Kan journalister köpas? 31.08.2007 Undersökande frilansjournalister lever under tuffa förhållanden. Det händer inte sällan att vi hotas samtidigt som betalningen för vårt jobb är under all kritik. ”Varför gör ni det då?” Tänker säkert några av er nu. Låt mig använda mig av en klyscha: Det är ett kall. I varje fall för mig. När man en gång har lyckats avslöja missförhållanden, fått tillstånd en lagförändring, och kanske till och med räddat ett liv, är det svårt att säga nej. Det tar tid, mycket tid, att granska ett misstänkt justitiemord. Och det är svårt, väldigt svårt, att leva med vetskapen att någon dömts på felaktiga grunder, att vederbörande är oriktigt eller oskyldigt dömd. Att man hade kunnat göra något för att rättvisa skulle ha skipas. Släktingar eller vänner till dem som dömts gör allt för att få ut sina släktingar ur fängelset. Så som vårt system ser ut är det en svår uppförsbacke, och många gånger kommer man aldrig når man aldrig ända fram. I de flesta fall ger juristen också upp, även om familjen erbjuder denne en stor summa för att fortsätta. Om en person har dömts i både tingsrätt och hovrätt är det nästan omöjligt att få resning. För att Högsta domstolen ska ta upp ärendet måste ny bevisning som inte tidigare varit känt tillkomma. Vad gör man när man är övertygad om att ens släkting eller vän dömts på felaktiga grunder och den juridiska processen omöjliggjort ett frikännande? Jo, man går till en journalist. De flesta journalister säger nej. Ett ”justitiemord” tar alldeles för lång tid att utreda, kräver mycket resurser och hjärnkapacitet. Man orkar helt enkelt inte. Dessutom går man under tiden miste om andra intäkter. I egenskap av journalist skulle jag aldrig ta emot pengar. En tanke har dock slagit mig; nämligen att jag skulle kunna öppna en detektivbyrå eller något liknande. Jag har just nu fem klockrena fall av ”justitiemord” på mitt bord. Alla fem ger mig dåligt samvete. Att gå till en redaktör med sådant material är svårt, ingen redaktion skulle ge mig resurser att granska alla fallen. ”Vi kan betala, anställ någon, snälla” sade en bror till en oriktigt dömd för en månad sedan till mig. Jag försökte få honom att förstå att det är oetiskt, och att jag omöjligt kan ta emot pengar av honom för att anställa någon som hjälper mig med researchen. Han ringde, mejlade och störde mig ideligen. Han ville inte ge sig. Till sist blev mitt råd till honom att han får betala någon för att gå igenom domen utifrån mina synpunkter och sedan komma tillbaka till mig när alla handlingar har gåtts igenom. Gjorde jag fel? Läs om TV4 reportern här. |
||
........................................................................................................... |
||
Tack! 31.08.2007 |
||
........................................................................................................... |
||
En hel timme radio med mina äventyr och min torktumlare till hjärna 30.08.2007  I dag lanserar tankesmedjan Timbro två bonusprogram. För några år sedan sommarpratade jag i Sveriges Radio vilket, bland annat, resulterade i att telefonväxeln brakade sönder. Se här. Nu har turen kommit till Timbros poddradio.  Sommarpratarna i P1 har tystnat, men det har inte Timbros poddradiosändningar. Vi kan konstatera att även sommarens omgång av våra program har varit framgångsrik, med drygt 14 000 nedladdningar sedan den 11 juni. Smålandspostens Marcus Svensson kallade uppskattande satsningen för "ett fullgott alternativ till Sommar i Sveriges Radio". Det tackar vi för! Eftersom många har hört av sig apropå våra poddradiosändningar och sagt att de gillar dem och vissa till och med har antytt att de skulle vilja ha fler program, kommer här två bonusprogram som vi hoppas ska både inspirera och provocera. Nuri Kino, grävande journalist som vunnit Guldspaden (grävande journalisters prestigefyllda pris) tre gånger och som år 2004 fick radiohusets växel att nästan braka samman när han sommarpratade samt Johan Norberg, författare till När människan skapade världen, Senior Fellow vid Cato Institute och samhällsdebattör, slår igenom i etern via Timbro poddradio den 30 augusti. Och här om mitt: Nuri Kino är undersökande journalist och dokumentärfilmare. Hans avslöjanden har publicerats i de flesta svenska rikstäckande tidningar, tv- och radiokanaler, och i ett stort antal internationella medier. För sin skoningslösa kamp mot korruption och missförhållanden har han bland annat vunnit, Guldspaden, undersökande journalisters prestigefyllda pris, tre gånger. Han har även tilldelats Guldpalmen vid Beverly Hills Film Festival för bästa dokumentärfilm, Assyriska - Landslag utan land. Nuri Kino har inte mycket till övers för konsekvensneutralitet och han kompromissar inte med sanningen. "Om jag står mitt i ett brinnande krig är det omöjligt och omänskligt att bara vara åskådare" säger han. "I mycket av vår verklighet råder fullt krig idag, även i det svenska samhället. Programmet är en bråkdel av den torktumlare som utgör Nuri Kinos värld och innehåller skratt, skräck, självmordsbombare och en förgiftad fotograf. Kanske innehåller programmet också något avslöjande... Ladda ned och lyssna på programmet här. |
||
........................................................................................................... |
||
Fettförbränning, infektion, saliv på tangentbord och ultranationalister 29.08.2007 I går gick jag glatt de hundrametrarna till tobaksaffären som numera också är Posten. Expediten som inte hade en enda kund och hade tråkigt ville prata om världsläget. Hon började med att prata Gül som blivit president i Turkiet och ville veta vad jag trodde om det, är det bra eller dåligt? Sedan ville hon prata om en misstänkt gruppvåldtäkt i stadsdelen Hovsjö och självklart derbymatchen mellan Assyriska och Syrianska som är den nionde september. Jag bad om ursäkt och sade att jag hade bråttom hem. Hon tog fram paketet. Paketet. Jag öppnade kartongen, läste instruktionsbroschyren, satte på mig den och öppnade min bärbara dator för att bli smal och fast samtidigt som jag svarade på mina mejl. Den första minuten kände jag mig mycket glad. Vilken fantastisk uppfinning. Men så kom den i läge nummer två och vibrerade hysteriskt. Mina fingrar skakade på tangentbordet, det blev nästan omöjligt att skriva och apparaten förde ett oväsen som höll på att driva mig till vansinne. I morse satte jag på mig den igen. Den här gången var jag ju bättre förbered och det fungerade. Jag har lärt mig hur jag ska sitta för att mina fingrar inte ska bli påverkade av att det skakar och jag har också vant mig vid ljudet. Men en sak som jag inte vant mig vid är att jag har svällt upp, efter ett läkarbesök har det visat sig att jag har en infektion i kroppen och att den kan påverka ämnesomsättningen samt att vattnet inte lämnar kroppen som det ska. Jorråsåatt! Skönt att jag nu fått veta varför jag gått upp två storlekar. Och nu är det nya tag. Till lunch satte jag mig vid datorn igen, dags att skriva färdigt ett kapitel i boken. Över en timme därefter vaknade jag med ansiktet mot tangentbordet, och saliv på tangenterna. Sådant som bara händer i filmer… Trodde jag. Men det är inte konstigt. Jag har knappt sovit något i natt. Migrationsverket skickar tillbaka en ung kvinna till Turkiet som i sitt hemland är hotat till livet av en ultranationalistisk organisation. På verket betvivlar man inte att hon är hotat, inte heller att hon är i behov av beskydd men man anser att den turkiska polismyndigheten ska ansvara för det. Hon har också kunnat bevisa att den turkiska poliskåren är infiltrerad av ultranationalisterna och att hon därför inte kan räkna med skydd av den turkiska myndigheten, men verket anser att det fortfarande är så att Turkiet måste skydda henne. Nu har hon träffat sin handläggare som sagt att hon måste ge dem ett datum för när hon, i nästa vecka, kan lämna Sverige. Jag har genom åren läst många, väldigt många, migrationshandlingar och det ena fallet är konstigare än det andra. Nio av tio personer som kommer hit för att söka asyl saknar id-handlingar, i många fall får vi aldrig veta vilka de är. De får en ny identitet och stannar i Sverige, vissa av dem i egenskap av nya personer. Den kristna kvinnan från Turkiet däremot, som uppgivit rätt identitet, bevisat att hon är förföljd och i behov av skydd, skickas tillbaka. Hon är också välutbildad apotekare och fick jobb i Sverige efter bara några månaders vistelse här, det är nämligen ont om apotekare med hennes kvalifikationer i Sverige. Men nej, hon får inte stanna. Då faller också idén om arbetskraftinvandring. |
||
........................................................................................................... |
||
Ett tankeväckande mejl 28.08.2007 Helle Klein på Aftonbladets ledarsida vill återigen tala med Hamas! Nu uppmuntrar hon Mona Sahlin till detsamma eftersom hon tänker åka till Israel/Palestina som första utlandsresa nu i höst. Redan nästa helg bär det visst av till Jerusalem och Ramallah. Faktum är att opinionen inom hela svenska folket svängt på senare år till förmån för palestiniernas rätt till en livskraftig och självständig stat. Det visar undersökningar som professorn i statsvetenskap Ulf Bjereld gjort vid Göteborgs universitet. Till och med inom det annars så Israelvänliga folkpartiet har Palestinavännerna blivit fler, påstår Helle Klein. Klein fortsätter: Inom kyrkorna pågår sedan länge ett fantastiskt arbete, där kontakter odlas med både israeliska och palestinska fredsaktivister. Det ekumeniska följeslagarprogrammet som stöttas av kyrkornas världsråd är något av det bästa jag sett i praktisk utrikespolitik och solidaritetsarbete. Och så vidare? Alltför länge har man ägnat sig åt att stötta Fatah-partiet på den palestinska sidan och arbetarpartiet på den israeliska men inte sett hur båda partierna stagnerat och korrumperats. Och vilka säger hon har lösningen; Det gäller nu att satsa på en ny reformvänlig och demokratiskt sinnad generation politiker på båda sidorna. Mona Sahlin bör därför passa på att lära känna de moderata krafterna inom Hamas också. De behöver allt stöd de kan få om de inte ska ge upp hoppet om att den demokratiska vägen är en möjlig väg att gå. Vilka är dessa moderata krafter inom Hamas? De har man inte sett röken av i Gaza utan bara mer och mer dödande mellan de olika palestinska grupperna . Och till slut . VAR är Helles? Prästens? Stöd till de utsatta kristna palestinierna i Gaza och i Betlehem? I Irak? Än har vi inte sett några tecken till medlidande med dem i deras situation? PS: Jag håller mig dig till 100% när det gäller yttrandefriheten och konsten. Ett s k konstverk som BARA har gjorts för att kränka andra är för mig inte konst värd namn, vare sig Snövit, Mohammedteckningarna eller Ecco Homo! För resten skänkte jag också många urvuxna byxor till din mamma välgörenhetsverksamhet. Laila tov! Alexandra Birk |
||
........................................................................................................... |
||
Aningslöshet, yttrandefrihet och respektlöshet 27.08.2007 Det finns inga myndigheter som fungerar i Irak, varje dag är som en gåva – om du överlever det vill säga. USA:s invasion var ett stort misslyckande. Det förstod jag redan några månader innan de skulle göra det. Vi befann oss på ett möte i Amsterdam där representanter från assyriska, syrianska och kaldeiska organisationer hade samlats för att diskutera hur ett eventuellt krig skulle påverka vårt folk. Den aningslöshet som var bland de amerikaner som fanns mötet skrämde mig, och mina värsta farhågor besannades. Nu skrämmer något annat också mig, nämligen den svenska nästintill sjukliga synen på yttrandefriheten. Självklart står jag upp för det fria ordet men inte när det används för att trampa på andra. En vän och kollega från Irak, och som befinner sig i Bagdad, mejlade mig tidigare i dag och frågade om det är sant att en svensk tidning hånat profeten Muhammed. Jag svarade att jag inte visste. Nu har jag just läst Expressen, läs artikeln här, och är förvånad. När Jyllandsposten publicerade Muhammedkarikatyrerna satte det igång en våldsvåg som chockade danskarna som tyckte att man gjort det rätta i att publicera teckningarna. Man försvarade ju yttrandefriheten. För mig är yttrandefrihet att vi vågar skriva och publicera sanningen men jag tycker att man inte ska använda den till att håna och utmana religioner, oavsett vilken religion. Man ska inte göra sig rolig över varken Muhammed, Jesus eller Moses, eller någon annan profet heller för den delen. Man kan inte säga till en religiös person att den inte förstår bättre. Det är nämligen samma sak som att säga att deras Gud inte förstår bättre. Och det är att såra, väldigt djupt. Att använda yttrandefriheten på ett sådant sätt är att vara lika fundamentalistisk, att de sekuläras Gud – yttrandefriheten – måste försvaras och att deras djävul – censuren – måste bekämpas. Irans regering har redan reagerat, läs mer här. |
||
........................................................................................................... |
||
Min mor ägnar sig åt välgörenhet och jag spricker 27.08.2007 Det sprack. Ett konstigt ljud kom från min bakdel. ”Jag har inte spruckit, men det har något annat.” Jag stod mittemot ett äldre par i Norrköping och skulle just fråga efter vägen till Folkets Park när jag hörde ljudet. Jag vände mig om och frågade om det var mina byxor som spruckit. ”Du har röda underkläder” sa damen. Mina mostrar och min mor kom skrattande ut ur bilen. Mina byxor hade spruckit, och det inte bara på en plats. ”Herregud, vad gör vi, de går inte ens att sy ihop” sa min ena moster. Den andra sa ”kör till Åhlens eller något liknande för att köpa ett par nya byxor.” Men vi befann oss i Norrköping och inte i Stockholm, det var lördag kväll och allt hade stängt. Jag gick in på en bensinmack för att fråga. Jag tog på mig kavajen och vände mig om mot expediten. ”Om jag har på mig kavajen under hela kvällen då?” Hon, och några till på bensinmacken, fick sig också ett skratt. ”Ring någon av alla de som mejlar dig, ringer dig, någon du känner i Norrköping som kan låna dig kläder” föreslog Julia, min yngsta moster. ”Ring Kinnda, din svägerskas far” tyckte Maria min andra moster. ”Nej, ring George, han är den ende som har samma problem med ämnesomsättningen som du.” Jag ringde min morbror Hanna som befann sig hos just George, som är hans svåger. Tio minuter senare kom George till Folkets Parks parkeringsplats och bad mig köra efter. George hade kostymer i tre olika storlekar, och en av dem passade mig. Kvällen var räddad. Om min mor inte skickade mina kläder till välgörenhet så fort jag gått upp eller ned i vikt hade jag sluppit pinsamheter som den i söndags. |
||
........................................................................................................... |
||
En spion, ett märkligt förfarande hos Säpo, räddade liv och Nobelpriset 26.08.2007 Du förtjänar ett Nobelpris Nuri Kino  I december avslöjade du i tidningen Metro att en iransk asylsökande som lurat många andra iranier i Sverige att tro att han var läkare och jobbade för FN:s flyktingorgan UNHCR i själva verket var, eller är, spion åt den iranska regimen.Säpo hade enligt uppgift avslöjat honom som spion för redan två år sedan men inte satt stopp för honom. Han rör sig fortfarande fritt, och jag har träffat honom flera gånger även efter artiklarna i Metro, det verkar som om han bor i samma kommun som jag. Varje gång jag ser honom börjar mitt hjärta slå i snabb takt. Jag känner mig förföljd eftersom jag är en av de som trodde att han kunde hjälpa mig med min asylansökan och gav honom därför alla mina handlingar som jag nu fått reda att han överlämnade till den iranska regimen. De vet nu alla detaljer om mina aktiviteter mot dem. Jag är avslöjad och förföljd. För några dagar sedan var jag hos min handläggare på Migrationsverket. Det visade att han inte kände till spionen och artiklarna i Metro. Jag visade honom också de hemligstämplade dokumenten. Han blev chockad och upprörd och krävde att få veta var jag fått Säpos dokument ifrån. Jag hänvisade till Metro och Nuri Kino. Jag, och många med mig vet jag, vill tacka dig för dit unika sätt att arbeta som ledde till att spionen kunde identifieras och om inte annat så stoppas från att lura fler iranier i Sverige. Det har lett till att liv har räddats i Iran men också till att asylsökande i Sverige fått sina ärenden omprövade, och därefter fått permanent uppehållstillstånd. Jag vet att du har fått många fina priser för dina avslöjanden som lett till att många människors liv förändrats men jag tycker att du förtjänar ett Nobelpris för ditt arbete. Jag önskar dig all lycka till i framtiden. Kazem Läs artiklarna om spionen här. |
||
........................................................................................................... |
||
För att förstå måste man vilja ta till sig information 25.08.2007 Han befinner sig i ett vakuum. Han både finns och finns inte. Han får inte stanna och han inte åka till sitt hemland. Dessutom har Migrationsverket hållit honom inlåst på sin förvarsenhet i åtta månader, som i ett fängelse. En eldsjäl kontaktas. Hon åtar sig att hjälpa honom fast hon redan jobbar dygnet runt med andra fall. Hon ser till att han släpps från förvaret. Hon följer honom till svenska myndigheter och till hans ambassad. Hon kämpar och kämpar… En dag får hon nog och anmäler myndigheterna till justitiekanslern, efter elva månader får hon svar. Jk kritiserar skarpt både Migrationsverket och Polismyndigheten. En svensk tidning, Dagens Nyheter, skriver om det. Men ingen som jag har bett läsa artikeln förstår vad som står i den. Det hänger ihop. För att man ska kunna skriva måste man sätta saker i sitt sammanhang, förstå, leva sig in och rapportera. Vi rapporterad om det här i Ekot den 23 februari 2004 efter att ha tagit del av elva liknande fall, så här lät det då: Personer som fått avslag på sina asylansökningar tvingas allt oftare att gå till sitt hemlands ambassad för att söka pass. Att svenska myndigheter därmed röjer deras identitet tar man ingen hänsyn till. Inte heller till att de som återvänder därmed riskerar att utsättas för förföljelse och tortyr. Läs utskriften av inslaget här, Merit Wagers blogg här och DN:s artikel här. |
||
........................................................................................................... |
||
Tre nummer, tre bilar men ingen laddare 24.08.2007 ”Ring mig i kväll. Jag skickar er nummer till tre kontantkort, och jag byter bil tre gånger, kör runt i cirklar och ger er ett nytt nummer varje gång jag byter bil.” svarade jag och fick henne lugn. På kvällen, en halvtimme innan hon skulle ringa ser jag att jag har glömt ladda mobilen, och befinner långt ifrån en mobilladdare. När jag lyssnade av mobiltelefonen hör jag hennes meddelande… |
||
........................................................................................................... |
||
Mhalmoye, okunskap och ovilja att lära sig 24.08.2007 Moderaternas partiledare sa, innan han blev statsminister, att han skulle verka för att folkmordet skulle bli erkänt. Nu när han är på Sveriges högst politiska post nonchalerar han det han lovat. Han glömmer också att det var de med invandrarbakgrund som satte honom på den finaste stolen, och de kan komma att avsätta honom i nästa val. Ett stort problem som Sverige har är att utrikeskorrespondenterna har satt mallen för vad man ska tycka om vilka i Mellanöstern, och också om vad man ska tycka om en viss händelse. Många av korrarna har saknat kunskap och därför levererat okunskap. Nedanstående citat ur ett av mejlen kommer från en journalist, hon skriver att hennes chef reagerade så här när de pratade om folkmordet: "De flesta i min ålder har knappt hört talas om något folkmord på kristna...medvetenheten har kommit av att vi har invandrade syrianer/assyrier som berättar". När jag kom hem, för en halvtimme sedan satt mina föräldrar och tittade på Suroyo TV:s direktsända debattprogram om huruvida Mhalmoye ursprungligen är assyrier, som också kallas syrianer eller kaldéer, eller inte. Det ska visst finnas tre miljoner Mhalmoye i Turkiet. Om något skulle hända Mhalmoye eller Shabaks skulle journalister reagera som en vän som ringde mig i panik: "Snälla Nuri, jag måste ha info om yazidier, jag har inte en aning om vilka de är och ska skriva en artikel... " Det jag försöker säga är att Sveriges politiker och journalister måste bli mer lyhörda, sätta saker i dess rätta sammanhang och agera därefter. |
||
........................................................................................................... |
||
Expressen, ge er också på Alliansen 23.08.2007 Intressant. Undrar om Expressen vapendragare, liberala i Sverige, kommer göra motsatsen och rösta igenom ett erkännande i riksdagen? Det återstår att se. Det stämmer att det är ryggradslöst att inte erkänna folkmordet. Mina släktingar blev slaktade. Jag har bevis. Mer än så. En hel stam, min farmors, blev nästan utplånad. Deras mark stals, deras andra egendomar försvann och de blev brutalt dödade. ”Det mest bestialiska av alla folkmord, ofattbart barbariskt” sade en judisk vän till mig efter att i ett halvår ha studerat massakrerna. En människoslakt som inte kommer att ge varken barnbarn till förövare eller offer ro förrän det är utrett och alla kan gå vidare. Jag ser fram emot att till exempel kända kurder i Sverige går ut och säger FÖRLÅT! Så att vi kan lämna folkmordet bakom oss. Ur Expressen: Det är nästan så att man måste nypa sig i armen för att förstå att det är sant. När Mona Sahlin maler på om solidaritet med utsatta folk i världen ber hennes partikollegor samtidigt assyrier/syrianer att sluta ”störa” tillställningen med sina plakat. Handlandet är inte bara oförskämt mot de anhöriga till folkmordets offer som ber om ett erkännande för vad deras förfäder utsattes för – det tyder också på en historielöshet utan dess like. Hur är det möjligt, i en tid då vi vet? I Sverige arrangerar vi konferenser om Förintelsen. Det är mycket viktigt. ”Aldrig mer” kan inte upprepas nog ofta. Och när nya massgravar ständigt hittas i Turkiet och när folkmordet förnekas kan vi inte längre påstå att vi inget vet. Att erkänna historien är inte bara viktigt för att ge offren upprättelse, det handlar också om att påbörja en process för försoning och utveckling. Låt oss hoppas att budskapet också hörsammas av Alliansen. Läs hela Expressens artikel här. |
||
........................................................................................................... |
||
En "ryska" och försvunna möbler 23.08.2007 En vän ringde och frågade om jag kunde köra till Ikea för att köpa några lådor till en garderob. Väl hemma hos vännen började jag skriva ned en del av det som hade snurrat i mitt huvud, sedan lade jag mig för att läsa Carolina Gynnings självbiografi. Den senaste månaden har jag betat av åtta böcker, om inte fler. Vilka och vad jag anser om dem återkommer jag till. Gynnings bok, som jag läste ut, fick mig inte tröttare, tvärtom. Den fick mig att inse att vi, jag och min medförfattare, har en bok att skriva. Jag lånade min väns dusch för att bli piggare. När jag just hade tvättat schampot ur mitt hår knackade det på dörren. En envis knackning. Jag gick ut med endast en handduk runt kroppen. En kvinna som talade något av de språk som jag inte behärskar, ryska tror jag att det var, höll en papperskorg i händerna, pratade snabbt… Jag förstod inte ett ord. Min vän håller på att flytta in i en lägenhet på bottenvåningen och hade många av sina grejer utanför ytterdörren eftersom hon inte hade hunnit få i ordning. ”Jag förstår inte vad du säger, jag är ledsen” sade jag och signalerade att jag behövde ta på mig mina kläder. När min vän kom tillbaka hade någon tagit alla hennes möbler som stått utanför hennes ytterdörr. Bland annat en papperskorg. ”Ryskan” måste ha trott att jag sade ja till att hon tog grejerna. Vi gick runt i förortens centrum för att hitta ryskan, utan resultat. |
||
........................................................................................................... |
||
SR:s okunskap, Kennedy, landslaget, al-Jazeera och den amerikanska kongressen 22.08.2007 Jag önskar att jag kunde göra mer än jag gör. Varje gång jag den närmaste framtiden ser att samtalet kommer från utlandet kommer jag att bli rädd för att det är ett samtal från norra Irak om att en bomb har detonerat i det område som till majoriteten bebos av mitt folk. Samtalet från Irak snurrade runt i huvudet på mig när jag sprang på löpbandet. Efter att ha duschat satte jag mig i den anslutande kafeterian och drack en hälsodryck, slog på datorn och läste bland annat ett pressmeddelande från CASCA, Chaldean Assyrian Syriac Council of America, där man skriver om hearingen som hölls i den amerikanska kongressen i juli och den andra hearingen som ska hållas i september. Jag är glad och stolt över att ha skrivit By God – Sex dagar i Amman som till stor del är anledningen till aktionerna i Washington. CASCA skriver också att jag kommer att vara en av talarna i september, om det blir så får vi se. Läs artikeln här. Ett annat mejl kommer från en kanadensisk tv-kanal som vill besöka Mesopotälje och undrar om jag kan tänka mig att hjälpa dem. Jag har inte svarat än. Visst, det är bra att situationen i min hemstad uppmärksammas och att man samtidigt då uppdagar den fruktansvärda utsatthet minoriteterna i Irak befinner sig i, men det måste göras rätt. En del av journalisterna som varit här verkar inte vilja veta och rapportera om sanningen, i alla fall inte hela sanningen. Jag har den senaste tiden blivit besviken på den ena redaktionen efter den andra. Den senaste i mängden är al-Jazeera, läs en utskrift av deras inslag här. Och jag som gav de ganska mycket av min dyrbara tid. Men det händer bra saker också. Här kan ni läsa om föreningarna i Norrköping som fått nog av namnkonflikten och börjat samarbeta. Något annat mycket glädjande är att Kennedy Bakircioglu tagits ut till startelvan, och det i vårt landslag, i Sveriges. Dessutom vann Assyriska med 3-0. Något som däremot irriterar mig är att Sveriges Radio beslutat sig för att skära ned på Qolos, den assyriska, som också kallas syrianska och kaldeiska, redaktionens sändningar. Anledningen påstås vara att vi är väl integrerade. Några som verkar segregerade från verkligheten, och det ordentligt, är visst SR:s ledning. När hela världen riktar sina ögon mot Mesopotälje för att staden tagit emot flyktingar som talar det språk som Qolo sänds i då tar SR ett märkligt beslut, idiotiskt sådant. Finns det inga gränser för okunskap eller rättare sagt för viljan till kunskap? Många människor är beroende av Qolo, och många andra kommer att bli beroende av svenska såväl som internationella nyheter på vårt modersmål. Vi betalar också licens, och vi är många, nästan åttiotusen. Plus alla andra som över hela världen tar del av Qolo via webben. Om ni vill sätta er in vår situation för att förstå varför ni inte kan skära ned på sändningar på vårt modersmål kan ni, till att börja med, klicka på By God längre upp i detta inlägg. Och ja, jag hade inte blivit lika upprörd om ni hade gjort likadant med andra minoritetsspråk. En av de som har tagit beslutet är finska. Men hallå! Är inte finnarna integrerade i samhället??? |
||
........................................................................................................... |
||
Befinner sig Sverige i krig? 21.08.2007 Jag har också svarat på över trettio mejl som jag samlat på mig de senaste tre dagarna. Utöver det så har gruppen bakom det radioprogram jag gjort hört av sig för att ställa frågor kring marknadsföringen. Sent på eftermiddagen körde jag hem för att läsa innehållet i pärmen och fortsätta skriva på boken. Men så blev det inte. En person som representerar ett flygbolag som flyger till norra Irak ringde och bad att få några minuter. Svenska luftfartsstyrelsen har beslutat att inga svenska flygbolag får flyga till norra Irak. 2 000 svenska medborgare har fastnat. Många av dem har barn som börjar skolan på måndag. På UD säger man att har avrått från resor till norra Irak och det därför inte är så att UD automatiskt måste verka för att få hem dem. Jag ringde en svensk kurd med tre barn som inte kommer kunna komma hem till skolstarten. ”Varför får alla andra länders flygbolag flyga hit men inte de svenska? Är vi i krig eller?” Jag fann frågeställningen intressant. På Luftfartsstyrelsen säger man att just ett svenskt flygplan har blivit beskjutit. Enligt den utredning som både den civila och de militära svenska underrättelsetjänsterna har gjort har en missil avfyrats mot ett svenskt flygplan. Vem eller vilka som avfyrat missilen vill man inte säga. Inte heller varför. Tre piloter, som satt i cockpiten, säger att de såg missilen avfyras mot planet och att den missade målet. Men varför? Det vill varken UD eller Luftfartsstyrelsen säga. De kanske inte heller vet. Det man säger är: ”Av säkerhetsskäl är vårt slutgiltiga beslut att svenska flygplan inte får flyga till norra Irak. Att flygbolag från andra länder har tillstånd är inget vi har med att göra. Vår bedömning är att ett svenskt flygplan har blivit beskjutit.” Jag frågade ännu en gång om det pågår en utredning om vem eller vilka som avfyrat missilen och varför. Svaret var ”nej”. Så enkelt. Det är oerhört allvarligt att ett svensk flygplan har beskjutits. Det är en krigshandling som man inte bara kan lägga åt sidan. |
||
........................................................................................................... |
||
En skylt, två grupper av mörkhåriga och en grupp ljushåriga 21.08.2007 – Det finns många olika folkgrupper. Och i vissa fall vet politikerna att vissa frågor kan skapa konflikt. Det är dem som måste lära sig hantera de här situationerna, säger George Baryawnu från assyr-syrianska föreningen. Mona Sahlin vill gärna framstå som de nya svenskarnas bästa vän, det vill för resten Fredrik Reinfeldt också, det var ju de som gjorde honom till statsminister, men ingen av dem vill lära sig sin läxa. När Sahlin pratade i Botkyrka tog en grupp mörkhåriga ortsbor fram en skylt som det stod "Erkänn folkmordet" på. En annan grupp mörkhåriga kände sig utpekad och blev förnärmade. Sahlins ljushåriga vakter krävde att skylten skulle tas ned. Så var det med det. Punkt. Slut. Det är den politiken som genomsyrar vårt samhälle. Parollen är att aldrig ta konflikten, alltid stoppa huvudet i sanden och hoppas på att problemen bara ska försvinna. Lyssna på hela inslaget här. Sahlin och Reinfeldt det är dags för er att se Botkyrka och andra ställen som det för vad de är. |
||
........................................................................................................... |
||
Revolutionen är idealet och Rättvisans ljus 20.08.2007 Det är min tur i passkontrollen. En kvittrande glad kvinnlig passpolis utbrister: ”Devrim Ülkü, är dina föräldrar vänster eller?” ”Ja.” Hon bankar stämpeln i passet. ”Då har de visst rört ihop det lite. Välkommen!” Men innan står det: ”Det är helt sjukt! Att heta Ülkü, det signalerar liksom bara en enda sak: att dina föräldrar är extremhöger!”, som en kompis påpekade häromveckan. Och kurdiska vänstervänner vittnar efter flera års bekantskap om att de först fått myror i huvudet av mitt tilltalsnamn, men slappnat av när de fått höra hela mitt dubbelnamn eller mina föräldrars politiska bakgrund klar för sig. ”Du måste underteckna dina artiklar med ditt dubbelnamn så att det inte missuppfattas”, säger en av de kurdiska vännerna. ”Ouff, allt verkar så politiserat i Turkiet”, säger en SvD-chef när han får höra namnstoryn. Läs hela denna fantastiska krönika här och lär dig turkisk historia och komplexitet. Nuri Kino betyder också något, vad får ni fråga någon annan. |
||
........................................................................................................... |
||
Att prutta, flytningar och en bil till salu 19.08.2007 "En man ringde just på bilen. Han frågade om ´han fick pruta." "Jaha?" "Han sade: Handen på härtat får jag prutta?" Jag skrattade och trodde att det var det roliga. "Vänta, när jag började skratta fortsatte han: Kompis, vaddå, jag pratar svenska utan flytningar" sade min bror. |
||
........................................................................................................... |
||
Tre rådjur, deras mor, och min mor 19.08.2007 |
||
........................................................................................................... |
||
Kristina, försenad buss och attacken på Wikipedia 19.08.2007 Det var ett sms från ett nummer som varken jag eller min mobiltelefon kände igen. Jag svarade. ”Va?” ”Är det inte Nuri Kino?” ”Vad gäller det?” ”Vi har låtit busschauffören vänta i tjugo minuter men nu börjar man bli irriterad.” Jag var i färd med att skriva ett svar när Ninos Sharro, ordförande för Assyriskas supporterklubb Zelge ringde. ”Vad gör du? Jag som sagt till alla att du aldrig kommer för sent.” Någon hade gått in på Zelges hemsida och skrivit lögnen om att jag skulle följa med till bortamatchen i Falun för att filma både supportrar och lag. Jag kände hur det kröp i magen, helst av allt hade jag nog velat följa med. Ge den i bokskrivande, undersökningar, storstad och ideella åtaganden, men jag skulle ändå inte hinna. Två timmar därefter ringer mobilen, och det är återigen ett nummer jag inte känner igen. ”Är det Nuri Kino?” ”Vem är det som frågar?” ”Kristina.” ”Vilken Kristina?” ”Snälla, sluta, känner du inte igen rösten?” ”Jag är ledsen, det är inte meningen att vara fräck men jag pratar med så mycket folk… ” ”Vad fan håller du på med?” Hörde jag någon skrika åt kvinnan som med svag och darrig röst presenterat sig som Kristina. Samtalet bröts. Efter lunch, en härlig gyros, satte jag mig för att läsa mina mejl. ”Någon gillar dig inte och svartmålar dig på Wikipedia. Den senaste veckan har det avslöjats att CIA, FBI, Vatikanen och många andra har gått in och ändrat uppgifter. Du kan nu med hjälp av något som heter Wiki Scanner kolla vilken dator det är som ändrar uppgifterna om dig på Wikipedia.” Jag svarade: ”För några månader sedan var jag mycket arg över hur man i ett uppslagsverk ger sig på mig, ljuger om var mina alster publiceras och vad jag publicerar för att få mig att framstå som en sämre yrkesmänniska. Mycket av det som står om mig är rena lögner. Jag skrev till ägarna till Wikipedia och frågade dem om de kunde göra något. Deras lösning var att jag håller koll på de felaktiga uppgifterna och ändrar dem efterhand. Nu är attacken mot mig på Wikipedia igång igen och ärligt talat så orkar jag inte ändra.” Min vän svarade att jag bör ändra om jag ska framstå som seriös. Jag vänder mig till er läsare, är det någon av er som vill kolla vilken dator som ändrat uppgifterna om mig för att få mig som framstå som en oseriös och obetydlig journalist? Ni får gärna också gå in och ändra. Här har ni länken. |
||
........................................................................................................... |
||
Tvångskonverterad, tvångsbortgift och kan bli dödad 17.08.2007 - Det stämmer Nuri, hon blev kidnappad i slutet av juni, tvångskonverterad och tvångsgift med en muslim. Flera kristna föräldrar har med fasa följt händelseutvecklingen, snart kommer Palestina vara tömt på kristna. Ovanstående sade en palestinsk kollega till mig som jag ringde tidigare i dag. Jag har flera gånger skrivit om förföljelsen på icke-muslimer i Gaza och Västbanken, något som sker i det tysta. Hamasanhängare, radikala sådana, är kända för sin systematiska förföljelse av kristna. I förra veckan anklagade Fatahtjänstemän i Ramallah för att ha kidnappat professor Sana-al-Sayegh och tvångskonverterat henne. Hon är känd av både muslimer och kristna för att vara en förebild för andra i sitt humanitära ideella arbete. - Ja, hon har konverterat till islam, hon har funnit den rätta vägen, hamduillah. Sade en mullah stolt. Min kollega frågade honom om hon kunde konvertera tillbaka till kristendomen: - Nej, det går inte, enligt vår tro är det förenligt med döden att byta religion. Alltså en känd kristen människorättsaktivist kidnappas, tvångskonverteras, tvångsgifts bort med en muslim och kommer att dödas om hon förklarar konverteringen ogiltig eftersom den gjordes under tortyr. Jag ringde en vän till mig som är pastor i Svenska kyrkan för att få veta om han har hört talas om händelsen. - Det är likadant i Sverige, jag känner till flera fall av personer som har konverterat till kristendomen och som göms för att de inte ska mördas. Nu var ju inte det som hänt professorn "likadant" men båda galenskaperna måste uppmärksammas. |
||
........................................................................................................... |
||
Det mesta är därmed sagt 16.08.2007 Läs artikeln här. Farhågorna tas också upp i en artikel i Asianews idag, läs den här. Vad är skillnaden mellan en lobbyist, en politiker och en journalist? Läs denna artikel om dådet mot yezidierna och döm själva. |
||
........................................................................................................... |
||
Tatueringar i ansiktet, sönderrivna vykort och kedjeringning 16.08.2007 Vi reste från Istanbul till Midyat, från den västra delen av landet till den sydöstra. Det var på många sätt en fantastisk resa som satte spår i både min systers och mitt liv för alltid. Bland annat blev jag, av två unga soldater, stoppad utanför postkontoret i Antakya, en av världens äldsta och vackraste städer. De tog vykorten ur min hand och rev sönder dem, spottade på mig, gav mig en örfil och försökte slita av halskedjan med mitt kors. En annan händelse som inte har lämnat mig var min mors rika mosters tjänstefolk. De var alla yezidier. Min syster och jag fascinerades av deras tatueringar som fanns synliga på deras händer men också i ansiktet. Vi gillade deras klädsel, och fann deras kultur och religion intressanta. Vi tillbringade så mycket tid vi kunde för att få lära oss mer. De talade vårt modersmål arameiska, och ansåg att de, precis som vi, tillhörde Mesopotamiens ursprungsbefolkning. Nu, när jag just har kommit hem efter en lång arbetsdag går telefonen varm hemma hos oss. Mina föräldrar ringer till tidigare grannar och barndomsvänner, yezidier som bor i Tyskland eller i något annat europeiskt land. Yezidierna sörjer efter bombdådet. Det gör vi också. |
||
........................................................................................................... |
||
SR måste skärpa sig 15.08.2007 Att det är rena översättningar och inget annat har irriterat mig många gånger, och tecknen på det är alldeles för uppenbara för att nonchalera: Attacken var riktad mot den kurdiska minoritetsgruppen yazidier. De har en egen religion med mycket gamla rötter. De är kurder, men bor utanför det område som kontrolleras av den kurdiska regeringen. Enligt talespersoner för regeringen har yazidierna varit utsatta för förföljelser från muslimer i området. Yazidis heter det på engelska, på svenska heter det yezidier. Och sedan bör SR i framtiden fråga yezidier om de är kurder och inte förlita sig på amerikansk media. Icke-muslimer i Irak slaktas och få redaktioner förstår vad det egentligen är som händer och rapporterar därefter, det gör den etniska och religiösa rensningen än mer läskig. |
||
........................................................................................................... |
||
Onödiga blommor, 17 åring om knark och en gammal kleptoman 15.08.2007 Det var den engelska upplagan av al-Jazeeras stjärnskott Laurence som väckte mig. Jag tog en snabbdusch och tog mig till centrum för att träffa honom och Olgica Lindquist från Sveriges Radio. Det är alltid lika givande att träffa kollegor. Vår diskussion fick mig att ännu en gång ställa mig frågan: Varför är man journalist? Jag är det för att jag vill förändra världen till det bättre. Att säga det kan, av en anledning som jag inte förstår, kanske inte vill förstå, få andra journalister att tro att jag är konstig. ”Tack för artikeln i Aftonbladet igår” sade fyra personer, av varandra oberoende, till mig när jag gick mot min vän Pierres databutik. Aftonbladet fick, fråga mig inte varför, bara ett enda mejl, alltså läsarreaktion, själv har jag fått ett trettiotal. Hej jag måste bara tacka för en jättebra artikel i Aftonbladet. Du har helt rätt om våran stad Södertälje , den har exploderat i narkotika, jag som är 17 år har det lättare att fixa både hasch, amfetamin och olika tablettformer än alkohol. Bra att någon vågar gå fram och berätta som verkligheten i staden än låtsas som ingenting! ”Hej Pierre, har du tid att prata en stund.” sade den gamla damen och ställde sig vid disken. Hon berättade för honom att hon varit på semester i Egypten och att hon har varit i Sverige i snart två veckor och att hon inte står ut med tystnaden. ”Folk pratar inte med varandra här, det är så tråkigt. Speciellt för en gammal kärring som jag.” Pierre bad en av sina kollegor att ta hand om kunderna medan han underhöll damen. När han satt sig för att skicka en faktura via email gick hon lite åt höger så att man inte såg hennes underkropp för disken. Jag stod och väntade på utskrifter vid laserskrivaren och tittade mig själv samtidigt i spegeln. ”Shit vad jag har gått upp i vikt”, tänkte jag och såg den gamla damen stoppa på sig ett nytt fodral till en mobiltelefon samtidigt som hon frågade Pierre om han brukade köpa blommor till sin fru. ”Nej, de trehundra kronorna använder jag hellre till att hjälpa rörelsehindrade i arabvärlden, vilket min fru uppmuntrar mig till” svarade han. ”Hon har snott ett fodral” avbröt jag på vårt modersmål. ”Jag vet, det är inte första gången hon gör så” var Pierres reaktion. Han har inte mage att säga åt en gammal dam att sluta stjäla och lät henne gå med: ”Tack för pratstunden Pierre, det är alltid lika roligt att träffa dig.” |
||
........................................................................................................... |
||
Jag skulle ha planerat det bästa värdetransportrånet 14.08.2007 |
||
........................................................................................................... |
||
Bordellmamman, skribenten och den psykiskt sjuka journalisten 13.08.2007 Ovanstående kom ur bilradions högtalare tidigare idag. Jag höll på krocka. Lyssna på Medierna i P1 här. Dagen har annars varit galet innehållsrik och ibland kan man, eller jag, ja, till och med jag tycka att vissa saker är för osannolika för att skriva ned. Smakprov: Jag har mött en före detta bordellmorsa som bytt bransch och börjat importera antikviteter, men två av hennes torskar har hon kvar. ”De är två av mina bästa vänner och har hjälpt mig starta importfirman.” En är polischef och den andre är ägare till en mindre livsmedelskedja. Allt enligt henne själv. Frukost åt jag med en annan udda svenska, för några år sedan var hon känd skribent, en dag fick hon nog av att folk inte är trevliga mot varandra i Sverige, flyttade till ett annat land och startade ett retreatcenter mitt i en öken. Hennes väninna som också var med vid frukosten driver ett daghem för tonåringar. Det är dampbarn, flickor som skär sig och annat ont och blandat. De två damerna gav mig scoop på scoop. Redan där borde jag ha låst in mig för att få ro till att fortsätta skriva på boken. Efter frukosten blev jag uppringd av en kollega som hoppat av från sitt hemland eftersom han där är dömd till ett tolvårigt fängelsestraff. Han fick nämligen för sig att börja gräva, att börja ägna sig åt undersökande journalistik. Två scoop hann han med innan polisen grep honom och satte stopp för sanningen Resten återkommer jag till. Nu ska jag fortsätta skriva på boken. |
||
........................................................................................................... |
||
Kärlek vid första ögonkastet och språkbrister 12.08.2007 ”Tack för att ni kom”, sade jag och tyckte att det var självklart. ”Ni behöver inte tacka oss, det är vårt jobb.” Sedan började de prata med farbror, de ville veta vilka mediciner han äter, var någonstans han hade ont, när hans krämpor började och annat. Den första frågan förstod han och svarade på. Jag tror att det var ordet infektion han förstod och svarade pencilin. Men sedan förstod han ingenting men svarade ändå ”ja” eller ”nej” på svenska. Jag sade åt hans barn, barnbarn och andra släktingar att vara tysta och inte avbryta. Jag ville se hur mycket svenska han egentligen förstår. Knappt någon visade det sig. Nu förstod jag varför han så motvilligt vill vistas på sjukhus. Tänk dig ligga på ett sjukhus där ingen förstår vad man säger. Visst, det finns många som talar vårt modersmål eller arabiska på sjukhuset, men chansen att man hamnar på en avdelning där ingen gör det är mycket större. Senare på kvällen var jag på Assyriskas hemmamatch. De vann med 2-1. En mycket tuff match. De sista fyra minuterna kändes som veckor. Syrianska vann borta med 2-0. Båda våra lag kör så det ryker. Två utländska tv-team fanns på matchen. Södertälje är fem månader efter att min artikel i Metro fortfarande belägrat av utländska reporterteam. Läs mer här och här. Både BBC och al-Jazeera (den arabiska upplagan) gjorde oss äran att närvara på Jallavallen för att göra samma story som alla andra världsledande redaktioner redan har gjort. Är det på grund av nyhetstorka? Jag vet inte, men en sak är säker Mesopotälje är en världsnyhet av flera skäl, bland annat har vi tagit emot tio gånger så många irakiska flyktingar som hela USA. På onsdag kommer nästa tv-team, Al-Jazeeras engelska upplagas, och vill bland annat intervjua mig. Under första halvlek träffade jag en gammal vän, en gång i tiden mycket god vän... ler... ”Jag har hittat mannen i mitt liv” sade hon överraskande. Hon har ”hittat” mannen genom bekanta. Skulle paret vara något annat än etniska svenskar skulle man, utifrån det hon berättade, kalla det ett arrangerat äktenskap. Nu kallas det kärlek vid första ögonkastet. |
||
........................................................................................................... |
||
Oj! By God kan ta slut 11.08.2007 |
||
........................................................................................................... |
||
Attack från fackansluten 11.08.2007 ”Vad lågt av dig, jag som verkligen respekterade dig. Men nu har du gjort bort dig. Vad menar du med att du inte stödjer kampen för bättre villkor? Menar du att du inte är solidarisk mot oss andra bara för att det gått bra för dig?” Jag hann inte ens försvara mig, eller åtminstone förklara mig, innan han lade på. Det var alltså en kollega som hade läst mitt inlägg om att Journalistförbundet inte kan stava, läs det här, som gav sig på mig. Vad fräckt! Jag betalar ungefär 5 000 kronor netto varje år till Svenska journalistförbundet och Frilansklubben. För att kunna betala det måste jag dra in ca 10 000 brutto. För det får jag tidningen Journalisten, som numera ändå finns på nätet, och presskortet. När jag jobbar utomlands behöver jag det internationella presskortet som det Internationella journalistförbundet ger ut via dess svenska gren. Jag klagar inte. Det kostar att få verka, jag ser det som vilket arbetsverktyg som helst. Mina pengar, och mitt medlemskap gör också så att förbundet kan leva vidare, och verka för mina kollegor. Jag har aldrig bett förbundet om hjälp, jag har alltid förhandlat om mina arvoden själv, jag har alltid fightats för mina rättigheter allena. Jag ser det inte som ett problem. Men att jag blir påhoppad på det här sättet är dåligt, mycket lågt. Och jag, som kämpat hårt för att lära mig stava vartenda svenskt ord rätt, ser det fortfarande som ett problem att Journalistförbundet inte behärskar det svenska språket. |
||
........................................................................................................... |
||
Präst följer upp min attack på Svenska Kyrkan 10.08.2007 Din bloggpost idag Svenska kyrkan och dess attityd till Mellanöstern gläder mig av flera skäl. 1 Du är 100% helt rätt ute 2 Jag har jobbat som präst & kyrkoherde i Svenska kyrkan under närmare 40 år och vet vad du talar om I blogginlägget skriver Dag Selander så här: Borde inte också kyrkan bejaka sin identitet? - Hur kan Svenska kyrkan tiga? - Hur kan kyrkan och den svenska regeringen förhålla sig proislamiskt i sin hållning till kristna som förföljs av islamister i Mellanöstern? När den svenska kyrkan och den svenska regeringen tiger om folkmorden och om förföljelsen av kristna i Mellanöstern idag, då talar gräsrötterna och stämmer in med Nuri Kinos ropande röst i tystnadens öken... Läs hela här. |
||
........................................................................................................... |
||
Jag har blivit med barn 10.08.2007 Det har jag enligt Apoteket. I går fick jag en faktura på 116 kronor, det är en delbetalning på medicin som jag köpte till mitt barn för en månad sedan. För ett år sedan skrevs jag in på apotekets register. Jag hade nämligen inte råd att betala mitt barns mediciner och bestämde mig för att skriva in mig i deras register för att få rätt att avbetala. Följande text är den enda som står på fakturan: ”På grund av apotekets tystnadsplikt finns inga uppgifter om dina läkemedel på avin. Vill du veta vilka läkemedel din avisering avser, kontakta ditt apotek.” Jag ringde apotekets faktureringsavdelning och frågade vad fakturan avser. De visste inte heller. Längst upp på fakturan står det ”Avisering – Delbetalning barn”. Jag frågade Johan på faktureringsavdelningen vad det betyder. Han svarade att det betyder att jag inte har råd att betala hela kostnaden för mitt barns medicin på en gång och därför ansökt om att göra det på avbetalning. ”Men jag har inget barn?” ”Det är ju lite konstigt. Då förstår jag inte varför du enligt våra register har ett barn.” ”Vad har barnet för kön? Hur gammal är ungen?” ”Du har ju inga barn. Jag kan inte svara på dina frågor. Du får ringa apoteket Kronan i Södertälje.” ”Det verkar som om någon på apoteket Kronan har ätit av medicinen och fått en knäpp” , svarade jag. Jag ringde risknumret för att bli kopplad till apoteket Kronan. Men förstod inte valmöjligheterna och ringde tillbaka till faktureringsavdelningen. ”Ja, det är du som inte har något barn, jag har hörde när du pratade med Johan. Gör så här, lyssna färdigt på valmöjligheterna och vänta in en telefonist. Envisas sedan med att de ska koppla dig till Kronan. Jag gjorde som han sade. ”Det är någon som inte har några barn som visst fått en faktura hem…” ”Hallå, det är jag, och jag hör dig. Vill du vara vänlig och prata med mig.” ”Oj, hör du mig. Vad konstigt. Hur som helst, du har alltså inga barn?” ”Nej.” ”Vad konstigt? Kan jag få barnets personnummer?” ”Vilket barn?” ”Det som medicinen avser. Det står väl på fakturan.” ”Nej, det gör det inte, men däremot finns det ett referensnummer.” ”Det hjälper inte mig.” ”Hur kunde det bli så här? Har någon av er ätit några konstiga gröna piller?” ”Ärligt talat så vet jag inte vad som hänt.” ”Det finns ett nummer till, ett så kallat Ordinationsnummer, hjälper det?” Jag gav henne numret, hon slog in det på sin dator och konstaterade att jag hade varit på apoteket för ganska exakt ett år sedan och skrivit in mig som vårdnadshavare för ett barn. Jag upprepade att jag inte har något barn och att jag inte varit inne på apoteket och anmält mig som vårdnadshavare. ”Det är ju mycket konstigt det här. Det har aldrig hänt förut. Jag tar bort dig som vårdnadshavare och ser till att fakturan blir annullerad. ” Vi lade på. Min hjärna är nu ockuperad av varför jag inte har barn, att jag borde skaffa ett nu och att jag kanske har ett barn utan att veta om det. |
||
........................................................................................................... |
||
Har DN fejkat igen? 09.08.2007 Så jävla dum i huvudet är jag. Så naiv och blåst är jag. Ovanstående är ur ett blogginlägg från i dag. Författaren påstår att hon sagt en sak till Dagens Nyheter, och att tidningen sedan publicerat något helt annat. Är jag förvånad? Absolut inte. Skäms jag? Nej, jag har lagt av med det kollektiva journalisttänkandet för länge sedan. Läs hela inlägget här. |
||
........................................................................................................... |
||
By God som pocket och i One Magazine 09.08.2007  Tjejerna slängde sig över den. ”Den är min, den är min” skrek och vann Nurcan. I dag hämtade vi 1 000 exemplar av By God – Sex dagar i Amman, min rapport som nu kommer i pocketform. Varför bara tusen? För att den ska kännas exklusiv. Varje exemplar är numrerat och nummer 1 gick alltså till Nurcan. Köparna får betala 150 kronor eller mer. Pengarna kommer att gå till lobbyism, till att göra icke-muslimer i Mellanöstern hörda. Vill du ha ett ex? One Magazine som är en av USA:s mest lästa tidskrifter har i sitt senaste nummer citerat By God flera gånger i magasinets ledande artikel. Läs den här. |
||
........................................................................................................... |
||
Bussen är full 09.08.2007 Tack för visat intresse. |
||
........................................................................................................... |
||
Svenska Kyrkan försvarar sig med att det är ett missförstånd 08.08.2007 Jag har fått många reaktioner, alla utom en person är positiva och håller med mig. Åtta personer som också är kritiska till Svenska Kyrkan är anställda av kyrkan. De tycker att Svenska Kyrkans ledning är feg, att den inte vågar säga vad den egentligen anser om förföljelsen av kristna i Mellanöstern, Egypten och till exempel Pakistan eftersom den inte vill stöta sig med radikala islamister. En annan person skriver att jag borde undersöka hur många miljoner kronor Svenska Kyrkan har skickat i bidrag till just de krafter som driver kristna på flykt från Palestina. Intressant är också hur det hela började. Svenska Kyrkans tidning Kyrkans tidning beställde debattinlägget av mig men ville sedan inte publicera det. Är det också ett missförstånd? |
||
........................................................................................................... |
||
Kris 07.08.2007 Jenny Nordberg har precis ringt mig och säger att hon ämnar arbeta hårdare än någonsin tidigare i sitt liv under en eventuell bockad. Hon är strejkbytare. Jag sade till henne att hon aldrig har varit med i facket och att hon därför inte kan vara någon "strejkbytare". Då svarade hon att hon övervägde att gå med enbart för att få nöjet att vara en. Jag känner ingen som är en sådan språkfascist. Som frilansjournalist konstaterar jag själv att det ändå aldrig är någon som vill betala. Men därav blir det ingen bockad. |
||
........................................................................................................... |
||
Ibsen, Strindberg - ord och inga visor 07.08.2007  För några veckor sedan träffade jag konstnärsparet Ingrid Falk och Gustavo Aguerre över en kopp kaffe. För er som inte känner till dem och deras konst kan jag berätta att många av er, säkert de flesta av er, har gått på deras verk, trampat på den med era skor. De är nämligen ansvariga för Strindbergcitaten på Drottninggatan i Stockholm, bland mycket annat. Se deras hemsida här. Vi hade inte setts på ett år och hade mycket att berätta. Efter en halvtimmes analys av våra egna liv och världsläget tittade Gustavo ned i sitt vinglas. ”Vi har varit med om något mycket obehagligt, ibland tror jag att jag har drömt alltihop. Att det är en mardröm. Men det är det inte och det håller på att få oss att gå under.” Jag blev tyst. Vad hade hänt som var så känsligt. De hade bjudits in att göra om citaten på Drottninggatan, att göra samma sak i Oslo, och där med Norges kändaste skald Ibsen. Men något hade gått snett och de hade blivit blåsta på både konst, goodwill och pengar. Dagen efter kontaktade jag en vän i Norge som hjälpte mig med research. Var det verkligen sant att det svenska konstnärsparet råkat ut för korruption, hot…? Det behövdes inte många timmars undersökningar innan de första uppgifterna om oegentligheter blev bekräftade. De hade blivit indragna i något som mer liknade en dålig thriller än verklighet.
|
||
........................................................................................................... |
||
Två bomber om pass, medborgarskap och galenskap 06.08.2007 Nästa bomb kommer från Merit Wager. Skyl er själva om ni bryter mot lagen, heter hennes debattartikel i dagens Expressen. För några år sedan följde jag med ett gäng ungdomar från Sverige till sydöstra Turkiet och norra Syrien. Jag var deras reseledare. Under hela vägen dit undervisade jag om traktens kutymer, vad man skulle ha på sig, hur man skulle bete sig, vad man fick säga och inte – och varför. Det fungerade bra, men inte tillräckligt bra. Flera gånger så utsatte ungdomarna oss för direkt livsfara. De största kulturkrockarna stod de unga kvinnorna för. En av dem satte sig på en trottoarkant, ikläd kjol, keps och solglasögon för att skriva i sin dagbok. Jaha, kan man tänka. Och bör man tänka. I den västerländska synen på civilisation det vill säga. På andra håll kan en sådan oskyldig handling upplevas som ren provokation… Jag fick många sömnlösa nätter under den resan. Merit Wager har helt rätt i att Sverige inte kan ansvarar för alla som åker fast i ett annat land, speciellt inte med tanke på att de dessutom har dubbelt medborgarskap. I vissa länder, till exempel Iran, slutar det svenska medborgarskapet gälla när man rest till det andra landet. I sak håller jag med Merit Wager men man får i denna debatt inte glömma till exempel den familj som jag skrev mycket om för några år sedan, artiklar som tyvärr inte finns på nätet. Familjen var på semester i Turkiet, blev beskjutna, två av dem miste nästan livet, fick ingen hjälp av turkiska myndigheter fast de hade dubbelt medborgarskap vilket ledde till att jag ringde det svenska konsulatet i Istanbul, ambassaden i Ankara och Utrikesdepartementet i Stockholm. Sverige gav de all hjälp de behövde; vård, omsorg och snabb färd hem. Men reser man till Somalia för att delta i ett krig, gripas, fängslas och sedan kräva att Sverige genast tar hand om en blir det fel. Läs Merit Wagers artikel här. |
||
........................................................................................................... |
||
Sluta gör föräldraledigheten till en sådan jättegrej 06.08.2007 Läs Jenny Nordbergs intressanta och viktiga inlägg här. Men du MÅSTE också läsa kommentarerna. Vad glad jag är för att jag inte är etnisk svensk, emellanåt, för i många invandrarkretsar är diskussionen om huruvida det är barnets mor eller far som ska vara lediga helt ointressant. Det är den som har en egen rörelse, alltså näringsidkaren som inte kan vara ledig, som ber den andra vara den. Nej, förresten det är ingen som ber, det bara faller sig naturligt. Och så har vi också släktingar och vänner som ställer upp om och när det krisar sig. Det är alltså ingen könsgrej. Mina mostrar jobbade så gott som under hela tiden deras barn växte upp. Mostrarna var egna företagare och jobbade så gott som dygnet runt. Deras män, mina ingifta morbröder, tog då hand om barnen utan någon pappapenning eftersom den inte fanns då. När morbröderna inte kunde fick vi andra ställa upp. Så är det bara. Punkt. Sluta se allt som problem, tänk i möjligheter. |
||
........................................................................................................... |
||
Vem vill följa med till Libanon? 06.08.2007 Istället för att älta frågeställningen om vad det är som får unga män att bli självmordsbombare vill jag, då vi knappast kommer att se några förändringar av den mänskliga natur som i alla tider fått män att både mörda och offra sina liv, ställa den betydligt mer angelägna frågan: vad får dem att sluta? Här är ett till: Vi satt och väntade i hallen till Hizbollahs kontor. Och fastän vi alltså satt där, helt i händerna på ett av världens mest fruktade terrorgäng, kunde vi inte låta bli att fnissa. Killen som satt vid skrivbordet där i terroristernas reception hade en ergonomiskt utformad, lutande fotpall. Det var kul att tänka sig att tuffingarna bryr sig om sånt. Att de har något slags skyddsombud på arbetsplatsen som springer runt och ser till att armbindlarna inte spänner för hårt och att granatgevären inte skaver på axlarna. Han börjar med att ställa en fråga, berättar hur det egentligen ser ut och avslutar med ett oväntat och briljant svar: Nu återstår bara att rycka undan de ergonomiska fotpallarna. När terroristen slår hakan i skrivbordet kommer han att framstå som erbarmligt löjlig. Om du ska fortsätta läsa min blogg kräver jag att du läser hela Gudmundssons ledare här. |
||
........................................................................................................... |
||
Gunduros och mitt öde 05.08.2007 I går demonstrerade assyrier, som också kallas syrianer och kaldéer, för beskydd av kristna i Irak, men också för att minnas och påminna om de martyrer som föll offer under första världskriget och massakrer efter den. ”Det är Mitmyror” sade en vän när vi blev attackerade av flygmyror. Attackerade är ordet. Det var fruktansvärt att ha krypen i ansiktet under hela demonstrationen. Med Mit menade min vän den turkiska underrättelsetjänsten, och med Mitmyror menade han att Turkiet skickat myrorna att spionera på oss, att insekterna var förtäckta mikrofoner. Om det är sant får vi säkert veta snart. Det ena talet var bättre än det andra, Assyriska Riksförbundets ordförande Rachel Hadodo inledde - och satte prägel på manifestationen. Med meningar som ”vi kommer aldrig att glömma” och ”vi kommer aldrig att ge upp kampen” uppmuntrade hon de andra talarna att våga ta bladet från munnen. Fredrik Malm som är riksdagsledamot för Folkpartiet sade något som jag länge velat förtränga, jag kommer inte ihåg exakt ordval men det löd ungefär så här: ”Ländernas territoriella gränser finns som en följd av folkmordet på kristna under första världskriget.” De länder han syftade på är Irak, Syrien, Turkiet och Libanon. En sådan sanning är svårt att bära. På kvällen följde historikern Sabri Atman hem till mig. Min far berättade för honom om släkten Gunduro som blev helt utplånade, nästan. Min farmor Meyyo var en av tre överlevande döttrar. Alla män, och alla andra kvinnor, slaktades. Det är en historia som är svårare att leva med än de flesta. Varje gång far eller någon annan i släkten berättar om slakten och utrotningen blir jag som förstenad. Det var en gren av min släkts klan som var den intellektuella och den välbärgade, därför skulle de förintas till varje pris. Och det lyckades. Man inte bara dödade släktens medlemmar, man stal deras mark och andra egendomar och förstörde alla bevis på att de har existerat. Efter att jag fått utmärkelsen Blatte de Luxe har jag fått många gratulationer. En kvinna i femtioårsåldern kom fram och kramade mig igår, hon grät och kunde inte sluta säga hur stolt hon är över mig. Ett folkslag som lever med posttraumatiska stressyndrom delar gärna både glädje och sorg med andra. Men jag har också fått hot- och hatmejl. "Sluta tjata om kriget i Irak annars kommer du också bli dödad idiot" har man skrivit till mig via bloggen. Andra har bett mig dra åt helvete och säger att jag är en falsk jävel som måste avslöjas eftersom jag egentligen är en bluff. De som har hotat mig med misshandel är få, men de finns och måste stoppas. Jag tycker att Mona Sahlin gjorde helt rätt i att hänga ut de som hotat henne. Själv tänker jag inte ge de som hotar mig äran att få nämnas med namn, de flesta använder ändå fejkade sådana. Däremot vill jag bidra till att fega kräk som hotar oss via mejl stoppas. Dessa är rasister, fanatiska islamister, galningar men också Mesopotäljbor som skriver saker som "du är en jävla idiot som tror att vi vill ha fred, det vill vi inte och vi ska därför stoppa dig". Det man syftar på när man skriver sådana skitsaker är att jag anser att vi, oavsett om vi kallar oss assyrier, syrianer och kaldéer, måste lära oss att samarbeta för att till exempel stoppa narkotikamissbruket bland ungdomar i Södertälje eller för att jag tycker att vi måste enas i kampen mot slakten av kristna i Irak. ”Om du inte slutar som journalist kommer du att sluta vara människa”, skrek en idiot till mig häromdagen. Den dagen jag bestämmer mig för att inte vara journalist kommer det att vara mitt beslut och det kommer inte vara baserad på hot. Med tanke på släkt så vill jag också dela min glädje över min syssling Gabriel Awrohums framgångar i pojklandslaget. Gabriel du rockar! |
||
........................................................................................................... |
||
Påhopp baserade på ren okunskap 05.08.2007 Ett ostrukturerat men uppriktigt mejl: Ditt senaste blogginlägg kan endast beskrivas med följande ord: Klockrent! När jag berättar för folk om förföljelsen av kristna i Irak, Israel/Palestina, Egypten och andra platser på jorden ses jag antingen som en fundamentalist eller så möts jag av en reaktion liknande "Va?! Nej, det finns inga kristna där" och "Det bor bara araber där och alla araber är muslimer". Ignorans, okunskap, politisk korrekthet, flathet... kalla det vad du vill, jag är så j*vla trött på det! Det finns ett stort religionsförakt i Sverige idag, andra religioner skyddas till viss del av att man inte vill framstå som rasist, men kristendomen däremot är synonym med en platt jord, progromer, korståg, pedofilpräster och liknande. Dag efter dag, år efter år får jag försvara kristendomen och kristna från påhopp ofta baserade på ren okunskap. Det känns som jag öser ur ett hav med en tesked... Hur som helst, fortsätt kampen för dom kristna i Irak tills dom slipper lida för sin tros skull. Kanske är det dom kristnas lott i livet att vara förföljda, vissa indikationer ges på det i NT... Men det är aldrig okej för oss kristna som lever i trygghet och säkerhet att tyst se på när våra bröder mördas, våra systrar våldtas, och våra barn kidnappas. Med vänlig hälsning och hopp om en frizon för kristna irakier i Nineve, Christofer Axelsson |
||
........................................................................................................... |
||
Fortsättning följer... 04.08.2007 Jag återkommer med mer imorgon. |
||
........................................................................................................... |
||
Fobi är en psykologisk vanförställning som kan behandlas 02.08.2007 I den nuvarande debatten om USA:s policy sammankallade häromveckan USA:s kommission för internationell religionsfrihet till ett sammanträde för att samla expertutlåtanden från representanter för Iraks icke-muslimska minoriteter. Sammanträdet var det första av två. Det andra kommer att undersöka status och behandling av irakiska flyktingar som har flytt undan sekteriskt våld och religiös förföljelse. Jag ringde en präst i Svenska kyrkan för att fråga varför hans samfund inte gör mer för att hjälpa icke-muslimer i Mellanöstern. De kan väl åtminstone upplysa svenskar om förföljelsen av icke-muslimer? Hans svar var att det inte är politiskt korrekt att skilja kristna från till exempel muslimer. Det andra skälet är att kyrkorna i Mellanöstern vill att man ska hålla låg profil, för att de inte ska bli ännu mer av måltavlor för till exempel fundamentalistiska islamister. De argumenten håller inte. Det är redan ett faktum att icke-muslimer slaktas i Irak. Kallar man sig kristen ska man ta fighten och inte gömma huvudet i sanden. Det gäller även präster inom Svenska kyrkan. Kristus blev korsfäst för att han vägrade låta sig tystas, han skulle känna sig förrådd av Svenska kyrkan. Att vara kristen är att ställa upp för förtryckta oavsett deras religion och etnicitet. Det är känt att kristna är bland de mest förföljda i världen. Att vara kristen i vissa delar av Indien kan innebära att du blir skjuten i huvudet, att vara kristen i Pakistan leder i vissa fall till att du blir ett med din kyrka – du blir bombad till döds under en gudstjänst. Jerusalem och Betlehem är snart tömda på kristna. I Egypten är kristna andra klassens medborgare, de förtrycks och förföljs, liksom i många andra afrikanska länder. I Turkiet slaktar man kristna missionärer och journalister. Allt det här känner Svenska kyrkan till. Kriget i Irak har drabbat alla irakier hårt, men icke-muslimer är systematiskt förföljda. Man tömmer Irak på dess ursprungsbefolkningar: kristna assyrier, som också kallas syrianer och kaldéer och andra icke-muslimer så som yezidéer och mandéer. Att vara icke-muslim i stora delar av Irak ses som en krigshandling. Medlemmar i Svenska kyrkan, som är mer ateister än kristna, skulle drabbas av islamistiska fundamentalister på samma sätt som andra om de levde Irak. Det pågår en systematisk religiös rensning i Irak. Det höjs röster för kristna i Irak i hela världen. I Sverige är det tyst. Varför? Jag kan alltså, efter mina kontakter med företrädare för Svenska kyrkan, dra slutsatsen att det handlar om samma svenska tafatthet, flathet, feghet, okunnighet och ignorans som till viss del råder i det svenska samhället i övrigt. Kristenhet går ut på att hjälpa sin nästa och inte vara rädd för att bli utpekad som politisk inkorrekt eller islamofob. Fobi är dessutom en psykologisk vanförställning som bör behandlas. |
||
........................................................................................................... |
||
Arrangörerna tackar på sin hemsida 01.08.2007 Det vi sa 2006 gäller even för 2007: Vi FA+ (Ingrid Falk & Gustavo Aguerre) vill tacka från vårat hjärta till var och en av de tusentals av er som nominerade och röstade på sin favoritblatte, sina favoritmedmänniskor. Det var en fascinerande resa präglad av kärlek, engagemang och respekt. Alla nomineringar gick i djupet just för det arbete dessa människor gör och inte för hur de ser ut. Människor, de allra flesta, som arbetar på alla plan, stort eller litet för att förbättra situationen i vårt samhälle - Notera att ingen idrottare eller självgod kändis blev nominerade vilket betyder att alla som nominerade gjorde det på allvar, med humor men på riktigt. Ni gjorde att The Blatte de Luxe Awards Gala blev bokstavligen på riktigt. Galan blev en fantastisk succé präglad av mänskligt värme tack vare er och konferenciererna Sam Carlquist, Lisa Rennerstedt, Alexandra Pascalidou och kvällens musikprogram som syddes ihop av Salla Salazar / Redline Records. Publik, artister och alla medhjälpare ni alla gjorde detta möjligt, ett stort TACK! |
||
........................................................................................................... |
||
ESNA om Blatte de Luxe 01.08.2007 Den svenska drottningen och Nuri Kino är två av dem som valts till årets Blatte de Luxe. Kino är den ende som fått priset som Årets Förebild för andra gången i rad. Svenska folket och juryn för Blatte de Luxe, som priset heter, anser inte att det finns en annan journalist värdig priset. Nuri Kino får priset för att han med sina undersökningar avslöjar oegentligheter i så väl Sverige som resten av världen och på det viset många gånger förändrar världen till en bättre plats att leva på. Drottning Silvia får priset för sina insatser för sexuellt utnyttjade barn världen över. Det var med stor glädje som Nuri Kino äntrade scenen när han mottog priset. Hans tacktal som nästan dränktes av publikens jubel lämnade ingen oberörd. Det var fyllt av budskap om fred och tolerans men också om vikten av att ge barn med invandrarbakgrund bra förebilder. Han sade bland annat: ”Om jag, vars båda föräldrar är analfabeter, klarade mig hit så ska även ni göra det, men ingenting är gratis. Ni måste jobba och ni måste göra det hårt.” Som avslutning ropade han ut: ”Jag är stolt blatte, jag är stolt assyrier och jag är stolt svensk. Men jag är framförallt medmänniska och tillsammans kan vi överbygga alla barriärer.” Så här löd juryns motivering: För att Han är en utomordentlig journalist som gräver djupt för att avslöja orättvisor i det svenska såväl som det internationella samhället, han kommer med det ena stora avslöjandet efter det andra, blir mordhotad men ger sig inte. Han arbetar åt världsmedia men bor kvar i Södertälje och är många ungdomars förebild. ESNA © EasternStar News Agency |
||
........................................................................................................... |
||
Strange-ass, en bortglömd kamera och Mesopotälje 01.08.2007 ”Det är helt otroligt hur ert nätverk fungerar, man skulle kunna tro att alla assyrier är kusiner med Jacklin, något jag nästan hade glömt” sade Ingrid som också är från Mesopoälje men bott i USA de senaste tjugo åren. Hennes amerikanske man fyller i. De hade varit på besök hos Ingrids familj i ”Strange-ass”, som han uttalar Strängnäs och glömt sin kamera. De upptäckte att den var borta samma dag som de på kvällen behövde den som mest. Hur skulle de göra? Att ta taxi från Stockholm till Strange-ass och tillbaka skulle kosta nästan lika mycket som en flygbiljett till USA. Det var därmed uteslutet. Att ta tåget, byta i Södertälje och sedan ta en buss från stationen i Strängnäs till destinationen skulle ta en hel dag. Det var också uteslutet. De ringde och frågade Jacklin om hon möjligen hade en kamera som hon kunde låna ut. Vilket hon självklart hade. Hon frågade varför. De berättade. Hon bad dem lägga på. Jacklin ringde sin bror Kaiser som tidigare hade jobbat i Strängnäs och frågade om han kände någon som fortfarande jobbade där. Det gjorde han, kusinen Jakob. Jacklin ringde Jakob och frågade om han skulle kunna tänka sig ta med sig en kamera från Strängnäs till Södertälje. ”Självklart” var hans svar. Nästa samtal gick till Ingrids familj i Strängnäs. Jacklin bad de köra kameran till Jakobs jobb. På kvällen dök Jacklin upp med en kamera till Ingrid och hennes amerikanske man. Deras egen. Det är fördelen med att ha ett stort nätverk, tänka flexibelt och inte vara rädd för att fråga om hjälp. |
||
........................................................................................................... |
||
Det rullar och rockar med onda ögat som en ständig följeslagare 01.08.2007 För att Han är en utomordentlig journalist som gräver djupt för att avslöja orättvisor i det svenska såväl som det internationella samhället, han kommer med det ena stora avslöjandet efter det andra, blir mordhotad men ger sig inte. Han arbetar åt världsmedia men bor kvar i Södertälje och är många ungdomars förebild. Jag lovar att leva upp till Blatte de Luxe! Fyra nya undersökningar är i rullningen, en roman som jag skriver ihop med en vän kommer, förhoppningsvis, ut nästa vår. Den närmaste tiden kommer jag att överraska med ett nytt spännande, intressant och humoristiskt radioprogram. Min rapport By God – sex dagar i Amman kommer ut i pocketform här hemma i Sverige i tusen exklusiva exemplar som kommer att säljas till förmån för assyriska, också kallade syrianska och kaldeiska, flyktingar. Två nya dokumentärfilmer är också planerade, två viktiga projekt, som jag lovar att försöka hinna med. Om inte annat så tar jag hjälp. Jag har redan fått ett amerikanskt och ett kanadensiskt produktionsbolag intresserade av historierna. David Kushners och mitt filmmanus ses i denna stund över i Hollywood. Och nu kan jag avslöja att en av världens främsta regissörer och har läst och gillar det skarpt. |
||
........................................................................................................... |
||
|
Blog archive August, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive February, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive January, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive December, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive November, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive October, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive September, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive August, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive July, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive February, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive January, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive December, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive November, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive October, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive September, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive August, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive July, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive February, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive January, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive December, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive November, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive October, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive September, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive August, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive July, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive February, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive January, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive December, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive November, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive October, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive September, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive August, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive July, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE |
||
Blog series
Oskyldigt Dömda
Många läsare har hört av sig och vill ha inläggen om Oskyldigt dömda, med mitt krav på att man ska tillsätta en justitiemordskommission, samlade på en plats. De finns nu samlade i denna låda. Jag skriver på flera nya inlägg i detta ämne just nu.
Klicka här för att visa inläggen
...........................................................................................................
Golden Palm
Eng: All blog entries related to the Golden Palm and the Beverly Hills Film Festival are now gathered here.
Swe: Nu finns alla bloggar relaterade till Guldpalmen och Beverly Hills Film Festival samlade här.
Klicka här för att visa inläggen
...........................................................................................................