Rice är med i spelet 31.05.2008 Det handlar om pengar! Handelsavtal. Hon och Nuri al-Maliki fick sin "lilla" show om hur bra det är i Irak, rena lögnen, och Sverige fick sina affärskontrakt. |
........................................................................................................... |
Tack för sanningen Reinfeldt 31.05.2008 |
........................................................................................................... |
Migrationsministern är en fegis 31.05.2008 Den svenska asylpolitiken har havererat, det är de flesta överens om. Ingen kan med säkerhet säga om någon kommer att få PUT, permanent uppehållstillstånd eller inte. Det kan bero på något så konstigt som vilken handläggare ärendet hamnar hos, om denne tjänsteman är på bra humör, har tillräckligt med kunskap... Det vet också många i vårt land och har tyst accepterat. Jag har den senaste tiden fått många mejl och telefonsamtal av folk som vill tipsa om rena galenskaperna i migrationspolitiken. Jag brukar får många reaktioner på blogginlägg men inget kan jämföras med hur det har varit sedan jag skrev om utvisningen av Raed, som bland annat Svenska Dagbladet följde upp. Anette var en av de som följde utvisningen av Raed, bland annat det fick henne att starta en egen blogg, se här. I går gick Anette och hennes vänner igenom mycket av det som står på regeringens hemsida om asylpolitiken i vårt land. I natt skrev hon detta mejl till mig: Migrationsministern skriver på sin hemsida ”att det formats en bild av människor som kommer till Sverige som svaga och det har också skapat grunden för det utanförskap som finns i många delar av vårt land”. Skitsnack! Tobias! Våra irakiska bröder och systrar är oftast mycket välutbildade. Dessutom har de oftast, genom att stå emot förföljelse och hot i sitt hemland, visat stor tapperhet och stort mod. Om det är någon som är svag (och hellre följer ”nya vindar” än står upp för det som är rätt och riktigt) så är det du själv Tobias! Ja, du har visat prov på stor feghet, Tobias. Våra irakiska bröder och systrar har visat en stor förmåga på en mycket god egenskap över att kunna ”ta tag i sin situation” och förändra den till det bättre, det är sådana människor som Sverige behöver. Jag tycker att du själv kan resa till Bagdad Tobias, kanske blir det snart en tjänst som Ambassadör ledig där? |
........................................................................................................... |
Medellånga män diskrimineras 30.05.2008 "Du måste hjälpa mig att stämma den svenska textilindustrin för att den diskriminerar medellånga män. Allvarligt. Jag känner mig kränkt av att det inte finns en enda kostym - i hela stan - i min storlek. I morgon ska jag på bröllop och på måndag ska jag till Syrien, jag behöver en ny kostym att se representativ i. Svenska klädbutiker misshandlar mig. Jag känner mig kort, ful, annorlunda och mindre värd. Hur jag för att anmäla dem? Har de inte fattat att Sverige ser annorlunda ut? Även jag finns." Min advokats svar: "Fjanta dig inte. Kom och ta en öl. Jalla." En timme efter att ha sänt sms:et gav jag upp. Man måste helt enkelt vara över 180 cm för att kunna hitta en kostym i Stockholm. Det bekräftades av tre expediteter på tre olika butiker som jag visade sms:et för. |
........................................................................................................... |
Birgitta undrar 30.05.2008 Hej Nuri, Migrationsverket informerar på sin hemsida om att deras landinformationssystem LIFOS fyller 10 år och att LIFOS i första hand är ett viktigt arbetsredskap för verkets egen personal. Då jag söker på vilka klargörande beslut det finns beträffande kristna personer från Irak får jag upp ett beslut och det gäller mandéer: Klargörande beslut rörande skyddsbehov för mandéer Verksamhetsområde asyl har den 5 maj 2008 fattat ett klargörande beslut avseende en mandeisk familj från Bagdad. Migrationsverket bedömde att den allmänna situationen för mandéer i Irak, trots att den generellt sett är sämre än för kristna och yezidier, inte är sådan att den konstituerar flyktingskap. Verket fann dock eftersom mandéer från centrala och södra Irak är en speciellt utsatt och sårbar grupp att lägre krav kan ställas avseende mandéer, än vad som annars generellt sett ställs i irakiska asylärenden, när det gäller den individuella riskbedömningen. Familjen fanns ha gjort sannolikt att de har ett skyddsbehov gentemot Bagdad och att de är flyktingar. Migrationsverket bedömde att internflykt till de delar av Irak som ligger utanför den kurdstyrda regionen inte bör tillämpas beträffande mandéer. Familjen bedömdes inte ha möjlighet att få tillgång till en internflyktsort i den kurdstyrda regionen i Irak.De beviljades permanenta uppehållstillstånd, flyktingförklaringar och resedokument. Beslutet fattades av experten Mikael Frejd och föredragande var handläggaren X. I den slutliga handläggningen deltog också experterna Christer Svan, Peter Svensson, Magnus Rydén och Ulf Bohman. Detta ”viktiga” arbetsredskap innehåller således inga avgörande beträffande assyrier som också kallas syrianer och kaldéer. Jag undrar hur det står till med kunskapen hos Migrationsverket om olika den kristna minoritetens situation i Irak? Det var dessutom intressant att läsa att Migrationsverket bedömer mandéer som kristna. Jag undrar hur praxis är beträffande assyrierna? hälsar Birgitta |
........................................................................................................... |
Vem bryr sig? 30.05.2008 |
........................................................................................................... |
Bra manifestation 30.05.2008 |
........................................................................................................... |
I morgon är jag med i Människor och tro 29.05.2008 Skyddszon för kristna irakier Fredag 30 maj 14.03 och Lördag 31 maj 17.00 i P1 På den stora Irakkonferensen i Stockholm diskuteras säkerhet och återuppbyggnad av det krigshärjade landet. Bland många kristna irakier finns förhoppningar om en egen region i provinsen Nineve. Är en skyddszon nödvändig för att rädda en utsatt minoritet, eller är en uppdelning av Irak efter religiösa och etniska gränser fel väg att gå?  |
........................................................................................................... |
En fördel med konferensen 29.05.2008 Han är en av diplomaterna på ett litet "dinnerparty" i södra Stockholm. Jag ställer en massa frågor om hur det är att vara diplomat i Sverige och en helt ny värld öppnar sig för mig. En av fördelarna med irakkonferensen, kanske den enda, är att man samlas, diskuterar, förstår bättre och skapar nya kontakter. I mitt fall främst i Mellanöstern. Kontakter alltså. Något ska jag väl ha för att ha varit med och bekostat spektaklet. Men vad får resten av Sveriges skattebetalare? Och vilket sätt gynnar konferensen irakier? |
........................................................................................................... |
Syrien är knappt representerat på konferensen 28.05.2008 |
........................................................................................................... |
Tyska Yauno om Ikaros 28.05.2008 |
........................................................................................................... |
Assyrisk aktion på konferensen 28.05.2008 Assyrisk aktion i Stockholm med anledning av Irak konferens En assyrisk grupp kommer att genomföra en politisk aktion på Sergels torg mellan kl 12 – 15 torsdagen den 29 maj med anledning av konferensen om Irak. Assyrierna (som även kallas kaldéer och syrianer) är hårt utsatta i Irak av Islamistiska fundamentalister och kurdiska nationalister. Islamisterna förtycker assyrierna på grund av att de är en kristen folkgrupp och de kurdiska nationalisterna förtrycker assyrierna på grund av att de är en ursprungsbefolkning som kan göra anspråk på ett eget område i norra Irak. Assyrier mördas, kidnappas, utpressas, tvångskonverteras, tystas och skräms på flykt utan att någon lyfter upp deras situation. Omvärlden måste agera för att få stopp på detta! För mer information om aktionen ring 0707 17 75 69 |
........................................................................................................... |
Tolv anhalter, ett icke fungerande ben och en misshandlad vän 27.05.2008 Vi, två kollegor och jag, befann oss i en lokal i Södertälje dit irakiska flyktingar kommer för att få hjälp med ansökningar och annat vad gäller svensk byråkrati. Tidigt imorse väcktes jag av ett sms: ”Hur mår du idag?” Jag tittade en stund på det. Kände efter och skrev ett svar som började med ”Nej, jag kan inte följa med…” I samma sekund som jag skulle trycka på sändknappen ändrade jag mig och skrev i stället att jag inte är bra ännu men att det är lika bra att få det överstökat. Tolv anhalter lovade jag mina kollegor. Det gick som på räls. Vi började i kaldeisk-katolska kyrkan, körde vidare till kommunens introduktionsprogram, Assyriska föreningen, syrisk-ortodoxa kyrkan, bostadsområdena Geneta, Ronna och Hovsjö. Amo Yakups orientaliska livs. Spelhålor. Möbelaffär. Komvux. Hemma hos en vän som har blivit brutalt nedslagen. Ordväxlingar med många släktingar och vänner över hela Södertälje, kändes skönt att vara hemma igen. Lite snack med hitsmugglade duvor från sydöstra Turkiet. Mat. Mat. Sötsaker. Te. Kaffe. Och sist en liten promenad med en politiker. Klockan är över elva på kvällen och jag har just slagit på datorn för att läsa min mejl. Hjälp! Två ny scoop. I går ringde en person och ville visa mig bilder på ett gäng som åkt på kompetensutvecklingsresa och där köpt prostituerade för skattepengar. Jag svarade att jag är för sjuk, att jag inte orkar ta tag i något nytt. I morgon kommer avslöjandet i Dagens Nyheter. Nu, i dag har jag fått två liknande tips. Undrar vilka redaktioner de avslöjandena kommer att gå till? Men jag är nöjd och glad över resan till Södertälje. Äntligen kommer en redaktion ägna mycket tid och andra resurser åt att ge en helhetsbild av situationen i staden. En fotograf, och det är inte vem som helst (jag kan inte avslöja vem ännu) kommer att tillbringa stora delar av sin sommar i Mesopotälje. Irakkonferensen är en bluff. Varför kommer inte de inbjudna gästerna få höra irakiska flyktingars röster? Det är ju dem det gäller, och som känt är har vi ganska många i Sverige. I går höll Fredrik Reinfeldt en ganska mysko presskonferens i Södertälje, så gott som alla rikstäckande medier rapporterade därifrån. Reinfeldt träffade några irakiska familjer i en svensk kyrka. Nu kan han, på konferensen, säga att han nyligen har träffat irakiska flyktingar... Nuri al-Maliki kommer att säga att det är bara blir bättre i Irak, så kommer även Condoleezza Rice att säga, och alla kommer att applådera. Alla utom irakier, oavsett om de befinner sig i Mesopotälje, Damaskus eller Bagdad. Det är nämligen inte sant att det har blivit bättre. Det har bara blivit sämre. Något annat som grämer mig är att Sverige ska betala för "kalaset". 25 miljoner kronor kommer det att kosta svenska skattebetalare att hålla konferens i Sverige. Visst det gär bra pr för vårt land. Men varför ska inte Irak som är ett av världens rikaste länder inte stå för kostnaden? Eller varför inte USA? |
........................................................................................................... |
Förkyld! 26.05.2008 Nu ska jag dricka varmt och vila. |
........................................................................................................... |
Tofflor och turkfrön 24.05.2008 På kvällen, två timmar sen, kom jag på att det är en av mina bästers födelsedagar. I tofflor, jeans och t-tröja dök jag upp på en tillställning där alla andra perfekt hade räknat ut sina kostymer, skjortor, slipsar, bälten och skinande skor. Och alla dessa fantastiskt vackra damer i den ena vackra dräkten efter den andra. Nu är jag hemma hos min bror och för första gången på flera år ser Melodifestivalen, vi har hunnit till sjunde festivalen och Armenien rockar fett. Nu ska vi fortsätta äta "turkfrön", det vill säga kokta melonkärnor. |
........................................................................................................... |
Stenmark rakar Berg 23.05.2008 |
........................................................................................................... |
Jag jobbar på, och tar på mig mer jobb 23.05.2008 Två agenter i USA läser Davids och mitt filmmanus, nu är vi ett steg längre mot en Hollywoodproduktion. Håll tummarna, be, eller gör vad ni vill för att det snart blir verklighet. Ett amerikanskt regeringsorgan har bett mig att intervjua assyrier, som också kallas syrianer och kaldéer, som förlorat sina hem i Irak. En vän och jag har sammanställt en lista. Jag håller helt med Schori: Sveriges regering tar med andra ord på sig ett stort ansvar när man står värd för en konferens om en av vår tids stora humanitära, politiska och militära katastrofer förorsakad av ett brott mot folkrätten. Läs hela Pierre Schoris artikel här. Vi förbereder min resa till Syrien... jag undrar om jag finns? Jag har börjat skriva på nästa bok. Knäpp som jag är. I dag var jag ute och gick i hela två timmar, i sträck. Då får man mycket gjort - i huvudet. Jag kanske borde hoppa på erbjudandet om att bli gräsrotsjournalistikens ansikte utåt. Vi får se. Det är lockande men kommer jag att hinna? Just det, Skatteverket har svarat på Kinoras och min debattartikel. Patetiskt försvar. Det är nästan inte värt en replik, men vi får väl skriva ihop en. Här är verkets nördsvar, man kan ju bland annat fråga sig varför de har frågat blattar om de gillar myndigheten eller inte. Ursäkta! Snart kommer ett nytt sjukt avslöjande om oegentligheter i vårt vackra, och nu soliga, avlånga land. |
........................................................................................................... |
Café Opera, tre irakiska flyktingar, Markus och FN 22.05.2008 Jag var på väg till Södertälje och en släkting ville att jag skulle träffa tre ganska nyanlända irakiska flyktingar. Motvilligt gick jag med på det, men bara om de kom hem till mina föräldrar och berättade om sina livsöden – jag hade lovat att hjälpa mina föräldrar att renovera huset. Prick klockan tio på morgonen anlände de. Far öppnade dörren och välkomnade dem. Vi skakade händer och jag satte dem i arbete. De fick hjälpa oss bära. Jag ville slå två, eller till och med tre, flugor i en smäll. Mitt eget rum var färdigrenoverat och de fick turas om att hjälpa mig med att sätta upp bokhyllor som vi sedan fyllde med mina böcker och andra pärmar. Den som hjälpte mig för stunden var den som jag lyssnade på och förde anteckningar om. De andra två hjälpte mina föräldrar. Tre personer fick alltså turas om att klippa gräset, hjälpa mor att bära eller mig att få i ordning i mitt rum. Fyra timmar senare lagade mor och jag mat åt oss alla. När vi hade ätit färdigt hade jag fått en klar bild av de tre flyktingarnas situation. Den ena historien var värre än den andra. Förföljelse, ond bråd död och flykt, precis som de flesta andra irakiska flyktingar jag har mött de senaste åren. På kvällen stängde jag av min mobiltelefon för att fira min älskade lillebror Markus födelsedag. Och det på självaste Café Opera där det visar sig hänga en inramad bild på mig. Jorråsåatt. Niklas Palmklint har satt upp en bild av varje karl som är med i boken Karlar med stil. Min brors vänner, min andre bror Amanuel och min kusin Ninip och jag tittade på fotbollsmatchen mellan Chelsea och Manchester United. Vilken thriller. Markus sällskap består av vänner från alla jordens kontinenter och många dess länder. Jag berättade för två av dem om min dag. "Men det är ju svartarbete", utbrast en av dem spontant. "Vilket då? Att jag lyssnade på irakiernas historier och gav dem råd gratis eller att de hjälpte mig med renoveringen och jag bjöd på mat och telefonkort", kontrade jag med. "Både och", svarade min kusin och vi fick oss alla ett rejält skratt. De snyggt klädda unga herrarna, min brors bästa vänner på krogen, bad mig berätta vad flyktingarna berättat ... "En kille i er egen ålder, knappt trettio, om jag inte misstar mig, flydde från Bagdad i panik för ett år sedan. Han packade det allra nödvändigaste av sina tillhörigheter i en bil, tog med sig sin mor och sin syster och körde till Syrien. De är kristna och kunde omöjligt bo kvar i den stadsdel i Bagdad som de hade sitt hus i. Flera av hans vänner hade redan blivit dödade. I Syrien sökte de flyktingstatus hos FN. De blev registrerade, men det var allt. Sen handlade det vara om att vänta. Enligt ihärdiga illvilliga rykten fick FN:s lokalanställda i Syrien kristna irakiers handlingar att försvinna. Småningom fick killen, modern och systern besök av personer som tvingade dem att skriva på ett köpeavtal där de tvingades sälja huset i Bagdad för en struntsumma. Han fick nog. Han sålde allt de hade, moderns och systerns guld, och lite annat som han kunde få pengar för, och letade efter en smugglare. De fick ihop femtontusen dollar, summan för smuggling av en person. Han flögs, via Dubai, till Arlanda. Modern och systern väntade i en källarlokal i Damaskus. Tre dagar efter att han kommit fram till Sverige fick han veta att hans mor och syster var i Finland. De hade fått FN:s flyktingstatus och Finland hade välkomnat dem." Min brors vänner på födelsedagsfesten var som förstelnade och glömde för en stund bort sina snygga kläder, brudarna och drinkarna på Café Opera. Vid elvatiden, när fotbollsmatchen var slut, gick jag hem och skrev ned de tre irakiernas berättelser. Nu, i dag onsdag, har jag ringt Bagdad, Damaskus och Wasa i Finland, för att höra om de tre har fått den hjälp de har rätt till. Sverige skickar tillbaka irakier till platser som Bagdad. |
........................................................................................................... |
Dagens tanke 22.05.2008 |
........................................................................................................... |
Statslös av en orsak 21.05.2008 ”Snälla Nuri, jag trodde att du var smartare än så. Om vi skulle ge dem medborgarskap är det samma sak som att erkänna staten Israel. De är palestinier, medborgare i ett ockuperat land. Skulle de få medborgarskap i till exempel Syrien så skulle de också med tiden assimileras och vem vinner - jo, Israel.” Tre timmars fikande med en av de mest spännande diplomater vi har i Sverige och jag känner mig nollställd. Annars är det enda som snurrar i min hjärna nu: Den som ändå kunde klona sig. |
........................................................................................................... |
Robin om So you think you can dance 20.05.2008 Hejsan alla Nuris vänner!!! Jag förstår att ni har fått dras med mig som ämne här på Nuri's blogg :) Kul! Tusen tack för alla rösterna, det har varit jättekul att vara med i tävlingen så länge! Nuri är kanske den som blev mest besviken på att jag åkte ut. Själv var jag beredd på att förlora, det var inte heller mitt mål att vinna, utan att få dansa solo på tv. Jag har precis kommit hem och sitter i mammas kök med vännerna fem. Men jag är absolut den nöjdaste förloraren. Varför jag tror att jag åkte ut? Såklart hård konkurrens, men också för att jag inte är lika bra på att snacka framför kameran som på att dansa – tyvärr. Jag har svårt att slappna av och blir onaturlig – men man lär väl sig. Lite sent den här gången, men men ... Alla i juryn och produktionsteamet var riktigt besvikna på att jag åkte ut. 95 procent av folk jag träffat har varit uppriktigt besvikna och förvånade – så det känns ju inte helt fel :D Jag intalar mig själv att jag är ämnad för den lite mognare publiken ... :) Lite skvaller: Producenten vet ingenting om dans och är ganska obehaglig som person, men jag och Siv tog ett möte med honom efter andra programmet och talade med honom om den katostrofala filmningen. Efter det fick koreograferna sammarbeta med den finska "super"-bildproducenten. Var sjätte koreograf suger och vi dansare är då tvugna att koreografera om för att det ska bli rätt stil!!! Men flera är riktigt bra som tur e ... Alla var aspackade i förrgår, den 17 maj Norges nationaldag, vår första lediga dag på sex veckor!!! Martin deckade kl.15 på Burger King, alla andra somnade runt 12 hemma i lägenheten – efter att ha åkt en hummerlimosine till chaffören Per's villa/bubbelpool och tillbaka igen. Lägenheten ser alltid ut som ett bombnedslag. Men igår klev jag på samma kaka 10 gånger utan att orka plocka upp den ... Sedan kom vår ekonomiansvariga som fortfarande inte lyckats betala mig några pengar efter 6 veckor, och bar ner det stinkande berget av sopor, som ingen velat bära ner för dom sex trapporna. Någon påpekade att toapappret var slut, då snäste hon surt att vi kunde köpa det själva. Då menade jag att "gärna, men jag har fortfarande inte några pengar att betala det med..." sedan ett tyst avsked. Så där ja ... Nu ser jag fram emot att hålla på med film och dans ... Jag väntar med hybris på Nuris filmprojekt. Då han har lyckats få en känd Hollywood-producent på kroken!! HELT SJUKT! Allt väl! från mig. Än en gång Tack för er support!! Robin Peters |
........................................................................................................... |
Min blivande väskbärare 20.05.2008 Grattis Nuri. Du är enorm. Du har lyckats med journalistvisum till Syrien. Det är inte många som skulle fixa det. Lycka till med allt i syrien. Syrien känns som mitt andra hemland. Jag älskar Syrien. Men det vågar jag ju inte säga till vem som helst för alla fattar inte vad jag menar. Arne och jag har bokat resa till Libanon/Syrien tre veckor i december. Vi hoppas att läget blir lite mera stabilt i Libanon. Om du behöver en väskbärare i Syrien så kan du väl kalla på mig. Öppnar du kontor i Syrien så ansöker jag om att bli din allt i allo- städare, skjortstärkare, tvättare m.m. Kram Birgitta |
........................................................................................................... |
Förtryckta förtrycker 20.05.2008 "Under flera år har media piskat upp stämningen. Illvilliga reportrar har skrivit många artiklar om att till exempel flyktingar är mer benägna att begå brott. En stor artikel handlade om hur mycket flyktingsituationen i Sydafrika kostar varje år, en annan om hur vanligt det är med narkotika bland flyktingar. Det ena har gett det andra och nu kommer konsekvenserna av journalisters snedvridna rapportering. Det är självklart inte bara medias fel men jag tycker att de har bidragit till att konflikten har blåst upp, flera flyktingar har dödats av sydafrikaner som anser att de stjäl deras jobb, deras kvinnor och deras mark." Stycker ovan har jag klippt ut ur ett mejl jag fick i morse från en vän som för tillfället jobbar i Sydafrika. Nedan från Ekot: I Johannesburg i Sydafrika attackeras flyktingar och invandrare från grannländerna. Våldet har spritt sig från olika kåkstäder till centrala stan där butiker har länsats, bilar har bränts och 13 människor har dödats bara i helgen. Läs hela här. |
........................................................................................................... |
Jag skäms 19.05.2008 |
........................................................................................................... |
Syrien here I come 19.05.2008 |
........................................................................................................... |
Mark slutar aldrig förvåna 19.05.2008 Speciellt nöjd är han med att tre flerfaldigt prisbelönta författare från Australien - Kaaron Warren, Deborah Biancotti och Cat Sparks - ska skriva varsin längre novell om den assyriska krigs- och kärleksgudinnan Ishtar. - Jag är stolt över att de sa ja till projektet utan att tveka. Det säger mycket om företaget, boken och mig som förläggare och redigerare. Jag är också stolt! Mark och Etina gör mig både glad, optimistisk och tacksam. (Se inlägget nedan) Läs artikeln om Mark, mannen som aldrig slutar att förvåna, här. |
........................................................................................................... |
Var tacksam, glad och optimistisk 19.05.2008 Professorns recept för ett lyckligt liv är inte helt banbrytande då den omnämnts tidigare ibland annat kristen lära och buddism. Man bör nämligen rätta sig efter tre nyckelbegrepp: vänlighet, tacksamhet och optimism. Ovanstående kommer från denna artikel. |
........................................................................................................... |
Kommentarer 19.05.2008 |
........................................................................................................... |
Får man låna ut pengar till sin släkt? 18.05.2008 Simon är en arbetsam och ärlig person som jag har känt i många år. För några år sedan köpte han ett café i staden där vi bor. Köpeskillingen för verksamheten var 200 000 kronor. Caféet ligger i stadens huvudstråk och har ett så kallat A-läge. Huvudorsaken till att han bestämde sig för att starta ett företag var att hans son hade gått sysslolös och behövde ett arbete. Peter, sonen, hade under många år sökt jobb men inte fått något. Peter saknar nämnvärd utbildning. De enda jobba han blev erbjuden var som städare. De fyra första månaderna efter att Simon tog över caféet var det stängt för renovering. Det sved. Han betalade nämligen 17 000 kronor i hyra per månad, sammanlagt 68 000 kronor. Men det kompenserades av att hela släkten, en ganska stor sådan, hjälpte till med måleri och annat hantverk. Rörelsen var registrerad som enskild firma. Pengarna till köpeskilling och start av verksamhet lånade Simon ihop. Citybanken bidrog med 100 000 kronor och ett företag som säljer restaurang- och caféinredningar med lika mycket. Men han behövde mer. Michael, hans bror i USA lånade honom resterande. Men kunde inte skicka de 25 000 dollar det gällde utan bestämde sig för att slå två flugor i en smäll. Han ville besöka Sverige, och släkten, samt se den verksamhet han lånade ut pengar till med egna ögon. Lånet hade han med sig i form av kontanta medel. En revers, ett lånebrev, utfärdades för lånet mellan bröderna, och de växlade in dollarn mot svenska kronor på Forex i vår stad. Underlag finns självklart. (Till saken hör att Michael hade försökt sända över pengarna via Bank of America till Sparbanken, Sweden, men Bank of America sa att en bank med det namnet inte existerade i deras register.) Simon gjorde sedan som man ska och berättade i sin redovisning och deklaration om lånet. Skatteverket satte sig genast på tvären. De skrev till honom att de inte kunde acceptera ett kvitto från Forex. De ansåg inte att man kunde följa pengarnas väg, de ville ha transaktioner som är gjorda från en amerikansk bank till en svensk. Jag ringde upp handläggaren och frågade vad hon menade. Hon svarade att de lånade pengarna kan jämställas med avdrag för ränta. Jag påpekade att det var ett räntefritt lån mellan två bröder. Men hon gav sig inte. Och så håller det på. Simon har blivit sköntaxerad. De tror inte på att han har fått pengarna av sin bror. De tror inte på att bröder lånar ut pengar till varandra räntefritt. Jag bifogade en dom från regeringsrätten, också den om en man som lånat av släkten och som sedan fick rätt mot Skatteverket men det gav de dövörat till. Nu har vi fått en tidsfrist till den 5 juni för att inkomma med en ny omprövningsansökan och Simon har fått anstånd med att betala skatt så länge ärendet pågår. Men han är trött och på väg att ge upp, stänga rörelsen och göra sin son arbetslös. Och under tiden tickar ränta till staten. Här sitter det gamla kärringar på Skatteverket och fattar åt helvete idiotiska beslut, misstror varenda ärlig företagare med invandrarbakgrund men låter svenska storpampar komma undan. jag blir så arg. Det finns ingen rättsäkerhet i vårt land. Under alla år jag har känt Simon har han jobbat som busschaufför. Hur har han då fått ihop de svarta pengarna som myndigheten påstår att de 25 000 dollar hans bror har lånat honom är? Det kommer att bli en tung och lång väg för Simon. Om Skatteverket inte ger sig efter vår överklagan, vilket jag befarar, så kommer vi att tvingas överklaga till Länsrätten där vi visst kan få rätt. Men då kommer Skatteverket med all säkerhet att överklaga beslutet till Kammarrätten som sällan går på Länsrättens beslut - och om vi sedan kan få en prövning hos Regeringsrätten återstår att se. Ibland känns vårt land som inkrökt, diskriminerande och fördomsfullt. |
........................................................................................................... |
Fyra invandrare och en svensk 18.05.2008 Mejlar från Västerås, känner igen det du har skrivit om operation krogsanering. Jag drev en populär krog i centrala Västerås och hade kassor från företaget Autocall. Fem av krogarna i centrala Västerås blev undersökta, fyra ägdes av invandrare och en av en svensk. Fyra av oss fick revision och indragna tillstånd. En gick fri. Fyra invandrare dömdes. Svensken gick fri. Märkligt eller hur? Ovan är ett av tjugo mejl från företagare som anser sig ha blivit orättvisst behandlade. Läs gärna kommentarerna, som nu är 183 stycken, till vår debattartikel här. Skrolla ned. |
........................................................................................................... |
"Sverige är en skatterättslig bananrepublik" 17.05.2008 Politiker snackar ofta om att fler borde starta företag. Men om människor visste hur rättsosäker tillvaron är för en småföretagare skulle de aldrig våga. Sämst behandlade blir de som inte har råd att försvara sig. Skatteverket påstår att systemet är rättssäkert. Samma sak gör ofta vi socialdemokrater. I själva verket är Sverige en skatterättslig bananrepublik. Jag har tagit del av flera företagares detaljerade beskrivningar av hur skatteverket betett sig när de granskat räkenskaperna i deras företag. De beskriver chockartade upplevelser. Trots att skatteverket i första instans både är polis, åklagare och domare med rätt att utdöma böter (skattetillägg) får företagaren inte något ombud. Systemet missgynnar småföretagare som inte har råd att betala sitt försvar. En revision kan vara det som slår undan fötterna för verksamheten. Läs hela artikeln här. |
........................................................................................................... |
Skattefuskande blattar och svennar 17.05.2008 Till att börja med så är det inte ställt bakom rimligt tvivel att mannen vars fall vi har undersökt är skyldig. Tvärtom. Alltså går det inte att döma honom - oavsett hans hårfärg, etnicitet eller yrke. Jag har ägnat ungefär fem av mina senaste åtta år åt undersökande journalistik. Jag har också följt mina kollegors granskningar och avslöjanden. Det är långt ifrån, mycket, mycket långt ifrån, enbart invandrarna som fuskar i det här landet. TV-licensen. Sjukdagar: Ni kommer väl ihåg riksdagsledamöterna och/eller norrlänningarna? Systembolaget. Skandia. HVB-hemmen… Jag kan räkna upp många andra fall där det nästan uteslutit varit etniska svenskar som har fuskat, som fuskar. Vad sägs om byggbranschen. Herregud! Vad snabbt man glömmer. Gå in på Ekots, Uppdrag Gransknings, Kalla Faktas och Kalibers hemsidor och räkna till hur många avslöjanden om fusk och andra oegentligheter där bovarna enbart varit etniska svenskar. Ett brott är ett brott oavsett vem som har begått det. Oavsett om den personen har blont eller mörkt hår. Det är enbart patetiskt att ge sig på invandrarna. Och sedan är det helt fel att påstå att invandrarna dominerar restaurangbranschen. Tvärtom. Men det är de som granskas. De som döms. De som slås ut och blir sossfall. Kinora och jag har vuxit upp i restaurangbranschen. Vi känner till fusket. Vi känner också till det hårda slitet. Svarta löner. Vita löner. Främlingsfientliga myndighetsutövare. Förslitningar. Kroppsskador. Hade det inte varit för myndigheternas förföljelse hade dock inte det onda överskuggat det goda. Restaurangbranschen är nämligen också en av de absolut roligaste näringslivsgrenarna. Om inte annat så för den familjära känslan. Jag har varit med sedan jag var tolv år, i trettio år har jag på ett eller annat sätt varit delaktig i krogsvängen. Jag har tagit emot svart lön, av krögare, såväl svenskar som invandrare. Jag har betalat svarta löner. Jag har gjort svarta pengar. Ibland på ren trots. Om inte annat så för att tjänstemän har sett ned på mig. Behandlat mig som skit samtidigt som jag har betalat skatt för ett tjugotal anställda och själv jobbat dygnet runt för att kunna göra det. Läs vår artikel i dagens Expressen som fått debatten att rasa här. Oj, jag fick just ett sms: ”Vill tacka så mycket för artikeln och all er hjälp. Ni är guld värda, glömmer aldrig vad ni har gjort för mig.” Det vi har gjort för ”Emanuel” är egentligen inte annat än tagit oss tid att lyssna på honom. Visat lite medmänsklighet. Något han hade saknat. Tjänstemännen hade behandlat honom som ohyra. Han är ju krögare och invandrare. Den sämsta tänkbara kombinationen. Ingen tjänar på, varken svennar eller blattar, att någon som inte har bevisats vara skyldig ändå döms. Den svenska rättssäkerheten måste upprätthållas - och försvaras. Det är det Kinora och jag gör. Läs också min artikel från 2005 som bevisar att krögare med invandrarbakgrund behandlas på ett annat sätt än svennar här. |
........................................................................................................... |
Thank you for the music 17.05.2008 Musiken har fört mig tillbaka till tidigt sjuttiotal i Tyskland. Sent sjuttiotal i Sverige. Åttiotal i USA. I Spanien. Nittiotal som krögare och nattklubbsinnehavare i Stockholm. Nyköping. Västervik. Midyat. Qamishli. Amman. Sydney. Lumpen i Boden. Många andra platser. Minnen. Goda som onda. Skratt som gråt. Slagsmål. Kärlek. Hat. Hot. Ömhet. Hopp. Tro. Jag har dansat mig genom livet. Men det har inte varit en dans på rosor. Thank you for the music! |
........................................................................................................... |
Ytterligare 10 miljoner dollar 16.05.2008 |
........................................................................................................... |
Domen överklagas 16.05.2008 Nu vet jag att många kommer tycka att jag är orättvis men fakta är fakta. Punkt! Fuats syskon lider oerhört i kampen för deras brors upprättelse. Läs mer här. |
........................................................................................................... |
Mesopotälje fortsätter att snurra i världspressen 15.05.2008 Jag har av tidsbrist tackat nej till båda. Innan jag glömmer vill jag också påpeka att det inte är något annat än patetiskt av Mesopotäljes kommunalråd Anders Lago att påstå att kommunen har haft en medveten mediastrategi för att slå igenom i världen. Förstår han inte att vi lever i dokumentationens tid, allt som skrivs arkiveras, om inte annat så på nätet. Södertälje kommun har aldrig haft någon mediastrategi. I stället för att springa runt på olika seminarier och skryta om sin påhittade bedrift borde Lago ta tag i kommunens problem. Kriminalitet. Dåliga skolor. Arbetslöshet. Främlingsfientlighet. Med mera. Det, parallellt med flyktingsituationen, borde vi ta tag i. Och det NU! Vår vackra hemstad är en krutdurk. Vi vill inte ha det så. Vi ska inte ha det så! Vi är stolta över Astra. Likaså över Scania. Över våra fotbollslag. Våra basketbollslag. Men vi kan och får inte blunda för problemen! |
........................................................................................................... |
Beröm 15.05.2008 Stolt vill jag tillkännage att jag känner författaren och journalisten Cyril Hellman. Jag har sedan länge skrutit över att jag också känner skribenten Nuri Kino (jag är oerhört stolt över många andra i min interna och/eller externa vänkrets - bland dem finns både män och kvinnor - men just i dag känner jag ett starkt behov av att hylla just Cyril - och Nuri). Ovanstående kommer från ett blogginlägg i Singel i Sumpan, läs hela här. Det "Singel i Sumpan" inte vill förstå är att vi, som hon ger berömmen, anser att hon är lika modig. Kanske modigare. |
........................................................................................................... |
Jordbävningar, hjälpsändningar och visum 14.05.2008 Två bra nyheter: Man ringde upp från den syriska ambassaden och berättade att informationsministeriet godkänt ett journalistvisum. Nyhet nummer två är att mat- och medicinsändningarna också kommer att få ett inresevisum, senast om en vecka. Jag önskar att jag kunde sända hjälp till Burma och Kina med. När jag tog en tupplur tidigare i dag vaknade jag, svettig, av att ha fått tillbaka känslan av jordbävningen som jag var med om i Turkiet. 40 000 döda. Det mest fruktansvärda jag var med om var när dagarna hade gått och folk kunde höra sina anhöriga sakta förlora livet under ruinerna. Räddningstjänsterna kunde inte gräva ut alla. Jag ser ett höghus framför mig som är på väg att rasa, det här är inte klokt, sa i morse svenske Nuri Kino som befinner sig i kaosets Istanbul. Ovan är från en intervju som Aftonbladet gjorde med mig. Dagen efter blev jag journalist och rapporterade från jordbävningsdrabbade områden. 40 000 döda och jag fick ett nytt liv. Och ett nytt yrke. Ödet? Läs här en av artiklarna jag skrev. |
........................................................................................................... |
Farväl Irena 13.05.2008 Farväl kära vän. Tack för att du berikat mitt liv! Tack för breven, för kärleken, för kunskapen och visheten. Den polska nationalhjältinnan Irena Sendler, som nominerades till Nobels fredspris förra året, har avlidit i dag, 98 år gammal. Det skriver den israeliska tidningen Haaretz. Under andra världskriget var Irena Sendler ledare för en grupp som, med risk för sina egna liv, smugglade ut 2.500 judiska barn från Warsawagettot. Alla barn dokumenterades noggrant av Irena Sendler. På små papperslappar, som hon begravde i burkar i en grannes trädgård, skrev hon ner deras identiteter. Tack vare detta kunde flera familjer återförenas efter krigets slut. 1943 arresterades Irena Sendler av nazisterna, men trots upprepad tortyr avslöjade hon ingenting. Läs hela här. Du gick bort lagom till att Israel, vars många barn du räddade, fyllde 60 år. Här kan man läsa en del om mitt möte med dig. Du är min hjältinna och förebild. För några veckor sedan fick jag nedanstående mejl: Hi Nuri Vad Vashem is the Holocaust Memorial Museum in Jersusalem. In the courtyard in the entrance to the museum there are two trees prominently planted there standing side by side. Every tree bears a small sign with a name. These are the people who saved Jews during the war - they are called "The Righteous Among Nations" The two trees standing in the courtyard are for Raoul Wallenberg and Irena Sendler. I enclose photos. The tree to the left is the Wallenberg tree and to the right the Sendler tree. David  |
........................................................................................................... |
Journalisten om Ikaros 12.05.2008 Läs vad tidningen Journalisten skriver om Ikaros här. |
........................................................................................................... |
Ett annat sätt att adoptera på 12.05.2008 Arabiskan i Marocko är mer franska än arabiska, men Mohamed och jag lyckas ändå förstå varandra. Jag talar alltså inte franska. Mohamed är ungefär en och sextio, väger alldeles för mycket och är över sextio år. Men det får jag gissa mig till, han vill nämligen inte berätta hur gammal han är. Däremot säger han att han är tillräckligt gammal för att vara pensionär. Något han borde vara för länge sedan, enligt honom själv. Det har han inte råd med. Han har sju barn att försörja, och det kostar. Efter att ha pratat om kvalitet på skolor, regeringens korruption, smutsen kring badstränderna, den snälla kungen, säger han plötsligt: ”Är du gift? Hur många barn har du?” ”Nej, jag är inte gift och har inte heller några barn, inte ännu.” ”Varför det? Du måste ha barn. Själv försörjer jag två fruar och sju barn.” ”Två fruar?” ”Ja, de är jättesnälla - båda två. Bra kvinnor. Du måste skaffa dig en sådan.” ”Är det inte svårt med två fruar? Bråkar de inte?” ”Nej, nej, fru nummer ett är en mycket bra kvinna och det är tjugo års skillnad mellan dem. Fru nummer ett är som en mamma för fru nummer två. De har separata sovrum och jag turas om att dela säng med dem, varannan natt. Det är inga problem. Jag älskar båda. Du förstår, fru nummer ett fick inga barn så vi skaffade fru nummer två som fick barn efter nio månader. Fru nummer två är fru nummer etts systerdotter. När hon fick sitt första barn, min äldste son gav hon honom till fru nummer ett. Han är uppfostrad som fru nummer etts barn. Och de andra sex har de uppfostrat tillsammans. Själv har jag mest befunnit mig i den här rishögen till arbetsplats”, sade han och pekade mot sin taxibil när han motvilligt hade ätit lunchen jag bjöd honom på. I bilen fortsatte han att berätta sitt livs historia. Den äldste sonen, den som fru nummer ett ”fick” jobbar i Italien men hans lön räcker knappt och han kan inte skicka hem några pengar. Mohamed försörjer sex barn och två fruar. Han körde mot flygplatsen. Vi skulle hämta min efterlängtade resväska. ”De kommer att ge dig fyrahundra dirham, och du får ge mig femhundra.” ”Vilka kommer att ge mig fyrahundra dirham?” ”Flygbolaget, de ersätter resan fram och tillbaka till flygplatsen.” När vi kom till flygplatsen hälsade han på så gott som på alla som vi gick förbi. ’ ”Jag känner alla här. Nästa gång du är i Marocko ska du ringa mig direkt. Nu har du resväskan, vad vill du ha nu? En kvinna? För en natt? Att gifta dig med? En snygg klocka? Vad vill du ha? Jag fixar allt” skrattade han högt och tog ut min resväska från bilen. |
........................................................................................................... |
Ikarosgratulationer 12.05.2008 365 dagar, sändningar med många bra radioprogram varje dag och så kammar ni hem priset. Vilken framgång. Grattis! Det mejl som är min min favorit är det som ännu en gång illustrerar det sjuka system som drabbat sjuka människor i vårt land. Hej Kino, Stort grattis till det fina priset!!! Extra roligt tycker jag att det är för ett reportage om “Förkränkningskassan” som den numera kallas. Om du någon gång skulle vara intresserad av ett personligt öde i ämnet så har jag en mycket bra kontakt! Denne någon har arbetat hela sitt liv, betalat skatt och A-kassa, men sedan pga. skilsmässa, arbetslöshet (efter IT-kraschen) samt (av läkare konstaterad och behandlad) djup depression, inte riktigt orkar med byråkratin, anmäler sig någon dag för sent till arbetsförmedlingen efter sjukskrivning pga. av lunginflammation, blir därmed utförsäkrad och får ingenting från vare sig Försäkringskassan eller A-kassan under större delen av sin sjukskrivning vilken pågår under flera år. Att bli behandlad som skit av myndigheterna (han försökte många gånger ordna upp det) förlängde med all sannolikhet hans sjukdomsperiod. Numera mår han bra, driver café och är stor tangoentusiast. Men han har mycket att säga om det svenska välfärdssystemet som bara finns till för dom som är tillräckligt friska för att kunna uppfylla alla formellla krav. Hälsar Helena som tycker att du är toppen! |
........................................................................................................... |
Min resväska, solen och stridigheterna i Libanon 11.05.2008 ”I västerländsk media framstår man det som stridigheter mellan sunni och shia, samt mellan regeringen och Hizbollah, men också druser och Hizbollah.” ”Det ligger något i det. Hizbollah såg nämligen chansen och tog vara på den, alltså att ge sig på regeringen och skaffa mer sympati för sin sak.” ”Jag fattar inte.” ”Vad är det som är svårt att förstå. Hizbollahs sociala hjälpa är mycket bättre än regeringens. Det är klart att folk som svälter sympatiserar med dem som ger dem mat. Regeringen, statsråden, bryr sig inte om något annat än att föda sig själva, att tömma statskassan och stoppa i egna fickor.” Vi, hon och jag, tog en fruktdrink i solen. Vi var de enda gästerna i den stora baren vid stranden i Casablanca. Efter att äntligen ha fått min väska, jag hade varit på flygplatsen tidigare i dag och hämtat den, bestämde jag mig för att jobba i solen resten av dagen. En av fördelarna med mitt arbete är att jag kan ta med mig det överallt. I dag behövde jag plugga, och det kan man ju också göra på stranden. Elisabeth, och jag satt alltså i solen och pratade krisen i Libanon. Och hon blev bara mer upprörd över min låtsad okunnighet för att få ut så mycket så möjligt av vad hon tycker om den ena och den andra falangen i Libanon. Intervjun med den före detta irakiern gick bra och jag kan slappna av. Om en timme ska jag på middag med några nordafrikanska kollegor. Nu ska jag byta om. |
........................................................................................................... |
Sex skjortor, stress och packning 10.05.2008 Jag ruttnade på mig själv och min dåliga packningsförmåga, och gick ut för att äta lunch. Plötsligt dök min skjuts upp. Lilli, vackrare och coolare än någonsin, uppklädd i vitt och ljusblått för att ge mig lift till Arlanda. Ingen tid över för att plocka ut något från resväskan för att packa ned det igen. Bra. Kläder för två veckor, fråga mig inte varför. Jag gjorde incheckning i automaten, snygg och smidigt. Lilli innehar SAS-bonuskort och log igen efter att ha fått mungiporna nedsatta av en parkeringsautomat som snodde pengar från hennes kreditkort. ”Bra gräv, alltså artikel eller något”, vräkte jag ur mig när hon visade upp lappar på de snodda stålarna. Hon blev, om möjligt, ännu argare åt mitt förlag. Vi gick mot X-change diskarna. När jag hade överlämnat mina svenska pengar för att förvandla de till dollar såg den trevliga växeltjejen mitt presskort, och vips var jag några dollar rikare. Journalister har visst rätt till en bättre kurs. Jag lade resväskan på bandet. Tjejen i bagageinlämningen tog sig en titt på mitt pass och såg förskräckt ut. ”Du kanske inte kommer in i landet, ditt pass går ut i juni. Många länder kräver att man har ett tremånader långt giltigt pass.” Shit! Tre minuter senare överräckte hon passet, log och önskade mig en trevlig resa. Marocko har skippat tremånadersregeln. Tack för det! Klockan fem skulle jag ha bordat planet, fem över fem vrålade en man: ”If you are on your way to Amsterdam you have to run to gate 35.” SAS hade glömt att informera oss om att de hade ändrat gaten. Inte nog med det så var planet en halvtimme sent. Jag kände hur stressen smög sig på. Jag hade ju bara femtio minuters transittid. Jag gick fram till tjejen vid disken och berättade. ”Jag är ledsen men jag kan inte säga något annat än det jag har sagt till många andra under dagen: De kommer säkert att hjälpa dig på plats. Antingen fixar de så att du kommer på ett annat plan i kväll eller så får du övernatta i Amsterdam och ta ett imorgon.” Inte nu igen. Jag ruttnade. Men vad kunde jag göra? Inget. Jag ringde till Marocko och berättade läget. Surt svar. Jag lade på. Väl på planet berättade jag för de två vackra, blonda, svenska flygvärdinnorna om min huvudvärk, Att jag kunde gå miste om en intervju jag planerat i flera månader. ”Du kommer att ha ungefär femton minuter på dig från det att vi landar tills det andra planet lyfter. Jag är ledsen men du kommer inte komma på det.” Uppgiven satte jag mig ned och läste tidningarna. I högtalarna började piloten med att välkomna oss och sedan berätta att vi inte hade rätt till någon mat. Det har numera bara de i första klass. Vi fick nöja oss med det som fanns på den avlånga försäljningslistan. Jag köpte en torr macka och en kopp te för fem Euro och läste reseboken jag hade handlat tidigare på dagen. Oavsett när jag kom fram behövde jag ju förkovra mig. Man har aldrig nog med kunskaper om det land man besöker. ”Mer te?” ”Ja - tack! Du, tror du att det är okej att jag sätter mig längst fram på första klass så att jag kan rusa mot nästa plan. Det kanske ändå finns en chans att jag hinner med det?” ”Ja, det grå bra. Men jag tror inte att du kommer att klara det.” Tio minuter senare kom nästa flygvärdinna fram till mig, satte sig på huk och läste ur en lapp: MSG FROM: AMSKOSK CAPTAIN, DUE LATE INCOMING FLIGHT FOLLOWING: PAP NURI KIN AT 12D TO CASABLANCA, WE ORDERED A MINICAR FOR TRANSFER TO GATE G12. DUE TO A STRIKE FROM HANDLING AGENT OF ROYAL AIR MAROC, DELAY CAN BE EXPECTED. “Vad betyder det?” “Vi har kontaktat flygplatsen som har kontaktat flygbolaget. De kör dig med en snabb minicar så att du hinner med ditt plan. De kommer i alla fall att försöka.” Jag tittade på flygvärdinnan Karin Hjerthens namnbricka och fick en stor lust att krama henne men hejdade mig. När vi hade landat, efter att jag hade parkerat mig i sätet längst fram, blev gaten inte tillkopplad. Vi kom inte ut ur planet. Klockan tickade. Trettio minuter kvar innan det andra planet lämnade Amsterdam. Tjugofemminuter. Vi var ute. Jag tackade personalen och sprang ut. ”Sir, are you Mr Kino, unfortunately could we not find a minicar for you. Run!” Jag sprang som en galning, med en stackars högklackad värdinna efter mig. Det var meningen att hon skulle se till att jag inte gick vilse, men efter en stund gav hon upp. Jag sprang och sprang. Folk stirrade irriterat på mig, och måste ha trott att jag var en tjuv eller något. Jag brydde mig inte. Jag skulle hinna. Men jag fastnade. En jävla passkontroll och hundratals passagerare i kö till den. Jag sprang förbi kön, dök under en spärr och gick fram till killen i det lilla fönstret. ”Are you crazy? What are you doing?” Ställde han sig upp och skrek. Jag berättade. Han sade åt mig att vända mig om och fråga de som stod bakom mig. Jag förstod inte. Det var ju ingen personal där. Det var ”bara” passagerare. Kronan föll ned. Han ville att jag skulle be de andra i kön om ursäkt. ”Go, go, run, I would do the same thing”, sade en parant dam på amerikansk engelska. Jag rusade vidare. Sju minuter kvar. På en skylt stod det att det var femtonminuters gångavstånd till G12, min gate. Jag sprang för livet. Jag hann på fem minuter. Bussen stod och väntade på mig. Men jag hade inte checkat in. Inga problem, de fixade det vid boardingen. På planet var jag lugn igen. Genomsvettig, men glad. Vilken tur att det är modernt med halsduk på sommaren, något att torka svetten med. Passagerarna bredvid mig skrattade. Jag berättade om min dag och de skrattade ännu mer. Personalen var trevlig, maten var god och min stress var som bortblåst. Jag jobbade i två timmar tills jag slocknade. Planet var inte ens fyllt till hälften och jag kunde lägga mig på tre stolar. Underbart. I passkontrollen började det igen. Den välansade marockanske gränspolisen tog mitt pass, tittade noga på varje sida och frågade om jag hade varit i Marocko tidigare. Han ville också veta vad mitt ärende var, varför jag hade just hans land att jobba i. Sedan: Var jag verkligen svensk? Vilket land härstammade jag ifrån? När jag hade svarat gick han och hämtade en chef. Och en femte fråga: ”Kan vi få se ditt boardingkort?” Jag letade i alla fickor, tömde ryggsäcken men inget kort. ”Hur kan vi vara säkra på att du verkligen kommit från Amsterdam och att du bor i Stockholm? Vi måste se kortet, att du verkligen är den du utger dig för att vara”. Nu började jag bli riktigt irriterad. Och lackade till. Jag berättade som det var, att jag hade haft en mycket jobbig dag och att jag inte orkade ta mer skit. Men chefen gav sig inte, han skulle prompt se boardingkortet. Då kom jag på det: ”Men jag har internetbokningen som kan bevisa att jag har gjort den rutt jag påstår och att det överensstämmer med min identitet, den i passet.” Jag var igenom. Nu var det resväskan kvar och sedan off to work. Jag gick mot rullbandet som signalerade ”Amsterdam”. Två timmar senare var jag ensam kvar med fem resväskor. Ingen av dem var min. Jag gick fram till en tjej med walkie-talkie. ”Ja, tyvärr har det varit så här den senaste veckan. Vissa väskor kommer inte fram men däremot får vi väskor som egentligen borde gå till en annan stad, till och med ett annat land. Chefen för bagageutlämningen gav mig sitt nummer och bad mig återkomma dagen efter. Min fixare väntade utanför. Vi tog en taxi till hotellet. Den klassiska arabiska musiken som ljudade från de skräniga högtalarna gjorde susen som inramning till Casablanca by night. När vi skulle betala taxin bad jag fixaren säga till chauffören att ge mig ett kvitto. Kvittensblocket var väl synligt där askfatet en gång i tiden satt. Men taxichauffören gillade visst inte det. Han tog fram ett annat, som fanns under hans säte. ”Jag skriver det på femhundra och ni betalar trehundra, blir det bra?” Jag vägrade. Resan skulle kosta tvåhundrafemtio och det var det enda, plus dricks, som jag var beredd att betala. Chauffören suckade och hämtade det andra kvittensblocket. Inne i hotellet visade jag mitt pass och bad om nyckeln till mitt rum. ”Men ni har bara bokat ett rum, ett dubbelrum. Jag tittade på min irakiske fixare: ”Jag tänkte att det skulle bli billigare för Er. Det är två sängar.” Han kunde ju inte veta att jag vaknar av minsta lilla ljud, det räcker med att någon suckar för att jag ska vakna och sedan inte kunna somna om.” Jag bokade ett rum till. Inne i det tog jag en dusch, gick och lade mig och förberedde min intervju i sängen. Halvfyra släckte jag sänglampan. Det sista jag tänkte innan jag somnade var: Vilken tur att jag hade datorn i ryggsäcken. Det sista jag såg innan jag somnade var en skylt, som visst finns i varje rum, med en bild på en moské och pil mot Mecka. |
........................................................................................................... |
Hujàdà om Ikaros 10.05.2008 I 25 år har Public service-klubben på Sveriges Radio, Sveriges Television och Sveriges Utbildningsradio delat ut Ikarospriset till olika journalister. Detta år var det Kino, Jonas Magnusson, Sandra Foresti och Björn Tunbäck som i ett reportage tillsammans uppfyllde Ikaros kriterierna: ”hög kvalitet, nyskapande journalistik och utnyttjande av mediets oanade möjligheter”. – Jag är jätteglad och stolt, framför allt är jag glad över att få arbeta, både i Sverige och i övriga världen, i redaktioner med undersökande journalister. Jag känner mig fortfarande rörd av priset och jag blev så paff. Ingen av oss hade förberett ett tal, men vi bara körde på, säger han. Làs mer hàr. |
........................................................................................................... |
Robil har vaknat upp ur medvetslösheten 09.05.2008 Robil Oduncu har vaknat ur sin medvetslöshet. Han slog upp ögonen och kan kommunicera med handrörelser. – Det går äntligen åt rätt håll, säger hans mor. Det var i tisdags som Robil Oduncu, 33, öppnade ögonen på Karolinska sjukhuset i Solna efter nära tre veckors medvetslöshet. Läs hela artikeln om Robils uppvaknande här. |
........................................................................................................... |
Pressmeddelandet om Ikaros 09.05.2008 PRESSINFORMATION SVERIGES RADIO 2008-05-08 Årets Ikaros-radiovinnare utsedda I dag tillkännagavs vinnarna av årets Ikarospris. Martin Johnson vann med dokumentärerna Hon sov hemma & Pappa tar semester från SR Dokumentärredaktion i kategorin Dokumentär & Reportage. Radioteatern vann med Peter Kihlgårds Cinema Verité i kategorin Drama & Fiktion. Sveriges Radios Romanpris tog hem priset för andra gången, Kerstin M Lundberg och Elin Classon i kategorin Kunskap & Kultur. Kaliber vann med sitt program Friska pengar sjuka intyg i kategorin Samhälle & Fördjupning och slutligen tog Annika Lantz nyårsrevyn hem priset i kategorin Underhållning & Evenemang. Ikaropriset delas ut av Public serviceklubben vid SR, UR och SVT. Dokumentär & Reportage Hon sov hemma SR Dokumentärredaktionen En dokumentär av Martin Johnson om att förlora sin mamma och att återerövra förträngda minnen: Han förträngde ett år av sitt liv. Det året då hans mamma blev sjuk i magcancer och dog. Han var fjorton år då. Nu har det gått sju år och han talar med sina syskon och de berättar sina minnen från året då mamman blev sjuk och dog. Pappa tar semester SR Dokumentärredaktionen För sex år sen cyklade en ensam pappa på en ferrariröd cykel längs den irländska kusten. Hemma i Sverige fanns hans tre barn. De hade några år tidigare förlorat sin mamma i cancer. Nu, idag är barnen inte längre barn utan vuxna men Martins pappa har fortsatt att försvinna. Med hjälp av tre vykort som han skickade från Irland börjar Martin leta efter sin pappa. Kanske kan Martin komma att förstå sin pappas handlingssätt? En dokumentär av Martin Johnson. Juryns motivering: För modet att erövra sin egen historia, för nära samtal med känsla av att allt står på spel och för ett förtroende som bara vågar ges en lyssnare när radion är som allra bäst. Drama & Fiktion Cinema Verité, Radioteatern av Peter Kihlgård, producent Anders Carlberg Peter Kihlgård skriver på sin nya roman. Plötsligt ringer det på dörren. Det är Kicki och Lasse som har stigit ut ur fantasiernas värld och blivit verkliga människor. De är mycket upprörda över hur de skildras. Nu ska de säga honom ett sanningens ord. De kidnappar honom! Juryns motivering: För att med ett annorlunda grepp närmat sig teaterkonstens möjliga rymd och fantasifullt utnyttjat mediet i form och gestaltning där rollkaraktärerna ifrågasätter och tar författaren som gisslan. Kultur & Kunskap Sveriges Radios Romanpris 2007, SR Kulturredaktionen Sveriges Radio delar varje år ut ett romanpris till ”en framstående svensk roman ur det gångna årets produktion”. Prissumman är på 30.000 kr. Det unika med detta pris är Lyssnarjuryn. Den förnyas varje år och består av bokläsande radiolyssnare i olika åldrar och med skiftande yrken som skrivit och anmält sitt intresse. Jurymedlemmarna läser de sex nominerade romanerna, diskuterar dem och utser tillsammans pristagaren. Delar av diskussionerna sänds i radio. Juryns motivering: För ett genomgående unikt radiosamtal där lyssnaren ges verktyg och makten att erövra både studion och litteraturen och för det ovanliga modet att släppa taget om den slutliga domen, för genuin folkbildning i ordets ursprungliga betydelse. Samhälle & Fördjupning Radio: Friska pengar sjuka intyg, Kaliber Faktafel. Kränkningar. Stress och slarv. Ett företag som gör utredningar på uppdrag av Försäkringskassan har slarvat med fakta och struntat i flera utlovade delar av sitt arbete. Kaliber har granskat en mängd fall där sjukskrivna människor känner sig illa behandlade av utredningsföretaget. Vi kan också visa att Försäkringskassan inte haft någon uppföljning av de tjänster de köpt från det här företaget - och andra liknande företag - för hundratals miljoner kronor. Juryns motivering: För att uthålligt och envetet givit sig in i en byråkratisk djungel där vem som helst kan bli offer för en ordning som tycks vederhäftig men rymmer kaos som stämplar människor för livet, för att med allvar, värme och humor visat på ett krackelerande försäkringssystem, för ett program som gör skillnad. Underhållning & Evenemang Radio: Lantz i P4, Nyårsrevy Årets sista direktsända Lantz i P4 med Nyårsrevy. Egenskrivna låtar, sketcher, texter och dikter. Carina Berg spelar städerska, och går runt i olika kända människors hus och städar. I akt 1 städar hon i Ulrika Schenströms hus. Där hittar hon ett kvitto från den ödesmättade kvällen då Ulrika och Anders Philblad drack öl och pussades. Snart kommer även Fredrik Reinfeldt in i huset och sjunger en serenad till sin mycket saknade Ulrika Schenström. I akt 2 städar Carina hos Göran Persson, där möblerna stämmer upp i en kavalkad om att Helmut Kohl äter smör. Den kommande svensktoppslåten Bananflugor i November framförs, och Thomas Nordegren dyker upp och spelar en JAS-agent. I akt 3 befinner sig Carina i Horace Engdahl och Ebba Witt-Brattströms hus och där får vi höra Annika Lantz och Papa Dee i en låt som är skriven av Sture i Svenska Akademien och handlar om den nya buggningslagen. Juryns motivering: För skarp politisk satir som inte väjer för humorns såväl lättvindiga som seriösa undertoner. Ett underhållande revycollage med en oemotståndlig kombination av lättsamhet och allvar som vågar välta publiken i text och ton. Om Ikarospriset Ikaros delas ut varje år av Public service-klubben på SR, SVT och UR till den redaktion eller det program som ”helt enkelt är vansinnigt bra” och som präglade radio- och tv-året 2007. Det som kännetecknar en sann Ikarosvinnare är hög kvalitet, kreativitet, nyskapande, spännande journalistik och utnyttjande av mediets oanade möjligheter. Priset delas ut i klasserna: 1) samhälle och fördjupning 2) dokumentär och reportage 3) drama och fiktion 4) underhållning och evenemang 5) kunskap och kultur Ikaros jury: Katarina Hahr, Boel Adler, Lena Allerstam, Ulrika Arlert, Görel Elf, Jesper Lindau, Anna Luuk, Nina Löfgren, Karin Wirenhed, Ann Victorin. Romanpriset med Kerstin M. Lundberg och Elin Claeson. Lantz i P4 - Annika Lantz För mer information kontakta: PS-Klubbens ordförande: Katarina Hahr katarina.hahr@sr.se 08-784 27 23 SR P1, Eva Sahlin 08-784 18 52 eva.sahlin@sr.se SR P4, Lena Henriksson Tel 08-784 98 17 lena.henriksson@sr.se Radioteatern, Marie Jansson 08-784 16 20 marie.jansson@sr.se Foto, Mikael Grönberg eller Mattias Ahlm 08-784 71 57 foto@sr.se |
........................................................................................................... |
Vi vann!!! 08.05.2008 Motiveringen: För att uthålligt och envetet givit sig in i en byråkratisk djungel där vem som helst kan bli offer för en ordning som tycks vederhäftig men rymmer kaos som stämplar människor för livet, för att med allvar, värme och humor visat på ett krackelerande försäkringssystem, för ett program som gör skillnad. Från Kalibers hemsida från förra veckan: Programmet ”Friska pengar - sjuka intyg” - om bolaget Doktorn & Co’s felfyllda utredningsverksamhet på uppdrag av Försäkringskassan har nominerats till Ikarospriset av Publicserviceklubben på SR, SVT och UR. Reportaget gjordes av Jonas Magnusson. Sandra Foresti och Nuri Kino var researchers. Björn Tunbäck producerade. Ni som inte hört programmet kan göra det här. Tack till alla sjukskrivna som ställde upp och gjorde programmet möjligt, och till min favoritläkare för att han aldrig ger upp kampen om rättvisan. |
........................................................................................................... |
Flera kockar... 07.05.2008 Aziz Jacob är krögare på restaurang Limerick. Han är uppvuxen i restaurangbranschen och har sett hur utvecklingen gått mot det sämre. Han har fått vykortet, men tycker att det är krångligt att behöva kontakta fem myndigheter i stället för en. - När man lägger ner tid på att förenkla tillståndshanteringen, så borde tanken vara att underlätta. Men likförbannat har de misslyckats, säger han. Den som vill söka tillstånd måste vända sig till bland annat miljökontoret, plan och bygglovsenheten, tillståndsenheten samt polisen. Vid varje instans kostar det dessutom en avgift. Jag håller helt med min kusin Aziz Jacob. Läs hela artikeln här. |
........................................................................................................... |
Sanningen slår alltid dikten 07.05.2008 Svenska kyrkan tar hand om våra nära och kära inför den sista vilan. De sköter det mesta - gräver graven, tröstar de anhöriga och läser välsignelsen. Det ska ske på ett etiskt och värdigt sätt. Men vad vet vi egentligen om det som händer efter att vi sagt farväl? En granskning av arbetet på våra kyrkogårdar visar att kistorna på flera håll i landet förstörs i samband med gravsättningen. Med hjälp av en traktor krossas kistlocket för att förenkla gravsättningen. Vad hände med varmt och medmänskligt beteende? Se reportaget här. |
........................................................................................................... |
Raed är utvisad 07.05.2008 Nedan ett mejl från någon svar med: Jag Pratade med Raid när polisen ta honom till Arlanda .. Raid var stark och han hälsade på alla som försökte hjälpa honom ...Han tackade dig och tackade mig och alla som hjälpte honom och sa jag be till oss och hoppas att störde inte er men jag har starka kännsla att ni har görde mycket och vill säger tack för er och jag är inte ledsen att Sverige behandlade med mig på den sätt för att jag har Gud som hjälpte mig att vara stark i den här situation. Det här är ofattbart! Sverige, med Anders Lago i täten, briljerar om hur human vår flyktingpolitik är samtidigt som det begås ett brott som detta. |
........................................................................................................... |
Grattis/Tahinyotho! Kära Annika 07.05.2008 Grattis - och tack - kära Annika! Nedan en bild på Annika Bladh, femtioåringen som ser ut som trettiofem, författaren David Eberhard som enligt min mening skrivit en av de bästa böckerna de senaste åren, se här. Ja, sedan är det jag. Det är så jag ser ut just nu.  |
........................................................................................................... |
En kampanj för att stoppa utvisningen av Raed 06.05.2008 Läs hela här. |
........................................................................................................... |
Omänsklig behandling av äldre 06.05.2008 Häromdagen pratade jag med min arabiska kollega Ayman om de svenska fattiglapparna. ”Många pensionärer i Sverige lever på under femtusen kronor i månaden.” ”Jaha, det motsvarar en förmögenhet i Syrien.” ”Ja, men det motsvarar också hyran för en enrumslägenhet i Sverige.” ”Oj, då äter hyran alltså upp lönen. Men deras barn måste ju hjälpa dem?” ”Nej, det behöver inte barnen. Det fungerar inte så här. Man bor inte ihop och man ansvarar inte för varandra.” ”Men man ansvarar väl ändå för sina föräldrar?” Ulf Nilsons krönika i Expressen i dag fick mig att tappa andan. Pensionärer i Sverige behandlas omänskligt. Vi måste få tillbaka humana värderingar och prioriteringar. Av Sveriges nära 1,6 miljoner pensionärer har hälften, 800 000 bara garantipension. Det betyder i praktiken att de måste leva på långt under 5 000 i månaden när hyran är betald. Alltså: existensminimum, något annat ord funkar inte. Och: Tanten (som oftast lever längre än gubben) får sitta där och glo, omgiven av en ekande ensamhet. En sjuksköterska berättade för mig om en gammal dam på ett hem som fick besök av sin son en halvtimma varje midsommarafton, aldrig annars. - Han var alltid irriterad och röt åt henne och tittade på klockan gång på gång... Dessutom hade han en taxi väntande som han ville att mamman skulle betala... Läs hela krönikan här. Jag tänker hjälpa mina föräldrar, och även andra äldre, så länge jag kan. |
........................................................................................................... |
Alla asylsökande borde avlyssnas 05.05.2008 ”Alla asylsökande borde avlyssnas! Ring för mer information.” Och sedan stod det två nummer, en till en landlinje och en till en mobiltelefon. Jag ringde mobilen. ”Är det du? Ärligt, är det verkligen Nuri Kino?” Svarade mannen. Det visade sig vara en man som jag känner som tidigare. Han hade blivit osams med några tonåringar efter att ha skrikit på dem att slänga saker på äldre. För att ge igen har de affischerat en del av Stockholm med hans nummer. ”En massa människor har ringt och undrat vad jag menar med att man borde avlyssna asylsökande. De här ungarna är ju helt galna.” Det är för jäkligt att han ska behöva byta nummer… men den lille busen i mig måste erkänna att det var påhittigt av tonåringarna. |
........................................................................................................... |
Bostadsrättsföreningar kan snart hälsa hem 05.05.2008 För några år sedan bodde jag i en fin lägenhet vid kanalen i Södertälje. Jag hyrde ut den i andra hand under en period som jag drev krog i Sundbyberg. Varken min andrahandshyresgäst eller jag blev informerade om att de andra hyresgästerna hade bildat en bostadsrättsförening. En tjej som bodde på våningen ovanför min ringde mig en kväll och berättade att de, på bostadsrättsstyrelsemötet, hade sagt att de inte kunde ha kvar mig i fastigheten: ”Att ha en invandrare kommer att dra ned priserna, vi måste antingen köpa ut honom eller hitta på något annat”. Hon, som själv satt i styrelsen, ringde alltså och tjallade på de andra. Ett år senare lyckades de få mig vräkt och sålde lägenheten för en miljon kronor. En mille som de delade på. I dag skriver Merit Wager om att ägarlägenheter snart är verklighet även i Sverige. Snart kan man äga sin lägenhet men slippa bostadsrättsföreningar. Läs Merits kolumn här. |
........................................................................................................... |
Raed träder fram 04.05.2008 Medan våldet och kidnappningarna fortsätter i Irak har Sverige börjat avvisa irakier till Bagdad. Raed al-Hakim, 38-årig irakisk katolik, ska efter sju år i Sverige skickas med tvång till Bagdad, där han aldrig tidigare varit. ”Jag överlever inte detta”, säger Raed al-Hakim bakom låsta dörrar på Migrationsverkets förvar i Flen. Hela artikeln går att läsa här. Så här citeras min vän Abuna Adris: - Jag är jätteledsen. Men jag vet att det kommer fler fall, mer bekymmer. Jag tycker att Raed ska fly. När folk gömde judar undan nazismen kanske de agerade i strid med lagen. Men de gjorde moraliskt rätt. Ibland fattar stater fel beslut. Själv är jag beredd att lägga mig framför planen man tänker skicka tillbaka flyktingarna i. |
........................................................................................................... |
Kriget om brödet 04.05.2008 Nej, jag har spenderat mer. Jag har ju också ringt från mobilen, åkt tunnelbana… På många håll i världen tvingas människor att leva på under 2 dollar om dagen, inte ens 12 kronor per dag ska gå till hyra, kläder, mat, medicin, skola och allt annat. 12 kronor. 12 kronor. 12 kronor. Det blir inte bättre för de fattigare, det blir värre. Neokonservativa ”filosofer” som säger "det blir bara bättre" verkar inte se längre än sin kaffe latte. För några timmar sedan pratade jag med mina medarbetare i Qamishli i norra Syrien. Under helgen har de delat ut mat och medicin till över två hundra familjer. Irakiska flyktingars situation i Syrien och Jordanien förvärras för varje dag. Syrier som tidigare hjälpte irakier har nu själva fått det knapert. Det har inte regnat en droppe i år. De flesta i norra Syrien lever på det som jorden ger dem. ”Jag orkar inte, jag är trött, slut, dränerad. Tidigare fann jag glädje i att hjälpa, i att se ett barn le igen, men nu känner jag mig slut. De senaste åren har jag träffat flyktingar så gott som varje dag. Nya ansikten, nya tragedier, ny sorg, nya tårar.” Sade min vän i Jordanien när jag ringde för att fråga hur han har det. Första gången jag var i Jordanien på jobb var jag där tillsammans med Aftonbladets Wolfgang Hansson. I dag skriver han om Kriget om brödet. Världsmarknadspriset på vete har fördubblats senaste året. Bagerierna som säljer statssubventionerat bröd har svårt att köpa in tillräckligt med mjöl. Egyptierna står i timslånga köer för att kunna köpa sin basföda. Människor dör i köerna både av utmattning och knivhugg när det blir bråk om platserna. Och: I Haiti dödades fem människor i matdemonstrationer. 9 000 fredsbevarande trupper från FN klarade inte att stoppa oroligheterna där massan skanderade ”vi är hungriga”. Läs den mycket viktiga artikeln här. Om ni klickar här kan ni läsa Wolfgangs beskrivning om fotografen Tommy Mardells och vårt projekt år 2000. Det är kanske dags för alla oss att dricka en latte mindre per dag, dags att tänka på våra med människor. Om inte annat så kan vi väl avvara 12 kronor per dag. Är ni med? |
........................................................................................................... |
Det är inte okej! 03.05.2008 ”Jag slutade att företräda asylsökande för att det blev för svårt. Lag och regel har slutat att gälla. Det är som ett lotteri där du aldrig kan veta om din klient drar en nitlott eller inte.” Sade en advokat uppgivande till mig för några dagar sedan. Medborgarnas Flyktingsombudsman lade ned av samma orsak. Läs mer här. I går var jag på en rättegång där en man hade anklagats för människorov. Två tonårsflickor påstod att han hade attackerat dem och försökt dra in dem i en bil. Bevisningen talade för honom och emot dem. Det fanns bevis för att de ljög. Det fanns bevis för att han talade sanning. Han hade, enligt bevismaterialet, inte försökt kidnappa dem. Men han fälldes. Han dömdes - mot alla odds. Men varför skulle två tonårsflickor ljuga om något sådant? Det har jag inget svar på. Inte än! Det kanske är så enkelt som att de kan. I dag träffade jag en god vän som är advokat. ”Vi kan nästan aldrig veta vad utslaget blir, om vår klient blir friad eller fälld. Oskyldig fram tills motsatsen är bevisad gäller inte längre. Inte heller gäller hellre fria än fälla. Det är rena rama lotteriet.” Beklagade sig min vän. Tillbaks till gårdagens rättegång: I pausen gick en av tonårsflickornas mödrar fram till den tilltalades familj och pekade på varje familjemedlem och uttalade hot. ”Jag känner igen dig, dig, dig och dig nu och ni ska passa er noga. Ni vet säkert vad vi är kända för.” Sade hon, vände på klacken och vände tillbaka. Hon tittade mig i ögonen, pekade och sade ”Och du ska också veta att det kan hända dig något”. En av de tilltalades anhöriga sade till domaren, efter pausen, att de kände sig hotade, och att de ville att han som var domstolens ordförande skulle agera. De var rädda för att något skulle kunna hända dem när de lämnade rättssalen. ”Det som händer utanför den här rättssalen är inte min sak.” Svarade han. Den tilltalades familjemedlemmar tittade nervöst på varandra. De hade blivit svikna av det svenska rättsväsendet. Men ordföranden svek inte. Bara några minuter därefter kom två polismän till tingsrättens hall dit alla åhörare hade blivit förpassade eftersom tonårsflickorna inte ville bli förhörda inför publik. Polismännen förhörde alla om hoten. Kvinnan, modern till den ena flickan, var en av dem som förhördes. Hennes version var en helt annan än vår. Hon hade blivit hotad. Hon och hennes dotter, som när hon hotade oss fnittrade i bakgrunden, hade blivit hotade av den tilltalades familj. ”Det är lugnt, vi känner till henne och hennes familj. Ni är inte de första som blivit hotade av dem”, sade polismannen till den tilltalades bror. Polisen var sedan kvar tills rättegången var över. Men sen då? Hon känner ju igen oss alla. Inte nog med att oskyldiga blir dömda så blir också vittnen tystade. Journalister blir hotade. Det är inte okej att folk hotas till tystnad. Det är inte ok att en person tittar mig i ögonen och säger att de, hon och hennes gäng, kommer att känna igen mig i stan. Nedan från Ekot i dag. Ökande hot och våld mot journalister Svenska journalister får allt svårare att arbeta och skriva fritt, enligt en rapport från internationella Reportrar utan gränser. Hot och våld mot journalister ökar. Nästan två tredjedelar av alla redaktörer har tagit emot hot. Det är första gången som Sverige nämns i rapporten, och bland annat tas hoten mot Nerikes Allehanda upp. Tidningen fick höja säkerheten efter publiceringen av konstnären Lars Vilks bild av profeten Muhammed som rondellhund. I resten av Europa ser utvecklingen lika dyster ut. I Danmark hotades många journalister med anledning av Muhammedkarikatyrerna. I Italien är maffian det största hotet och i Nordirland får journalister fortfarande dödshot trots fredsprocessen. |
........................................................................................................... |
Jag är förkyld 02.05.2008 I dag var jag på ännu en rättegång, mannen som var åtalad blev fälld. Felaktigt. Ja, det kan jag säga med rätt samvete. Nu ska jag vila, är lite förkyld och trött. God kväll! |
........................................................................................................... |
Rättvidriga beslut som drabbar barn 01.05.2008 Rättsvidriga beslut som drabbar barn Var är våra politiker när Migrationsverket fattar rättsvidriga beslut som inte tar hänsyn till barnens bästa, undrar Birgitta Elfström, jurist i Varberg. Migrationsverket har nu tagit två vägledande beslut som innebär utvisning av barnfamiljer till Irak. Den ena familjen är från Bagdad och bekänner sig till den muslimska tron och den andra är en kristen familj från Mosul. "Barnets bästa" är meningslösa ord för Migrationsverket. Av UD:s rapport 2007 för Irak framgår bl a att barn lämnar skolan för att ta arbete. Antalet gatubarn har ökat markant under senare år. Många gatubarn fångas upp av den organiserade brottsligheten för att utföra stölder eller slaveriliknande arbet Organiserad barnprostitution förekommer. Barnens hälsa har inte förbättrats under året. Tillgången till dricksvatten, kvalificerad vård och vaccinationer är begränsad. Undernäring hos barn är ett stort problem. Barn skadas då de trampar på landminor och blindgångare som finns runt om i Irak. Situationen för många etniska och religiösa grupper har försämras under 2007. Irakier dödas av bilbomber. Kristna utsätts för förnedrande behandling genom att kidnappas, våldtas eller tvingas bära slöja. Präster mördas. Fortfarande sitter den afghanska tvåbarnsfamiljen som för kort tid sedan avvisats från Sverige till Kabul i ett litet kyffe och vågar inte gå ut av rädsla för att bli dödade på grund av sin religiösa tro och sitt blandäktenskap. Jag har nyligen ställt frågan till Migrationsverket om de fortsätter att utvisa barnfamiljer till Kabul. Migrationsverket har inte beaktat "barnets bästa" då de fattat utvisningsbeslut beträffande den iranske pojken Arvin som har en ogift mor som riskerar att utsättas för stening, piskning eller annan förnedrande behandling om de tvingas återvända till Iran. Arvin riskerar själv att utsättas för förnedrande behandling på grund av att han är en "oäkting". Men det bryr sig Migrationsverket inte om. Var är våra politiker? Är det ingen av er som högljutt kan eller vågar protestera mot alla de rättsvidriga beslut som nu pytsas ut på löpande band? "Barnets bästa" är ord som inte alls har något värde för Migrationsverket och inte heller för migrationsdomstolen. Det är ytterst beklämmande. Birgitta Elfström |
........................................................................................................... |
|
Blog archive August, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive February, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive January, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive December, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive November, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive October, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive September, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive August, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive July, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive February, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive January, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive December, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive November, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive October, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive September, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive August, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive July, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive February, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive January, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive December, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive November, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive October, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive September, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive August, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive July, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive February, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive January, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive December, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive November, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive October, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive September, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive August, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive July, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE |
Blog series
Oskyldigt Dömda
Många läsare har hört av sig och vill ha inläggen om Oskyldigt dömda, med mitt krav på att man ska tillsätta en justitiemordskommission, samlade på en plats. De finns nu samlade i denna låda. Jag skriver på flera nya inlägg i detta ämne just nu.
Klicka här för att visa inläggen
...........................................................................................................
Golden Palm
Eng: All blog entries related to the Golden Palm and the Beverly Hills Film Festival are now gathered here.
Swe: Nu finns alla bloggar relaterade till Guldpalmen och Beverly Hills Film Festival samlade här.
Klicka här för att visa inläggen
...........................................................................................................