Värdetransportrånare, politiker som rånar och Blatte de Luxe 30.07.2007 Sitter på ett stentrappsteg på Centralstation. Klockan är kvart i nio på kvällen och Blatte de Luxe pågår för fullt. Det har varit en fantastisk tillställning, kanske inte lika mycket folk som jag hade räknat med men en stämning som heter duga – och lite till. Ayesha och andra artister fick inte bara Kungsträdgården att gunga de fick till och med min mor och hennes två systrar att röra sig till takter från Indien, USA, Afrika, Latinamerika och Sverige. Det var party. Bland de som mottog priset fanns inga andra än Ingen illegal, en organisation som dagligen gör underverk för asylsökande som tvingats gå under jord. Tidigare idag träffade jag en asylsökande som fått avslag. Han kommer inte att få stanna i Sverige, med ett nät av landets främsta ombud kan man inte misslyckas, och om man inte fått permanent uppehållstillstånd fast man både har rätt till det i lagens mening och haft hjälp av MFO kan man nästan ge upp. Han satt mittemot mig på ett café på Södermalm. Medan de två andra vid bordet pratade ömsom med mig och ömsom med honom låtsades jag läsa tidningen. I ögonvrån följde jag hans kroppsspråk och ansiktsutryck. Under den halvtimme jag satt med dem förföljde en fantasibild mig som kändes mycket verklig. Han skulle, och kanske borde, få ett raseriutbrott. Ta cafébordet och slänga det genom skyltfönstret och skrika att han fått nog. När jag gick från Kommendörsgatan på Östermalm till Södermalm för att träffa honom och de andra gick mina tankar till morgonens panelintervju i Tv 4. Varför är Sverige sämst på att integrera sina invandrare? Efter att ha nått Slottskajen med tusentals människors ögon riktade mot vattnet som det låg en massa gamla båtar från så gott som alla världens kontinenter slog det mig: Om det hade handlat om välvilja och inte egen vinning så hade det fungerat. I stället för att verkligen vilja förbättra situationen för många i invandrartäta områden har Socialdemokrater i decennier ägnat sig åt att cementera dess partis ideologi och därmed sin egen makt. Man lade, till exempel, ned hundratalsmiljoner kronor på olika integrationsprojekt. Pengar som gick direkt till Socialdemokrater, så kallade projektledare, i form av löner. Självklart röstade projektledarna på sossarna i nästa val, och självklart gjorde de sig livegna och också lobbade för sossarna bland invandrarna. Kolla bara på LO. Flera undersökningar visar att majoriteten av medlemmarna, procentuellt sätt, är av invandrat ursprung. Men nu har vi en ny regering med nya färger. Vad gör de? Samma sak. Nästan i alla fall. I stället för att vilja förändra världen till det bättre för att det är det politiker ska göra så åker de runt, frenetiskt, för att garantera valvinst 2010. ”Ja, men det är sossarna som först Sverige med sitt kollektiva tänkande”, sade en vän när jag från mobilen berättade om min insikt samtidigt som jag gick upp för Slussen. Jag tänkte till och kom med ett ganska bra svar. ”Problemet är att även kollektivismen är en bluff, det är dold individualism, man ska tänka på sig själv och sitt istället för att tänka kollektivt på grannens och andra medmänniskors.” Om femtio minuter går mitt tåg och jag har stor lust att slänga biljetten, vända tillbaka och festa med Blatte du Luxarna. De är alla, arrangörer, musiker, pristagare och aktivister - medmänniskor som förändrar världen till det bättre utan att vinna något på det själva. Jag tror, och hoppas, att det här är början på något nyttigt och viktigt. Jag är trött på att höra att värdestransportsrånare är förebilderna för många i invandrartäta områden samtidigt som politikerna rånar orterna på möjligheten på att förbättras. Mer om Blatte de Luxe kan ni läsa på hemsidan där också nomineringar, vinnare och motiveringar kommer att lägas ut. Klicka här. |
........................................................................................................... |
Min medverkan i tv4 finns nu att se på nätet 30.07.2007  |
........................................................................................................... |
Ett måste för alla som är intresserade av internationella relationer 30.07.2007  |
........................................................................................................... |
Okej, det var 07.45 30.07.2007 |
........................................................................................................... |
Se mig i TV4:s morgonsoffa klockan 08.15 imorgon måndag 29.07.2007  Vi ska prata om Blatte de Luxe som är i morgon kväll på Kungsträdgården. Om ni skrollar ned kan ni läsa mer om tillställningen. Vilka band som spelar, vilka personer som är nominerade och vilka celibriteter som är konferencierer kan ni självklart också läsa på galans hemsida blattedeluxe.se. |
........................................................................................................... |
Irak vann med sorgeband på armarna 29.07.2007 Att skriva bok tar på krafterna, att man som jag dessutom ägnar sig åt livet bredvid kan få en utmattad. Klockan fem på eftermiddagen kom jag hem och lade mig för att vila. Mobilen ringde hysteriskt. Irak hade vunnit Asian Cup i fotboll. Maren i Mesopotälje var full till bristningsgränsen, hundratals irakier hade åkt ned för att dela sin glädje med andra irakier. Den irakiska flaggan vajade fram och tillbaka tillsammans med den svenska. Det kändes nästan overkligt att se irakiernas glädje, de är ju förknippade med sorg. ”Jag förstår inte, det är krig i deras land, de har flytt därifrån men de firar att de har vunnit en fotbollskupp.” Sade en man från Turkiet. ”Ja, men det är ju inte själva landet de har flytt från, det är ju våldet.” Svarade en svensk kvinna bredvid honom Hemma igen satte jag på den assyriska tv-kanalen Ishtar. De visade bilder från matchen, alla irakiska spelare bar svarta sorgeband, alla, enligt hallåan, hade förlorat någon i kriget, och visade sin sorg och delade den med de andra spelarna oavsett religion och etnicitet. De var alla irakier. Likadant var det när de vann. Oavsett religion och etnicitet var de alla glada irakier. Fotbollen som så många gånger förr hade fått ett helt land, ett helt folk, att glömma sorg och elände, har nu fått irakierna att samsas kring något. I dag är det glädjebilder som basuneras ut från ursprungslandet. . |
........................................................................................................... |
Tre gripna för mordet, supportrar som rasar och en åsna 28.07.2007 En journalist ringde mig igår och frågade om jag kände till ryktena om att narkotikan brett ut sig bland assyrier, som också kallas syrianer och kaldéer, jag svarade att jag har hört det men inte har någon ingång. Ibland känns det som om den här staden inte är på riktigt. Kriminaliteten brer ut sig samtidigt som politikerna är upptagna med att tjafsa om huruvida Maren ska byggas om eller inte och vilken logotype man ska ha för galleri Luna. Som tur är har jag min systerdotter Angelica som muntrar upp mig, det här frågade hon nyss: En man red bort på en åsna, det var en fredag, han stannade borta tre dagar och kom hem på Fredag. Hur kan det hänga ihop? |
........................................................................................................... |
En rapport kan räcka för att få världen att vakna 27.07.2007  Det började med att vi ville se och höra vittnena om den etniska rensningen av Iraks minoriteter själva, resultatet blev rapporten By God - Sex dagar i Amman som skickades till beslutsfattare över hela världen. I onsdags hölls en hearing i den amerikanska kongressen. Kommissionen ville höra med egna öron hur kriget i Irak har drabbat landets ursprungsbefolkning. Här, här och här kan ni läsa artiklar om hearingen. Nu kan ingen förneka den etniska och religiösa rensningen. Frågan är vad man, vad den amerikanska regeringen och andra, kommer att göra för att stoppa den. En annan fråga man kan ställa sig är hur man ska kompensera de som har drabbats av den. Det finns bara ett sätt att stoppa den och det är en skyddszon. Iraks kristna (och andra minoriteter) måste skyddas. De startade inte något krig men de har drabbats värst. |
........................................................................................................... |
Gabriel till pojklandslaget 27.07.2007 "Har jag berättat att Gabriel har blivit uttagen till pojklandslaget?" Han fick det att låta som något man diskuterar varje dag, som till exempel vad Dagens lunch är. Vi andra häpnade. Wow. Självklart är vi stolta, glada och förväntansfulla. Heja Gabriel! Jag ser verkligen fram emot att se dig försvara Sveriges färger. Läs mer här. |
........................................................................................................... |
Washington, Veinge, kung för en dag och att vara fräck 26.07.2007 Hon fick numret till Fia i Laholm, en liten ort i Halland. Jag sade åt alla att ta det på allvar och inte larva sig om någon som ringer pratar engelska. ”Nuri, det är på riktigt. Det är från Washington.” Det blir tyst. Jacklin Bejan som är en av tre som arrangerat hearingen för den amerikanska kommissionen för religionsfrihet är fortfarande uppe i varv. Igår var den, enligt henne, mycket framgångsrika hearingen. Nio kommissionärer och två kongressledamöter hade först lyssnat till Pascale Warda och de andra och sedan ställt frågor om situationen för Iraks minoriteter inom landets gränser. Man skulle kunna skära i luften en kniv. Stämningen blev mer obehaglig ju mer amerikanerna fick veta vilka konsekvenser kriget har fått för Iraks ursprungsbefolkning. Det fanns inte en ledig stol i lokalen, ett tjugotal personer fick övervaka konferensen som i praktiken fungerar som en rättegång och där deltagarna kallas vittnen, på stående fot. Associated Press var ett av många medier som var på plats för att höra vittnena och utfrågningen. ”Folk var chockade, fast de har läst om förföljelsen så hade de inte kunnat ta till sig informationen fram till nu när de hade vittnena på plats. Det blev så påtagligt. Nu har Irak förts på listan över farliga platser för minoriteter. Vi har lyckats, men vi måste följa upp och inte bara lägga allt åt sidan nu.” Sade Jackie och lade på. Jag satt tyst, en stund, för mig själv. Det har varit en märklig dag, som så många andra, men det verkar bara vara början. I september kan det bli min tur att vittna i Washington, och här sitter jag i Laholm efter en begravning som gav mig en kulturkrockschock som heter duga. Jag är på landet. På riktigt. Hearingen hade inte sjunkit in förrän nästa meddelande kommer. En vän, kollega, och medarbetare har via sitt avslöjande dragits in i ett maktspel på högsta nivå, och det också i Washington. Samtidigt som jag läser mejlet om maktspelet får jag ett sms från Bagdad. En som utsatts för flera mordhot har lyckats fly till norra Irak. Jag skriver från Dreamcakes, ett litet café i Laholm. Idag är dagen D. Det är uppträdanden på torget. En trollkarl som aldrig kan börja trolla eftersom han först måste agera stå upp komiker. Jag fattar ingenting av vad han säger. En pojke i tio års åldern tar över och sjunger ”Jag är kung, kung, kung för en dag”. Och han gör det riktigt bra. Oj, han är ju ett av barnen till kärringen som skrek ”man måste vara fräck nuförtiden, eller?”. Nu blir allting ännu konstigare. När Palle skulle backa in i en parkeringsruta kom en bil bakifrån och helt fräckt snodde parkeringsplatsen. Camilla rusade ut ur bilen, den som jag satt i, och frågade kärringen vars karl hade snott vår plats, om man ska bete sig så. Och det var då som hon svarade: ”Man måste vara fräck nuförtiden, eller?” Nu är det två tonårstjejer på scen och de sjunger ”Livet börjar här och nu. Vågar du. Vågar jag.” I förra veckan ringde Fia och frågade mig om jag kommer ned. Jag sade att det blir antingen Veinge eller Washington. V eller dubbel W? Det blev båda. |
........................................................................................................... |
En polis som inte är polis, Skåne som är Halland och en hacker 25.07.2007 På vägen till Veinge, en liten landsort som tagen ur en svensk film om människor på landet, och djur med för den delen stannar plötsligt trafiken upp. En bilolycka. Halmstadbor med kikare i flera balkonger. En ny företeelse, något halländskt? När vi äntligen kom fram berättade Palle följande galna historia. Bland det roligaste och samtidigt märkligaste jag hört på länge är historien om norrländskan som fick för sig att bli polis. Hon handmålade sin Ford så att den såg ut som en polisbil. Men det stannade inte där. Alltså det har var ingen skådespelare utan det var en kvinna som var övertygad om att hon var polis. Hon körde runt i sin egenhändigt målade polisbil iklädd polisliknande uniform, hade en egentillverkad polislegitimation samt ett tjänstevapen som lyckligtvis ”bara” var en startpistol. Syftet med att utge sig för att vara polis var enligt henne själv för att få tillgång till datorer i placerade i offentliga byggnader. Hon ville komma åt uppgifter hos statliga myndigheter. Varför vet inte Palle. Kvinnan blev upptäckt när hon hade glömt sin polislegitimation på en pizzeria! |
........................................................................................................... |
Lite mer Coke Light 24.07.2007 Jag heter Angelica Turan och är 14 år gammal. I vanliga fall bor jag i stadsdelen Geneta, men nu har jag sovit hos mina morföräldrar i snart en vecka. Nuri Kino är min morbror och bor hos sina föräldrar, mina morföräldrar. Min morbror är 41 år gammal, jobbar som journalist och ger aldrig upp. Jag har tjatat på honom att gifta sig och skaffa barn så jag får fler kusiner. Nu börjar vi, alla i familjen, bli trötta på honom, faktiskt. Under de dagar jag har sovit här hemma hos dem har varken jag eller någon annan fått sova. Mormor är jättetrött. Han håller oss uppe hela nätterna eftersom det ringer till honom från Irak hela tiden och dessutom får han samtal om att han måste rädda andra barn från länder, vissa samtal handlar om att folk vill att han ska skaffa jobb till dem och allt möjligt annat. Inte får vi titta på tv heller, i alla fall inte vilken kanal som helst, allt ska handla om hans jobb. Han sitter med sin dator i knäet och äter melonfrön, nötter eller annan mat som jag alltid hämtar och COCACOLA light. Vad vill han mer ha? Vi står inte ut, men vad ska vi göra? Sånt är livet, vi vågar inte säga någonting för då får vi skit för det. |
........................................................................................................... |
Det är svårt att inte hyperventilera när man tänker på livet 23.07.2007 Jag är på gymmet tidigt på morgonen. En kille ställer sig på löpbandet bredvid mig. Han ler och försöker sig till ett hej flera gånger, men vågar inte riktigt. ”Hej”, säger jag. ”Hej”, svarar han och sedan får jag honom inte att sluta prata. Han tipsar mig om en stor byggarhärva. Efter tio minuter inser jag att han är ytterligare en ingång till just den härvan vars transaktioner jag haft som nattlektyr. Trodde nästan att han var utskickad, att någon bett honom vilseleda mig, eller något. Kan någon klandra mig för att bli paranoid. På vägen hem lyssnar jag av min telefonsvarare. JK har hört av sig och vill prata med mig. Nästa samtal är ett outtalat hot. ”Var försiktig”, säger en polischef. Det tredje samtalet är från Bagdad, den irakiska huvudstadens museichef vill prata med mig så fort som möjligt. Han har ett tips, och påstår sig ha säkrat dokument som bevis. Ovanstående text är ur en gästbloggning hos Merit Wager, när jag inte hade en egen blogg skrev jag hos henne. När jag läser min text tänker jag på att jag inte behöver skriva ett nytt inlägg i dag. Ibland kan det vara bra att upprepa sig. Läs hela gästbloggningen här. För resten är gästbloggning ännu ett ord som Merit Wager hittat på. |
........................................................................................................... |
Förföljelsen av Iraks minoriteter diskuteras i Washington 22.07.2007 Iraks urtida samhällsgrupper - inklusive kaldeisk-assyriska kristna, sabeiska mandéer, yezidier och andra - bemöts av grovt våld och målmedveten förföljelse som hotar deras framtida existens i det område som de bebott i flera årtusenden. I den nuvarande debatten om USA:s policy, så sammankallar USA:s kommission för internationell religionsfrihet till ett sammanträde för att samla expertutlåtanden från representanter från de urtida nationerna. Sammanträdet är det första av två. Det andra kommer att undersöka status och behandling av irakiska flyktingar - både muslimer och icke-muslimer - som har flytt undan sekteriskt våld och religiös förföljelse. Den 25 juli startar sammanträdet med vittnesmål från prästen Canon Andrew White, ställföreträdare i St.Georges Anglikanska Kyrkan i Bagdad, och ordförande och verkställande direktör för Stiftelsen för Försoning i Mellanöstern (Foundation for Reconciliation in the Middle East). Prästen Canon White har fungerat som Ärkebiskopen av Canterburys speciella representant i Mellanöstern, och har förhandlat i många konflikter. Han är författare till boken ”Irak: Sökandet efter hopp”. Andra vittnen som bjudits in för att tala på sammanträdet den 25 juli inkluderar: Pascale Warda, Ordförande Iraks Kvinnocenter för Utveckling, fd irakisk migrations- och omflyttningsminister Dr. Donny George, Professor på State University of New York, Stony Brook, fd ordförande, Irakiska statliga myndigheten för antikviteter och kulturarv och fd generaldirektör för Iraks nationella museum Michael Youash, Iraks hållbara demokratiprojekt Dr. Suhaib Nashi, generalsekreterare, Mandeiska förbundet USA:s kommission för internationell religionsfrihet grundades efter lagen för internationell religionsfrihet 1998 (IRFA) för att övervaka överträdelser mot rätten till tanke-, samvets- och religionsfrihet utomlands, som det är skrivet i IRFA och som det framställs i den universella deklarationen om mänskliga rättigheter och liknande internationella dokument, och för att ge oberoende rekommendationer om ställningstaganden till presidenten, utrikesministern och kongressen. Det är den första regeringskommittén i världen med det enda målet att se över och framföra policyrekommenationer, baserade på fakta och omständigheter kring överträdelser mot religionsfriheten på en global nivå. När: Onsdag den 25 juli 9.00-11.30 Var: Russell Senate Office Building, Rum 485 O.S.A: communications@uscirf.gov eller (202) 523-3240 x 135 Kontakt: Judith Ingram, Communications Director, (202) 523-3240, ext. 127 Översatt från engelska av Cristina Chamoun ESNA © EasternStar News Agency |
........................................................................................................... |
Valet i Turkiet i morgon har gett mig huvudvärk 21.07.2007 Det står mellan nationalister militärer som värnar om det renodlade turkiska och islamister som värnar om islam och vill reformera Turkiet. Vad ska man tycka? Mina släktignar i Turkiet är splittrade. Den ena, vi kan kalla honom Yilmaz, tänker rösta på islamisterna eftersom de vill närma sig EU och förminska betydelsen av den turkiska nationalismen. Genom att rösta på dem tror Yilmaz att han ska slippa vara rädd för att kalla sig suryani, som vårt folk kallas på turkiska. Yilmaz säger också att vårt modersmål arameiska fått en renässans sedan islamistiska regeringen vann det förra valet. Yildiz, min andra släkting, säger att hon definitivt inte tänker rösta på ett parti som tycker att kvinnor ska gå med huvudduk. Hon röstar hellre på nationalisterna som vill ha ett sekulärt Turkiet och inte ett islamifierat. Det är ju det som skiljer Turkiet från andra länder i Mellanöstern. Jag kan bara konstatera att båda har rätt. Och att det bästa vore om ett tredje parti vann. Ett politiskt turkiskt parti som både vill ha ett sekulärt och mindre nationalistiskt Turkiet. Någon sådan röstsedel finns dock inte ännu. |
........................................................................................................... |
Han kan inte skickas tillbaka, han får inte stanna men han finns 21.07.2007 Hans egna ord: Jag heter Tran Quang Thanh och jag kom till Sverige på svåra vägar från Vietnam i oktober 2002. Jag har fått avslag på min ansökan om uppehållstillstånd i Sverige och har suttit inlåst i åtta långa månader på Migrationsverkets förvar (som är som ett fängelse) medan myndigheterna försökte hitta ett sätt att utvisa mig. Det gick inte och till slut kunde de inte hålla mig inlåst längre utan släppte ut mig. Jag har flyttats hit och dit över landet som ett kolli av Migrationsverket: till Boden, Söderhamn, Vingåker och flera andra orter. Jag har aldrig kunnat rota mig någonstans och aldrig kunnat känna någon trygghet. Men jag hade rätt att arbeta i början av min tid här. Det gjorde jag, tjänade egna pengar och betalade för mig själv. Det var min bästa tid i Sverige! Läs hela denna gripande historia som är vardag för någon i vår närhet här. Försök att inte kräkas av bilden. |
........................................................................................................... |
Gunilla har stulit äpplen och är i dag en av Sveriges viktigaste kvinnor 20.07.2007  Gunilla von Platens brorsdotter Lollo är gift med min syssling Johan Baresso. Jag har länge varit nyfiken på Gunilla. Hon är en person som borde lyftas fram mer. En otroligt duktig affärskvinna och entreprenör som har lyckats fast möjligheterna egentligen var noll från början. Den första affär hon gjorde var att paketera och sälja äpplen hon pallat. I dag har hon över hundra anställda och har utsetts till Årets bästa företagare och entreprenör av flera juryn i vårt land. Musikvalet är mycket bra, men hon spelar lite för många låtar, jag hade velat höra mer av henne och om henne. Sommarpratet är bättre än bra. Och säkert ett av de bästa i år. Tack Gunilla för att du på ett djärvt sätt gav mig en nittiominuters terapistund bort från en galen värld. Du är ytterligare ett bevis på den flexibilitet som är en av de väsentligaste kulturella skillnaderna mellan vår och den svenska kulturen, du är också en viktig ambassadör och inspirationskälla. Alla ni som läser min blogg gör er själva en tjänst och lyssna på Gunillas Sommarprogram, länken finns här. Nu ska jag ringa Lollo och Johan och berätta att Gunilla fått mig att le, skratta och gråta om vartannat. |
........................................................................................................... |
En arg hund, en djärv igelkott och en lokaltidning 20.07.2007 Se bara artikeln nedan publicerad i Länstidningen i dag. Jag var inne på tidningens redaktion i dag för att hämta artiklar från 1999 som jag behöver för en framtida grej. Sittandes i receptionen kände jag en längtan att springa upp på redaktionen och agera sommarvikarie. Hund skällde ut igelkott Polisen fick vid tvåtiden natten mot fredag in samtal om en skällande hund i Ritorp. Boende var oroliga och trodde att något hänt. När polisen kom till platsen visade det sig att hunden stött på en igelkott. Patrullen avlägsnade igelkotten varpå hunden tystnade och nattfriden åter lade sig över området. Reporter: Fredrik Gustavsson |
........................................................................................................... |
Danskarna agerar i hemlighet i stället för att tjafsa offentligt 20.07.2007 Irakiska tolkar flygs till Danmark Danmark har i största hemlighet evakuerat 200 irakier till Danmark. Irakierna har arbetat som tolkar för de danska styrkorna som varit utplacerade i Basra i södra Irak. Det sista flyget med irakiska tolkar och deras familjer lämnar Basra på fredagsmorgonen, skriver flera danska tidningar. Två flyg anlände till Danmark tidigare i veckan. Därmed slutfördes den största evakueringen av människor från ett krigsområde som det danska försvaret hittills varit involverat i, skriver Ekstrabladet. Evakueringen har hemlighållits i rädsla för att irakiska upprorsmän skulle ha angripit de flyende, säger en talesman för det danska försvarsdepartementet. Han kommer att berätta om operationen i det ögonblick de sista irakierna lämnat Basra på fredagsmorgonen. Tolkarna har tidigare uttryckt oro för sin säkerhet efter det att danskarna lämnar Irak i augusti. Även många danska politiker har befarat att irakierna riskerar att bli måltavlor för motståndsgrupper som ser dem som samarbetsmän. Från TT-NTB |
........................................................................................................... |
Min far klippte dem 19.07.2007 |
........................................................................................................... |
En dödad ung man, en konferens i Washington och en bok 19.07.2007 Jag körde upp för backen som går till min syster, öppnade fönstret, tände en cigarett och tog ett bloss. PANG, PANG, PANG, hörde jag. Jag stannade bilen och sprang mot det håll som ljudet kom ifrån. En ung man låg på marken utanför daghemmet som båda mina bröder gått i. I den stadsdel som jag växte upp i. Polisen kom snabbt fram till brottsplatsen. Den unga poliskvinna försökte få liv i honom, hon skakade i hela kroppen av obehaget. När piketstyrkan anländer har det samlats mycket folk. De spärrar av området och börjar förhöra folk. Et av nyckelvittnena, en kvinna i trettio års ålders som sett skottdramat förhörs inför ett tjugotal unga män. Jag blir irriterad. Det kan ju vara en gänguppgörelse och det kan vara så att vittnet sedan tystas. Det går inte många minuter innan våldpaparazzis anländer, två av dem känner igen mig och springer fram. ”Har du tagit bilder? Hur mycket vill du ha?” När jag berättar att jag inte tänkt på att ta bilder tittar de konstigt på mig och jag tror att deras ansiktsuttryck säger ”Din idiot, du är ju journalist och har en mobiltelefon med kamera.” Dagen har annars gått åt att diskutera min kommande resa till Washington, plugga allt jag kommer över om RAF, Rote Armé Fraktion, en tysk stadsgerilla som dödade folk på löpande band under sjuttio- och åttiotalet. Emellan fortsatte jag att skriva på boken, och pratade med min medförfattare ungefär tio gånger på två timmar per telefon. Här kan ni läsa pressmeddelandet från den amerikanska regeringen om hearingen som jag skulle delta i. Det är en mycket viktigt konferens om hur kriget i Irak har drabbat minoriteterna, däribland ursprungsbefolkningen. En man har blivit skjuten i ryggen i stadsdelen Geneta i Södertälje. Han avled senare av sina skador. Tre misstänka män ska ha sprungit från platsen. De kursiva meningarna är tagna ur Citys artikel om mordet, här kan ni läsa resten. Är det konstigt att man blir snurrig? |
........................................................................................................... |
Så sitt frö i fiendens sköte 19.07.2007 Jag har i flera inlägg ifrågasatt Migrationsminister Tobias Billströms och Migrationsverkets konsekventa förnekelse av inbördeskriget i Irak. ”Det är ingen väpnad konflikt” tjatar Sveriges ansvariga för migration. Det är precis vad det är. Ett land som är i snabbt förfall och där inga statliga institutioner kan garantera någons säkerhet och där all fiktion om nationell samling är bortblåst eller bortsprängd. Ovanstående mening kommer från en debattartikel skriven av Pierre Schori och publicerad i Aftonbladet i dag. Jag är inbjuden till Washington DC för att tala om vilken följd kriget i Irak fått för landets minoriteter. Meningen var att jag skulle befinna mig på ett flygplan nu men det blev inte så. Det kanske blir av i September i stället. Jag gladde mig åt möjligheten eftersom jag skulle få träffa personer så som Diane Kings. Än mera upprörande är den amerikanska antropologen Diane Kings artikel (”Using rape as a weapon”, NYT 9/7) om systematiska våldtäkter av samma typ som i Balkan, Rwanda och Darfur. King har forskat i Irak sedan 1995, framför allt i irakiska Kurdistan. Hennes bärande tes är att när en medlem av en folkgrupp våldtar en kvinna från en annan folkgrupp, och hon menar att dessa brott begås av representanter från alla folkgrupper, så är detta våldförande förutom ett enskilt vidrigt övergrepp också en systematisk krigsmetod. Genom att ”så sitt frö i en fiendes sköte” förstärks övergreppet och leder till kvinnans stigmatisering och utstötning från den egna gruppen men också till att hennes barn kan ses som en potentiell fiende i hennes egen kropp. King avslutar sin artikel med en vädjan om att alla makthavare i Irak bär ett ansvar för att så slut på denna galenskap. King ger en förklaring till de snabbt växande antal våldtäkter mot kvinnor ur minoritetsfolken, däribland de tre assyriska kvinnorna som tog sitt liv tillsammans. Jag är numera inte besviken på att hon och inte jag får prata på hearingen, jag är bara besviken på att jag inte är där och kan lyssna på det hon har att säga. Läs hela Schoris artikel här. |
........................................................................................................... |
Nytorget, turister, dödade tolkar och ett tomt Stockholm 19.07.2007 Jag och Jytte, som danskan heter, gör sällskap en bit. Hon frågar vad jag jobbar med och jag om de har bestämt sig för att ge tolkarna visum. Danmark är nämligen part i kriget i Irak, tre av de danska truppernas tolkar har blivit dödade för att de har jobbat åt fienden som Danmark räknas till. Många andra tolkar har identifierats och kommer att dödas när de hittas. Ungefär femton tolkar har sökt visum till Danmark, och alla har nekats detta. Jag blir arg bara av tanken. Danmark tänker alltså inte ta hand om de som tog/tar hand om deras unga soldater i Irak. En tolk är nämligen mycket mer än en översättare. Han, i de flesta fall är de män, agerar fältassistent och hjälper danskarna med att hitta rätt, bete sig rätt, säga rätt saker för att unndvika att bli dödade. Till en början håller inte Jytte med mig. Hon tror att om tolkarna får visum och sedan asyl så kommer Danmark att invaderas av irakiska asylsökande, och det har Danmark inte råd med. Jag envisas. Danmark har ju gjort det omöjligt för asylsökande att få uppehållstillstånd i landet så ingen vill dit och malas ned i den danska asylprocessen. Innan vi, på Åsögatan, skiljs åt, säger Jytte att jag har rätt och att hon som är politiker på Jylland ska se vad hon kan göra för tolkarna när hon kommer hem. |
........................................................................................................... |
Bok, Mesopotälje och årets bästa blattar 18.07.2007 Läs pressmeddelandet här, vilka som uppträder här och fjolårets vinnare här. Ytterligare en stor engelsk tidning har skrivit om flyktingströmmen till Södertälje och kallat staden för Mesopotälje, läs artikeln här. |
........................................................................................................... |
171 centimeter och omutbar expedit 17.07.2007 Det blev ingen kostym. Jag borde ta nästa flyg till Turkiet och besöka någon av mina favoritskräddare, få bästa servicen och en perfekt sittande kostym. |
........................................................................................................... |
Ett café i Göteborg, regn, sol, glädje och sorg 16.07.2007 ”Sitt här ni och mögla i regnovädret, jag ringer och berättar hur många grader det är under dygnets olika tider när jag kommer fram.” sade han till min kusin Nubar som förestår caféet. Burim tillhör caféets invetariegäng. En grupp människor i alla åldrar, den yngsta är arton och den äldsta snart sjuttio, och etniciteter har kommit att bli en del, en självklar del, av café Teatergatan sedan det öppnade för åtta år sedan. Jag älskar att sitta där och lyssna på deras, många gånger råa, konversationer. Vill man lära känna Sverige, det nya landet, bör man sätta upp en dold kamera i något av caféets hörn brukar jag säga. I fredags var en del av gänget ute. För att reta Burim och Genc, de två som befann sig utomlands, ringde de från varje nytt ställe på Avenyn som de besökte. Tre samtal hann de med för att dämpa sin avundsjuka på vännerna som befann sig på varmare bredgrader. ”Hör du hur kul det är i stan fast det regnar. Erkänn att du har jättetråkigt utan oss fast det är sol och varmt.” sade Nubar i samtal nummer tre. När gänget på Avenyn gick till ställe nummer fyra för att beställa drinkar, njuta av livet och gott sällskap, tog Nubar fram telefonen för att reta vännerna som var i Kosovo en fjärde gång. Utan resultat. Ingen svarade. Nedan ett mejl från Nubar till mig.  Det är svårt att klä sina känslor i ord när något så tragiskt inträffar. Det är också svårt att beskriva vad jag känner: tomhet, är det närmaste jag kommer. Det har nu gått 48 timmar sedan den hemska olyckan och jag väntar fortfarande på ett samtal där en mild och varm röst säger ”Hej det är Burim ville bara säga att det ni har hört om oss är ett enda stort missförstånd vi mår bra och längtar tillbaks för att träffa er”, men jag vet att namnet Burim aldrig mer kommer att lysa på min telefonskärm. Tanken på det får hela min kropp att bli svag och matt. Mina tankar går även till hans föräldrar det är omöjligt att förstå det de går igenom när jag knappt själv kan hålla tillbaks tårarna och känslorna.Det är en stor förlust för oss men en ännu större förlust för världen. För två så underbara människor växer inte på träd. All världens superlativ skulle inte räcka till för att beskriva dessa herrar. Två killar med stor respekt för sina medmänniskor och alltid lojala mot sina vänner. I åtta år har vi haft äran på Teatergatan att lära känna Burim och Genc, jag skulle kunna leva i 108 år till utan att tröttna på dem. Vilken sorg. Vilken tragedi. Vad skall man säga? Hur skall man beskriva sorgen? Hur skall man gå vidare? Dessa är frågor jag har ställt mig de senaste timmarna. Vad har jag då kommit fram till? Jo att de har inte lämnat oss utan väntar på oss med öppna famnar. Vi kommer att ses igen. /Nubar Kino Anledningent till Burim inte svarade fjärde gången Nubar ringde för att reta honom och Genc var att de hade kört ihjäl sig. På bilden syns Burim till höger, Nubar i mitten och Genc (en annan än den som gått bort) till vänster |
........................................................................................................... |
Två ankor 15.07.2007 Nu har jag sett intervjun med kronprinsessan Victoria. Jag blir så deprimerad. Hon är ju söt och snäll och vill val. Men hon har ett dåligt språk och använder så mycket KLYSCHOR när hon pratar. Jag blir så trött. Och så berättade hon om en liten pojke i Addis Abbeba som "klängde" på henne "som en liten apa". Vaddå dåligt ordval... Nästa anka kommer från integrationsministern Nyamko Sabuni, nedan från SVT: Det var i hennes tal på politikerveckan i Almedalen som Sabuni tog upp frågan om kampen för de utsatta i Sverige. Till SVT:s Rapport sade hon att de flyktingar som vistas i landet utan tillstånd är vuxna människor som gjort ett eget val. -Vi underlättar hemvändande om du vill. Men väljer man att stanna har man ju skapat ett problem för sig själv, sade Sabuni på lördagen. Jag förstår att vi inte kan ta emot alla världens flyktingar och jag vet också att många som kommer hit är bekvämlighetsflyktingar, som det kallas i Danmark, men många andra kan omöjligt återvända till sitt hemland. Vi har alltså både flyktingar och lyckosökare bland papperslösa. Det är ett problem. Ett annat är integrationsministerns ordval och synsätt. Se inslaget här. Om integrationsministern lovar att inte ange dem så tar jag gärna med henne på en studieresa i papperslösa flyktingars vardag. |
........................................................................................................... |
Diamanter, tio döda barn och positiv energi 15.07.2007 Efter att ha omvandlat negativ energi till positiv energi på gymmet åkte jag hem för att äta middag med min närmaste familj. Min kusin Daniel ringde och överraskade oss. Han tog med sig sin familj och hans mor, min faster Ziyane som anslöt sig till middagen. Hon har alltid varit som en farmor för oss. Hon är min äldsta farbrors fru, men också släkting på långt håll, och mor till fem av mina kusiner. Egentligen är hon mor till femton av mina kusiner. Men tio av hennes barn har dött. Det var så det var i hemlandet. Hon är inte ensam om att ha mist tio barn. Tvärtom. Dade (faster) Ziyane är en glad och positiv person. ”Det enda vi vet med säkerhet är att vi inte vet hur det ska sluta”, sa faster mitt i ett samtal om det stundande valet i Turkiet, sjuka släktingar, våldsbrott i Södertälje och annat smått och galet. Det jag vet med säkerhet är att förtryck och fattigdom drev oss ur vårt älskade hemland där, bland många andra släktingar, dade Ziyanes barns gravar aldrig besöks. När alla hade gått lade jag in filmen Blood Diamond i dvd:n. Jag blev alldeles stel. Efter att ha sett filmen snurrade min dade Ziyanes ord runt i mitt huvud. Jag vet inte hur det kommer att sluta men jag vet att i morgon eller på tisdag kommer jag att chocka. Sanningen för oss vidare. Jon Hedenström, som är presschef på Sida, och jag skrev just om dessa blodsdiamanter för några år sedan. Läs mer om filmen Blood Diamond här, och läs den viktiga artikeln här. |
........................................................................................................... |
Stort GRATTIS till vår kronprinsessa 14.07.2007 |
........................................................................................................... |
Bobby, Jyllands Posten och nackskador 14.07.2007 Yrvaken gick jag ut och hämtade tidningarna i morse. Dagens Nyheter toppar med att Socialstyrelsen gjort en undersökning som visar att sjukvården missar svåra nackskador. Bland annat har man hittat flera fall där nacken har röntgats utan att skador upptäckts. När samma bilder studerats igen har skadan varit tydlig. Patienter som får fel diagnos riskerar att bli förlamade. När jag, för några år sedan, var med om en allvarlig bilolycka skrek jag, när jag vaknat upp, att min nacke och min axel värkte. De tog röntgenbilder av båda. Utan resultat. Det var inget fel på dem konstaterade man. Långt därefter, när jag hade ”bråkat” som bara den och slutat äta värktabletter med vidriga biverkningar fastslog man att jag har en förskjuten kota i nacken och att axeln behövde opereras. Under lång tid fick läkare, Försäkringskassan och försäkringsbolaget mig att tro att jag blivit knäpp och simulerade skadorna. Läs DN:s artikel här. En annan sak som gjorde mig upprörd när jag läste tidningen är att Sverige vägrar se kriget i Irak för vad det är. Är det en väpnad konflikt eller inte? Självklart är det säger så gott som hela världen. Men inte Sverige. Varför? Jo, man vill skicka tillbaka irakiska asylsökande och man vill stoppa att fler kommer hit. Vi tar nämligen emot flest asylsökande i världen. Jag förstår att vi inte kan ta emot alla, två miljoner, flyktingar men svenska myndigheter kan inte genom att spela en semantisk lek tro att vi kommer att stoppa dem från att komma. Svenska myndigheter måste i så fall säga som det är: det är en väpnad konflikt, det är ett fruktansvärt krig men vi kan inte ta emot fler. Sedan måste Migrationsverket och Migrationsdomstolarna pröva varje fall individuellt, så som lagen kräver. Man kan, till exempel, inte skicka kristna tillbaka till Bagdad. Den danska tidningen Jyllands Posten är i hetluften igen. - Ingen har ställts till ansvar för att vår profet har hånats. Därför har vi inget annat val än att be om en fatwa, säger en företrädare för Islamiska trossamfundet i Danmark. Citatet kommer efter att tidningen, som blivit polisanmält i Danmark, har frikänts från brottet hets mot folkgrupp. Nu ska fallet prövas i Europadomstolen och om det frikänns även där så kommer muslimer i Danmark att vidta åtgärder. De kommer att starta en ny världsomfattande kampanj för att kväva yttrandefriheten. De accepterar alltså varken dansk eller europeisk lag, däremot så kommer de att straffa tidningen efter deras egna lagar och regler. Att utlysa en fatwa över en person eller en institution innebär att vederbörande blir allmänt villebråd för muslimer världen över. Här går gränsen! Efter att läst tidningen var jag tvungen att gå till gymmet och avreagera mig och samla tankarna inför nästa veckas tuffa utmaningar. Jag kan tyvärr inte berätta mer ännu men går allt sin väg så kommer något STORT att avslöjas. Jag lämnade gymmet glad och pigg efter en och en halvtimmes vistelse. På vägen hem till Mesopotälje var det stopp i trafiken. Vi körde i tjugo kilometer i timmen. Inte nog med det så var det broöppning när jag väl var framme. Törstig, trött och frustrerad parkerade jag bilen och tog ett glas vatten och en kaffe med Yazar och Elisabeth på Crocks Inn. Lite gladare gick jag mot Synsam för att hämta mina nya jättehäftiga solglasögon. Det visade sig att de, under sommaren, har stängt på lördagar. För att lugna ned mig gick igenom stans affärer efter en kostym i storlek 98 i kavaj och hundra i byxor. Utan resultat.  När jag kom till Ninve’s var Kicki som Kristian kallas upptagen med att flörta med två damer och gav mig knappt någon uppmärksamhet. När han ”fick tid” att ägna några minuter åt mig blev vi båda två förargade över att man i Sverige knappt gör kläder för män som är 171 cm som är medellängden i världen. Uppgiven gick jag upp för trapporna för att lämna butiken. Men icke så Nicke, som i det här fallet inte heter Nicke utan Bobby Hadodo, Kickis kusin. Han ”drog” in mig i butiken igen, frågade vad jag var ute efter. Fest? Vardag? Lite roligare? Coolare? Han tog fram det ena plagget efter det andra och fick mig att prova dem. Han pratade om livet, kläder, stil, tjejer, förfalskningar och kläder. Han kan sin grej och bevisar det gärna. Han fick mig att köpa en mycket snygg italiensk designerskjorta och, hör och häpna, ett nitbälte. Han gjorde upp planer för när, hur och med vad jag ska använda dem. Över en timme ägnade han åt mitt shoppande och gav sig hängivet åt sin devis: ”Ingen lämnar butiken utan att jag gjort honom eller henne nöjd. Det är min uppgift i livet och jag älskar den!” Vet inte om han menade det eller inte men han sade att jag såg ut som en filmstjärna, om man nu vill se ut som en sådan, och fick mig på bättre humör. Info om Ninve's här. |
........................................................................................................... |
Skönhet utan ben 13.07.2007  Snygga damer i vackra miljöer. Glamour, lyx och skönhet i ett. Men det fattas något, i de flesta fall ett ben. Sent i kväll ringde en dansk kollega mig. Han hade hittat min blogg, börjat läsa den och ville prata. Bland annat pratade vi om de senaste nyheterna och avslöjandena men vi pratade också om det som med journalistikens terminologi kallas feature, längre reportage och liknande. ”Har du sett bilderna på de lemlästade kvinnorna från Angola?” Den danska dagstidningen Politiken, som jag skrivit i flera gånger, har ett långt reportage om en norsk fotograf, Morten Traavik, som utlyst en tävling. Den som vinner Miss landmina får en benprotes från Norge. I Angola finns det 80 000 lemlästade människor på grund av personminor. Lika många människor som bor i min hemstad. Lek med tanken. Alla i din hemstad lemlästade. Nästan alla med bara ett ben. Alla i behov av en protes. Se bilder och läs artikeln här. Men Kaliber kan visa att det på totalförsvarets forskningsinstitut, F O I, i Tumba utanför Stockholm, pågår forskning som kan användas till såväl de tillåtna fordonsminorna, som de förbjudna personminorna. Institutet har dessutom ett aktivt informationsutbyte med USA – ett land som vägrat skriva under konventionen mot personminor. Ovanstående är från ett av mina avslöjanden i radioprogrammet Kaliber, läs eller lyssna här. |
........................................................................................................... |
En larv, Victoria och Al Jazeera 13.07.2007 Jag har också börjat packa, fråga mig inte varför. Men rätt som det är så smäller det och jag måste ta ett plan. Om inte annat så gav det mig en överblick över garderoben. Nu vet jag att jag inte behöver några nya plagg. Det är säkert glömt om en dag eller två. Jag skriver hemifrån Lilli, det är fredag igen. Kan någon stoppa tiden, för ett ögonblick. Efter två timmar på gymmet, kände jag mig som Stålmannen. Jag behövde dock fylla på batterierna. Tog mig till ett känt fik. Köpte två sjysta hälsotallrikar. Sätter mig mitt emot Lilli i hennes hypermoderna kök för att inta lunchen. Hinner inte ta en tugga förrän en larv vinkar åt mig. Gallskriker, Lilli gör detsamma. Åker tillbaka med maten. Tjejen på fiket blir lack. Snubben på fiket skäms. Jag går till stället mittemot och beställer en sallad. Han lägger matlådan i en påse. Hem till Lilli igen. Hungrig som den öppnar jag förväntansfullt påsen. Det är fyra skivor tomat, fyra skivor ost och fyra skivor rökt skinka och lite ruccola med citron och olja på för 89 kronor. Jag tror att jag svälter. "Lägg av" säger Lilli och fixar några mackor.  När jag lagt mig för att vila en stund kommer Coscos, som egentligen heter Coco eller något sådant men jag kommer aldrig ihåg namnet. Hon lägger sig på min mage. Vips så var min hundfobi borta. Jag slår upp City och ler åt intervjun med Victoria Silvstedt, kommer ihåg min intervju med henne. Bruden är långt ifrån en bimbo. Hon är en affärskvinna i en förpackning som heter duga. Läs Citys ärliga och raka intervju här. Nu ska jag ägna mig åt väsentligheter som att svara i telefonen när de ringer från BBC och Al Jazeera som jag har lovat att hjälpa. |
........................................................................................................... |
Korruption på svenskt konsulat? 12.07.2007 De 23 kinesiska barn som nyligen försvann i Sverige måste alla ha haft äkta visum för att över huvud taget få köpa flygbiljett ut ur Kina. Och äkta visum kan bara fås på ambassader och konsulat. Det väcker frågan om korruption och möjlighet att köpa visum, skriver Chen Shizhong. Nyligen fick jag veta att 23 kinesiska barn försvunnit spårlöst efter sin asylsökan. Detta påminner oss om liknande incidenter i fjol och för några år sedan. Jag tycker det finns flera märkliga punkter som man måste fokusera på för att undvika att liknande incidenter upprepas i framtiden. Framför allt, har barnen inga släktingar i Sverige? Hur kunde de skaffa visum? Som alla vet, är den kinesiska regimen mycket sträng vid tullen vid flygplatsen. Utan äkta visum får man varken köpa flygbiljett eller gå genom gränskontroll. Det betyder att barnens visum inte är falska. Varifrån kan så många barn samtidigt få äkta visum? Bara från svenska konsulatet i Kina, förstås. Vem kan fatta beslut att ge sådant visum? Bara svenska diplomater/tjänstemän eller kinesiska anställda som blivit korrumperade. Läs hela här. |
........................................................................................................... |
För mycket 12.07.2007 Fortsättning följer! |
........................................................................................................... |
Kotknäckare, snygga jeans och Vaana 11.07.2007 ”Runo kommer säkert att ta emot dig oavsett om han har semester.” Jag ringde Naprapat-Center, och mycket riktigt så sade Runo Agerstig att jag var välkommen. På väg till min kotknäckare, som Runo säkert inte gillar att kallas, ringde en vän. Hans elva åriga son fick ont i hjärtat efter en fotbollsmatch. De hade varit med pojken på akuten i går natt och nu hade man ringt från sjukhuset och bett dem komma in med honom för ytterligare prover. Självklart blev vi skärrade. Vissa kroppar är inte ämnade för överansträngning i form av för mycket fotboll. Bra att veta. Runo knäckte, tryckte, vred, slet och efter fyrtio minuters ajande var jag tillbaka. Han är som en mekaniker. Jag går sönder och han lagar mig. På väg från honom körde jag fel och hamnade på en liten bakgata med en jätteskylt som det stod ”Rea Märkeskläder” på. I butiken spelade man Lugna favoriter, log och frågade alla kunder hur de har det. Om semestern gör en gott och så där. Jag fastnade. En hel timme gick utan att jag kände mig stressad, pressad eller otrevligt bemött. Hur många gånger händer det i en svensk klädbutik, och det i en förort långt ifrån Stockholms finare gator. Jag gick ut med en påse fylld av sex plagg och ett leende på läpparna. I morgon fortsätter bokskrivandet, och förberedelserna av en resa som heter duga. Men innan jag stänger av datorn för i kväll måste jag berätta om ett par som åt lunch i Mesopotälje. ”Han är sin vana trogen” sade den etniskt svenske killen. Tjejen med mörkt hår frågade: ”Jag fattar ingenting, hans tjej heter väl Cecilia och inte Vaana?” |
........................................................................................................... |
Årets upplaga av Blatte de Luxe och ett sviktande minne 10.07.2007 "Wow, så bra skrivet", sade hon spontant. Jag skrattade. Det var nämligen hon själv som hade skrivit texten. Hon skriver många bra artiklar och glömmer bort vad som står i dem. Så känner jag idag. Nu är nomineringarna till Blatte de Luxe, förebilder med invandrad bakgrund, i gång. Jag är nominerad i klassen Journalistik. Gå in här, klicka på De nominerade hittills och 2006 och skrolla ned till Journalistik. Läs också vad jag har gjort det senaste året här. Jag känner mig som min vän som inte kom ihåg att det var hennes egen text.  |
........................................................................................................... |
Saab mutar, redaktörer har tråkigt och Bush har sanerat samtidigt som elen går på Östermalm 09.07.2007 Al Jazeera, Aftenposten i Norge, den rikstäckande tv-kanalen Netwerk i Holland och en kristen holländsk tidskrift jagade mig för uppslag och samarbete. Jenny, i sin tur, avslöjade att Saab har mutat amerikanska kogressledamöter för att få attraktiva vapenavtal. Något som ingen verkar bry sig om. Så här kommenterade jag av ren ilska hennes kolumn i Svenska Dagbladet: Icke-nyheten om att man kan bli sjuk av att kolla sina mejl under semestern gör mig stressad. Sjuk kan jag bli av att redaktionen på SVD inte förstått storheten i nyheten som finns i denna kolumn. Jag vill veta mer om Saabs lobbyism. Jennys avslöjande är i världsklass. Men ingen har följt upp fast hon också publicerat ett bevisande dokument. Nej, i stället toppar Svenskan, och har det på löpsedeln, med att folk kollar sina jobbmejl när de är lediga. Ja, varför inte? Jag skulle bli tokig om jag inte kollade mina mejl. Vad är problemet? Och det tänker Svenska Dagbladet köra som en sommarplåga, en hel artikelserie som ska gå i flera dagar. Svenska redaktioners nyhetsprioritering är konstig, mycket märklig. Fast de flesta är ju på semester och de som inte är det är på Gotland och kollar tugget kring politikerna. En norsk redaktör ringde mig från sitt sommarställe. Han har semester i fem veckor, men började redan efter två få tråkigt. Han ville veta om jag har några avslöjanden ”i bakfickan”, vilket jag alltid har. Han blev alldeles till sig av mina förslag och fick en korrespondens att mejla mig från en annan kontinent. Jenny och jag lyckades ändå jobba i cirka fem intensiva timmar, förutom den timmen då elen gick i hela Östermalm, och den timmen som jag ägnade åt att förbereda utgivningen av By God som ska komma ut i pocket. När jag kom hem och äntligen kunde läsa mina mejl, något jag till motsats mot Svenskans "avslöjande" längtat efter hittar jag flera mejl från personer som vill tipsa mig om Jennys senaste avslöjande. Det innan Saab-grejen. Det som handlar om hur den amerikanska regeringen lyckats "sanera" justitiedepartementet till att nästan helt innehålla anställda som delar Bush uppfattning om det mesta. Även det avslöjandet har varit i Svenska Dagbladet. Läs det här. |
........................................................................................................... |
Tjuveriet var en mediakupp och jag gick på den 08.07.2007 Jag har fått tio mejl om mitt inlägg. Två läsare skriver att jag gått på en mediabluff. Att skribenten visste att man skulle komma på honom, att det skulle bli debatt och framförallt att han på det sättet skulle få fler läsare att hitta till hans blogg. Det verkar som om läsarna som gjort mig uppmärksam på kuppen har rätt. Skribenten erkänner nämligen stölden tidigt på morgonen samma dag som krönikan publiceras i hans namn. Jag har medvetet inte länkat till det han skrivit eftersom jag då lockar ännu fler läsare till hans blogg. Och han fortsätter att kuppa på stölden. Jag känner mig kluven, å ena sidan är det en smart marknadsföringsstrategi å andra sidan är det för jäkligt. Skrolla ned och läs mitt inlägg från igår. |
........................................................................................................... |
Johanne Hildebrandt kan sälla sig till vittnena 08.07.2007 – Islamister kom till hennes hus och började hota dem, berättar tolken. Familjen fick två alternativ: gå över till islam eller betala 20.500 dollar per familjemedlem. Detta fick systern att bestämma sig. Efter att ha stått ut med självmordsbombare, ständig rädsla för att dö, elbrist och allt annat i flera år så bestämde hon och hennes make sig för att fly från sitt hem. Johanne Hildebrandt är inbäddad journalist i Irak. Ovanstående är från hennes krönika i Aftonbladet i dag. Hon ställer sig frågan om de som tagit prejudicerande beslut vad gäller irakiska flytkingar är riktigt kloka. Jag förstår, vilket säkert Johanne också gör, att Sverige inte kan ta emot alla irakiska flyktingar, men man måste kalla saker vid deras rätta namn. Det är inbördeskrig i Irak. Kristna, och andra icke-muslimer, är religiöst förföljda i Irak och riskerar att dödas. Läs krönikan här. |
........................................................................................................... |
Avslöjandet om polisens skyddsvästar kan vara planterat 07.07.2007 Han frias i rätten. Han är inte skyldig till de ekonomiska brott man misstänkt honom för. Många är de som tror att det var en konspiration som misslyckades. I alla fall tlll viss del. Några veckor därefter kommer ett avslöjande i svensk tv; polisens skyddsvästar är för gamla och måste bytas ut. Den nye leverantören kommer att sluta ett mångmiljonskontrakt med polisen. Det sägs att polischefer har ekonomiska intressen i den nya leverantörens företag. Jag vet inte om det är så. Jag vet heller inte om det finns ett sammanhang. Det jag vet är att jag inte skulle bli förvånad. Och att kanalen som kör avslöjandet om västarna blivit lurad av polischefer tidigare. |
........................................................................................................... |
Baris (fred), en simpel tjuv, en konstig chef och en världsförbättrare 07.07.2007 En krönikör har snott en krönika av en annan skribent utan att nämna honom. Läs om det här. Det är Oetiskt. Patetiskt. Konstigt. Värst är kanske att hans chef tycker att det är fel men anser att krönikören ändå är bra och därför ska jobba kvar. Den kände krönikören, bloggaren och skribenten kommer från en känd och intellektuellt erkänd familj. Han behöver inte sjtäla, inte av någon anledning men väljer ändå att göra det. Han har uppgett två anledningar: 1. Han hade bråttom och hann inte skriva en egen text 2. Det var en bra krönika Det är tur att det finns skribenter som vill annat än att tjäna 100.000 kronor i månaden för att snacka skit på sin blogg och stjäla andra texter. Det är inte ett ”måste” att skriva böcker och göra film. Det finns ingenting som ”tvingar”. Mer än en inneboende lust och vilja att skapa något som inte fanns förut, något som har ett värde utanför plånboken, något som gör gott och stannar kvar. Och Viljan att skapa ”extra” är naturligtvis inte lika stark hos alla människor. Vissa förvaltar, efter sina givna förutsättningar, sitt pund bättre än andra. Men det innebär inte att alla storfräsare är bättre än alla andra. Världsmästaren i höjdhopp kan förvalta sitt pund sämre än t ex en svårt handikappad som mödosamt lär sig att lyfta benet en centimeter ovanför marken. Detta blir extra tydligt när man reser runt i denna del av östra Afrika. Här handlar det på allvar om liv eller död. Svält, fattigdom, hiv och aids, våld, krig, brist på vatten, brist på el, allt sådant är vardag, här eller hos grannen. Läs hela här. I dag är jag ledsen för att världsförbättraren Baris Akarsu gått bort. Läs här. |
........................................................................................................... |
73 amerikanska kongressledamöter har bett Bush att hjälpa kristna i Irak 06.07.2007 Läs brevet, som bland andra har undertecknats av Tom Lantos, demokrat och mäktig ordförande i reprsentanthusets utrikestuskott här. |
........................................................................................................... |
ÄNTLIGEN!!! SVERIGE TAR ETT HISTORISKT BESLUT 06.07.2007 Migrationsverket skriver: Bedömningen skall vara individuell och syfta till att fastställa om sökanden personligen riskerar övergrepp på grund av de svåra motsättningarna. Det måste finnas åtminstone någon särskild omständighet som visar på detta. Enbart den allmänna situationen i landet eller hemstaden och de allmänna riskförhållanden som råder där räcker inte för att orsakssambandet skall anses vara klarlagt. Baserad på de grunderna ger verket därför en kristen före detta Baath medlem uppehållstillstånd samtidigt som de avvisar två muslimer. Mitt ÄNTLIGEN är inte alls menat att vara anti-muslimsk propaganda. Alla som är förföljda ska ha asyl. Och alla kristna assyrier, som också kallas syrianer och kaldéer, kan bevisa att de personligen är förföljda, och riskerar att bli dödade för sin religion och etnicitet. Exempeln på halshuggningar, våldtäkter, kyrkobombningar, kidnappningar är många och det går inte en dag utan att jag mottar rapporter om förföljelsen. Äntligen har svenska myndigheter fått upp ögonen för den religiösa och etniska rensningen som pågått i det tysta i flera år. Helt rätt beslut av Migrationsverket. Ett historiskt sådant. Medborgarnas flyktingombudsman Merit Wager skriver på hemsidan www.mfo.nu: Men det är t.ex. väl känt att kristna i Irak systematiskt fördrivs, trakasseras, slaktas och förföljs - med individuell prövning ska i princip alla som lyckats ta sig hit få uppehållstillstånd. Även andra som uppfyller utlänningslagens kriterier för asyl eller uppehållstillstånd ska givetvis få det - förutsatt att Migrationsverket har personal med kompetens och kunskap att handlägga varje ärende, vilket hittills inte alltid varit fallet. På ett center för kristna irakiska flytkingar, MångkulturelltFamiljecenter, jublar flyktingarna över beslutet. |
........................................................................................................... |
Sverige vaknar sakta till liv samtidigt som fler kristna slaktas i Irak 05.07.2007 PÅ SAMMA ÖVERLÄGSNA sätt har majoritetssamhället valt att möta intoleranta ytterkantsmuslimer i Sverige. Eventuell antisemitism ursäktas med situationen i Mellanöstern. Att muslimer, precis som alla andra i vårt land, borde kunna skilja på israeler och judar, på människor och politik, är sällan ett krav som ställs. När muslimska män begränsar sina fruars och döttrars frihet bemöts det som ett klass- snarare än ett kulturproblem, vilket i sig betyder att problemet kan utbildas bort. Om pappan, som man ju kan förmoda det är, bara reser sig ur sin socialgrupp så kommer flickorna att få det mycket bättre. Allt oönskat beteende som kolliderar med det liberala samhällets idéer om alla människors lika värde, allas rätt att uttrycka en åsikt, allas rätt till religionen men också rätt från religionen, individen - inte familjen - som samhällets minsta beståndsdel blir i majoritetssamhällets ögon blott en fråga om utanförskap och bristande integration. Inte att några faktiskt har helt andra ideal. Läs hela här. Magnus Norell utvecklar det ytterligare på DN:s debattsida. Han är trött på att man skyller islamisters terrordåd på västs politik och på att man får islams terror till att bli en isolerad al-Qaida företeelse. Lika snabbt som al-Qaidas namn kommer upp vid terrordåd (eller försök till dylika) i västvärlden, lika snabbt kommer förklaringen: En eller flera forskare/experter/analytiker/politiker/tyckare (välj själva!) förklarar förnumstigt att förövarna är arga/förbannade/etcetera, på västs politik gentemot islam, den muslimska världen, alternativt den arabiska världen, och protesterar på detta sätt. Inga av dessa termer definieras. De används på ett sätt som indikerar att alla vet vad som menas. Slutsatsen måste då bli att om väst bara ändrar sin politik, så kommer dessa dåd att upphöra. Men denna teori måste, för att bli hållbar, medge så många undantag att den blir oanvändbar. Mordet på Theo van Gogh hade inget med utrikespolitik att göra, och det hade inte danska skämtteckningar eller hoten som riktats mot den muslimska feministen Irshad Manji. Läs hela här. Nyhetsbyrån ESNA rapporterar samtidigt om de senaste hoten mot kristna i Irak. Fler halshuggningar är på gång. Ett uttalande som gjorts av en islamisk grupp som kallar sig för Mosuls islamiska emirat hotade att kidnappa eller döda alla kristna oavsett studenter eller arbetande i Mosul universitet om de inte lämnade universitets område inom tre dagar. Enligt uttalandet som sattes upp på stads gator, hotade den islamiska gruppen alla kristna som bor i Mosul att lämna staden inom tre dagar annars kommer de halshugga alla kristna som stannar kvar i staden. Mosul islamiska emirat har dödat fyra kristna som levde i al-sa’aa and al-Yarmook kvarterna i den östra delen av staden efter att de blev kidnappade och deras kroppar var funna i Wadi ’Aaqab kyrkogården. Gruppen hade också dödat två kristna som hade anlänt från Hamdaniya distriktet till Mosul där dem jobbade. Den nämnda gruppen mördade ännu en kristen kvinna som var anställd i den irakiska central banken i Mosul. |
........................................................................................................... |
Våldtagen kvinna, eknomisk brottslighet och slavarbete 04.07.2007 Timmarna efter mötet med ”karaktären” var jag på miljöresa. Jag skulle ägna lite tid åt att lära känna en viss miljö och beskriva den. Två kända kulturprofiler ringde mig för att berätta något viktigt. De hade bevis för ekonomisk korruption – i ett grannland. Ett bra scoop. Jag mejlade en kollega i det berörda landet. Sedan kom ett mejl. En kvinna blev våldtagen för tio år sedan. En man greps. Hon sade, både i förhör och i rätten, att det var fel man. Han var kriminell och domstolen tog därför henne inte på allvar. Hon sade så för att hon var rädd, trodde man. Nu, tio år efter, sitter han fortfarande av straffet. Han skulle ha varit ute för fem år sedan. För några dagar sedan fick hon veta att han fortfarande sitter bakom lås och bom för att ha våldtagit henne. Hon har inte kunnat sova. En oskyldig, enligt henne, har suttit inlåst för en gärning han inte har begått, och det i tio år. Det här hände i Tyskland. Nu söker jag en tysk kollega som kan ta över. Kan jag få skriva bok utan att jag ”ramlar över” viktiga undersökningar? |
........................................................................................................... |
Journalist sätts på fri fot när man som bäst behöver det 04.07.2007 ”Han släpptes i rätt tid, när brittiska muslimer behövde det som bäst.” Ovanstående sade en engelsk undersökande journalist som vill göra en film om Södertälje till mig tidigare i dag. Han sade också: ”Allt är propaganda numera.” Ur Ekot i dag: Den frigivne brittiske korrespondenten Alan Johnston höll på onsdagseftermiddagen en presskonferens i Jerusalem. Han frigavs natten till onsdagen i Gaza, efter att ha varit kidnappad i nästan fyra månader. Han är naturligtvis mycket lättad. Läs eller lyssna på hela inslaget här. |
........................................................................................................... |
Hitta Farmor och Korv stroganoff 03.07.2007 Jag utbytte några ord med Marie. Vi skrattade lite åt våra galna liv. Aziz gjorde mig sällskap i solen. Ilona, min syssling och praktikant på krogen kom med kaffe och en fråga. En man frågade om han fick sätta sig vid bordet. Hans namn är Ninos Malki och han är manusförfattare. Vi har liknande bakgrund, han har också klippt hår och han jobbar på en pizzeria. Han är assyrier, som också kallas syrianer och kaldéer, precis som jag. Och han kommer att lyckas. Det garanterar jag, nästan. Hur många manusförfattare råkar baka Henning Mankells pizza? Makell lovade att titta på ett utkast, blev tagen, och hjälpte till med bearbetningen av själva filmmanuset. - Av en slump sprang jag på regissören Mattias Paar, säger han. En tid senare, när Nino fått filmkontrakt och satt på restaurangen och filade på manuset, kom Henning Mankell in och åt. - Jag visste inte vem han var, säger Nino. Men personalen sa att han jobbade med film, så jag gick fram och frågade om han ville titta på vårt manus. Nu är han med i manusarbetet och kommer med ändringar, synpunkter och förslag hela tiden. Det är så häftigt! Nu är arbetet med rollbesättning i full gång. - Thorsten Flinck och Bo Brundin har redan tackat ja till roller, berättar Sven von Essen på Mallory Film. Ovanstående är ur Expressen. Lokaltidningen Folkbladet i Norrköping har också skrivit om filmprojektet, läs artikeln här. Jag läste synopsis till filmen, som är en komedi, tidigare i dag och skrattade högt så att alla på Coffee By George i Heron City hörde mig. Historien har arbetsnamnet "Hitta farmor" och är en hisnande komedi om en zigenare med bilen full av stöldgods på genomresa i en liten håla. Han luras att köpa ett parti falsk vodka av ett gäng skinnskallar. Några brudar blåser i sin tur skinnskallarna. Därefter blir en stackars rabattkupongklippande farmor kidnappad för att pressa pengar från några assyrier, som också kallas syrianer, som har byns pizzeria. Det är en skruvad historia med fördomar gånger tio, stereotyper och kulturkrockar som måste ventileras. Jag lovad Ninos att hjälpa honom, han har fått en första kontakt. Hjälper inte hon honom kommer jag att ge honom fler visitkort inom filmbranschen. Bra komedier kan vi inte få nog av. |
........................................................................................................... |
Påsemannen 02.07.2007  Han kom från fina förhållanden i Skåne, pappan var ingenjör och mamman hemmafru. Pappans kusin var psykiatriker. Hon behövde försökspatienter. En dag kom hon hem till dem och övertalade pappan att överlämna sonen i hennes händer eftersom han hade för mycket energi. Mamman försökte stoppa det, men pappan lyssnade på kusinen och barnet lades in på barnpsykiatrisk avdelning. I dag är den lilla pojken uteliggare som man gjort en film om. En av regissörerna Morris Zaya sitter i mitt vardagsrum och förfaras över svensk vård av psykiskt sjuka. Zaya kom till Sverige den 6 juni 1999, på Sveriges nationaldag. Han kom från Bagdad under sanktionerna mot Irak. Han och hans bror betalade 150 000 kronor för att bli smugglade hit via Jordanien och Turkiet. Han hade ett mål, att jobba med tv.  ”Att jobba med tv är min dröm. I Irak hade jag ett eget produktionsbolag som producerade reklamfilmer åt irakisk tv. När jag kom till Sverige jobbade jag som bland annat diskplockare på en nattklubb och som vårdare i ett fängelse tills jag lärde mig tillräckligt bra med svenska för att kunna gå en mediautbildning.”Hösten 2005 började han på Digital tv produktion på Power House i Kramfors. Han hyrde en lägenhet i Lungvik, en liten ort utanför Kramfors. I den lilla orten finns en uteliggare som få pratar med och nästan ingen riktigt känner. Alla vill veta varför han lever som han gör, de har fått svaret men inte förstått. Zaya tyckte det var tragiskt och började smått närma sig Anders Arle som uteliggaren heter. Med tiden blev de förtroliga. Zaya hjälpte Arle med vardagssysslor såsom att handla på livsmedelsbutiken. Zaya blev fascinerad av huvudkaraktären Arles liv. Han blev intresserad av individen bakom det långa skägget, lumpkläderna och matkassarna. Att det finns uteliggare i Sverige var en smärre överraskning för Zaya och han ville veta mer om dem. Han lyckades övertala två kurskamrater, Peter Hultgren och Fritte Öhman, att göra en dokumentärfilm om Arle. I nästan ett halvår följde de dagligen uteliggarens liv. Att det fanns en historia bakom, att Arle dessutom hade blivit felbehandlat av psykiatrivården blev en ännu mer intressant historia att titta på. Zaya och hans medproducenter har inte bara gjort en film, de har gjort en journalistisk undersökning som bör visas på svenska tv kanaler. Det är en del av svensk historia som måste uppmärksammas. Hundratals, kanske tusentals, svenskar är uteliggare för att man förgiftat dem. Många gånger frågar sig folk, så även undertecknat, hur det kommer sig att vi har uteliggare. Vad är de bakomliggande faktorerna? Dokumentärfilmen Påsemannen kanske inte ger svar på alla frågor men definitivt på en hel del. ”En människa som dygnet runt pratar om miljöförstöring dygnet runt men ingen lyssnar på honom eftersom han ser ut som han gör. Han är inget dumhuvud, tvärtom, han är smartare än de flesta. Hans kropp är, enligt honom själv, känslig för vatten men också många ämnen. Anledningen till hans överkänslighet är all medicinering han utsattes för under sin tid inom barnpsykiatrin. Han är förgiftat av samhället. Och förskjuten av den.” |
........................................................................................................... |
Samira, Merit och Nyamko om integration och svenska 01.07.2007  Merit Wager har nu flera gånger tagit upp Samira Hardo-Gharibs verksamhet i Mesopotälje som Merit döpte Södertälje till. Samira är min mors kusin och jag har under många år, på nära håll, följt hennes ideella verksamhet. Jag är en av dem som gnällt och sagt att hon måste bli mer organiserad och mer svensk i sin approach. Hennes kontor ser ut som om en bomb just slagit ned i det. Hennes väggar är fyllda med affischer, fotografier, tavlor och kristna ikoner i en rörig blandning. Man skulle kunna tro att hon inte har koll. Men det har hon. Stenkoll. Hon behärskar dock inte byråkratsvenskan och är för gammal för att lära sig den. Det råder dock ingen tvekan om att hon är en nyckelperson för många nyanlända. Hon, ensam, fungerar som tolk, terapeut, handledare i svensk byråkrati, och mycket mer åt många asylsökande men också åt sådana som behöver en fritidsgård för vuxna när livet blir för tufft. Ett ställe att umgås på under avslappnade förhållanden. Merits senaste inlägg om hitte (moster) Samira har fått mig att tänka till. Samira visade oss då tiotals "projektbeskrivningar" och "bidragsansökningar" som hon gjort genom åren och som inte gett resultat. Jag har satt orden inom citationstecken eftersom skrivelserna inte ser ut så om "riktiga svenskar" skulle ha skrivit dem. Kanske just därför bryr sig "riktiga svenskar" inte om hennes försök att förklara vad hon gör och vad hon behöver lite pengar till. "Jag känner mig mobbad", sa Samira, när vi som besökte henne försökte förklara för henne att "riktiga svenskar" nog varken har tillräckligt med fantasi, inlevelseförmåga eller ens vilja för att förstå vad hon menar. Att hon borde ta hjälp av en "riktig svensk" som kan skriva just så byråkratiskt och pedantsvenskt som man ska, för att ha en chans att ses som seriös. "Men jag skriver som det är", sa Samira förnärmat, "jag känner mig mobbad när ni säger så där!" Och hon har rätt: hon gör sitt bästa och det ska räcka! Jag fick med mig ett antal kopior av Samiras skriverier och visade några av dem för en god vän, "äkta svensk" (!) och dessutom rektor för en grundskola. Det roliga var att min goda vän reagerade just så som jag önskar att de som har läst och bedömt Samiras ansökningar och projektbeskrivningar tidigare skulle ha gjort. Rektorn utbrast nämligen spontant att: "Det här är ju en äkta eldsjäl! Och det är inget fel på hur hon skriver, hon skriver ju med hjärtat och hon gör samtidigt också sitt yttersta för att efterlikna svenskars sätt att skriva sådana här skrivelser. Det här är ju inget svårt att förstå!" Nu gäller det bara att få några andra "riktiga svenskar", sådana som har makt och möjlighet att stödja en verksamhet som Samiras som är så väl behövd , rentav nödvändig för många som inte har särskilt många andra ställen att gå till, att också förstå vad hon menar och bevilja henne de futtiga slantar hon behöver för att fortsätta att hålla sin lokal öppen på ideell basis. Nyamko Sabuni har lagt ned Integrationsverket, bra då kanske hitte Samira, oavsett om hon behärskar perfekt svenska eller inte, kan få hjälp. Gör som Merit, Nyamko: åk till Mesopotälje på studiebesök! |
........................................................................................................... |
Josefina, Lilian och Fadime 01.07.2007 Det är verkligen motigt att skriva bok. Men det är kul och en utmaning som heter duga. Speciellt med tanke på att vi ska färdiga innan sommaren är slut. Vi, min medförfattare och jag, åt middag på ett av inneställena nummer ett, Josefina. Maten var god, servicen bra och miljön mycket vacker. Det var också roligt att vara tillbaka på den gamla goda spelplanen, att se att många gamla innemänniskor fortfarande håller stånd, att prinsessan Lilian fortfarande är i farten och att allt är som vanligt i den världen. Några nya ansikten, självklart nya unga brats och de gamla vanliga som Elisabeth med sitt hov. Jag tänker inte berätta mer om vem hon är. Vi som vet vet. Hon pratade på som vanligt. Sex ungdomar satt runtomkring henne och fascinerades av hennes anekdoter. Hon har varit ”överallt”, ”upplevt det mesta” och ”känner alla”. För ungdomarna, blatteuppkomlingarna, är det viktigaste att känna Elisabeth. Läs en recension om Josefina från i vintras här. |
........................................................................................................... |
|
Blog archive August, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive February, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive January, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive December, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive November, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive October, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive September, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive August, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive July, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive February, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive January, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive December, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive November, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive October, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive September, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive August, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive July, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive February, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive January, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive December, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive November, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive October, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive September, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive August, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive July, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive February, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive January, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive December, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive November, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive October, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive September, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive August, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive July, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE |
Blog series
Oskyldigt Dömda
Många läsare har hört av sig och vill ha inläggen om Oskyldigt dömda, med mitt krav på att man ska tillsätta en justitiemordskommission, samlade på en plats. De finns nu samlade i denna låda. Jag skriver på flera nya inlägg i detta ämne just nu.
Klicka här för att visa inläggen
...........................................................................................................
Golden Palm
Eng: All blog entries related to the Golden Palm and the Beverly Hills Film Festival are now gathered here.
Swe: Nu finns alla bloggar relaterade till Guldpalmen och Beverly Hills Film Festival samlade här.
Klicka här för att visa inläggen
...........................................................................................................