita av 23-åringens huvud, samtidigt som de fortsatte sjunga sången som kvävde den unge mannens sista rop. Sedan kunde man se hur de tömde hans kropp och huvud på blod, så som muslimer gör med djur. Halalstyckat kött. |
........................................................................................................... |
Intagen 08-59 13.10.2008 Reportern Nuri Kino har följt många olika rättsfall i sitt arbete de senaste åren. Både justitiekanslern och justitieombudsmannen har följt upp hans publiceringar. Våren 2008 granskade han ett våldtäktsfall och fann brister i poliser och åklagares utredningar. Resultatet blev ett omfattande reportage i storleksordningen 200 sidor som pekar på de svårigheter som rättsväsendet möter i fall av anklagelser om sexuella övergrepp. En journalistisk undersökning som kan ligga till grund för en diskussion om rättstrygghet kontra rättssäkerhet. Texten är ett bearbetat utdrag. Hela Kinos utredning i sin helhet finns att läsa, tillsammans med justitiekanslerns kommentar, på www.tidskriftenarena.se Anledningen till att jag inte har länkat till texten är att den inte är utlagd på nätet ännu. Jag hoppas att den blir det i morgon. Oavsett vilket tycker jag att ni ska köpa senaste Arena, en snygg och viktig tidskrift. |
........................................................................................................... |
FN, USA, Iraks regering och EU måste agera NU 13.10.2008 Jag har just avslutat ett samtal med en vän i Damaskus, en irakisk flykting från Mosul. Han berättar om de fruktansvärda, omänskliga, djuriska, barbariska, handlingar hans släktingar och vänner får utstå. Över tusen familjer har flytt Mosul de senaste dagarna, snart är staden helt tömd på assyrier. Assyriska organisationer i västvärlden vädjar och vädjar till FN, till USA:s regering och andra att hjälpa dem, att stoppa mardrömmen - men inget händer. Man slår dövörat till. Läs Assyrian Universal Alliance brev till FN:s generalsekreterare här. En av de ansvariga, Iraks premiärminister Nuri al-Maliki, fortsätter samtidigt lova skydd åt Iraks minoriteter, senast i går kväll hade han ett möte med assyriska ledare och sade att han omedelbart skulle skicka styrkor för att garantera säkerheten. ”Jag lovar” och ”jag ska skydda er” är mantran han har upprepat under lång tid, men inget händer. Parallellt med de vidriga händelserna pågår en pajkastning: kurdiska politiker anklagar al-Qaida för attackerna medan till exempel Osama Al Najifi, en sunnitisk parlamentariker med ursprung i Mosul, anklagar den kurdiska peshmerga-milisen och den kurdiska underrättelsetjänsten för utdrivningen av kristna. Läs en artikel om detta på engelska här och på arabiska här. När jag producerade Det Ohörda Ropet, filmen om folkmordet på kristna i det Ottomanska riket under första världskriget, var det inte själva slakten av människor som fick mig att må som mest illa. Det var allt material som mina medarbetare och jag fann i arkiv över hela världen som vittnade om det faktum att omvärlden kände till folkmordet men inte gjorde något för att stoppa det. Idag, i mina samtal med Irak, Syrien och USA, får jag en deja-vu känsla. Historien upprepar sig. Man kan inte längre påstå att omvärlden, att USA:s regering, FN, EU och andra inte känner till den etniska och religiösa rensningen i Irak. Det rapporteras om den varje dag. Läs Los Angeles Times artikel från i dag här. Den svenska regeringen borde skämmas över att göra affärer med Nuri al-Malikis. Vi bör inte och ska inte göra affärer med honom förrän han stoppar våldet mot sitt lands minoriteter - PÅ RIKTIGT! |
........................................................................................................... |
Islamister, löpband och den svenska vanvården 11.10.2008 Jag slog upp tidningen och skulle just börja läsa när ett sms landade i min mobil: ”lyssna på Konflikt i p1”, skrev min vän. Motvilligt tog jag stoppade jag lurarna i öronen. Jag kunde ju inte direkt skylla på att jag inte har någon radio, en sådan är numera snygg placerad bland ikonerna i mobilen. Konflikt började med ett reportage från Etiopiens huvudstad dit många somalier samlats för att på den svenska ambassaden söka sig vidare till Sverige. Reportern lät oss följa med i varje steg han tog, det kändes som om jag var där och påminde mig om de jobb jag har gjort på svenska ambassader i fjärran länder. Ungefär samma som jobb som Konflikts reporter, jag har också intervjuat flyktingar som vill till drömlandet Sverige. Det fick mig också att minnas något annat, riktigt vad kom jag dock inte på. Det var något jag skulle göra men som jag hade glömt bort. Det enda jag visste var att det hade med en svensk ambassad att göra. Jag kopplade upp mig på nätet och kollade där jag hade placerat flera olästa meddelanden i mejlboxen. Jag hittade rapporter som en källa hade skickat mig från en huvudstad i Mellanöstern. De handlade om oegentligheter vid en svensk ambassad. Anledningen till att han ville att just jag skulle titta på det är mitt avslöjande om mutor i Syrien, läs om det här. Nästa reportage i Konflikt handlade om somalier som flyttat från Sverige till England för att få tillbaka sin värdighet. Ett mycket bra radioinslag om hur man i Sverige fastnat i ett limbo som aldrig vill ta slut, flyktingarna försvann i mängden socialbidragstagare som inte fick något jobb oavsett utbildning. I England hade de flesta av somalierna fått jobb. De intervjuades, på svenska, om att de gärna arbetade för samma summa som bidraget. Det viktigaste var att de slapp svenskarnas attityder. I England behövde de inte känna sig som en bidragsfuskande invandrare. Det tredje reportaget handlade om de första turkarna som kom till Sverige på sextiotalet. Det handlade om trångboddhet, om att ha tre, fyra jobb, på en gång, om fördomar, om att hjälpa sin nästa, att inte tänka på sig själv i första hand ... Jag kände igen mig från vår egen första tid i Sverige. Det kändes som om tiden har stått still. Det är fortfarande trångbott, det finns fortfarande cyniker som utnyttjar flyktingar på olika sätt och det finns de som tänker på andra i första hand. ”Käre Nuri, han har ringt. Det är visst personer från Sverige som har ringt honom och krävt att han ska skicka tillbaka våra pengar. Han skrek att han hade blivit hotad.” Sms:et ovan kom från en av flyktingarna i Syrien som blivit lurad av Jamal, äggkastaren i Malmö. Han som slängde ägg. Ni som har missat artiklarna, läs dem här. Det värmde. När avslöjanden bär frukt, känns det mycket bra att vara undersökande journalist. När Konflikt tog slut skickade jag ett mejl till producenten/programledaren och tackade för ett lysande, balanserat och nyanserat radioprogram. Timmen efter satt jag med en källa, en person som vill att jag ska undersöka ”något stort”. Det handlar om smutsiga affärer. Den värsta sortens kriminalitet. Om det som han har berättat för mig går att leda i bevis kommer många mäktiga män att - förhoppningsvis - åka dit. Vi satt på ett fick mitt i centrala Stockholm, han tittade sig om axeln, jag tittade mig om axeln. Vi tittade i de hemliga dokumenten, antecknade, tänkte och försökte få ihop det. När klockan slog ett ställde jag mig på löpbandet och gick igenom de uppgifter han hade lämnat till mig. Bit för bit, för varje steg jag tog, land för land, den ena konstigheten efter den andra. För varje kilometer kändes det som om jag fått dit en pusselbit, jag fick sakta ihop det. Hur ska jag gå vidare? Vilken redaktion ska jag placera denna undersökning hos? Det får bli en senare fråga. Först måste jag sätta mig in materialet ordentligt. När jag hade duschat och tagit på mig kläderna, tog jag med ena handen på mig skorna medan jag med den andra tryckte på mobilens on-knapp. Sju meddelanden. Två från Irak. ”De hade placerat två stora högtalare på taket av en bil och skrek i en mikrofon att Allah är den enda sanna Guden och att de skulle döda alla kvarvarande kristna i Mosul. De har också gått till varenda kyrka och sagt åt prästerna att antingen lämna staden eller bli dödade”, sade en vän ledsamt i ett av röstmeddelandena. Nyhetsbyrån AINA är med, läs deras artikel om ytterligare en svart dag för assyrier, som också kallas syrianer och kaldéer, här. Jag ringde upp en kollega som jobbar åt nyhetsbyrån AP och gav honom irakierns telefonnummer. Det här måste vara något som världens större nyhetsbyråer borde rapportera om. Sedan stängde jag av mobilen. Jag hade ett viktigt möte med en jurist och ville inte bli störd. I fyra veckor har jag granskat missförhållanden inom den svenska vården som är ofattbara. ”Det verkar som om du har rätt, den ena lagen krockar med den andra och de kan därför komma undan utan straff.” Juristen bekräftade det som materialet, fyra pärmar fyllda med dokument från fem olika myndigheter, tydde på. Ett nytt avslöjande som jag på måndag kommer att skicka vidare till någon redaktion för publicering. På eftermiddagen åkte jag till Södertälje för att stödja mina kusiner Muse och Sose i sin sorg över sin fjortonåriga son Alexanders död. Klockan är halvtio på kvällen och nu ska slå på mobilen igen. |
........................................................................................................... |
Förbeställ! 10.10.2008 |
........................................................................................................... |
Snart så! 10.10.2008 |
........................................................................................................... |
Demonstration mot förföljelsen på icke-muslimer i Irak utanför amassaden i Stockholm 09.10.2008  Kyrkklockan slog tolv. Det var dags för lunch i Sverige, den tid på dygnet då det är som mest folk i rörelse. Arbetare, studenter och lärare var på väg till sin måltid. I ett av Stockholms finare kvarter, bara ett tiotal meter från den kända Engelbrektskyrkan, en av Sveriges äldsta och största kyrkor, vajar en flagga med texten Allah u Akbar, ”Allah är större/störst”, på. Här, på Baldersgatan, en liten gatstump med hus från början av 1900-talet finns den irakiska ambassaden. Utanför beskickningen slingrade sig kön längre för varje timme som gick av dagen. De flesta som hade tagit sig dit denna regniga dag var asylsökande som ville ha sina id-handlingar i ordning för sin asylansökan. Iraks mosaik av folkgrupper och religioner var representerad. Det talades arabiska, assyriska och kurdiska om vartannat. Inget konstigt över det, Sverige har ju mottagit fler irakiska flyktingar än något annat land i västvärlden. Ett tjugotal personer sällade sig inte till kön utan ställde sig på andra sidan gatan. De hade också ett ärende till ambassaden, men det var inte id-handlingar, utan fortsatt existens. Det var representanter för assyriska, kaldeiska och syrianska organisationer som ville demonstrera sitt missnöje med den senaste tidens utveckling i Irak. I skuggan av den internationella bankkrisen har förtrycket och förföljelsen av Iraks minoriteter eskalerat i en förödande fart. När demonstranterna började dela ut flygblad till förbipasserande körde en polisbil upp för den lilla gatan. En av polismännen gick ut, pratade med en av arrangörerna och förvirring spred sig snabbt. De hade inget tillstånd att demonstrera framför ambassaden utan förflyttades till en allé på valhallavägen, en hårt trafikerad väg. Irriterade ställde de sig mitt i ett vägarbete där bussar som passerade dolde dem för allmänheten. - De kan inte stå framför ambassaden eftersom man var rädd för oroligheter. Det är ju tråkigt att det var ett vägbygge just i dag, men det är inget jag kan göra åt det, sade polismannen till mig när jag frågade varför man flyttade på dem. Konstnären Nabil Tomi blev upprörd, men inte bara på den svenska polisen: - Vi är ett fredligt folk, vi vill inte ta till vapen. Vi vill inte kasta stenar och vi vill definitivt inte att våra aktioner här i västvärlden ska skada våra bröder och systrar i Irak. Det enda vi vill är att sanningen ska komma fram. USA och dess allierade har inte lyckats demokratisera Irak. Det har blivit ett segregerat land fyllt av hat, förtryck och förföljelse. Den irakiska regeringen säger att våldet minskat och att de ska skydda minoriteterna men det är bara propaganda. Man säger en sak och handlar motsatsen. Assyriska Demokratiska Rörelsens ordförande för Europa, Sargon Slivo, sade att det viktiga med demonstrationen inte var platsen man stod på utan budskapet. Han poängterade flera gånger att Iraks parlament och regering måste bli varse om att assyrier, också kallade kaldéer och syrianer, in i det sista kommer att kämpa för att deras rättigheter inte ska försvinna från det som har varit deras hemland i tusentals år. Bredvid honom stod Isak Monir som är talesman för Kaldeiska riksförbundet: - Sedan beslutet om exkludering av representanter av minoriteter togs i det irakiska parlamentet har våldet mot kristna ökat markant. De som vill ha ett etniskt och religiöst rensat Irak känner förmodligen att de är uppbackade av parlamentet och har därför börjat döda kristna igen. De vill ju ha ett homogent, religiöst och etniskt rensat Irak. Demonstranter berättade att de hade pratat med släktingar och vänner i Irak och att de kvarvarande icke-muslimer som finns kvar i städer som Mosul, och som tidigare hade envisats med att inte lämna sin hemstad, nu flyr i panik. Jag bad en av demonstranterna att hjälpa mig hitta ett nummer till en assyrisk journalist i just Mosul. - Det stämmer. Tiotals familjer flyr varje dag. De senaste dagarna, sedan beslutet i parlamentet om att inte kvotera in representanter för minoriteterna i provinsregeringarna, har våldet, hoten och dödandet av icke-muslimer tagit en skrämmande fart. Efter att vi lade på tittade jag mot Tekniska högskolan som bara låg hundrameter från allén. Studenter, lärare och andra skyndade tillbaka till universitetet efter lunchrasten. Den svenska vardagen fortsatte. Tidningarnas löpsedlar var fyllda av panikord om bankkriserna … Vem kommer ihåg assyrierna? Bush har lurat dem, den irakiska regeringen har ljugit till omvärlden om att skydda dem - tomma ord. Terrorister, eller kanske bara en granne som vill åt deras hem, passar på att stjäla, plundra och döda. Delegationen av assyriska/kaldeiska/syrianska organisationer överlämnade en kommuniké till ambassaden där det står att de kräver att beslutet om att inte kvotera in representanter för minoriteterna till provinsregeringar ska dras tillbaka. |
........................................................................................................... |
Assyrier demonstrerar sitt missnöje framför den irakiska ambassaden i morgon 08.10.2008 I morgon, klockan 11.00, torsdagen den 9 oktober 2008 demonstrerar en enad front framför den irakiska ambassaden i Stockholm. Det som av många människorättsorganisationer kallas etnisk och religiös rensning fortsätter i oförminskad skala. Kristna assyrier/kaldéer/syrianer och andra minoriteter är överrepresenterade bland irakiska flyktingar. Därom råder ingen tvekan. Förföljelsen av minoriteterna är välkänd och har diskuterats och debatterats flitigt det senaste året. Iraks premiärminister Nuri al-Maliki var i Sverige i våras och lovade då att skydda irakier som återvände till Irak. Ingen, förutom den svenska regeringen, trodde på honom. De svenska statsråden lät sig manipuleras och fick det svenska Migrationsverket att börja avvisa assyrier/kaldéer/syrianer och andra irakiska flyktingar tillhörande minoriteterna tillbaka till Bagdad. Den 22 juli lades en motion fram till det irakiska parlamentet. Det var ett förslag om att kvotera representanter för assyrier och andra minoriteter till irakiska provinsstyrelser. Ett av stegen man skulle ta för att få icke-muslimer att stanna kvar i Irak, för att ge dem hoppet tillbaka. Man ville också visa att man menade allvar med att skydda flyktingar som återvände. Den 24 september gick förslaget om kvotering till Iraks regering. Det avslogs. Det fanns en chans till. En sista votering skulle hållas i parlamentet. Men de flesta parlamentariker sade att de ville vänta, att de inte ville rösta om det ännu, och att minoriteterna inte hade något att befara. Representanter för Iraks ursprungsbefolkningar andades ut, inga av de planerade protesterna behövde hållas. En demonstration framför den irakiska ambassaden i Stockholm blåstes av. Men det var ett rävspel. Man smög in voteringen om kvoteringen, och alla parlamentariker från de tre majoritetsfolken röstade nej till den. Assyrier/kaldéer/syrianer och andra minoriteter har, trots hot och fara för bombdåd, hållit demonstrationer på många håll i Irak. Den 26 september reagerade den amerikanske presidentkandidaten Barack Obama på den religiösa rensningen i ett brev till USA:s utrikesminister Condoleeza Rice. Han vill ha svar på vad den amerikanska regeringen tänker göra för att stoppa förtrycket och förföljelsen av assyrier och andra minoriteter i Irak. Vi kräver svar av direkt av den irakiska regeringen! Vi har fått nog av rapporter om förtryck, förföljelse och politiska rävspel. Assyriska Demokratiska Rörelsen Assyriska Demokratiska Organisationen Assyriska Riksförbundet i Sverige Kaldeiska Demokratiska Organisationen Kaldeiska Riksförbundet i Sverige |
........................................................................................................... |
Det irakiska parlamentet kanske tvingas att ändra sig 07.10.2008 Det verkar som om det irakiska parlamentet pch den irakiska regeringen har tagit våra demonstrationer till sig. Flera irakiska politiker säger att de har ändrat sig. A senior lawmaker in Iraq spoke on Monday of the “urgent” need to resolve a dispute with the country’s tiny Christian community over the removal of a minority quota system in the provincial elections. Christians in Iraq, who number less than three per cent of the population, fear that last month’s decision by the Iraqi parliament to drop the quota system in six of Iraq’s 18 provinces will exclude them from the political process. The deputy speaker of parliament, Khalid al-Attiyah, was quoted by the Associated Press as telling a news conference on Monday, “No political bloc in parliament has the intention of denying small ethnic minorities their constitutional rights. “There is an urgent need to solve this matter." Läs hela artikeln ur Associated Press och Christiantoday här. |
........................................................................................................... |
Hysterin sprider sig 07.10.2008 - Vi måste försöka i morgon igen. Jag har ringt Johan, han säger att det är lika bra att tömma båda konton. Den andra damen nickade instämmande. Försiktigt frågade jag dem om jag fick ställa några frågor. - Vi var på Swedbanks ena kontor, det var en mycket lång kö. Vi väntade över en timme, men till sist var vi tvungna att ge upp. I vår ålder är det svårt att hålla tätt. Toaletten på bankkontoret var stängd och de var tvungna att återvända hem utan att ha tömt sina konton. Jag har inte följt den internationella ekonomiska krisen men en vän berättade senare på kvällen att alla som har under 500 000 kronor på banken kan känna sig trygga. Regeringen har gått in med en garanti som går ut på att konton med en halvmiljon och under inte kommer att röras. Flera av mina vänner som är företagare berättar att kunder till dem har avbokat sina besök. En laserklinik har tappat mer än 30 % av íntäkterna den senaste veckan. Det är kanske dags för mig att lära mig mer om bankkrisen. Släktingar jag pratat med i Turkiet är panikslagna, så även i USA ... Värst drabbas de som har mest pengar. |
........................................................................................................... |
Han lurar flyktingar i Syrien och kastar ägg på journalister i Sverige 06.10.2008 Jag gick fram till deras bord och presenterade mig som journalist och frågade om jag fick intervjua dem. Det fick jag. "Smugglaren" som hade blåst dem var alltså inte från Sverige men de kände flytkingar som hade blivit lurade av en man från Sverige. När jag hade kartlagt den svenske "smugglarens" verksamhet skickade Aftonbladet ned reporten Mattias Carlsson. Resultatet av vårt samarbete blev tre sidor i gårdagens papperstidning. Läs sidorna här, här och här. |
........................................................................................................... |
Liam Norberg i Expressen 06.10.2008 I dag skriver författaren, skådespelaren, missionären, med mera, om just de frågorna. En strategi för ekonomisk frihet genom genvägar. Men livet innehåller inga genvägar. Tvärtom är det så att vi utvecklas av våra lidanden och tillkortakommanden. Jag är säker på att de problem vi ser i Sverige i dag har en orsak. En rot som når allt djupare och djupare ner i myllan. Våldets Sverige handlar om ett stort svek mot många barn och de familjevärderingar som borde vara en självklarhet i samhället. Barn har rätt till en trygg och kärleksfull miljö att växa upp i, med både närvaro och närhet. Barn med farsor som sviker blir lätt offer för gänglivets förrädiska trygghet. Sveket är ofta en grund för det våld som föds inom en människa. Det är synd att Liam Norbers viktiga artikel drunknar i finanskrisen, den borde annars bli dagens debattämne nummer 1, läs hela här. För drygt ett år sedan var jag några minuter från att bevittna ett mord och skrev därefter en debattartikel, nedan några utdrag direkt från Aftonbladets webb: Om det i början av 1980-talet sett ut som det gör nu i Södertälje hade jag kunnat bli narkoman, värdetransportrånare eller mördare, skriver Nuri Kino. Nu saknas allt sådant som lotsar ungdomarna in i samhället, segregationen och utslagningen ökar liksom narkotikamissbruk och annan brottslighet. Justitieministerns lösning är att anställa 20 000 nya poliser för att skydda resten av Sverige från ligorna. Men vem skyddar de unga? Vem skyddar ungdomarna från ligorna? Nuri Kino: Om jag var 15 år i dag skulle jag planera det smartaste värdetransportrånet. Som ung man sökte jag ständigt spänning och intelligent stimulans. Det förstod fritidsledarna på fritidsgården i stadsdelen Geneta i Södertälje. De underhöll och utvecklade mig och gav mig en framtid utan kriminalitet. Bland annat hjälpte de mig att initiera en skolstrejk. Läs hela här. |
........................................................................................................... |
Sluta gnälla och börja jobba! 05.10.2008 Nedan två personer med balanserade och intressanta åsikter: Nu har jag fått det bekräftat; svenska myndigheter, dvs. svenskar (eftersom myndigheterna ju består av människor) är verkligen naiva. Miggan på din blogg säger visst: "Om man berättar sanningen för svenska myndigheter förstår jag inte riktigt hur familjen i hemlandet kan drabbas?" Av rädsla för att saker och ting ska läcka ut, vilket det ALLTID gör om mottagaren av informationen inte förstår allvaret i situationen. Och det gör ju Miggan uppenbarligen inte. Miggan säger visst också: "Migrationsverket kontaktar inte diktaturregimer och meddelar att nu har X anlänt hit och sökt asyl." Joho, läser vi inte då och då om att svenska myndigheter är infiltrerade av spioner? Men även om det inte vore så, finns ju alltid skvallerkanalerna - medvetet eller omedvetet använda. Även om det finns kategorier som vill påskina att svartskallar även är pappskallar så kan svartskallar också ibland lägga ihop två och två och det är inte så svårt att nosa upp saker och ting - SÄRSKILT när man har att göra med människor som inte förstår allvaret i situationen. Man blir lite mörkrädd faktiskt. Nummer två: Tänkte på debatten om asylskäl - det finns säkert säkerhetsrisker på migrationsverket, även om jag tvivlar på att alla tolkar systematiskt rapporterar hem till gamla hemländer. Jag vet att det ofta finns skäl för flyktingar att vara rädda och hemlighetsfulla, särskilt i de samhällen som de kommer ifrån (vi kan ta mellanöstern som exempel), men vad ska vi göra när de kommer till Sverige, och migrationsverket och inte talar? Att ge alla som kommer PUT verkar inte så hållbart. Jag tvivlar starkt på att alla som tar sig till Sverige med hopp om att stanna, har laglig rätt att göra det - jag kan gå med på att många fler än de som antas har moralisk rätt att stanna. Jag är nyfiken på vad du tycker om det... Det är ju allas vår plikt att lösa världsproblemen och ta ansvar för våra samhällen eller hur? mvh, Sanna |
........................................................................................................... |
Miljonen ljuger i sin bön till Gud 04.10.2008 Det är som taget ur förortsungarnas ideal. Värden, inte Miljonen utan han som bor i det här landet, hade bjudit in gräddan till gårdagens fest. Det var den bästa plastikkirurgen i landet, den mest kända advokaten, underrättelsetjänstens före detta chef, en nuvarande av samma sort, politiker, popstjärnor, inredningsarkitekter, webbdesigners, boxare och andra som med knogarna har nått samma klass … Alla var uppklädda till tänderna, män som kvinnor. De flesta män var dessutom vältränade, och alla kvinnor. Ja, här gäller det att se ut som, och föra sig som, en toppmodell. Konkurrensen är knivskarp. Tävlingen kanske ändå är hårdast bland männen: Vem har den dyraste och snyggaste klockan? Vem bär kostymen av den mest kände designern just nu? Skjortan. Skorna. Fast egentligen tävlas det inte, det handlar mer om att smälta in, att ha fattat grejen med att leva ett sådant liv. I entrén till den magnifika byggnaden, ett Minivitahuset som tidigare var bostad åt familjen som ägde landets mobila telenät mottogs vi, en och en, av värden och värdinnan som pussade oss tre gånger på kinden. Fadern, sonen och den heliga anden. Telenätsfamiljens vardagsrum på några hundra kvadratmeter har sedan familjen satts på flykt till utlandet blivit en festlokal för de allra förmögnaste. Värden fyllde jämnt och skulle firas ordentligt. Buffén var av bästa sort, underhållningen var inte sämre den, tre av landets bästa sångare hade hyrts in dagen till ära. Skumpa, och andra spritsorter, flödade i mängder. Nittio gäster, och alla hade kul. I det här landet kan man festa. Ingen spårade ur, ingen gjorde bort sig, alla var upptagna med att festa - på rätt sätt. I alla fall såg det så ut på ytan. I Sverige är det fult att sjunga någon i örat, man ska låta sångaren göra jobbet och själv ska man njuta av att lyssna, att ta in. Om det inte är allsång det vill säga. Här är det allsång hela tiden. Alla, som kan låtarna och språket, sjunger med. Och det gärna i örat på den som sitter bredvid. Vi som är från Sverige kunde inte sjunga med men klappade gärna händer och rörde på oss till tonerna av en blandning av pop och landets klassiker. Miljonen och jag hämtas och lämnas av samma chaufför hela tiden. Jag vet inte ens vad han heter och han behärskar inget av språken som jag kan kommunicera med. Men trevlig är han och missar aldrig att öppna min dörr på väg från eller till hotellet - som självklart är det som har flest stjärnor att skryta med. Man kan lätt vänja sig vid den här lyxen. Och ha viss förståelse till att förortsungarna drömmer sig bort från betongen. För fem år sedan gjorde jag en radio dokumentär om det syndromet, även då umgicks jag nära de som jag är här att följa. Det förortsungarna inte vet eller vill förstå är att priset är väldigt högt och få, väldigt få, klarar sig till toppen men även där är det tufft. Du är hela tiden på gränsen, i en värld full av faror, full av ondska, och du är en del av den. Det är din vardag. Du kan dessutom bli knäppt närsomhelst, om inte annat så av ett av dina fans, då gör han sig ett namn. Han är mannen som lyckades släcka en av de högsta. I dag var en del av gästerna i en av de ortodoxa kyrkorna för att tända ljus. De har många vänner att sörja. Mellan festandet, igår kväll, sade Miljonen något som var det sista jag tänkte på innan jag somnade in: ”Jag är inte troende, jag tror inte på en Gud, men när det kniper, när jag är i en situation då det kan vara slut ber jag. Jag säger: ’Snälla Gud, om du låter mig leva den här gången lovar jag att aldrig göra om det.’ Medan jag säger det tänker jag samtidigt att jag ljuger. Jag vet ju att jag kommer att göra om det.” |
........................................................................................................... |
Debatt om asylskäl 04.10.2008 Jag trodde aldrig att det skulle krävas av mig att jag ska sitta och gissa varifrån en vuxen person som tappat minnet helt nyligen kommer, eller att jag måste lyssna på sämre berättelser om spioner, agenter och våghalsiga flykter genom öknen, än min tioåriga son hittar på - och att jag måste göra det dagarna i ända. Ovan är tagen från Merit Wagers blogg, en person som jobbar på Migrationsverket skriver det anonymt. På väg till flygplatsen skrev jag hastigt nedanstående reaktion på det han/hon skriver: Jag har följt flyktingvägen sedan 2000, jag har låtsats vara flykting, jag har låtsats vara smugglare. Jag har varit i sex länder för att rapportera om hur det är att vara flykting. Om den här miggan (person som jobbar på Migrationsverket) verkligen tror på det den skriver om att de som har asylskäl har id-handlingar är du antingen naiv eller korkad. Du får mer än gärna följa med mig på en resa så ska jag visa dig hur en smuggling går till - där inga id-handlingar behålls, eller hur man tvingas ta till sig en ny identitet för att behålla livhanken. Väl här tvingas man åter ljuga om sin identitet för att man är rädd för att info ska läcka till hemlandet och ens barn bli slaktade. Kom in matchen! Världen ser inte ut så som i ditt lilla kontor där man fikar en gång i timmen och tror att om man inte får det så är det problem. Däremot vet jag med säkerhet att många fuskar och inte har rätt till asyl enligt lagen, men det är peanuts jämfört med hur världen ser ut med misär, krig och annat skit. Han/hon svarar så här: Jag vet ärligt talat inte vad han skriver om! Mitt “lilla kontor där man fikar en gång i timmen” jämfört med hans jättefarliga liv där han ömsom låtsas vara flykting, ömsom smugglare? Jag fikar sällan annat än på mitt rum samtidigt som jag jobbar, erkänner dock gärna att jag tar kaffe från automaten då och då. Jag har nog träffat fler nutida flyktingar än Nuri Kino eftersom jag faktiskt jobbat med att träffa dem i åtta år. Aldrig någonsin har jag hävdat att man måste ha ett pass och en visering för att bli flykting! Fast, om man både har det ena och det andra utesluter det inte heller att man ändå kan vara flykting. Men nog bör man väl ändå kunna komma ihåg vem man är och varifrån man kommer? Om man berättar sanningen för svenska myndigheter förstår jag inte riktigt hur familjen i hemlandet kan drabbas? Migrationsverket kontaktar inte diktaturregimer och meddelar att nu har X anlänt hit och sökt asyl. Å andra sidan undrar jag över om inte familjen drabbats redan, särskilt om det nu finns en politisk dissident i familjen som helt plötsligt försvunnit till Sverige? Jag föreslår att Nuri Kino, i stället för att “låtsas vara flykting” eller “låtsas vara smugglare” ska ta en titt på vår lagstiftning, inklusive förarbetena. Sedan kan han söka jobb på Migrationsverket och bli “låtsashandläggare” i asylärenden vilket uppenbarligen är en pusselbit som saknas i hans förvirrade agenda. Då kommer han att upptäcka att vi inte har “ett litet kontor” och bli besviken över att vi inte fikar en gång i timmen. Till slut blir han kanske kompis med oss eftersom de flesta av oss är människor som har ett genuint intresse för att upprätthålla Genévekonventionen, vilket jag antar att även han har (?). Det mest oförskämda i Nuri Kinos text är att insinunerar att vi på verket (jag) mest dricker kaffe och inte har ett hum om eländet i världen! Medan han har det. Hela mitt snart 30-åriga arbetsliv har gått ut på att möta människor som behöver hjälp på ett djupgående sätt. Jag har mött döden och misären här i Sverige också, särskilt efter att de psykiskt sjuka släpptes ut på egen hand efter ekonomikrisen på 1990-talet. Men genom att nu jag jobbar på Migrationsverket har jag bekantat mig med förhållandena i många olika länder. Och precis som Nuri Kino hyser även jag medkänsla med dem som lider i länder där det pågår krig och katastrofer. Men till skillnad mot honom så tror jag inte att lösningen är att slentriamässigt bevilja PUT till varje människa som påstår sig komma från ett sådant land. och istället för den här dyra asylprövningen skulle Sverige på annat sätt kunna bidra till att hjälpa människor som verkligen råkat ut för katastrofer. Att “ingen människa lämnar sitt land och kommer till Sverige om hon inte måste fly för att rädda sitt liv” är också en idiotisk sak att säga. Många, många människor lämnar sina hemländer på jakt efter ett bättre liv. Vilket vi alla kan förstå (inklusive vi på verket). Fast de skälen kan man inte få uppehållstillstånd på, därav lögnerna. Jag anser inte att personer med den här åsikten ska få jobba kvar på Migrationsverket: ”Enligt min erfarenhet så lägger de flesta personerna med asylskäl genast alla sina kort på bordet, inklusive sina id-handlingar. Om de har tillräckliga skäl så får de PUT (permanent uppehållstid) utan omsvep.” Vem min meddebattör är och vad han har gjort tidigare har jag inte en aning om eftersom han/hon envisas med att vara anonym. Ännu en gång måste jag säg att han/hon måste vara korkad. Vi, kolleger till mig och jag, har flera gånger avslöjat att Migrationsverket läcker, vi har till och med avslöjat en anställd på verket som spion, för att inte tala om tolkarna som rapporterar till hemlandet. Dessutom skriver meddebattören att man, om man har tillräckliga skäl får man PUT utan omsvep. Ofattbart att man kan fara med en sådan osanning. Vill personen i fråga inte jobba kvar på Migrationsverket får han/hon väl säga upp sig. |
........................................................................................................... |
Frälsaren, Miljonen och Torpeden 03.10.2008 Någonstans på planet sitter han med stort H, ”storebrorsan” som han också kallas. Han är bror till mannen vi alla är på väg till. ”Somliga går med trasiga skor, säg vad beror det på? Gud fader som i himmelen bor, kanske vill ha det så”, sjöng Cornelis Vresjwik. Den melodin snurrar i mitt huvud medan planets oljud surrar som en ram kring den. ”Torpeden” vänder sig om, ler mot mig och undrar vad jag håller på med, ”Miljonen” svarar: ”han skriver skit om dig”. Jag ler och tänker på den lille pojken med trasiga skor i Vårby Gård som har vuxit till mannen vars skor få i världen har råd med, och som vi är på väg att festa med. ”Miljonen” kan inte sluta prata om byggnadskrisen, han har förlorat två och en halv miljon på sin senaste affär: ”Bush är skyldig mig de här pengarna, det är hans fel att ingen kom på visningen i söndags”. ”Torpeden” ursäktar sig och går bakåt i planet, jag följer honom med ögonvrån. Han hälsar först artigt på ”storebror” och går sedan och sätter sig bredvid ”Frälsaren”. Oddsen på att de inte skulle tala om Jesus är nog lika med noll. Världen är visst galen på riktigt. Unga män jag har intervjuat i Mellanöstern kan tänka sig bli självmordsbombare för Allah, den enligt dem ende rätte Gudens, skull. Kriminella i Stockholm finner Jesus men lever som de alltid har gjort, nästan. De går på samma fester, umgås med samma personer och uttrycker sig som om de just är på väg till ett rån, förutom att Jesus numera dyker upp i konversationen då och då. Surrealismen borde kanske avta och sluta här … Men nej, den har just börjat. ”Torpeden” berättar att han i februari i år behövde en lokal för sina gudstjänster. En av mina släktingar ska ha erbjudit övervåningen på sin nattklubb. Men när församlingen kom dit fanns inga stolar. Min släkting ska ha sagt att de var tvungna att ta dem till nattklubben. Församlingen valde att ha gudstjänst där ändå. Någon vecka senare såg församlingsmedlemmar ”pundare” med kyrkans tröjor på sig: ”De rökte på en joint, vilken de säkert hade köpt för kollekten som stulits av oss”, berättar ”Torpeden”. Vi blir avbrutna av ”Miljonen”: ”Jag gillar hennes händer, hon har jättefina naglar. Ok, näsan är lite för stor men man kan ju låtsas om att den inte existerar”, säger han och ler med blicken fäst vid flygvärdinnans ögon. Hon ler tillbaka. Myten om ”Miljonens” charm kan alltså stämma. Han muttrar om att vi sitter i ”bananklassen”, alltså inte business class. Han finner sig i det för min skull. Sanningen är att det inte fanns några platser kvar. ”Miljonen” kan det mesta om flygplan, flygbolag och att tvätta pengar. Han är lite som jag, han hoppar gärna från det ena ämnet till det andra. Först berättar han att magasinen på flygplanen är ett klockrent sätt att tvätta pengar på. Ingen vet ju, eller kan kontrollera, hur många tidskrifter som går åt. Man skriver att det dubbla eller trippla har lästs och vips så har man fått några hundratusen att försvinna. I nästa sekund berättar han att man alltid är trygg med Jat eftersom piloterna, nästan uteslutande, är stridspiloter. Jag hinner inte ställa några följdfrågor: ”Jag har beställt manikyr åt oss”, säger han och visar mig sina naglar. När jag vänligt avböjer tittar han konstigt på mig och fortsätter ”men, vaddå, förstår inte du hur viktigt det är med sjysta naglar om du ska dejta en dam, du använder väl händerna?” Han skakar på huvudet, sluter sina ögon och somnar. Jag sluter också mina ögon. |
........................................................................................................... |
En brittisk parlamentariker kräver skydd åt assyrier 02.10.2008 The West, particularly the US and Britain, must step in to protect the last remnant of a Christian minority in Iraq, lest they go the way of the Jews, who were all evicted. We need to give them their own province in the Nineveh Plains. We need to warn the Kurds that continued encroachments of their land will not be tolerated. Iraq's leading Christian political party, the Assyrian Democratic Movement (ADM) has long called for a self-governing province to be established for the Chaldo-Assyrians, situated in and around the Nineveh Plains, as these lands form part of the Assyrians' ancestral homeland and are still heavily populated by them. Läs mer om Edward Leighs resa och hans slutsatser här. |
........................................................................................................... |
Vi kommer inte att ge oss 02.10.2008 |
........................................................................................................... |
Mats syster skriver om broderns död 02.10.2008 Tack för att du tar upp frågan om det som hände Mats! Den 1 oktober skulle han ha fyllt 46 år. Det känns väldigt ledsamt och vemodigt. Det gäller min lillebror som jag såg växa upp som en frisk och sund pojke, för att sedan i fyraårsåldern drabbas av svår epilepsi. Och allt som den förde med sig; trots kraftig medicinering hade Mats många svåra anfall som under hans sista år i livet ledde till psykisk sjukdom och till att hans hälsa försämrades. Vi i familjen förstod att Mats inte skulle bli så gammal. Det blir man inte om man äter starka mediciner och har kraftig övervikt! Hjärta, lever och andra organ tar mycket stryk vid sådan behandling som Mats var tvungen att genomgå för att vara anfallsfri och överhuvudtaget kunna överleva. Men i hela sitt liv var Mats en kämpe! En kille som inte gav upp, en kille med ytterligt stark integritet och vilja att klara sig själv, att arbeta och göra rätt för sig. Han jobbade i många år på Scania i Södertälje, var med i Metall-facket och i Socialdemokraterna. Till sin stora sorg kunde han inte jobba kvar på Scania på grund av sin sjukdom och de många anfallen. Att han, redan så svårt drabbad av livet, sedan också skulle behöva kämpa in i det sista - för sitt liv och för att få luft mot åtta personers samlade vikt, mot deras oförstånd, dumhet, ignorans, brist på lyhördhet, besserwisser-attityd och okunskap, gör mig arg, skitförbannad helt enkelt. För Mats skull och för alla de psykiskt sjuka som finns på psykiatriska avdelningar i Sverige och som utsätts för samma behandling vill jag att de ansvariga, både de som var direkt inblandade, men också de på chefsnivå, ställs till svars för det som de gjorde mot Mats. Jag kan inte få min bror tillbaka i livet, men jag kan göra något för alla de som utsätts för samma omänskliga behandling! Det är bara du och Merit Wager (läs om Mats och många andra på hennes blogg här) som har tagit upp frågan om hur "vården" fungerar och om hur polisen och myndigheter ”inte-agerar”. Ändå tycker jag att detta absolut, ur många aspekter, är ett angeläget samhälleligt ämne som bör belysas och de inblandade få stå till svars. Är det välfärdssamhällets signum att ingen behöver ta ansvar för sina handlingar? Att man tiger ihjäl obehagliga saker? Liksom strutsen sticker huvudet i sanden? Är det inte riktigt korrekt att angripa etablissemanget, eller ….? Jag är ledsen för din släkting som dog så dramatiskt. Det gör ont och ännu värre blir det när polisen är inkompetent och inte gör sitt jobb. Man blir uppgiven och frustrerad. Du och Merit Wager är som två sprakande facklor som hamrar på myndighetsporten och skriker att de ska lyssna och göra något. Tack för det! Hälsningar och kram Eva Wikberg |
........................................................................................................... |
Nu kan du köpa den 02.10.2008  Det här är Re:public ServiceSå mycket medier och ändå är de viktiga reportagen om vår samtid sällsynta. Hur kom det sig att verkligheten drunknade i informationsflödet? Re:public Service har lämnat de mjuka tyckarsofforna och det massproducerade »senaste nytt«. Vi gör en dokumentär på papper om det som händer nu - i Sverige och världen. Om människor, musik och kulturfenomen som spelar roll. Om det som måste berättas för att det är viktigt och för att det bestämmer vår verklighet. Seriös journalistik kan vara livsviktig - och i rätt förpackning - rolig, smart och oväntad. Vi gör en tidning som står mitt i samtiden. Vi gör Re:public Service. Re:public Service görs av ett kollektiv av journalister, fotografer och engagerade människor. Jag är åter med: GUD BEVARE SÖDERTÄLJE - Karl Melander möter assyrier bortom paraboler, trångboddhet och fotboll. Nuri Kino berättar om etnisk rensning och Abba. Det senaste numret, som de flesta andra, har fått lysande rescensioner, se hemsidan här. |
........................................................................................................... |
Anders Lago och jag i DN 01.10.2008 - Man ser på de enskilda individerna och säger ”det är er det är fel på, ni måste rätta till er”. Men det är samhällsstrukturer, lagar och regler som skapar problemen. Jag träffade en hjärnkirurg på asylmottagningen här i våras. Fyrtio procent av de irakier som kommit har akademisk utbildning, många andra är hantverkare. De måste vara en resurs för Sverige. Så slutar en lång intervju med Södertäljes kommunalråd Anders Lago. Tyvärr hittar jag inte artikeln på nätet. Om mig står det: Han har spritt sitt budskap över världen och fått framföra det från dne amerikanska kongressens talarstol. Södertäljes kommunalråd fick en kort pratstund med Barack Obama när han var i Washington i våras, och skämtar nu friskt om att de båda har tät kontakt. Hans mediegenomslag har varit oerhört. Men det är egentligen inte pr-byrån eller skicklig politiska sekreterare som är den viktigaste förklaringen utan en statisktisk uppgift. Kommunalrådet berättar om hur en uppgift ur en artikel av den svensk-assyriske frilansjournalisten Nuri Kino från Södertälje har spridit sig som en löpeld över världen. Det var Kinos framräkning av att Södertälje tar emot flera Irakflyktingar än USA som förde in Anders Lago i de stora amerikanska tidningarna och teveprogrammen. I genomsnitt träffar han två internationella teveteam i veckan, och får möjlighet att berätta att hans kommun ensam tagit emot 7 000 flyktingar från Irak. Staden som tidigare var känd för sina kringlor är nu känd som ”Lilla Bagdad”. Min rapportering i Metro, som publicerades i många länder, bidrog också till två andra hearings i den amerikanska kongressen och det i sin tur har lett till att flyktingsituationen i sitt fruktansvärda tillstånd äntligen är på väg att erkännas. Mer om detta kan ni läsa här. |
........................................................................................................... |
Fri tandvård för gömda 01.10.2008 Läs hela här. |
........................................................................................................... |
|
Blog archive August, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive February, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive January, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive December, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive November, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive October, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive September, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive August, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive July, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive February, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive January, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive December, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive November, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive October, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive September, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive August, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive July, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive February, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive January, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive December, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive November, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive October, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive September, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive August, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive July, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive February, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive January, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive December, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive November, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive October, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive September, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive August, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive July, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE |
Blog series
Oskyldigt Dömda
Många läsare har hört av sig och vill ha inläggen om Oskyldigt dömda, med mitt krav på att man ska tillsätta en justitiemordskommission, samlade på en plats. De finns nu samlade i denna låda. Jag skriver på flera nya inlägg i detta ämne just nu.
Klicka här för att visa inläggen
...........................................................................................................
Golden Palm
Eng: All blog entries related to the Golden Palm and the Beverly Hills Film Festival are now gathered here.
Swe: Nu finns alla bloggar relaterade till Guldpalmen och Beverly Hills Film Festival samlade här.
Klicka här för att visa inläggen
...........................................................................................................