Terroraktioner planerade och finansierade från Sverige 29.02.2008 ”Nationella insatsstyrkan grep min man. Säpo gav mig en fundamentalist tillbaka. Han var inte terrorist men är beredd till vad som helst nu. De idioterna tillät ingen annan än en imam, en av de mest hatiska, att besöka honom i häktet. Nu är han friad, men till sinnet är han fast och fängslad.” Det var kallt och mörkt ute. Hennes man befann sig i vardagsrummet och bad tillsammans med sin trettonårige son. Jag och hon, vi kan kalla henne Eva, satt i hennes typiskt svenskinredda kök, skåpen hade dörrar av furu, stolar och bord likaså, förutom barnstolen som var av plast och inhandlad på Ikea. På bordet fanns en röd plastduk med små tomtar, hjärtan och pepparkakor som mönster. I fönstret hängde den traditionella orange svenska julstjärnan. Hon hällde upp kaffe åt mig, ställde mjölkkannan på bordet och tog fram sina hembakade lussebullar. Två månader tidigare hade Nationella insatsstyrkan stormat deras radhus. Hennes man var misstänkt för att ha planerat terrordåd i Irak. Bombningar som hade dödat över hundra människor. ”De slog in ytterdörren och rusade in. De krossade fönstren och hoppade in. De rusade från rum till rum och skrämde slag på våra barn. De hade skyddsvästar, hjälmar och k-pistar – de var åtta eller nio man. När de kom in vårt sovrum lade de ned min man på golvet och riktade två kulsprutor mot hans huvud. Mina två äldsta barn blev vittne till det. Min dotter kan fortfarande inte sova på nätterna.” Hennes man kom in i köket med bönemattan under armen. Eva tog mattan och gick ut till barnen. Han satte sig ned. ”De kunde ha knackat. I stället så rusade de in som om jag vore en massmördare och tänkte inte alls på att fem barn låg och sov. När jag tänker på mina barns vettskrämda ansikten känner jag ett hat som äter upp mig inifrån. Jag försöker att tänka rationellt, att inte låta dem vinna genom att få mig att hata, men det är svårt. I häktet tillät de att jag läste koranen och att jag fick besök av en imam. Kärleken till Muhammed och Allah är nu min räddning. Jag har funnit tron.” I samma sekund som han sade att han funnit Allah tog han fram bilder från förr, fotografier på när han och Eva träffades. Han var det som numera kallas en disconörd, han och jag är lika gamla och jag kände igen klädstilen och frisyrerna från åttio- och nittiotalet. Vi fick oss ett gott skratt. Nästa hög av fotografier var från alla karatetävlingar han hade vunnit. Dagen efter mitt besök i det mysiga radhuset var jag i Svea hovrätt. Mannens advokat hade berättat för honom när rättegången mot de två män som greps samtidigt som han, skulle vara. ”Jag är ledsen men det är ingen sådan rättegång här i dag, jag hittar den inte i listan”, sade kvinnan i informationsdisken. Jag ringde honom och frågade om han var säker. ”Hon försöker antingen lura dig eller så hemlighåller Säpo rättegången av rädsla för terrordåd mot domstolen”, sade han. Ekots chef Rolf Stengård bekräftade att det mycket väl kan vara så att Säpo inte delgett domstolens informationsavdelning vilken rättssal förhandlingarna skulle hållas i. Stengård och jag kom överens om att jag inte skulle ge mig, att jag skulle vänta. När det gått en halvtimme kom kvinnan från informationsdisken fram till mig. ”Du måste lova att inte tala om för någon att det är jag som har sagt det, men det stämmer, min kollega säger att det ska vara i sal nummer …” Jag gick upp och satte mig på den ena bänken framför salen hon hänvisat mig till. ”Säg inte att du har misshandlat din fru eller ätit någon annan skit”, hörde jag plötsligt en kvinna bakom mig. Hon fortsatte: ”Det är jag som är tolken, de ringde mig när jag var på väg att hämta min son på dagis och sade att de akut behöver en tolk på arabiska och surani. Berätta nu, vad har du gjort för skit?” Jag blev paff. ”Menar du att du inte vet vad det är för rättegång du ska tolka i?” ”Hör du inte vad jag säger? Ser jag ut som en galning, eller? Nej, jag vet inte vad du har gjort för något som får oss alla från Mellanöstern att skämmas.” Jag stoppade hennes utbrott genom att berätta mitt ärende, att jag var där för Sveriges Radios räkning. Hon blev tyst, röd i ansiktet och bad om ursäkt. Jag berättade om rättegången, att det var två personer som var anklagade för terrordåd i norra Irak. Hon var själv från trakten där bomberna hade detonerats och kände därför till både dådet och misstankarna mot de två männen. Hennes vän hade tolkat i förhören och läckt en massa till henne. Hon berättade detaljer till mig som inte kommit fram tidigare. ”Hallå, är det ni som är tolkarna”, sade en man som fastnat i dörren med sin attachéväska. Jag gick fram till honom och öppnade så att han kunde komma igenom. Han satte sig mittemot mig och tolken. ”Nå, är ni tolkar eller anhöriga? Fast inga andra än tolkarna vet ju att det ska vara här och nu.” Jag flörtade med tolken att spela med. ”Du själv, vem av dem företräder du?” Advokaten sade namnet och jag antecknade i hjärnan. Fram till dess var namnen på de misstänkta hemliga. Mannen i vars radhus jag hade varit i hade gett mig dem, men nu fick jag ett av namnen bekräftat av självaste advokaten. När jag hade tömt advokaten på information presenterade jag mig som reporter från Ekot. Han blev stum, stirrade på mig och började en föreläsning om yrkesetik. ”Du frågade om vi var tolkar, jag svarade aldrig utan ställde frågor till dig och du svarade. Jag har varken ljugit för dig eller vilsefört dig”, avbröt jag honom i hans utskällning. Han log och sade: ”Du har rätt, det var mina egna fördomar. Jag såg två personer från Mellanöstern och kopplade er automatiskt till översättningen.” Två timmar därefter var rättegången över och jag satte mig i en taxi till Ekots studio för att rapportera till svenska folket om den första rättegången i vårt land vad gäller terrordåd i ett annat land. De två männen, kurder från Irak, dömdes sedan till fängelse och utvisning på livstid för terrorfinansiering. Männen, varav en var imam, hade skickat 148 000 dollar till terrororganisationen Ansar al-Islam i norra Irak. |
........................................................................................................... |
Räksallad som får mig att rodna 29.02.2008 På väg ut ur Skrapan såg jag Gabriel göra i ordning en räksallad som heter duga. Han bad mig att sätta mig ned på Götgatan Stories, ett av innefiken, några minuter senare fick jag en modernare variant av räksallad på en bädd av rostade grönsaker. Nu ska jag äta vidare. |
........................................................................................................... |
Carl Bildt förhandlar med en låtsasregering som stjäl pengar och låter barn svälta 28.02.2008 ”Vad är det med dig, du är inte ditt vanliga glada jag?” undrade min vän. Jag tyckte inte själv att det var något större fel på mig förutom att jag hade sovit dåligt. ”Lägg av! Jag ser ju att det är något som tynger dig. Berätta om du vill. Låt bli om du vill. Du bestämmer.” ”Okej, det är fel på mig. Jag har fått kriget på hjärnan. Egentligen inte själva kriget utan alla dess offer som jag har mött över hela världen. Flyktingar som är fast i limbo, barn som svälter, och som har mist en eller båda sina föräldrar, barn som är hungriga och inte har någon som ger dem mat. Jag vet att det kanske låter konstigt, men jag kan inte låta bli att tänka på alla barn som jag har mött. Vad har hänt lille Aziz? Fick Juliana det morfin hon behövde? Dog Muhammed? Förlåt, jag vet att jag är konstig.” ”Det är inte du som är konstig, det är vi alla andra som vägrar inse omfattningen av Irakkrigets förödelse. Själv tänkte jag prata med dig om min nya bil”, tröstade min vän mig. Idag pratade jag med folk i Irak, Jordanien, Syrien och Grekland för att ta reda på hur det går för flyktingar jag träffat och även dem som jag inte träffat. Trött lade jag mig ner för att vila en stund. Dum som jag är låg jag och tittade jag på filmen A Mighty Heart om kidnappningen och halshuggningen av den amerikanske journalisten Daniel Pearl som var god vän till en av mina judiska vänner. Läs mer om filmen och fonden man har startat i Pearls namn här. Vid sextiden ikväll läste jag mina mejl. En bloggläsare skriver: Nuri läs det här. Enligt Iraks planerings- och utvecklingsministerium är i dag 900 000 barn under 12 år föräldralösa, 1,6 miljoner är hemlösa. Robert Fisk skrev i The Independent för ett par veckor sedan: ”Om du är motståndare till regimen kan du spränga dig själv på en marknad, om du är amerikansk pilot kan du bomba fel hus, om du är legosoldat kan du avfyra dina kulor mot en änkas hus”. Inget av det som står i artikeln är nytt för mig men när jag läser det känns det ändå som om det är första gången jag konfronteras med siffrorna. Vad gör Carl Bildt? Vad gör Fredrik Reinfeldt? Vad gör omvärlden för att låta barnens röster höras? Efter kriget ser ålderspyramiden i Irak ut som den brukar se ut i världens fattigaste länder. 40 procent av alla invånare i Irak är under 15 år gamla. Det innebär 12 miljoner barn. För dem – och för Iraks kvinnor – är läget ytterst kritiskt. Men Irak är inte fattigt, det är korrupt. Det vill säga den irakiska regimen, eller de som sitter vid makten, är tjuvar. Irak är ett av världens rikaste länder men det får inte de föräldralösa barnen känna av… I alla fall inte som det är nu med en regering som saknar legitimitet och en omvärld som spelar med. Carl Bildt är en av dem som verkar bekväm med att förhandla med en låtsasregering. När jag skrev om fackets maffiametoder i Sverige var det hundratals som tyckte till, som kommenterade artikeln. Nr Maj Wechselmann skriver om det irakiska krigets konsekvenser för barnen och kvinnorna är det ingen som kommenterar. Vid halvsjutiden i kväll, torsdagen den 28 februari, var det ingen som ens länkat till artikeln från sin blogg. Läs Wechselmanns artikel här. |
........................................................................................................... |
Låttexter, felsägningar och arbetslösa ungdomar 27.02.2008 ”Du menar att barnen inte lät frisören vara ifred och att hon därför inte kunde klippa dig rätt”, sade jag för att mina vänner runt bordet skulle sluta stirra på henne med öppen mun. ”Självklart menar jag det, vaddå... Mellan benen, oj, vad konstigt det blev på svenska. Nu skäms jag.” Vi fick oss ett gott skratt. Min barndomsvän, numera med ful frisyr, satte sig också vid vårt bord. Nu var vi fem personer som pratade om allt från Turkiets krigföring mot PKK till att de flesta som har gått IV-programmet i gymnasiet inte söker sig vidare till högre utbildningar. Om sex av tio barn går ut grundskolan med icke godkända betyg och därför inte kommer in på gymnasiet och inte klarar av IV-programmet, så kommer de inte att få jobb. De kommer alltså inte kunna försörja sig. Vad ska det bli av dem? Läs mer här. ”Har ni sett kaninen Asud?” frågade min palestinske vän. Ingen av oss andra hade ens hört talas om kaninen Asud, men nu när jag plöjer igenom svenska tidningar hittar jag ett Eko-inslag om kaninen som vill bita huvudet av onda danskar. ”I Gaza har Hamas barnprogram tagit upp frågan och kaninen Asud hotar att bita ihjäl danskar som skändar profeten Muhammed.” Hör hela inslaget här. Efter två timmars fikande och diskuterande kände jag mig matt och körde hemåt. En god vän på Sveriges Radio ringde och berättade att intervjuerna som jag hade gjort till ett kommande program har raderats ur systemet. Inget av materialet finns kvar. Det gick inte att rädda. Fem av intervjuerna hade jag gjort i ett annat land och jag kommer aldrig att kunna göra om dem. Jag blev matt. Nästa samtal kom från en filmagent i USA som vill träffas och diskutera ett eventuellt avtal. Jag blev genast piggare. Det tredje samtalet fick mig att känna mig trött igen. ”De har dödat ytterligare en av Nadjas bröder, nu är det bara hon och lillebrorsan kvar. Kan du möjligen samla pengar till dem?” frågade Hanna som ringde från Amman. Väl hemma lade jag mig på soffan för att vila, men det blev inte långvarigt. ”Jag är beredd att berätta allt, men du måste hålla mig anonym”, viskade en myndighetsutövare i luren. Det var bara att stiga upp och börja arbeta… Halv nio på kvällen fick jag ett mejl från en musikproducent som skrev att de vill ha min ena låttext. Att jag hade skrivit låtar hade jag glömt för länge sedan. Varför inte? |
........................................................................................................... |
Återkommer med fler inlägg i morgon 26.02.2008 |
........................................................................................................... |
Bilderna kan vara falska 26.02.2008 Tack för att ni läser och reagarer! |
........................................................................................................... |
Jag är visst en korrupt och kass journalist 25.02.2008 Skickat av: En som är trött på allt skit du skriver på din sida - camilla@hotmail.com Jag undrar varför du är så korrupt och kass som journalist, varför skriver du inte om sanningen istället. Du snackar bara skit och för propaganda. Varför skriver du aldrig något om det förtryck kurder utsätts för dagligen i Turkiet, istället slickar du deras pung och för din propagande. Det är därför det inte finns någon assyrien och det kommer aldrig att finnas något annat än att södertäljebor som kriminella. Lycka till i din karriär, kanske får du någo annat pris än Blatte-delux som är lika korrupt som dig. Okunniga tyckare förtjänar egentligen ingen kommentar. Vet Camilla, om hon/han nu heter så, hur många av barnen som räddades genom det avslöjande av Sveriges största pedofilnätverk som bestod av kurder, som jag bidrog till? Eller vad jag har gjort för att stoppa dammbygget i sydöstra Turkiet? Eller hur många barn som har blivit hjälpta av projekt jag initierat i till exempel Diyarbakir? "Camilla" kanske också borde fråga mina kurdiska kollegor hur mycket assyrier gjorde för att norra Irak skulle bli. Jag behöver inte rättfärdiga mig själv på något sätt, men när ett så okunnigt inlägg som Camillas når mig, måste jag ändå försöka ställa saker och ting i rätt perspektiv. Tills lut: jag uttalar mig alltid i mitt eget namn – det vore klädsamt om “Camilla” gjorde detsamma när han/hon har åsikter om något. |
........................................................................................................... |
Hårresande bilder från Iran 25.02.2008 "Vilka då?" "De på pojken i Iran som gripits för att ha stulit bröd, enligt den iranska regimens tolkning av koranen måste den arm som han stulit brödet med förstöras för alltid." "Vad menar du?" "De körde över armen med en bil." "Lägg av! Hur kan du veta att bilderna är äkta?" "Det vet jag inte, men en iransk kollega har i alla fall mejlat dem till mig." Jag bad min tyska kollega att vidarebefordra bilderna till mig. Falska eller inte fick de i alla fall håren på min kropp att resa sig.      |
........................................................................................................... |
Frukost och internationell politik 25.02.2008 ”Era jäva fascister, ni vill förstöra världen. Det är det enda ni är ute efter”, hörde jag från bordet bredvid på mycket bra engelska. En timme senare satte jag mig, i väntan på att bli hämtad, i hotellobbyn. Mannen som hade höjt sin röst satt mitt emot mig. Av hans ansiktsuttryck och kroppsspråk att döma var han fortfarande upprörd. ”Är du grek?”, frågade han mig och pekade på det ortodoxa kors jag bar runt halsen. När jag hade berättat att jag är syrisk-ortodox, född i Turkiet, lättade han på sitt hjärta. Mannen han hade skrikit på vid frukosten är amerikan, själv är han serb. Han hade gått förbi amerikanen, sett den amerikanska flaggan fastsydd på kavajen, kunde inte hålla sig, och fick ett utbrott. Stojan, som han heter, är nämligen serb från Kosovo och anser att USA och länderna i EU som har erkänt Kosovo som självständigt förstört hans liv. Vi samtalade i en halvtimme och jag fick mig en ganska bra bild, hans version, av varför det är fel att Kosovo blir självständigt. Nu sitter jag på ett Internetcafé i Berlin och googlar på svenska för att förstå mer. Bojan Brstina och Jeremija Isakovic, från Serbiska ungdomsförbundet i Sverige, delar Stojans åsikter till fullo. Flera problem är dock uppenbara. Kosovo kan enligt suveränitetsprincipen – den mest grundläggande folkrättsliga grundpelaren – inte bli legitimt självständigt. Detta enligt FN-stadgans Artikel 2(1) som ger stater bestämmanderätt över eget territorium och förbjuder andra aktörer än FN att blanda sig i en stats inre angelägenheter. Området rensades på serber av den albanska terrororganisationen UCK som erkänt vilar på islamisk-fundamentalistiska grunder. Vidare är Kosovo, enligt flera kvalificerade rapporter, en ickefungerande stat. Arbetslösheten är skyhög, kriminalitet är en levnadsnorm, och el- och sanitetsfrågorna är olösta. Det är inte bristen på självständighet som är orsaken till problemen. Läs hela artikeln med över 400 kommentarer här. |
........................................................................................................... |
Länk till slutreplik 25.02.2008 |
........................................................................................................... |
Desperat Ella Niia 24.02.2008 I dag publicerade Expressen min slutreplik. Jag är fortfarande utomlands men en vän skannade artikeln, se nedan.  |
........................................................................................................... |
Reaktion och rättelse 24.02.2008 Bra att du njuter av Berlin, enligt mig en av världens mest spännande städer. Ingen annanstans hittar man samma anda av 1900-talets historia. Läste texten om mordet på Talat Pasha och fann lite faktafel: Tehlirian var efternamnet...han var 24 år när han sköt talat Pasha. Han återvände hem till Ercinzan för att han visste var familjens pengar var gömda. Med dem klarade han sig i fortsättningen. Visst var han psykiskt labil under denna tid, han uppgav i rättegången att hans mor hade sagt till honom att antingen döda Talat eller sluta kalla sig för hennes son. Han sköt honom sedan bakifrån, Talat Pasha hann aldrig vända sig om...Soghomon stoppades av vanliga förbipasserander som höll kvar honom tills polisen kom. Han avled 1960, inte 64. Jag vill inte leka besserwisser, det är bara ett ämne som uppmärksammas rätt mycket och då kan det vara bra att all fakta är vattentät. Det finns flera böcker om rättegången, bl a Armin T. Wegner Der Prozeß Talaat Pascha - Stenographischer Bericht, (Berlin 1921) och en ny upplaga av Wegner: Tessa Hofmann Der Völkermord an den Armeniern vor Gericht - der Prozeß Talaat Pascha, Göttingen 1980 (Neuauflage von Wegners Werk). |
........................................................................................................... |
På andra sidan gatan 23.02.2008  Vi står på Hardenbergstrasse, i hjärtat av Berlin. ”Ni vet väl om att det var här som Tehlerian Sogoman sköt Talat Pacha?” frågar Sabri oss andra och börjar leta gatunummer. Vi går fram till nummer 37. Det var på den adressen Tehlerian Sogomans bodde, nu är det en liten del av Berlins tekniska universitet. På andra sidan gatan, på nummer 5, bodde Talat Pachas, huset är nu en modern galleria. Jag blir förstummad, vi står på den plats där Talat Pacha sköts. Det känns overkligt. Medan vi går vidare berättar forskaren Sabri Atman om mordet. Det har gått nästan åttiosju år sedan det begicks, han sköts den 15 mars 1921. Men för oss som är barn till överlevande efter folkmordet är det aktuellt än i dag. Talat Pacha var den som fattade beslutet om morden på kristna under första världskriget i det ottomanska riket, det som nu är Turkiet. Han som sköt var den 18-årige Sogaman Tehlerian, född i Erzincag i Turkiet. Efter första världskrigets slut gav Tyskland sina turkiska allierade visum och uppehållstillstånd. En av dem som fick en fristad i Tysklands huvudstad Berlin var Adolf Hitlers förebild, Talat Pacha. Telherian Sogoman föddes i en förmögen armenisk familj. Fadern var handelsresande och familjen tillhörde staden Erzincans kulturelit. När morden på kristna började, vilket sedermera, i efterhand när man kunde se helheten, visade sig ha varit ett folkmord, blev hans far snabbt underrättad och kunde därför beordra sin fru och sina barn att packa ihop det nödvändigaste och fly. Men de kom inte långt. Timmarna efter att de låst sin ytterdörr tvingade turkarna upp dem i bergen. Enligt Telherian Sogomans dagbok slogs han medvetslös och vaknade av att något tungt låg över honom. Det var hans storebrors lik. Några meter bort låg resten av familjen, alla brutalt slaktade bland tusentals lemlästade kroppar. Han trodde att han drömde, att det var en mardröm och att han snart skulle vakna. En alawatisk kvinna räddade honoom, den armeniske pojken, tog honom till sitt hem och vårdade honom. Dagen efter kom hon hem med ytterligare en kristen pojke, också han ende överlevande i en stor familj. Men den alawitiska familjen blev förråd och var tvungen att be pojkarna fly. Pojkarna levde av naturen på sin flykt över bergen till Persien. Sogoman klarade sig, den andre åt något giftigt och dog. Sogoman hittades av ryska militärer som tog honom till andra överlevande i Teblis i Persien. Några månader därefter återvände han till sitt hem i Erzincan. Han trodde fortfarande att allt var en mardröm, att han skulle hitta sin familj i hemmet. Väl där gick sanningen upp för honom, att de var döda och att huset var plundrat. Han grät, han svimmade, han såg syner och tyckte sig se sin mor. Hon talade till honom och bad honom göra så att det blev på lidandet. Hon sade till honom att döda Talat Pacha.  Via Aten, Zürich och Paris kom han till Berlin och hyrde en lägenhet på Hardensbergstrasse 37. Talat Pacha bodde på samma gata, nummer 5. Under några veckor kartlade han Talat Pachas liv och bevakade honom dygnet runt. Sogoman skuggade Talat Pacha och den 15 mars 1921, en tisdag klockan elva på förmiddagen, slog han till. Talat Pacha stod framför en strumpförsäljare och tände just en cigarett när någon ropade hans namn. Han vände sig om och såg en yngling och mynningen på en pistolpipa. Så slutade livet för en av dem som bar skulden till slakten av närmare två miljoner kristna under första världskriget. Sogoman sprang därifrån. ”Han hann bara några hundra meter innan den tyska polisen grep honom. Ser ni där borta? I den där djurparken hittade man både honom och vapnet som han hade slängt”, fyller regissören Aziz Sait i när Sabri Atman kommer av sig i sin berättelse om Sogoman. Sait är bosatt i Berlin sedan 1973 och känner väl till historien om Sogoman och Talat Pacha: ”I rättegången blev Sogoman friad, hans livsöde överskuggar mordet och tyskarna, domarna, friar honom. Han avled i USA 1964.” Forskaren och historikern Sabri Atman, regissören Aziz Sait, författaren Aboud Zeitoune och jag vandrar vidare på Hardenbergstrasse, en gata fylld av historia. I ett gathörn finner vi ett monument till minne av nazisternas offer, i ett annat ser vi ett annat minnesmonument. Cemal Kemal Altun, en turkisk politisk aktivist, skulle 1983 utvisas till Turkiet och hoppade från femte våningen. Hans fall var mycket uppmärksammat i tyska medier och man har därför rest en staty på den plats där han dödsstörtade.  Någonstans på mitten av Hardenbergstrasse ser vi en plansch med den assyriska flaggan, det är visst en konferens om folkslagets framtid i Irak. Man ska diskutera hur den etniska utdrivningen ska förhindras.”Och imorgon kommer Turkiet att förneka folkmordet igen. Man anordnar en konferens för att hedra Talat Pacha och för att lära ut hur och varför man ska förneka folkmordet. Bland deltagarna finns det cypriotiska Turkiets före detta president Rauf Denktas”, säger Sabri Atman när vi ska sätta oss ned i slutet av Hardenbergstrasse för att dricka kaffe. |
........................................................................................................... |
Fastighetsmäklare, spelautomatsexpert och välgörare i ett 22.02.2008 ”Jag har aldrig varit med om en olycka, aldrig någonsin. I alla fall inte någon som jag har orsakat. Att andra är dåliga bilförare är inte mitt fel.” Sekunderna därefter befinner vi oss mellan två bussar med någon centimeters avstånd till varje buss. Jag blundar. Roger har bott i Berlin sedan 1977, och älskar sin ”fantastiska hemstad”. Enligt arrangörerna av dagens föreläsning (jag är i Tyskland för att prata om journalistik) krävde han att få vara den som kör mig mellan föreläsningar och andra evenemang. Efter att ha ätit lunch frågar han mig om jag vill se Berlinmuren. ”Självklart, jag kan ju inte ha varit här utan att ha sett något så historiskt.” Plötsligt tvärbromsar han, stiger ut ur bilen och pekar på marken där gatstenar delar gatan på mitten. ”Här är den, det är så den ser ut nu”, vrålar han och kommer in i bilen igen. Han har just startat motorn när en hemlös passerar. Roger stiger ut ur bilen igen, småpratar med den smutsige och skäggige äldre mannen och ger honom en tia, alltså tio Euro. På väg till den turkiska marknaden ser han en annan smutsig man i ett gathörn. Han stannar bilen, stiger ur och smyger försiktigt fram. Inne i bilen igen säger han: ”Den jäveln har varit skyldig mig 200 Euro i flera månader. Varje gång jag ringer honom säger han att han ska komma med dem till klubben samma kväll.” ”Klubben” är en av Rogers spelhålor, han driver fyra stycken och är mycket stolt över förtjänsten. Över en kaffe berättar han hur man gör för att lura staten på skattemedel, hur spelautomater kan programmeras till att visa hälften av intäkterna. ”Men har du inte dåligt samvete för att folk spelar bort sina pengar?” ”Jag tvingar ingen, det är upp till var och en. Jag är hjälper ju folk, jag är med i kyrkans styrelse, jag är med i två hjälporganisationer…” Vi blir avbrytna. Två män tar var sin stol och sätter sig bredvid oss. Den ene av dem har blivit hemlös, hans fru har slängt ut honom och han vädjar till Roger att hjälpa honom hitta en lägenhet. Fyra samtal på Rogers mobiltelefon och mannen har en etta i en av förorterna att flytta till om en vecka. Roger talar fem språk flytande. Hans mobiltelefonen har ringt hela tiden och han har obehindrat växlat mellan språken. Ett av samtalen är från tingsrätten, de undrar om han kan vara nämndeman i ett mål nästa onsdag och om han kan vara tolk i en annan rättegång på torsdagen. ”Ett kul extraknäck jag har. Man måste ju hålla sig ajour vad som händer i världen, och i sin hemstad. Jag hämtar dig efter föreläsningen. Jag har lovat frugan och barnen att du äter middag hos oss. Snälla. Jag har ju lovat barnen att du kommer.” Var det sista han sade när han för tjugo minuter sedan släppte av mig. |
........................................................................................................... |
Joni Khoshaba frisläppt 21.02.2008 "Nuri, de har släppt Joni. Han är på väg hem", ringde hans kusin och hälsade nyss. |
........................................................................................................... |
Gripandet av Khoshaba är olagligt, Barzanis son gripen för mordförsök 21.02.2008 ”Prästen är korrupt och vi vägrar kontakta honom. Joni har inte gjort något annat än berättat sanningen om utvecklingen i Ninve-slätten, något som varken en del präster eller kurder tycker om. Vi vägrar be prästen att ta tillbaka sina anklagelser mot Joni, det är prästen som är en brottsling och inte Joni, att gå till prästen med en vädjan vore att förråda Jonis strävan efter rättvisa och frihet.” För att bättre förstå det som har hänt Joni Khoshaba och sätta det i rätt perspektiv lagmässigt mejlade jag en människorättsaktivist. Nedan har ni svaret. This illegal act by the Kurdish authorities is in direct contravention of article 19 of the Universal Declaration of Human Rights & article 10 of the European Convention of Human Rights, namely Freedom of Speech. Furthermore, the Kurdish authorities acted unlawfully outside their jurisdiction of Kurdistan, as Telkepe forms part of the Nineveh province. This illegal act illustrates that we are witnessing the making of another tyranny, in the mould of Iraq's previous dictator where any form of criticism was greeted with persecution and murder. This is further reinforced by yesterday's news coming out of Austria, that Kamal Sayid Qadir, the Kurdish writer who had criticized the corruption of Masoud Barzani's KRG, was shot and is in a critical state. The following report is from Uruknet. Alltså strider gripandet av bloggaren Joni Khoshaba mot både FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och Europeiska konventionens om yttrandefrihet. Dessutom får inte kurdiska säkerhetsstyrkor agera i Ninve-slätten då det området inte innefattas av det som i dag kontrolleras av den kurdiska regionala regeringen. Gripandet av Joni Khoshaba blir också extra känsligt och skrämmande nu när flera kurdiska nyhetsbyråer rapporterar att sonen till den kurdiska regionala regeringens premiärminister Masoud Barzanis son har gripits för mordförsök på Kamal Sayid Qadir, en annan människorättsaktivist. Kamal Sayid Qadir blev internationellt känd när han greps av kurdiska säkerhetsstyrkor i oktober 2005. Qadir hade länge kritiserat den kurdiska regeringen för deras bristande respekt av mänskliga rättigheter. Amnesty informerades om gripandet av Qadir och man lyckades, efter en stor kampanj, få honom fri, läs mer här. Qadir återvände till sitt hemland Österrike där han sedan länge är en känd människorättsaktivist. Men inte ens i Österrike, där han också är medborgare, gick han säker. I går greps sex personer för ett mordförsök på honom, en av dem ska vara Soroor Barzani, Massoud Barzanis son. Joni Khoshaba måste släppas och mänskliga rättigheter måste respekteras även av USA:s allierade! Läs mer här och här. |
........................................................................................................... |
Joni Khoshaba gripen 20.02.2008 ”Vilken Joni”, frågade jag. ”Joni, bloggaren, journalisten, du vet han med de populära bloggarna alsarkha.” ”Jaha, varför har de gripit honom?” ”För att tysta honom. De vill inte att sanningen om hur de behandlar icke-kurder i norra Irak ska komma fram.” Jag lade på och ringde Mosul för att tala med en irakisk journalist, och han bekräftade att bloggaren Joni Khoshaba gripits av kurdiska säkerhetsstyrkor. Anledningen ska vara Khoshabas kritiska om östassyriska prästers samarbete med den kurdiska säkerhetstjänsten. Nedan en artikel som en vän översatt åt mig från tidningen Zahriras webbsajt: Kurdiska säkerhetsstyrkor grep i söndags kväll, den 17 februari 2008, den journalistiske bloggaren Joni Khoshaba Arrikani i hans hemstad Telkeif i den delen av norra Irak som till majoriteten bebos av assyrier, som också kallas kaldéer och syrianer. Khoshaba greps i sitt hem halv sju på söndagskvällen. Enligt obekräftade uppgifter befinner han sig i ett fängelse i närheten av Sarsenk. Khoshabas båda bloggar har den senaste tiden mött mycket kritik. Han har på dem publicerat ett flertal inlägg som varit kritiska mot den kurdiska regionala regeringen och representanter från den östassyriska kyrkan som samarbetar med den. Khoshaba har följt utvecklingen i Ninve-slätten, något som inte har setts med blida ögon av förtryckarna. Gripandet har fördömts av Irakiska föreningen för pressfrihet och av Irakiska föreningen för försvarande av journalisters rättigheter. Föreningarna menar att gripandet bryter mot den irakiska konstitutionen, och att det dessutom inte har föregåtts av något rättsligt förfarande via åklagare och domstol. Föreningarna kräver att den kurdiska regeringen genast agerar för att han ska släppas, läs mer här. Khoshabas bloggar går att läsa här och här. Mer om gripandet (på arabiska) går att läsa här och här. |
........................................................................................................... |
Jag är inte tokig, de rör sig 20.02.2008 |
........................................................................................................... |
Spionage, fejkade artiklar och självständiga stater 19.02.2008 Vi, undersökande journalister, går alltid någons ärenden. Undersöker vi fundamentalism bland muslimer jublar Bushanhängare, skriver vi om kriminalitet bland ungdomar i invandrartäta förorter hurrar främlingsfientliga svenskar… listan är lång. Journalisten jag fikade fortsatte att undersöka vilka som är mina uppdragsgivare. "Är du lobbyist?” ”Lobbyist, nej och ja, jag lobbar gärna för att världen ska bli bättre, för att människor som svälter ska få mat eller för att en sjuk person ska få medicin”, svarade jag. Han tittade förvånat på mig och frågade: "Är det säkert att du inte jobbar åt Säpo?” Jag visste inte om jag skulle bli förnärmad eller inte. I bilen hem bestämde jag mig i stället för att använda mötet till något konstruktivt, till att fundera på lobbyismens framfart i världen. Ett bra exempel på att folk har slutat tänka själva, och i stället förlitar sig helt på media som många gånger är manipulerat, är frågan om Kosovos självständighet. Två huvudskäl brukar anges för ett självständigt Kosovo. Det första är att man inte kan gå emot 90 procent av befolkningens vilja. Ett sådant argument är knappast seriöst eftersom man inte är villig att tillämpa principen i Bosnien och Hercegovina eller delar av Makedonien. Det andra skälet är att man inte kan vänta sig att kosovoalbanerna, efter vad de fått utstå, skulle acceptera att åter bli en del av Serbien. I så fall måste man visa att situationen i Kosovo i jämförelse med liknande fall var så exceptionell att man mot Serbiens vilja måste avskilja provinsen. Detta är inte självklart. Det upprepas ständigt att Nato ingrep militärt 1999 för att förhindra en humanitär katastrof, kanske folkmord. Ett falskt påstående. Nato började sitt krig eftersom Jugoslavien vägrade att skriva på Rambouilletavtalet. Den humanitära katastrofen var ett resultat av kriget, inte tvärtom. Konflikten i Kosovo visar däremot att en nationell rörelse som medvetet använder sig av våld för att uppnå sina mål snabbt kan nå framgång om man är allierad med supermakten USA. I det fallet är Kosovo unikt. Ett självständigt Kosovo innebär att det bildas ytterligare en albansk nationalstat i omedelbar anslutning till Albanien. USA har visserligen, utan större framgång, försökt popularisera beteckningen ”kosovarer” på Kosovos albanska invånare, för att tona ned deras albanska identitet. Det hade varit mer logiskt att enligt principen om nationellt självbestämmande låta Kosovo, eller snarare delar av området, uppgå i Albanien. Med tanke på de idéer som drivit den albanska nationella rörelsen på Balkan under de senaste hundra åren är det naivt att tro att ett självständigt Kosovo är slutpunkten. Varför skulle albanerna i Makedonien nöja sig med mindre? Varför skulle för övrigt kroater och serber i Bosnien inte ha samma rätt? Kjell Magnusson på Centrum för multietnisk forskning har tänkt till, läs hela hans mycket viktiga debattinlägg här.  En annan som tänkt är journalisten Nick Davies som är aktuell med boken “Flat Earth News” i vilken han lyfter fram hur illa ställt det är med den journalistiska researchen. Han har, åt Cardiff University, läst och undersökt sanningen bakom 2 000 artiklar i prominenta dagstidningar som Times, Telegraph, The Guardian och Indepentent. En tiondel av artiklarna, ungefär 200 stycken, grundade på journalisternas egna undersökningar. Och åtta av tio var byggda på nyhets- och pr-byråers utskickade material. I en av tio artiklar gick det att överhuvudtaget inte utläsa var fakta kom ifrån. Alarmerande är också att i de fall som artikeln var byggd på pressinformation kontrollerades fakta i bara ungefär tio av hundra artiklar. Sug på den nästa gång ni läser en tidning, tittar på eller lyssnar till nyheterna. |
........................................................................................................... |
Zebari och svensk media 18.02.2008 ”Sverige har i dag slutit ett återtagandeavtal med Irak. Avtalet innebär att Irak kommer att återta irakiska medborgare som fått avslag på sin asylansökan i Sverige. Återtagandeavtalet undertecknades i Bagdad av Sveriges ambassadör Niclas Trouvé och den irakiske Hoshyar Zebari.” Nu kommer vi alltså att kunna skicka tillbaka irakier som inte har asylskäl, fyrahundra stycken till att börja med. Så fort jag hörde talas om nyheten ringde jag till en vän i Mosul i norra Irak. ”Det är ingenting som har stått i våra tidningar, i alla fall inte ännu. Men du, ärligt, vem bryr sig om vad Zebari undertecknar eller inte? Förstår inte Sverige att den irakiska regeringen saknar legimitet. Vi har dessutom nästan två och en halv miljon irakier på flykt, skicka tillbaka fyrahundra om det betyder så mycket för er. Vem bryr sig?” För drygt en vecka sedan, den 12 februari, var Zebari på genomresa i Ryssland. På en av presskonferenserna frågade min vän Joseph Zaya honom om rättigheter för Iraks minoriteter. Joseph frågade också om vad hur Zebari ställer sig inför en skyddszon åt assyrier, som också kallas syrianer och kladéer, i norra Irak. Zebari valdet att svara på något annat: "läget i Irak är stabilt". Joseph gav sig inte utan frågade hur det då kommer sig att Iraks ursprungsbefolkning snart kan vara utplånat från det som varit dess hemland i över sextusen år. Zebari svarade att det inte finns någon förföljelse av minoriteter i Irak, det är strikt förbjudet i den irakiska statens konstitution. Ministern sade också att det inte bara är kristna som är drabbade av våldet utan alla irakier. Han svarade alltså ännu en gång inte på frågan utan vävde in det i något annat. Joseph vägrade gå ifrån presskonferensen utan svar på sina frågar. Motvilligt erkände Zebari till sist att det stämmer att assyrierna fördrivs ut ur Irak. Joseph överlämnade då en petition undertecknad av människor över hela världen som vill att förföljelsen av icke-muslimer i Irak omedelbart stoppas. Vad har det som hände i Ryssland med avtalet mellan ”Irak” och Sverige att göra? Jo, Zebaris ord väger inte tungt. I alla fall ingen annanstans än i media - västerländsk sådan. |
........................................................................................................... |
Skäms Ella Niia! 18.02.2008 Fria fackföreningar borde inte få kräva att anställda ska få en garanti för acceptabla löner, anställningsvillkor och försäkringsskydd. Och löntagarnas representanter borde acceptera att vissa företag får dumpa löner och konkurrera ut de som faktiskt garanterar sin personal bättre betalt och tryggare villkor. Den slutsatsen tycks frilansjournalisten och före detta krögaren Nuri Kino (10/2) dra av Hotell- och restaurangfackets intensifierade arbete för att genom fler avtal höja lönerna och förbättra villkoren för dem som tjänar minst och har den mest utsatta positionen på svensk arbetsmarknad. Vi anser att alla som har anställda ska ha kollektivavtal, eftersom det är enda sättet att garantera att ingen utnyttjas och att löner inte dumpas. Kravet på avtal om schysta löner och villkor gäller alltså även familjeföretag. Däremot, vilket vi tydligt klargjorde för Kino, agerar vi i enlighet med lagen. Alltså varslar vi till exempel inte om blockad eller dylikt gentemot familjeföretag som inte tecknar avtal. Vi fokuserar på de arbetsgivare som har andra anställda än de som ingår i det egna hushållet. Vi förklarade också för Kino att vi uppmanar alla som äter på restaurang, inte bara fackliga kamrater i Transport, att i första hand välja ställen där man garanterat inte dumpar löner eller utnyttjar personalen. Det är inte utpressning. Det är att uppmana fler att använda sin konsumentmakt för att gynna de arbetsgivare som faktiskt sköter sig. Det kommer vi definitivt att arbeta vidare med. Nästa steg blir att göra det lättare för gästen att se om ett ställe har avtal om schysta löner och villkor eller inte. Vi vet att många småföretagare också har det tufft. Och vi försöker förmå regeringen att förbättra villkoren för bland andra de som driver restauranger i Sverige – men på andra sätt än att endast erbjuda sänkta löner och otryggare anställningar. Jag har svårt att förstå varför inte fler debattörer funderar på varför det är just i vår bransch, med många kvinnor, svenskar med utländsk bakgrund och ungdomar, som lönerna är så låga och anställningarna så otrygga. Ella Niia Förbundsordförande Hotell- och restaurangfacket |
........................................................................................................... |
Satkärringar 17.02.2008 Nedan från mitt poddprogram: På festivalen bland många trevliga och prominenta deltagare fanns också en riktig satkärring som inte kunde låta bli att sluta pika mig för mina framgångar. Hon påminde mig om en annan argbigga - Gunhild. Den kärringen hade inget liv och gjorde därför andras till ett helvete. Jag får ont i magen bara jag tänker på sådana dem. I början av nittiotalet drev en kusin och jag en krog i Rissne, i huset bredvid bodde hon, Gunhild. Hon bestämde sig för att få min krog stängd. Två orsaker: hon hatade att folk hade trevligt och hon hatade svartskallar. Gunhild skrev minst två brev i veckan till berörda myndigheter. Antingen påstod hon att hon inte kunde sova för att ljudet från krogen kom in i hennes lägenhet eller så hittade hon på att hon såg fulla gäster ragla ut från krogen, och att många av dem dessutom var underåriga. Ljudet från högtalarna kunde omöjligt nå hennes hem och några underåriga serverade vi aldrig. Dessutom bodde hon inte så att hon såg krogens entré. Men myndigheterna lyssnade på henne och var på oss som bara den. Det kostade oss skjortan att slåss mot Gunhild. Ibland gick hon till handgripligheter. Hon spottade på min mamma och skrek åt henne att ta med sig sina smutsiga ungar och flytta tillbaka till svartskalleland. Vid ett tillfälle slog hon mig på huvudet med en paraply. Jag har mött många satkärringar! När jag bodde på Gärdet, ett av Stockholms finare områden, kunde jag få för mig att satkärringen som bodde i samma port kunde komma genom väggarna och strypa mig. Det började med att jag höll upp dörren för henne eftersom hon bar två matkassar i varje hand. Dum som jag var frågade jag dessutom om jag skulle hjälpa henne bära. Hon vägrade gå in. En annan gång torkade hon av dörrhandtaget eftersom jag just hade rört vid det. Hon fick också andra grannar att tycka att jag var smutsig, att jag var dem och deras portuppgång ovärdig, och man samlade in namn för att få utlänningen, mig, vräkt. ”Snälla Nuri varför för du ett sådant oväsen. De kommer att ringa polisen om du inte genast sänker ljudet. Tänk på att alla är gamla och behöver lugn och ro”, hörde jag hyresvärden på andra sidan linjen när jag befann mig på jobb i Jordanien, vilket jag hade gjort i tio dagar. de ljugit, och fått andra att tro att de hörde oljud från min lägenhet trots att jag inte ens var där. Jag bad hyresvärden att ringa polisen eftersom det måste vara tjuvar i min lägenhet. Han bad om ursäkt och sade, försiktigt: ”Nuri, du kanske bör flytta. De kommer att göra livet till ett helvete för dig.” Om de ändå vore ensamma. Herregud! När jag tänker på hur illa behandlade vi blev av den typen av människor i Västervik, i Järna, på Öland och andra ställen vi jobbade på när jag var yngre kan jag få dårvippen. FOLKSPILLRAN Sista biten, Du gamla Du fria För någon månad sedan kunde man i Aftonbladet läsa att en just en sådan satkärring fick ett halvårs fängelse för att ha trakasserat grannarna. Äntligen! Har den kriminaliteten upptäckts. |
........................................................................................................... |
Göran, Sverker, Tele2 och uppfostran 16.02.2008 Upprörd går jag in i gymmet och ställer på löpbandet med hörlurar öronen. Jag zappar mellan tv-kanalerna och fastnar för SVT 1 och tv-programmet Plus. Jag hade glömt hur bra programledaren Sverker Olofsson är, och hur oerhört viktigt programmet är - Public Service när den som bäst. Döm om min förvåning när ett av inslagen handlar om just Tele2:s fusk. Nu jä...! En annan duktig svensk mediaprofil är Göran Skytte, hans senaste kolumn i SVD är mitt i prick. I morse höll jag upp ytterdörren för en kvinna med barn i vagn. Jag stod kvar någon minut och log mot hennes lilla pojke medan hon höll på att krångla med innerdörren. "Förlåt håller du upp dörren åt oss?" Hon hade inte förstått vad jag höll på med. "Oj, jag ber om ursäkt för att jag lät dig vänta. Jag är helt enkelt inte van med att man öppnar dörren." En kvinnlig tågvärd på ett X2000-tåg ler mot mig, erbjuder sig att hämta frukt och kaffe, hjälper mig med ditt och datt. En ung servitris på Radisson SAS Royal Viking Hotel i Stockholm erbjuder sig vänligt att hämta allt jag önskar vid frukostbuffén, återkommer och frågar om jag önskar mera. Perfekt service och varm medmänsklighet. Men ingen av dem är född svensk. Konduktören heter Kate och är från New York, servitrisen heter Laddawana och kommer från Thailand. Och detta gör genast att jag känner mig lite extra positiv till ”invandrarna”. Ni ser själva. Så lätt är det alltså att falla i fällan och bli ett slags kulturell rasist. En sådan som genast tillskriver gruppen egenskaper på grund av att individer uppför sig på ett eller annat sätt. Det kursiverade är från Skyttes text i SVD i dag. Ja, det är så enkelt. Svenskar, etniska sådana, och invandrarbarn födda i Sverige är sämre uppfostrade. Läs hela här. |
........................................................................................................... |
Bluffakturan 16.02.2008 3 067 kronor vill företaget ha av mig, enligt fakturaavdelningen som jag nyss har ringt, för att jag har använt mitt mobila bredband mer än vanligt. Skitsnack! Jag har använt det mindre men får ändå en räkning på mer än femton gånger så mycket som jag ska betala enligt vår överenskommelse. ”Men du har ju använt det mer än du ska enligt det avtal du har tecknat med oss, alltså mer än en gigabyte som du har rätt till för att det ska kosta hundranittionio kronor i månaden.” ”Nej, det har jag inte. Det här har hänt mig tidigare och då var jag dum nog att betala, men nu vägrar jag. Modemet har inte använts mer, det har använts mindre.” ”Nej, det har det inte.” ”Jo, det har det visst det. Du, i stället för att vi ska tjafsa så kan vi väl gå till botten med det här? Kan någon hacka mitt modem och använda sig av det utan att jag känner till det?” ”Ja, det är ju inte omöjligt.” ”Okej, då tycker jag att någon hos er som förstår sig på det här bättre än du ringer mig och förklarar så att vi tillsammans, genom att hjälpas åt, hittar den som stulit gigabyte, megabyte och allt vad det heter.” ”Jag ber någon ringa dig, ge mig ett telefonnummer som vi kan nå dig på så återkommer vi. Men du kommer att behöva betala fakturan oavsett vilket.” Vi lade på. Sekunderna därefter stoppas jag av polisen i en alkoholkontroll. Jag hade inte druckit och var därför inte ett dugg nervös. Men jag hade ”glömt” att ta på mig bilbältet. Femtonhundrakronor fattigare hoppas jag att min dag fortsätter turligare. |
........................................................................................................... |
Antalet läsare ökar konstant 15.02.2008 Skickat av Eva Johansson: Hej, läser med intresse din blogg och är full av beundran, du har lyckats behålla medmänskligheten och "skärmar" inte av trots allt elände. Har just läst Lilz är "lack" och ja, låt oss göra varje dag till en kärlekens dag. Det finns massor att göra, att bry sig om, medmänniskorna i närheten, att se de utslagna, köpa en symbolisk födelsedagsgåva och skänka resten av pengarna till behövande. TACK Nuri för att du orkar vara engagerad och förmedla det till oss här ute, du inspirerar! |
........................................................................................................... |
Lyxprostitution, Karlar med stil och en limousine 15.02.2008 In på kliniken för att kolla post, prata lite med anställda, tjafsa med en elektriker och i väg till min egen bil för att starta färden mot Stockholm. En liten lapp på vindrutan, hoppas att det är ett reklamblad. Nej, självklart är det en p-bot. I trappan ned till gymmet ringer min kusin och berättar att hyresvärden har ringt och säger att han ångrar sig, att han tar tillbaka att han kan tänka sig ha personer med invandrarbakgrund i sin fastighet, se inlägg nedan. Jag lovar min kusin att äta sen lunch på hans krog. Fyrtio minuter på löpbandet, en snabb dusch, kläderna på och jag slår på mobiltelefonens on-knapp. David, min ena medförfattare, har ringt. Jag ringer tillbaka. Han har utvecklat en av karaktärerna till vårt andra filmmanus och vi pratar om det i tjugo minuter. Nästa samtal går till Indien, arbetet med den stora insamlingen till irakiska flyktingar i Syrien börjar ta sin form, förmodligen måste jag dock äta middag med en arabisk shejk för att få loss de större summorna, och det i Förenade Arabemiraten. Folk på gymmet ser ut att vara irriterade på mina samtal. Jag sätter mig i bilen, sätter på värmen, och ringer tre samtal i ett gräv (en journalistisk undersökning) jag håller på med just nu. På väg till min kusins krog ringer arrangörerna för min föreläsning i Berlin i nästa vecka. De vill veta om jag har tid för en rundguidning i den tyska huvudstaden dagen efter mitt anförande. Medan jag pratar med dem signalerar telefonen att ett annat samtal väntar, jag tittar på displayen, det är ett Stockholmsnummer. När vi lagt på slår jag numret, det är en förläggare som vill ge ut By God - Sex dagar i Amman. Väl hos min kusin vägrar jag tro mina öron. Han har spelat in ännu ett samtal med den rasistiske hyresvärden, och nu deltar också frun, hyresvärdens hustru, som, bland mycket annat galet, vill att min kusin förstår att alla har rätt att välja sina hyresgäster. Hon får det att låta som om det är min kusin som är en ointelligent idiot. Jag går ut på nätet och dafar (journalistisk term för att undersöka en person) både henne och hennes man och det ser inte snyggt ut. Jag ringer några samtal till myndigheter för att kontrollera att uppgifterna på Internet stämmer. Det gör de. In i bilen igen, med riktning mot Södermalm, med mobilens snäcka i örat ringer jag tillbaka till en irakisk flykting jag har följt från land till land, och som nu befinner sig i Grekland. Han berättar om missförhållanden som han tycker att jag borde se med egna ögon. Jag lovar ingenting men tackar och säger att jag återkommer. På Skrapan, Södermalms relativt nya galleria, går jag in och småpratar lite med Carlos på innebutiken Dressroom och sedan med Nail på fiket mittemot för att till sist sätta mig hos assyrierna som driver ställets största fik. Min vän Lilli och jag tar rulltrappan upp för att köpa anteckningsböcker på Akademibokhandeln. En person som står i kön till kassan har Karlar med stil i ena handen… Jag ler för mig själv. Men nu är klockan halv sex och jag ska träffa en snubbe i Vasastan för en intervju om internationell ekonomisk brottslighet innan jag ska ringa min kontakt i Beirut… Shit! Jag glömde betala för anteckningsböckerna från Akademibokhandeln, jag fick ett samtal från Irak, och glömde helt enkelt bort att jag hade något i den ena handen när jag gick ut... |
........................................................................................................... |
Lilz är "lack" 15.02.2008 Alla Hjärtans Dag. Dagen då alla singlar känner sig misslyckade. Dagen då vi alla ska fira "kärleken". Dagen då det ska lagas kärleksmiddagar, serveras hjärtformade tårtor, och drickas flådig champagne, samt köpas DYR choklad. Ska det verkligen till att behövas EN jävla dag om året "to make up for it"? Det måste ha varit en elak människa som uppfann just denna dag. Hade personen möjligtvis så dåligt samvete så han/hon hoppades bli förlåten för alla sina synder? Tragiskt. Vem fan äter alla dessa sockerdränkta klibbiga gelehjärtan? Ärligt? Efter en, max två, vill jag spy. Rosor, visst luktar de fantastiskt men de består ju sällan. Och för resten: kommer Rosor, Choklad, Gelehjärtan eller Champagne göra att vi Älskar Någon Mer? Knappast! Det finns tre små ord. Ord som kan sägas varje dag. Som betyder mer än alla dessa saker tillsammans. JAG ÄLSKAR DIG. Och man kan säga dem till precis vem som helst när som helst, huvudsaken är att man menar det. Enkelt, gratis, tidsbefriande... Jag behöver inte en speciell dag för att uttrycka mina känslor. Skulle det nu mot all förmodan behövas en dag, då vi ska uttrycka vår kärlek, varför inte göra det till en Välgörenhetsdag i stället? Då alla människor, till exempel, skänker en valfri summa till världens ALLA barn. Vuxna, barn... ja, alla som har det svårt. Människor som inte ens har sett ett hjärta av gele på vykort. Och som kanske aldrig fått chansen att smaka denna ljuvliga choklad, som i stället har rostigt kalkvatten att dricka, om ens det. Gandhi menar: Världen skulle må bättre om vi alla älskade varandra lite mer! Så sant. Och han syftade inte på EN dag om året! Jag understryker: Låt VARJE dag räknas och bli en alla hjärtans dag! Lilz |
........................................................................................................... |
Utsatta barn behandlas olika beroende på var de bor 14.02.2008 Det finns stora skillnader i hur kommunerna tar hand om de mest utsatta barnen. Det visar preliminära resultat från den tillsyn som länsstyrelserna gör på uppdrag av regeringen. Ekot har läst några av rapporterna. Hela inslaget kan lyssna på här. 2004 gav Sveriges Radios Ekotredaktion Bo-Göran Bodin, Margita Boström och mig förmånen att undersöka utsatta barns situation. Läs eller lyssna på inslagen som fick den dåvarande regeringen att gå i taket här. |
........................................................................................................... |
ALLA Hjärtans dag! 14.02.2008 En vän i Holland skickade mig ett Valentinekort över internet. Jag ringde upp henne. Hon är forskare och har alltid något intressant att berätta. Meningen var att jag skulle tacka för kortet och lägga på, i stället pratade vi i över en timme. - Nu har vi gett dem ännu en anledning, ännu en dag till inte vilja leva för att de inte duger till. I Holland ska, vi enligt en vän som är läkare, ha ett ökat antal självmordsförsök på Valentine. När vi hade lagt på beställde jag ytterligare en kopp kaffe och tittade ut över Drottninggatan. Överallt syntes män, men också kvinnor, med rosor, nallar och choklad, på väg till någon som de vill visa sin kärlek till under alla hjärtans dag. Men ALLA kommer inte att få en blomma, alla kommer inte känna av smaken av dyr choklad och alla kommer inte att ha en nalle att krama. Tänk på ALLA i dag! De i krig. De på flykt. De som våldtas! De som inte har något att äta. De som är sjuka! Kanske till och med helt ensamma på ett sjukhus någonstans i världen. Ja, tänk på alla som känner sig utanför, som inte känner sig älskade - eller ens omtyckta. Firandet av ett helgon med namnet Valentinus den 14 februari började inom den katolska kyrkan redan i slutet av 400-talet, men exakt vem denne var är oklart. Flera olika martyrer med namnet Valentinus från 200- och 300-talet är dokumenterade, även om nästan ingenting konkret är känt om dem. Enligt en sen medeltida helgonlevnad ska Sankt Valentinus ha återgett synen åt sin fångvaktares dotter - något som kom att inlemmas i vissa moderna historier om Sankt Valentin. Så står det om Valentine i Wikipedia. Jag kräver inte att alla ska ge någon synen tillbaka, men vad sägs om att överraska någon som aldrig fått en nalle med ett kramdjur. Tänk ut någon som du vet skulle älska att få något av dig, vem säger nej till choklad? Jag känner inte heller någon som inte gillar doften av rosor. Lär också, en dag som denna, barnen att skänka en tanke till barn i delar av världen med sämre förhållanden. Kopplingen till romantik och kärlek uppkom först under medeltiden och uppstod möjligtvis genom en folklig föreställning om att fåglar i mitten av februari sökte och fann sin partner. Detta inspirerade pojkar och flickor att fundera på vem som skulle bli deras Valentin, det vill säga vem som de skulle hålla ihop med minst ett år framöver. Ovan kommer också från Wikipedia. Kärlek kan världen aldrig få nog av. Happy Valentine och Grattis på ALLA hjärtans dag! |
........................................................................................................... |
Ett lägenhetsbyte som fick kriget i Irak att kännas som humant 13.02.2008 - Han sade att han inte från början förstod att vi var invandrare, att han vill ha en svensk familj i huset och inte tio barn och moster och faster som flyttar in, så som ni brukar göra. Det kan ni glömm, sade min kusin uppgivet. Det min kusin berättade var nästan ofattbart och jag blev så pass att jag inte visste vad jag skulle säga men sedan ifrågasatte jag sanningshalten. Han blev mycket ledsen över att jag inte genast trodde honom. Jag bad honom att lugna ned sig och att ringa hyresvärden en gång till och spela in samtalet. Min kusin ringde både hyresvärden och hyresgästen som han ska byta lägenhet med. Min kusin bor nämligen i centrala Stockholm och vill, nu när han har bildat familj, flytta till centrala Södertälje i stället. Jag körde till Globen där min kusin satt och fikade. När jag hörde samtalen som han hade spelat in trodde att trodde jag att mina öron skulle trilla av. Vilka idioter! Kalle och Benke. Hyresvärden och hyresgästen. Först sade Kalle att han inte ville ha min kusin i fastigheten eftersom min kusin har föräldrar som har invandrat. Sedan sade han att han definitivt inte kan tänka sig ha någon som jobbar i restaurangbranschen som hyresgäst och till sist sade han: - Du måste förstå, grabben, att även om jag skulle tillåta dig att bo där så skulle inte de andra hyresgästarna göra det, det fattar du väl. Kalle, fastighetsägaren, fortsatte sedan att redogöra för vad hans hyresgäster sagt om invandrare och att de inte tillåter att han hyr ut till någon som inte har ett svenskt efternamn. Jag slutade lyssna på det inspelade samtalet och vände mig mot min kusin, som sade: - Jag sade åt honom att vi båda är svenskar, att vi är födda här, att vi har gått i skola här, att många av mina vänner är etniska svenskar. Men han vägrade lyssna. Det var nästan så att jag njöt av att min kusin hade fått denna upplevelse. Han har alltid levt i en skyddad verkstad och nu hade verkligheten smugit sig på och tagit honom med storm. Jag lyssnade också på det inspelade samtalet med Benke, den nuvarande hyresgästen. - Jag sade åt Kalle att det var omöjligt för honom att undvika att sådana som ni flyttar in, jag menar ni har ju tagit över hela staden och det är en av anledningarna till att jag flyttar. Men han ville inte lyssna på mig. Jag är ledsen men han vill inte ha sådana som ni här. Jag vet inte vad jag kan göra. Min kusin var upprörd till tårar. Jag lugnade ned honom och sade att det fixar sig, om inte annat så anmäler vi Kalle. Min kusin ville inte lyssna. Han och frun har investerat en massa pengar, bland annat har de betalat en byggnadsfirma förskott för ombyggnad. De skulle ju få tillgång till lägenheten den 1 mars, och fram till ombyggnatden var färdig skulle de bo hos hans föräldrar var det planerat. I ett tredje samtal säger hyresvärden Kalle: - Jag är inte dum, flyttar en invandrare in så flyttar fler in och så kan jag inte ha det i min fastighet. Nu var det inte längre min kusin som var upprörd, nu var det jag. Jag fick nog och bad honom säga att han gått till media och att han också skulle kontakta en advokat. Kalle bad då om ett möte i dag, onsdag, och när de väl möttes så var det helt nya tongångar. Jag har just lyssnat på också det samtalet och blev äcklad av Kalles fjäskande. Han är ju inte rasist, han bor ju själv utomlands, det hela är bara en missuppfattning. |
........................................................................................................... |
Min favoritlåst just nu 13.02.2008 |
........................................................................................................... |
Stenkastarsjukan sprider sig 13.02.2008 |
........................................................................................................... |
En thriller och en dramakomedi 13.02.2008 Min resa utvecklades till att bli en thriller. Det var livvakter, nattklubbar med både ljusa och mörka skrymslen bakom bardisken och ett evigt hotande och skjutande. Det var dock intressant, lärorikt och spännande. Två dagar innan jag skulle flyga hem till Sverige avbokade jag alla möten för att få andas ut och gå på stan i lugn och ro, ensam. En liten fika där, lite shopping, och prat med ”vanliga människor” hade jag tänkt ägna dagen åt. ”Hej, jag heter Shirin, mr Beni Atoori vill prata med dig”, sade en tjej till mig på amerikanska när jag efter många om och men hittade mobiltelefonen under den hög av kläder jag hade med mig in till omklädningsrummet i herrbutiken. I bara underkläder satte jag mig ned på en pall och lyssnade på vad filmregissören och producenten hade att säga. Kvällen därpå befann jag mig i en svit som hade hyrts för mig i Istanbul. Jag hade blivit en del av ett team som skulle producera en av de mest påkostade Hollywoodfilmerna någonsin. De första tjugofyra timmarna fortlöpte utan att jag varken tänkte på sömn eller mat. Jag hade engagerats att sköta media och var tvungen att sätta mig in i allt, lära känna alla inblandade, och sedan lägga upp en strategi. Jag försökte också hjälpa Beni och hans ekonomigäng att få sponsorer till filmen. Om Belgrad var en thriller så var Istanbul en dramakomedi utan like. När jag kom hem till Sverige och Södertälje, en dryg månad efter att jag hade tagit mig ut till Arlanda för att tillbringa en vecka i Belgrad, lade jag mig, utmattad, ned på köksgolvet och tittade upp på taket… Det var det enda jag kunde komma på att göra. Det blev aldrig någon bok av mina efterforskningar i Belgrad, men jag fick upplevelser och vänner för livet. Det blev inte heller någon film av projektet i Istanbul, men jag fick också av det vänner för livet, vänner i självaste Hollywood. I dag kan man i Esna läsa att staden Gilgamesh-gänget hade byggt har förstörts, se artikeln här. Det är ledsamt, men livet går vidare med nya resor, upplevelser och vänner. |
........................................................................................................... |
Debatten om HRF:s hot mot krogbranschen avtar inte 12.02.2008 Hej! Har du nånsin innan du skrev din artikel om Hotell- och restaurangfacket pratat med någon anställd i branschen som jobbat på ett kollektivavtalslöst företag? Det finns många som får löner på neråt 50 kr/timme, som inte får OB-ersättning, övertidsersättning och semesterersätting eftersom krögaren hänvisar till att han inte har något kollektivavtal. Dessutom missar man pension, eftersom företaget inte tecknat försäkring om avtalspension, man är inte försäkrad om man skadar sig på arbetsplatsen. Sådant kan väl också vara värt att ta hänsyn till när man funderar på varför kollektivavtal är så viktigt för facket? Jag svarade: Tack för att du har läst och för att du tycker till. Ja, jag talade med många anställda, och gör det så gott som varje dag, eftersom jag besöker krogar där antingen släktingar/vänner jobbar eller äger. Och någon pension behöver man inte missa eftersom man kan försäkra anställda utan att sluta kollektivavtal. Det är självklart alltid fel att inte betala rätt lön. Nedan ett till: Du verkar vara en som vet vad du talar om. Fack behövs inte i ett civilicerat samhälle. Kolla nu vad ericsson gör, vinster går ned till endast något 50-tal miljarder, jätteläge att flytta tillverkningen till asien. Här har du ett typiskt exempel på hur det går när arbetstagarorganisationen blir för svag. Vår nuvarande regering gör allt för att ytterligare försvaga facken. alla höjningar av medlemsavgifter och a-kasseavfgift har medfört att ca 400000 svenskar lämnat facket. VEM tror du tjänar på det?? Civilicerade företag eller? Det är just det om är en del av kritiken, varför klarar inte facket av företag som Ericsson? Varför attackerar facket nästan enbart småföretagare? Jag är inte någon fan av den nya regeringen men det är inte de som gör att medlemmar flyr från facket, det klarar facket så bra själv. Jag har också fått många mejl av folk som tackar för artikeln. Det senaste, som jag fick för några timmar sedan, lyder så här: Förlåt, nu skriver jag igen. Jag var så snabb med att få fram din sida, tidningen jag sparade under min Stockholmresa för att skriva till dig. Så jag hann inte se vilken respons du har fått BRA! Då vill jag bara säja om det HOT, jag fick. Jag ifrågasatte kollektivavtalets form och vikt. Jag tyckte att man kunde jämföra det med ett MLM företag (du vet alla dessa pyramidföretag) där innehållet inte har betydelse utan att facket springer omkring och skall ha avtal överallt, sedan då?? Det gör att de själva har ett jobb och lön, men sedan har de inte personal att ta hand om sina medlemmar som de lovar. Jag gick så långt som att kontakta deras egna jurist i stockholm, som skrev till mig, att han polisanmälde mitt email som hotfullt, vad ger du mig för den! Läs gärna kommentarerna (över 200 stycken) på Expressens hemsida här. |
........................................................................................................... |
Vad händer på götgatan? 12.02.2008 Läs hela här. |
........................................................................................................... |
"Han våldtog min själ!" 12.02.2008 Jag gjorde som hon sade och ringde upp Gunilla. - Ja, jag besökte honom i fängelset. Vad är det för konstigt med det? För två år sedan semestrade Laith i sina föräldrars födelseland i Mellanöstern. Här hemma i Sverige väntade flickvännen Gunilla. Laiths semester förlängdes två gånger, från två veckor till tre och från tre till fem. Under den fjärde veckan träffade Gunilla en av Laiths kusiner i Stockholm. Kusinen berättade att Laith hade gift sig med en avlägsen släkting. Några veckor efter att Laith kom hem till Sverige hade han och några vänner pokerkväll hemma hos Peter. Gunilla kom upp och satte sig och tittade på kortspelet, som så många gånger tidigare. Efter en halvtimme gick hon på toaletten. Laith gick efter. Efter ytterligare en halvtimme ringde det på dörren. Peter öppnade. Polisen stormade lägenheten och bad Laith och de andra fyra männen att sitta kvar vid bordet och inte röra sig. En kvinnlig polis gick sedan mot toaletten där Gunilla fortfarande fanns. Laith greps misstänkt för våldtäkt. Mot sitt nekande dömdes han sedan till två års fängelse. När jag ringde Gunilla frågade jag om han hade våldtagit henne eller inte. - Ja, han har våldtagit mig. Han har våldtagit min själ, nu vill inte jag prata med dig mer, skrek hon och lade på. Under rättegången hävdade Laith att Gunilla och han hade haft sex på toaletten, men att han inte hade våldtagit henne utan att hon hittade på det för att ge igen för att han gift sig bakom hennes rygg. Ingen trodde på honom. Jag träffade Åsa i går kväll , och ringde Gunilla en timme efter. Alla namn är fingerade. |
........................................................................................................... |
Min dag 11.02.2008 Annars har jag gjort tre mycket viktiga intervjuer under dagen. I morgon återkommer jag med nya bloggningar. |
........................................................................................................... |
Kampen om Iraks skattkista 10.02.2008 För oss assyrier som också kallas syrianer och kaldéer är det mycket ledsamt att se våra systrar och bröder fly i hundratusentals från landet som varit vårt i tusentals år. Det har ända sedan krigets utbrott diskuterats och debatterats - på den allra högsta politiska nivån - om en kristen enklav. Vi har rätt till beskydd! Vi har rätt till en skyddszon! Innan Iraks ursprungsbefolkning helt utplånas från dess hemland. Läs två av artiklarna som jag har skrivit om den etniska och religiösa rensningen som sker bakom rapporteringen från Irak här och här. Det värker i min kropp av att jag inte kan göra mer än att rapportera om förföljelsen. Nedan ett utdrag ur artikeln i Populärhistoria. Varje gång en nation visar tecken på sönderfall kastar andra lystna blickar på territorier och tillgångar. Därmed är man inne på det andra stora problemet i norra Irak: staden Mosul och provinsen Nineve. Det rika Mosul med sina gränder, historiska monument och oljeraffinaderier ligger helt nära ruinerna av det antika Nineve – och Iraks bästa jordar. Kirkuk är en farlig plats, men detsamma gäller det multireligiösa och multietniska Mosul. Irak har alltid haft en betydande kristen minoritet. Före USA:s invasion 2003 var de omkring 1,6 miljoner och många bodde just i provinsen Nineve. Omkring hälften har gett sig av. De assyriska kyrkorna utgår från församlingar som enligt traditionen bildades av aposteln Petrus år 34 och aposteln Tomas år 35. Gudstjänsterna hålls på arameiska, det språk som talades i Palestina och i norra Irak vid Jesu födelse. De kristna bidrog till Bagdads guldålder på 1000-talet. Regelbundet antyds att USA är intresserat av att Nineveprovinsen blir självstyrande, en enklav inom Kurdistan eller en egen stat. Tanken finns exempelvis i Hollywoodfilmen Syriana. Ryktena dementeras aldrig, men å andra sidan finns inga kända officiella dokument som styrker saken. Även krafter inom EU-parlamentet har pekat på den möjligheten, vilket de irakiska kristna applåderar. Då skulle de många kristna flyktingarna, närmare en miljon, kunna återvända. Läs artikeln Kampen om Iraks skattkista, skriven av Ingvar von Malmborg här. |
........................................................................................................... |
Stenkastare gripna 10.02.2008 - Halv elva på kvällen hörde jag en stor smäll och gick ut på altanen för att kolla vad det var som hade hänt. Busshållplatsen är precis utanför vårt hus och jag var rädd för att någon hade kastat en stor sten på en buss och att bussen kört i diket. Mycket riktigt hade oljudet kommit från hållplatsen. Tre unga killar hade slängt en stor sten på glasdelen av själva hållplatsen. Inte nog med det så kastade de sten på förbipasserande bilar. De tog stenar från en stor säck de hade bredvid sig. Jag blev chockad och stod kvar som förstenad. En av killarna såg mig skrek ”det är något där borta, hon ser oss, vi måste dra”. Jag gick in för att ringa polisen men hann inte ens slå numret innan jag såg killarna gripas. När jag gick mot polisbilarna mötte jag paret i huset bredvid, det var de som hade ringt polisen, och vi gjorde sällskap. Väl framme vid polisbilarna, tre stycken, såg vi att killarna var svenskar, etniska svenskar alltså. Både mina grannar och jag var övertygade om att det var barn med utländskt ursprung och skämdes åt våra fördomar. På väg hem från minnesstunden ringde jag en vän vid Södertäljepolisen. Han bekräftade att det var etniska svenska killar. Så mycket för utanförskapet som orsak. Killarna är från Nykvarn och har enligt vännen vid polisen erkänt att de har har kastat sten vid fler tillfällen. Anledningen ska vara att invandrarbarn sedan, av media och politiker, ska bli anklagade för stenkastningen. Mer om stenkastningen i Södertälje kan ni läsa här. |
........................................................................................................... |
Debatten rasar 10.02.2008 Min mejlbox är också fylld av tips på andra oegentligheter, på andra saker som facket gör och som upplevs som kriminellt, som man vill att jag ska undersöka. Klockan är snart halvfem och det har skrivits 130 kommentarer, viktiga och intressanta sådana. |
........................................................................................................... |
Kommer HRF att få skattemasen på sig? 10.02.2008 Jag antar att den ena myndigheten håller den andra om ryggen... Fast facket är ju ingen myndighet. Eller? I morgon ringer jag och kollar med skatteverket. |
........................................................................................................... |
Polisens illegala vapenhantering 10.02.2008 - Enligt Svenska Dagbladet beslagtar polisen fler vapen för varje år som går, vad hände med ditt avslöjande om att polisen sålde vapnen vidare? Läs artikeln han refererar till här. Det var vintern 2005 som Annica Jensen och jag avslöjade att man i över tio år hade sålt omhändertagna illegala vapen från polishuset i Stockholm. Vapen som en gång hade använts i brott, eller åtminstone hittats hos kriminella, hade kommit ut på den illegala marknaden igen. De hade aldrig destruerats. Det handlade inte om ett eller två vapen, det handlade om hundratals, kanske tusentals. Läs en kortare artikel version av vår artikel här. Några månader efter att vi gjorde undersökningen, och publicerade resultatet, ringde jag åklagaren igen och frågade vad han tyckte. - Det är bra att ni tar upp det här, jag ser fram emot att min nedläggning av förundersökningen granskas av högre instans. Men varför hade han inte väckt åtal och sedan ville att hans egna agerande skulle granskas. PÅ det svarade han att det var riktig härva och att alldeles för många kända polischefer skulle kunna komma att åtala. Annica och jag bestämde oss för att låta justitiekanslern undersöka om åklagaren gjort rätt eller inte. Det har gått över två år sedan vi kontaktade Göran Lambertz. För några månader sedan frågade jag honom om de fortfarande utredde polisens illegala vapenhantering. Han svarade att ärendet har gått vidare till justitiedepartementet. Mycket har faktiskt också hänt sedan vi avslöjade oegentligheterna. Det dåvarande vapenförrådet är stängt. Nya rutiner för destruering av beslagtagna vapen har införts... Avslöjandet om polisens vapenbrott används säkert i många andra sammanhang, om inte annat så som underlag för hur det inte får gå till. |
........................................................................................................... |
Maffian och facket 10.02.2008 Har facket rätt att tvinga små, hårt arbetande företagare (dessutom familjeföretag) att ingå avtal med dem? Får det använda utpressning och skrämma upp folk så att de inte vågar annat än skriva under fackets papper? Mig veterligen har facket ingen laglig rätt att sätta familjeföretag i blockad (MBL). Facket tycks ägna sig åt beskyddarverksamhet – verksamhet där en kriminell organisation mot betalning skyddar en person eller en näringsverksamhet från hot – där hotet kommer från beskyddaren själv. I så fall är det en form av utpressning. Så vad gäller? Läs hela här. |
........................................................................................................... |
Du borde ha hört talas om honom 09.02.2008 Har du hört talas om Ron Paul? Förmodligen inte. Han är den mest osynlige presidentkandidaten i valcirkusen som har satt igång i USA. Det är inte för att han inte vill synas som han är så gott som osynlig utan för att han "klipps bort" av media. Giganter som CNN och FOX har försökt att visa så lite av denna presidentkandidat som möjligt och även i svensk media är Ron Paul så gott som osynlig. Oftast får DN eller SVD-läsaren inte ens veta att det finns en Ron Paul med i spelet trots att han exempelvis spöade Rudi Guiliani i två primärval. Frågan är varför? Vad är det han har att säga som irriterar etablissemanget? När Fox inte bjöd in honom till en debatt mellan alla de andra presidentkandidaterna blev bland annat Jay Leno väldigt upprörd, så upprörd så att han bjöd in Ron Paul en andra gång till sitt The Tonight Show. Ron Paul är nu en av tre kvarvarande republikanska presidentkandidater, men enligt media finns det bara två – John McCain och Micke Huckabee. Han är den enda kandidaten som vill ta hem trupperna från Irak, den enda som inte vill att USA ska leka världspolis, den enda som är emot upprätthållandet av det amerikanska imperiet. Han är även den enda som tar upp den känsliga frågan om den amerikanska riksbanken, Federal Reserv, som egentligen är en privatbank. Ron Paul vill avskaffa Federal Reserv-systemet och återgå till en guldstandard och något som liknar en fribanksmodell, ett system som har goda meriter i den ekonomiska historien när det gäller att hålla inflationen i schack. Därmed vill han även avskaffa The federal income tax, en skatt som han och många andra menar är helt överflödig. Till skillnad mot många av de andra kandidaterna är hans presidentkampanj helt finansierad av gräsrötter. Han har slagit flera rekord i att samla en stor mängd pengar på en och samma dag – allt genom donationer från average Joes' genom den officiella kampanjsidan www.ronpaul2008.com Och nu har du hört talas om honom. / Afram Barryakoub |
........................................................................................................... |
Blottade bröst och sharia 09.02.2008 - Vad bra att du ringer, det gäller… Så berättade prästen en makaber historia. Något som han vill att jag ska undersöka, vilket jag också kommer att göra, men inte nu. Efter en halvtimmes samtal kände jag hur jag suktade efter frukost, och ville lägga på men då kom nästa sjuka grej han ville prata om. - Min systerdotter går i lärarinnans klass, vad tycker du om domen? Jag hade inte en aning om vilken lärarinna eller dom han pratade om. - En skolfröken har dömts för sexuellt ofredande för att hon har visat sina bröst för en elev. Medan han pratade sökte jag information om domen på nätet. Och det stämmer. En fjortonårig elev har levt rövare i ett klassrum under långt tid, stört lektionerna och förstört för andra elever under nästan ett år. Killen var fixerad vid kvinnobröst, han ritade sådana, pratade om dem konstant, och stirrade på de kvinnliga elevernas bröst. En dag fick hans lärarinna nog och visade sina bröst för honom för att han skulle bli tyst. Det blev han visst också. Samma kväll ringde lärarinnan och berättade om händelsen för elevens mor som då tog det hela bra. Ett år, ett helt år efteråt anmälde elevens mor plötsligt lärarinnan för sexuellt ofredande, samma brott som blottare anmäls för. Nu har dom, fallit, lärarinnan är dömd för samma brott som blottare i skogen. Hon har sagt upp sig från jobbet och är sjukskriven. Enligt prästen finns det till och med de i Skellefteå, staden för händelsen, som behandlar lärarinnan som paria. Vid ett tillfälle ska hon ha vägrats servering, en servitris sade åt henne att hon vägrade servera en så pervers person. Men give me a break! Kan någon i stället dra ungen i örat. Läs mer här. Nästa samtal gick till London och min vän Michaels produktionsbolag. Han vill att jag ska göra ett jobb åt dem i Förenade Arabemiraten, mycket spännande. Mest handlade vårt samtal om att ärkebiskopen av Canterbury, den engelska kyrkans högste företrädare och ledaren för världens 77 miljoner anglikaner, vill införa sharialagar för att främja mångfald och rättskipning. Inför en samling jurister sade ärkebiskopen det är "oundvikligt" att delar av sharialagstiftningen införs i Storbritannien, bland annat för skilsmässor och arv. Michael, jag och ärkebiskopen har varit i kontakt för irakiska flyktingar och jag vet att de båda står nära varandra, därför kunde jag fråga om biskopen blivit knäpp. - Nej, verkligen inte. Han säger ju bara det alla vet men ingen annan vågar säga. Muslimska barn som föds och växer upp i England bryr sig inte alls om engelsk lag, enligt deras religion är det bara en lagbok som gäller och det är Sharia. De kan begå hur många brott som helst utan att ens få dåligt samvete eftersom brottet kanske inte är ett brott enligt Sharia bara för att det är det enligt den engelska lagboken. Läs mer här. |
........................................................................................................... |
Det är mycket nu! 08.02.2008 |
........................................................................................................... |
Tala klarspråk Reinfeldt! 07.02.2008 - En lägenhet i Södertälje avsedd för en familj där det idag bor två familjer, kanske med en tredje familj på väg, kommer inte att godtas, sa Tobias Billström till DN tidigare i dag. Det är bra att regeringen kommer med förslag på hur man ska reglera flyktingströmmen men det är dåligt, rent ut sagt pinsamt, att den inte talar klarspråk. I stället för att säga att det är jobbigt för Sverige att ta emot lika många flyktingar som resten av EU tillsammans, och att regeringen har fått nog, så väver statsråden in förslaget i konstigheter. Jag håller med om att det bästa vore om alla nyanlända fick jobb och bra boförhållanden innan deras familjemedlemmar tas hit. Men statsråden tror att man genom ett krav på försörjning lättare ska få ut nyanlända flyktingar på arbetsmarknaden. Dessutom svamlar ministrarna om att deras förslag främjar integrationspolitiken. Tillåt mig att skratta. Ut i verkliga livet Fredrik Reinfeldt och Tobias Billström, jag guidar er gärna. Det kommer inte bli fler jobbtillfällen bara för att ni kräver att nyanlända ska jobba för att försörja sig själva och sina familjemedlemmar. Menar ni att de inte vill jobba? De flesta, de allra flesta vill jobba. Jag gjorde en undersökning för fyra år sedan, jag frågade trettio arbetslösa kvinnor med invandrarbakgrund om de skulle kunna tänka sig jobba på våra sjukhus, städa och hjälpa undersköterskor, mot socialbidragen de levde på. Tjugosex sade ja! Det skulle bryta deras isolering och göra deras vardag lättare att uthärda. Att regeringen också får för sig att det här kommer att göra att folk integreras gör så att jag kräver att statsråden ger sig ut i det verkliga livet, det egentliga Sverige. Säg som det är Reinfeldt: Sverige kan eller vill inte ta emot fler asylsökande! Här kan ni läsa om förslaget och reaktioner på det. |
........................................................................................................... |
Tänk innan ni skriver på namnlistor 07.02.2008 Expressens Fjärde sidan den 29 mars 2004 Nuri Kino, mångfaldigt prisbelönad journalist och dokumentärfilmare, tycker att man ska vara försiktig med att skriva på namninsamlingar. Den friande domen i det så kallade Tumbamålet har utlöst en folkstorm. I pressen rasar politiker och journalister. På gator och torg pågår det namninsamlingar för att de fyra unga män som hade gruppsex med en 35-årig kvinna ska dömas för våldtäkt. Vilken verklighet lever folk i? Det undrar journalisten Nuri Kino. Han har själv otaliga erfarenheter av kvinnor som på krogen erbjudit honom gruppsex. I dag kommer ett av de mest omdiskuterade sexualbrottsmålen upp i högsta domstolen. Tumbamålet. Fyra män i tjugoårsåldern har tidigare åtalats för att ha utnyttjat en trettiofemårig kvinna sexuellt i hennes lägenhet. I två instanser har de blivit friade, i både tingsrätten och hovrätten. Sverige rasade, ja, de flesta blev mycket upprörda. "Skriv på och förändra domen"-listorna var otaliga. Nu är drevet i gång igen. Senast i lördags fick jag en uppmaning om att skriva under en sådan lista. Så här säger en av de utpekade unga männen: "Folk tror att vi är fyra sexfixerade blattar som satt på en stackars svennekärring när och för att hon var stenad, aspackad och inte kunde försvara sig." Det framhålls även av tidningarna: "Kvinnan var påfallande berusad och har bara fragmentariska minnesbilder av vad som hände." Hon var full. De var fulla. Men vi (de flesta av oss) har bestämt oss för att ha ett offer och ett antal förövare. Alltså en våldtagen och våldtäktsmännen. Själv skröt kvinnan till en början om sin erövring: "Tre kåta syrianer", berättade hon triumferande för sin väninna att hon hade hemma. Enligt dessa var hon den som tog initiativet, bad dem följa med henne hem från krogen och sedan i lägenheten nästan med en gång hetsade dem till sex. När någon av dem inte fick den att stå blev hon besviken. Var hon inte tillräckligt attraktiv? Hon förnekar inte sexakterna. Att hon hade samlag med dem i olika rum, olika ställningar. Bakifrån, framifrån, i munnen... Däremot säger hon att hon kände sig "borta", att hon flyttades runt i lägenheten och att hon upplevde stämningen som hotfull. Folk undrar hur de kan göra så. Utnyttja en stackars värnlös kvinna på det mest vidriga sätt. Hovrätten speglar folkets reaktion och skriver att hon befann sig i ett "hjälplöst tillstånd" men att männen inte förstått det. Folk förvånas. Borde de inte förstått bättre? Hur äckliga är de? Journalister, debattörer och tyckatillare (nästan alla) bestämmer sig snabbt för att männen är monster. Av samma orsak, kanske, var två av nämndemännen i hovrätten skiljaktiga: "Ingen kvinna vid fullt förstånd underkastar sig flera timmars frivilligt sexuellt umgänge med så många olika män och i den omfattningen." Tillåt mig skratta. Vilken verklighet lever de i? Har de aldrig hört talas om swingersklubbar dit fullt förståndiga svenskar åker för att byta partners? Många av dem vill gärna ha så många nya partners som möjligt under en kväll/natt. Gruppsex? Det finns också fullt normala svenskar som bestämmer sig för att sätta på varandra i grupp. Ensamstående kvinnor annonserar för att få vara med om detta. Lev ut dina lustar! är sloganen. Eller har ni missat alla dokusåpor? Sluta låtsas, skulle jag vilja säga. Ni känner till detta men vägrar ta det till er. Det blir mycket enklare om "vulgärt sex" är något som unga män i segregerade områden ägnar sig åt. De är ju nämligen produkter av kulturkrockar, utanförskap och okunskap och har därför utvecklats till bestialiska svin. HD skall nu pröva om männen hade ett uppsåt, det vill säga om de visste att det var en kriminell handling de begick. Det är givetvis helt rätt att pröva om männen gjort sig skyldiga till brott. Att kvinnan hade planerat att ha gruppsex framgår klart och tydligt av hennes egna uttalanden. Och männen kände till att hon hade haft gruppsex med deras vänner tidigare. HD skall också ge besked om var gränserna går för när någon befinner sig i ett hjälplöst tillstånd. I domarna hittills står det inte ett ord om att kvinnan med våld tvingats till sex. Bara att en stackars ensam kvinna omöjligt kunnat värja sig, försvara sig i det tillstånd hon befann sig. Varför frågar sig ingen om männen kunde värja sig? Jag vill lika lite som någon annan försvara våldtäkt. Men låt oss stanna upp och tänka till. Vänd på saken! Jag har ägnat stor tid åt att försöka minnas alla de gånger som vi, jag och mina kompisar, blivit uppraggade på samma sätt som i fallet som kallas Tumbamålet. Det är inte en, två eller tre gånger. Som ung arbetade jag på krogen, inom restaurangnäringen, i många år. En liten klapp i häcken, en smekning här och där, en extra slant i fickan hörde till vardagen. Va? tänker de flesta av er nu. Ja, och det slutade inte med det. Jag minns inte en enda dag utan inviter, ibland med fraser som "ta gärna med dig några kompisar"... Är männen i Tumba våldtäktsmän är vi många som är det. NURI KINO |
........................................................................................................... |
Fuat Deniz - Havets Hjärta 06.02.2008 I går fick Fuat Örebrouniversitets Demokratipris. Juryns motivering: "I sin gärning har han visat på möjligheten av att skapa goda och lågmälda samtal om svåra och komplicerade frågor, där man med respekt kan möta andra personers ståndpunkter och argument, men samtidigt också själv visa på alternativa sätt att förstå tillvaron." I kväll sände Suroyo-TV ett vackert reportage från begravningen. Det avslutades med att familjen Deniz tackade alla som deltagit i sorgearbetet. Fuat har farit vidare, men han lever vidare i sin dotter, resten av familjen och hans verk. Många har mejlat mig och frågat hur man kan beställa hans avhandling. Boken kostar 100 kronor och beställs via Örebro universitet: mikael.carleheden@sam.oru.se ”Fuats vänner” heter en nybildad stiftelse/fond som varje år kommer att skänka pengar till ungdomar som vill utbilda sig - i Fuats anda. Läs mer om fonden här. Fuat hade ett mycket vackert språk, och jag saknar redan hans formuleringar, stöd och uppmuntran: Nuri, du går bortom det möjligas gränser, bortom det som ord förmår att fånga. Du börjar få en övermänsklig aura, allt du rör vid förvandlas till seger och framgång. Käre vän, ursäkta de torftiga orden men grattis, grattis, grattis för dina framgångar och de erkännanden du arbetar så hårt för. Jag ser starkt fram emot att lyssna på ditt program imorgon. Du är helt enkelt bäst, oöverträffbar i din nit och patos och inte minst i din begåvning och kreativitet. Lycka till imorgon! Hälsningar Fuat Fuat betyder hjärta på arabiska och Deniz betyder hav på turkiska. Farväl Du Havets Hjärta! |
........................................................................................................... |
30 kr i timmen och en skadad hund 05.02.2008 Det var luciadagen och jag och min vän Lilli da Silva befann oss i Aten på jobb. Jag skulle skriva så mycket som möjligt av romanen jag skriver ihop med en annan vän medan Lilli skulle shoppa och träffa gamla vänner. Men vi arbetade också tillsammans. Vi träffade irakiska flyktingar för att dokumentera deras upplevelser. När min farbror ringde satt vi i ett tåg på väg, från de centrala delarna, till förorten Eagelo. Vi hade stämt möte med den flykting som i Kaliber kallas för Mikhael, lyssna eller läs här. I väntan på Mikhael, på ett stort torg, tog Lilli hand om ett gäng hemlösa hundar. Bland annat köpte hon halsdukar och virade runt den ena hunden eftersom han skakade av sköld efter att ha skadat sitt ena ben. När Mikhael kom var det första hon frågade honom om han kände till var man ringde för att hemlösa hundar skulle få hjälp. Mikhael som är flykting från Irak hade inte en aning. Lilli ringde runt till sina grekiska vänner för att få hjälp med hundarna medan Mikhael och jag ringde till andra irakiska flyktingar för att boka intervjuer. När Lilli kände sig nöjd med hundomhändertagandet tog vi oss till ett café där jag intervjuade Mikhael tills Ferit hörde av sig. Två timmar senare störde en nervös, stor oxh svettig man oss som presenterade sig som Ferit. Han var orakad, svart under ögonen, och kunde knappt få fram ett ord. Jag var tvungen att ringa upp min farbror i Södertälje för att han skulle sluta vara rädd. Efter samtalet var han någorlunda lugn. Lilli beställde te åt honom, och efter att ha smuttat lite på det började han berätta en historia som, om jag inte hade hört den många gånger förr, skulle kunna vara tagen ur fablernas värld. 2001 flydde han, bara femton år gammal, från Basra. USA hade börjat hota med krig och kristna assyrier trakasserades av sina muslimska grannar. Man såg de som allierade med fienden, med Bush, vare sig de var det eller inte. De delade ju samma kristna tro som den amerikanske presidenten. Ferits far blev rädd och skickade sin son till släktingar i Jordanien. Där stannade han i fyra år, men situationen för flyktingar efter att kriget brutit ut blev mycket svårt och han bestämde sig för att ta sig till nästa grannland. Ett år i Syrien och Ferits familj och släktingar hade samlat pengar till honom att betala smugglare med. Från Turkiet till Grekland, och sedan därifrån till Sverige, var det tänkt. Men Ferit kom inte så långt, efter att ha blivit misshandlad av smugglare, gripen av polis, suttit i häkte i fyrtiofem dagar och sedan blivit frisläppt med villkoret att lämna Grekland inom trettio dagar provade han igen. Han betalade en smugglare 5 500 dollar, men blev, tillsammans med fem andra unga assyriska män, åter gripen. Denna gång misshandlades han hårt av polisen och fick i åtta dagar vara fastkedjad med en annan man - dygnet runt. Tjugofyra, tolv par flyktingar, fastkedjade två och två i ett rum på tolv kvadratmeter. Efter att ha lyssnat på ännu en tragisk livshistoria reste Lilli och jag oss för att hinna med sista tunnelbanan, men innan vi lämnade Mikhael och Ferit stoppade jag hundra Euro i den sistnämndes ficka. Han blev röd i ansiktet av skam. Men jag lugnade ned honom. Det var pengar ämnade just för sådana som han, flyktingar som var strandsatta och inte hade pengar till bröd och vatten. I dag ringde min farbror och berättade att Ferit anlänt till Sverige. 7 000 dollar hade smugglaren tagit. Ferit har fått jobb. - Trettio kronor i timmen, tio timmar om dagen i trettio dagar är lika med niotusen kronor, om ett halvår har jag betalat tillbaka pengarna min far har lånat ihop till smugglingen, sade han när min farbror räckte över luren. |
........................................................................................................... |
By God fortsätter att hjälpa 04.02.2008 - Men förstår ni inte att ni kan orsaka en olycka, flera människor kan ju dö av att busschauffören kör av vägen? Vill ni verkligen döda? De blev stela, tittade förskräckt på varandra och gav sig på mig. - Du är ju knäpp, varför skulle vi döda någon? Vi har ju bara lite roligt, sade den ena och såg förskräckt ut. Jag fick plötsligt en stor lust att krama dem och säga att de duger som de är. I mitt samtal med min bekant som vill stoppa stenkastandet sade jag att det faktiskt inte är svårare än att de känner sig utanför. De har fastnat mellan två kulturer, deras föräldrars och den svenska, och ingen av kulturerna kan ge dem de riktlinjer barn och tonåringar är i behov av. Inget blir heller bättre av att skolor i sådana områden som de bor i är under all kritik och att det knappt finns fritidsaktiveter kvar. Inte not med det så saknas det nästan helt etniska svenskar i de bostadsområden de bor i. Mesopotäljes stenkastare gör uppror mot att ingen ser dem och deras behov. Visst föräldrarna har också ett ansvar. Och många föräldrar är för trasiga eller självupptagna för att ta hand som sina barn, men det är inte hela sanningen, många av föräldrarna tar sitt ansvar, men det räcker inte. Vad ska de göra? Ska de låsa in sina barn? I samma ögonblick som stenkastarna lämnade mig ringde en vän från Asien och berättade att hon varit i kontakt med personer som vill skänka tio containrar med mat och medicin till irakiska flyktingar i Syrien och Jordanien. Anledningen är att de har läst By God - Sex dagar i Amman. Jag tog mig till närmaste arbetsplats och ringde runt till Syrien, Jordanien, Dubai och USA. Min vän sade nämligen att det enda motkrav de hade var att jag kunde redovisa en seriös organisation som kan motta och dela ut gåvorna. Det var svårare än jag trodde. Varje land har ju sina egna tullregler och -lagar… Ibland glömmer jag också att folk faktiskt har ett liv, och inte frilansar som jag, och att de måste ha mer framförhållning. Jag trodde att alla skulle säga ”självklart kommer jag att vara i Aleppo eller Qamishly för att ta emot konvojen”. På alla språk i mellanöstern kallar man välgörenhet för kher. Det är det heligaste som finns, oavsett vilken religion man har. I dag har Svenska Dagbladet, äntligen, avslöjat en organisation som samlar kläder i det bostadsområde jag bor i, och som, förmodligen falskeligen, utger sig för att vara en välgörenhetsorganisation. Läs artikeln här. Den första större undersökning som har gjorts av påstådda biståndsorganisationer som samlar begagnade kläder i Sverige gjorde Dagens Nyheters Juan Flores och jag. De första artiklarna handlade om UFF, Ulandshjälp från folk till folk. UFF är en bluff! En sjuk sekt som blåser hela världen och vars guru är internationellt jagad. Läs mer här. En eloge till den engelske journalisten Michael Durham och hans danske kollega Frede Jakobsen som i många år, ideellt, har följt UFF för att stoppa dem lura fler ungdomar i världen att tro att de jobbar med bistånd när de i själva verket stärker en politisk sekt. Nu har jag fått ihop tillräckligt mycket folk, och två organisationer, som ska hjälpa mig att dela ut mat och medicin ringde jag en person som har mejlat mig om bevis . Tjoho!!! |
........................................................................................................... |
Bloggfritt! 03.02.2008 |
........................................................................................................... |
Hans föräldrar är döda, han kan väl åtminstone få spela fotboll 02.02.2008 Han kommer från en liten by som nästan blev helt utplånad. Yunus Ismail har ett kontrakt med ett svenskt fotbollslag, är bra, och vill inget annat än att spela fotboll, men migrationsverket vill annat. Läs hela artikeln här. En namnlista är initierad, se här. |
........................................................................................................... |
Utvecklingsstörda självmordsbombare, ett bröllop och migrationsverket 02.02.2008 Jag ringde upp min irakiska kollega som hjälpte oss att filma i Irak när vi gjorde tv-serien Assyriska landslag utan land. Han blev mycket glad. Det är ju svårt för en irakisk filmare att få betalda uppdrag. Han befann sig i Bagdad när jag nådde honom och det långa samtalet måste ha kostat mig minst 500 kronor. Han är intresserad av västvärlden i allmänhet och Sverige i synnerhet. Det är ju Sverige som tar emot flest irakiska asylsökande. Och jag är intresserad av Irak, situationen i allmänhet och icke-muslimers situation i synnerhet. - Irakierna försöker glömma kriget genom att festa. Jag var på bröllop igår och det var en mycket fin och rolig fest. Vid två tillfällen gick elen, men arrangörerna var förberedda. Ett aggregat sattes på och partyt kunde fortsätta. Från den ena ytterligheten till den andra, från en påkostad familjehögtid till två självmordsbombare. Jag frågade om han hade hört att de senaste självmordsbombningarna hade utförts av två kvinnor med Downs syndrom. - Jag visste att det var kvinnor men inte att de var utvecklingsstörda. Men det förvånar mig inte, i ett krig som detta är allt tillåtet. Livet är ett lotteri och vi lever med döden som ständig skugga, vem som helst kan dö när som helst. Det är fruktansvärt att de använder sig av personer som är utvecklingsstörda, hoppas att det inte blir en trend. Men anledningarna till att folk dör blir bara banalare. Jag känner till ett fall där en shiit attraherades av sin sunnitiska grannes fru. Helt sjukt! Frun berättade för mig att shiiten gick till Mehdi-milisen och påstod att sunniten bidrog med pengar till sunniternas motståndsrörelse. Min irakiske kollega ville, efter att han pratat om hur det ser ut i Irak, veta mer om Sveriges hållning. Jag berättade att det svenska migrationsverket har en ny policy, att irakier som inte kan bevisa att de personligen är förföljda eller hotade kommer att avvisas. - Vad menar de med personligt förföljda? Alla är eller kan bli förföljda. Vilket konstigt beslut. Jag håller med honom, antingen är det krig, och vi kan enligt den utlänningslag vi har, inte avvisa irakiska asylsökande. Eller så säger de ansvariga som det är: ”Vi kan inte ta emot fler irakiska flyktingar. Vi måste få resten av världen att hjälpa oss. Sverige har tagit emot över hundratusen irakiska flyktingar sedan kriget bröt ut. Sverige har tagit emot fler än hela resten av EU-länderna tillsammans.” - Man får heller inte glömma att de flesta flyktingarna, över två miljoner finns inom landets gränser och att lika många befinner sig i våra grannländer Syrien och Jordanien. Ett annat problem som vi har är att araber inte får fly till de norra delarna, den kurdiska regionala regeringen kräver att man har visum för att komma till de kurdiskdominerande delarna. Det här var nytt för mig. Svenska migrationsverket vill ju avvisa irakier, oavsett etnicitet, till just de norra delarna där det är mindre farligt och där, enligt många som nyligen varit där, man bygger ett land som endast har sin motsvarighet i det lyxiga Dubai. - Sverige kan inte avvisa icke-kurder till de norra delarna, det kommer den kurdiska regionala regeringen aldrig att gå med på. Det kan ni glömma. Som vanligt i mina samtal med min irakiska kollega får jag nyheter levererade direkt från plats. Något annat som han berättade är att det är allmänt känt att jordanier, syrier och andra låtsas vara irakier för att få uppehållstillstånd i Sverige. Något som upprör honom mycket. Vilken salig röra! Först har vi irakier som inte bör - och i många fall inte kan - avvisas. Sedan har vi det faktum att vi i västvärlden tar emot flest flyende irakier. Men inte nog med det så har vi också folk här som ljuger om att de är irakier. |
........................................................................................................... |
Sveriges största rättegång någonsin 01.02.2008 Det visade sig vara något mycket värre. Ett stort antal personer kommer att åtalas vid Halmstad tingsrätt för att ha smugglat barn från Vietnam till Sverige. Polisen har spårat 25 barn, men mörkertalet är stort. Man har inte en aning om hur många barn som förts hit. På måndag väcks alltså åtalet, och då får vi förhoppningsvis veta mer. Merit Wager har en källa med insyn i utredningen: Vuxna vietnameser har fått uppehållstillstånd på grund av skenförhållanden och vietnamesiska barn har fått uppehållstillstånd på falska handlingar. Polisen har tagit DNA-prover på flera barn och proverna har visat att en del av barnen inte är de barn de utger sig för att vara. Det finns också vietnamesiska dokument som tydligen köpts av korrupta tjänstemän i Vietnam. Något som uppges ha skett flera gånger är att en vuxen person betalat en summa pengar för ett skenförhållande, betalat handpenning, fått uppehållstillstånd i Sverige och sedan betalat av den återstående summan genom bidragsförsörjning i Sverige samtidigt som den vuxne arbetat svart. Barn har tagits med för att öka bidragsdelen (barnbidrag och underhållsstöd). Barnen har sedan dumpats på olika platser i Sverige. Den illegala omsättningen uppskattas till nästan 20 miljoner kronor. De inblandade vuxna är inte rika personer med god utbildning som flytt från förtryck: många är istället icke yrkesutbildade risbönder, många är dessutom analfabeter i sitt eget språk och de har tagit sig hit från fattigdom. De har betalat sina resor till Sverige med de bidrag svenska staten har gett dem. Återigen har alltså barn förts till Sverige på andra grunder än ren snällhet." Jag vill veta om barnen har kidnappats från Vietnam och sina hem? Är de i säkerhet nu, här i Sverige? Utnyttjas de till annat än själva bidragsfusket? Läs hela Merit Wagers blogginlägg här. |
........................................................................................................... |
Utställning om folkmordet på romer 01.02.2008 Romerna drabbades hårt av nazisternas brott mot mänskligheten under andra världskriget. Under den nationalsocialistiska regimen förlorade romer sina mänskliga rättigheter och sina möjligheter att försörja sig. Liksom judar fängslades romer av nazisterna, stängdes in i ghetton och deporterades till utrotningslägren. Utan åtskillnad drabbades barn, kvinnor, män - vuxna som gamla. Över en halv miljon romer dödades. Målet med massmordet som den nationalsocialistiska staten organiserade var att utrota en hel minoritet, från de yngsta till de äldsta. Utställningen porträtterar ett antal människor, berättar om omänskliga villkor i utrotningslägren samt belyser vardagen för några romer i dag. Diskriminering av romer är fortfarande vanlig i Europa och den avslutande delen av utställningen fokuserar på perioden från krigsslutet och fram till i dag. De fördomsfulla strukturer som definierar bilden av romer är än idag influerade av nationalsocialisternas och deras allierades inhumana rasideologi. Utställningen strävar efter att synliggöra de historiska rötter dagens rasism mot romer har. Texten ovan är ur marknadsföringen av en utställning på Etnografiska museet, läs mer om den här. |
........................................................................................................... |
Fråga mig om semlor! 01.02.2008  I år infaller fettisdagen två veckor tidigare den gjorde i fjol, den 5 februari i stället för den 20. De svenska konditorierna och caféerna är svämmar över av semlor. Överallt i Sverige ser man detta mycket goda bakverk. - Hade det inte varit för att semlorna finns överallt, precis överallt, så hade jag klarat dieten galant. Men det går bara inte. Semlorna är för goda för att låta bli att ätas, sade en vän som redan hade ätit sin femte semla på en vecka. Alla tidningar har gjort enkäter inför den 5 februari: Var finns Stockholms bästa semla? Hur brukar du äta dina semlor? Ingen av dem som har tillfrågats har ett utländskt utseende eller ett annat namn än Strömberg, Lindfors eller Ytterberg. När jag kom hem slog jag upp vår lokaltidning Södertäljeposten. De kan ju inte ha ramlat i samma fälla? Jorrå. Tidningen har frågat sju personer hur de äter sin semla, och ingen av dem har ett icke-svenskt utseende eller ett icke-svenskt klingande efternamn. Däremot låter det så här i en artikel om själva bakningen av semlor: På tisdag är det fettisdagen - semlans alldeles egna dag. Södertäljeposten har besökt Bagarna i Södertälje för att se hur semlorna bakas. I bageriet håller bagarna på att göra i ordning de sista plåtarna med semmelbullar. Några minuter senare är det dags att börja grädda. De första plåtarna har jäst klart. Åtta minuter senare är bullarna klara. Det luktar vetebullar kryddade med kardemumma. Nu är det snart en månad sedan årets första semlor lämnade bageriet. Ägaren Ablahad Zaid berättar att premiären blir tidigare för varje år som gått. Precis som så många andra bagerier i Sverige ägs även detta av en som heter Zaid och inte Andersson. Det är likadant med konditorier och caféer, jag känner till minst tio som sådana som har ägare med utländskt ursprung. Nästa gång det är dags för en svensk tradition och tidningarna gör enkäter bör de gå fram till även sådana som inte har ett typiskt svenskt utseende. Vi älskar alla (förmodar jag) semlor, vi myser av luciatågen och vi vill dansa runt kransen på midsommar - till exempel. Fettisdagen är den sista dagen före den kristna fastan, läs mer här. Inte heller jag klarar av dieten… |
........................................................................................................... |
|
Blog archive August, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive February, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive January, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive December, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive November, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive October, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive September, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive August, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive July, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive February, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive January, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive December, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive November, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive October, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive September, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive August, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive July, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive February, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive January, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive December, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive November, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive October, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive September, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive August, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive July, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive February, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive January, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive December, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive November, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive October, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive September, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive August, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive July, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE |
Blog series
Oskyldigt Dömda
Många läsare har hört av sig och vill ha inläggen om Oskyldigt dömda, med mitt krav på att man ska tillsätta en justitiemordskommission, samlade på en plats. De finns nu samlade i denna låda. Jag skriver på flera nya inlägg i detta ämne just nu.
Klicka här för att visa inläggen
...........................................................................................................
Golden Palm
Eng: All blog entries related to the Golden Palm and the Beverly Hills Film Festival are now gathered here.
Swe: Nu finns alla bloggar relaterade till Guldpalmen och Beverly Hills Film Festival samlade här.
Klicka här för att visa inläggen
...........................................................................................................