Att ta semester från sig själv 31.07.2006 "Fylld av beundran över ditt engagemang, ditt mod, din kunskap, din mångsidighet - och din kamp för det goda..." "Du är Sveriges överlägset bästa journalist och ändå är du fortfarande en doldis. Tack för att du finns." Jag svarade på alla mejl och ringde till de tre som hade lämnat meddelande. Sedan begav jag mig ut på dagens äventyr. Jag hade bokat lunch med två uzbekistanska tjejer som varit i Sverige i över tre år och jobbat som städerskor, svart. De har en ingång till ett internationellt avslöjande har det sagts mig. Mentalt inställd på uzbekistanierna gick jag in på min kusins krog Limerick i Södertälje. ”Grattis, Nuri. Kul att du tog hem ytterligare ett pris till Södertälje”, avbröts jag av flera personer inne på krogen. Jag gick också in på Gallerix för att få mitt diplom som jag självklart förstörde inramat. ”Tänk att du aldrig lyckas ta hand om dina grejer Nuri! Grattis. Vi är stolta över dig." På väg mot bilen som fått nojan och tjuter varje gång vädret växlar stoppas jag av en äldre herre: ”Har du fått mejlet? Du måste hjälpa honom.”, säger han. Jag har inte ägnat en tanke åt ”mejlet”. En pensionerad general i Georgien har gripits. En man som fram till nu alltid har sett som en hjälte har gripits med knark i fickan. Fem personer påstår sig ha sett de underrättelsepoliser som grep honom under våld stoppa knarket i fickan på honom. I bilen ringer mobilen. Det är en kriminolog som vill göra en hemsida för oskyldigt dömda. Han hade många intressanta saker att berätta. Jag bad honom återkomma efter min Turkietresa. Hinner inte ens lägga på förrän nästa samtal kommer. Det är källan för mitt nya avslöjande – som snart publiceras i ett nytt för mig överraskande media. Han berättar att den andra källan känner rädsla men att han ska träffa personen i fråga och förklara både källskydd och anonymitet. Jag har med mig schnitzel med skysås och gröna ärtor till uzbekistanierna. De blir mycket glada åt maten. I vanlig ordning vräker jag i mig maten utan att tänka på att de kanske vill ha matro och äta i lugn och ro. De börjar med att skära både kött och potatis i småbitar för att sedan äta med gaffeln i höger hand, precis som min far. I många av världens delar äter man inte med kniv och gaffel på det sätt man gör i Sverige. De är här för att skicka hem pengar till sina vuxna barn som studerar på universitet i Ryssland. Utan de svenska svartstädarpengarna blir utbildningen omöjlig. Anledningen till att de vill träffa mig är också omöjlig, nästan. Jag hade helst velat att den inte var sann. De har råkat städa hos någon som haft hemmet fullt av barnpornografi och annat sprängstoff. Mer kan jag inte berätta än. Jag åker hem och lägger mig en stund. Har ont i nacken och är trött efter gårdagens bravader. Vaknar och sätter mig för att läsa tidningarna. Länstidningen har en ganska stor artikel om Blatte de Luxe, Dagens Nyheter en halvstor och Aftonbladet en liten och jag har fått femton samtal… Tack tack tack! En av dem som ringer har ytterligare ett avslöjande att servera mig. Det tredje samtalet kommer från en arabisk journalist som undrar om jag kan sätta honom i kontakt med en bekant i Beirut… Ibland skulle jag vilja ta semester från mig själv. Någon annan semester lär jag aldrig få. Hahahaha... De tysk/assyriska tidskrifterna Funoyo och Yawno har båda två större personporträtt på mig i sommarens nummer och klockan har bara hunnit slå tre på en molnig eftermiddag i mitt kök i Södertälje. Ännu en gång STORT TACK!!! Till alla er som tror på mig och röstat på mig. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Vi är blattar. Vi är här. Vänj er! 31.07.2006 Vi är sex, och väntar in ungefär hundra till. Det är efterfesten. För att ha efterfest krävs en FEST, och en sådan har det varit. Med besked. Kungsan (Kungsträdgården) mitt i Stockholms nav tidig kväll. Jag hade varit på Edessa, mitt kusinbarns dop. På vägen från kyrkan till festlokalen började gungandet. Min cab, min systerdotter, och mina tre minikusiner dansade och sjöng så att vi till och med fick vägarbetarna att höja händerna i takt till musiken. Väl på Kungsan var jag tom. Jag tömde mig själv. Inga förväntningar. Inga förutfattade meningar. Jag skulle ta det som det kom. Och det kom. Rejält. Vilket party. Min hjärna är späckad med jobb, med kriget i Irak, kriget i Libanon och jag tänkte att jag bara skulle ta emot priset, tacka och gå därifrån. Eldsjälarnas flammor brände mig fast. Jag blev kvar. Nabila al-Fakir som i sin vardag förändrar och utvecklar barn till självständiga människor (pristagare i klassen Samhälle), Farnaz Arbabi (klassen Teater) som ska göra något så galet som att sätta upp Vilhem Mobergs Utvandrarna med nästan bara blatteskådespelare och Celia Prado (konst) en entrepenör och innovatör som vägrar foga sig utan i stället ägnar sig åt att vara bångstyrig och producera fantastiska konstverk - och många med dem. Krigen gjorde sig ständigt påminda i form av dåliga samveten för att vi är här och de är där. Artister sade det, musiker sjöng det och vi diskuterade det. Jag ställde mig på scen och ropade "HALLÅ STOCKHOLM, KAN JAG KAN NI!" och något annat som jag inte minns. Budskapet kom fram. Sist ut på scen av alla fantastiska band och soloartister var Calle Real, som betyder något i stil med kungliga gatan på spanska. Wow wow wow. Börjar nästan dansa när jag skriver om dem. De var helt fantastiska. Stockholm gungade. Överallt. De var svarta, vita, gula, röda och dansade. Även jag. I smyg dock. Jag är ju finare än så numera. Jag är ju Blatte de Luxe. Skämtar bara. Det är klart att jag gick ut bland publiken och dansade, och det var där jag märkte av budskapet. "Jag tänker vinna Guldspaden", sade en svart tjej i tjugo års åldern till mig. Hon pluggar journalistik och tackade för att jag inspirerar henne. Vi dansade, och fler journaliststuderande anslöt sig - av varierande ursprung. Vi är blattar. Vi är här. Vänj er! Nu går jag tillbaka till efterfesten, vänder mig om och ser att fler, många fler anslutit sig till bilden av Jesus och Che. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Galan man inte får missa 30.07.2006 Först var de flesta för fina för priset, inklusive jag, tyckte att det var för flummigt och för politiskt inkorrekt, sedan började de flesta sakta ändra uppfattning. Plötsligt ville alla, nästan, ha det! ”De slåss om Blatte de Luxe-priserna”, rubricerar Dagens Nyheter sin artikel i Kultur-delen av tidningen. Alla ni som kan komma till galan, gör det! Det blir en ball kväll som kommer att få Stockholm att gunga. Läs mer på Blatte de Luxe. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Propagandaapparaterna är i gång 28.07.2006
En turkisk journalistkollega tipsade mig om artikeln. Min kollega är specialiserad på minoritetsfrågor i Turkiet. Jag mejlade honom i går natt och frågade om han vet vad USA tänker göra åt att den turkiska utrikesministern har hotat med att invadera norra Irak om inte USA lovar att stoppa vapenflödet till PKK därifrån. "Bäste Nuri, USA har lovat att göra vad de kan för att stoppa att PKK stöds från norra Irak. Läs den bifogade artikeln som publicerades i Turkish Daily News om det och om två bröder som strider på var sin sida." Han avslutar brevet med: "Men du vet hur det är. De båda brödernas historia kan egentligen vara en helt annan. Det är ju statens version vi fått serverad. Jag har två vänner som jobbar i Libanon just nu. Båda vittnar om hur olika parters propagandaapparater försöker lura dem. "Det går inte att lita på någon vi måste vara extra försiktiga och verifiera fakta från flera olika håll innan vi publicerar. Propagandaapparaterna är i gång och alla vill att vi ska skriva just deras version så att det gynnar deras just politiska parti eller religiösa grupp", skrev den ena till mig i morse." |
||||
........................................................................................................... |
||||
Justitieministern tänker göra inbrott hos mig 28.07.2006 Bodström tänker visst få sådana som jag inlåsta. I Sverige har vi källskydd, alltså att ingen får fråga mig – i egenskap av journalist – var jag fått mina uppgifter ifrån. Avslöjar jag min källa kan jag dömas till fängelse. Men det ger Bodström fullkomligt den i. Det kan väl inte vara så att han vill se oss inlåsta? Han vill i alla fall bryta sig in hos mig, installera en grej i min dator och därmed få full koll på vad jag har i min hårddisk och vilka mejl jag mottar och skickar. Bodström nöjer sig inte med det. Han vill också veta om jag surfar, och vad jag läser eller tittar på. I dag har jag mottagit 39 mejl, sju av dem från två källor i de två jobb jag gör för tillfället. Grava missförhållanden som källorna informerar mig om. Personer som om deras identitet avslöjas kan råka illa ut. Andra mejl kommer från länder som Syrien och USA. Källor, vänner, släktingar och bekanta mejlar till mig för att de har något att berätta. För mig. Inte för Bodström. Jag tror inte en sekund på att Bodström och utredaren Anders Eriksson, före detta Säpo-chef, vill göra intrång i min dator, i mitt liv, för att förekomma brott. Nej gubbar, mig lurar ni inte. Förresten tar jag tillbaka att jag ger upp, det tänker jag inte alls det. Expressens artikel om utredning och lagförslag. Svenska folket, stå upp för er integritet! |
||||
........................................................................................................... |
||||
Stoppa svenska riksdagskanditater från att kriga mot Israel 28.07.2006 Libanonuppropet Efter att Israel i förra veckan attackerade Libanon har krisen i Mellanöstern definitivt utvecklats till ett krig. De senaste dagarna har våldet eskalerat ytterligare och lett till att hundratusentals människor är på flykt från sina hem. Mängder av byar samt stora delar av huvudstaden Beirut har bombats sönder och dödssiffran har nu passerat fyrahundra. Israels attack mot Libanon slår fruktansvärt hårt mot oskyldiga människor. Den är ett allvarligt brott mot folkrätten. Det är väldigt anmärkningsvärt att inga ledande svenska politiker än så länge har agerat kraftfullt i frågan. Vi vägrar vara tysta när tusentals civila skadas och dödas. Därför kräver vi att den svenska regeringen utvisar Israels Sverige-ambassadör tills de militära attackerna och våldet mot det libanesiska folket har upphört. Nio socialdemokratiska riksdagskandidater stöder Libanonuppropet. Kan någon av er som har initierat och/eller skrivit under uppropet vara vänlig och berätta för mig vad ni anser att vi ska göra med representanter för Palestina? Vad ska vi göra med Hamas och Hizbollahs medlemmar i Sverige? Ska vi slänga ut dem med?
Efter att Hamas vann valet och vägrade samarbeta med den Israeliska regeringen, efter att Irans högste ledare uttryckligen sagt att han tänker utrota staten Israel, efter att Hizbollah skrutit med hur starka de är som lyckades slänga ut Israel ur Libanon fick Israeler nog. Judar lever i ett posttraumatiskt stressyndrom och de kommer göra allt som står i deras makt för att förhindra ett nytt folkmord. Hamas och Hizbollah ser en stark judisk stat som understöds av en annan mäktig fiende, USA, och tänker göra vad de kan för att förhindra att dessa fiender blir ännu starkare. Jag tänker inte ta parti för varken den ena eller den andra. Vår uppgift är att mana till fred. Det enda sätter vi kan göra det på är att föra en dialog. Vi får inte själva bli delaktiga i kriget. Veckan efter att Hamas vann valet i Palestina bad redaktören för tidskriften Fokus mig att skriva en krönika. Läs den! |
||||
........................................................................................................... |
||||
Från Arlanda till Södertälje genom Turkiet och Irak 27.07.2006 - Det är som att hamna i en siciliansk maffiafilm. Alla försöker blåsa alla. De har delat upp staden mellan två fält. Och båda syndikaten försöker att sno åt sig så mycket mark som möjligt. Men de vill inte betala för sig. De skrämmer till och med vissa exilassyrier till att godta bottenpriser. - Du var ju inte där för att sälja utan för att fixa papperen så att ingen kan lägga beslag på vår mark. Hur är det med farbrors hus? Är de kurdiska ockupanterna fortfarande i det? - Ja, de tillhör en klan som ingen vågar sig på, varken andra kurder, assyrier/syrianer eller turkar. - Ok, hur gick det för dig? - Det gick bra. Jag lyckades få de mesta av papperen i ordning. Resten kan jag fixa via den turkiska ambassaden i Stockholm. - Har du värderat egendomen? - Ja, men jag fick olika bud hela tiden. Det är helt beroende på vad som händer politiskt. Internationellt. För några dagar sedan hotade den turkiska utrikesministern med att gå in norra Irak. - Varför då? - Turkiet anser att PKK får hjälp av kurderna i norra Irak, att de får sina vapen därifrån. Kurderna i norra Irak är amerikanernas skyddslingar och därför riktar utrikesministern sina hot mot USA. Inte nog med det så har kurdernas ena ledare i norra Irak, han är president tror jag, Barzani, hotat med att kriga mot Turkiet om den turkiska armén inte slutar med att döda PKKs gerillasoldater i sydöstra Turkiet. - Vad har det här med vår egendom att göra? - Allt! Om det blir krig blir den inte värd ett enda öre. Blir det inte krig kan den bli värd miljoner. Det finns nämligen planer på att bygga en damm genom den ena åkern vi äger och då måste turkiska staten ersätta oss. Det finns också långskridna planer på att göra Midyat till en historisk plats. FN har visst en lista på vilka platser som ses är de äldsta och måste bevaras. Turismen har redan blomstrat. - Är folk inte rädda för att bli skjutna? Det är ju krig mellan PKK och Turkiet säger du. - Man låtsas inte om det. Ingen vågar heller öppet prata om det. Det kändes konstigt att färdas tillbaka efter alla dessa år, men jag kan säga dig att det var värt rädslan. Inget slår att somna till stjärnornas lyster. Diskussionen mellan mina kusiner fortsätter till tonerna av den enas sons barnsnarkande och mitt knattrande på tangenterna. Mina tankar förflyttar mig till Midyat. Jag längtar hem. Jag vill också sova under bar himmel och väckas av tuppen.  Bilden bredvid hittade jag på nätet. I det här huset lekte min mor som barn. Hennes bästis bodde här och ibland somnade mor bredvid sin bästis i någon av sängarna på taken. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Oskyldigt dömda 20, Kilhstedt three years later 27.07.2006 Jag kommer, självklart, att gå vidare, att skriva nya artiklar, följa upp de fall jag åtagit mig och kämpa för en justitiemordskommission. Merit Wager har på sin blogg i dag följt upp ett av hennes fall. Det är ännu en hemsk och otrolig historia, från vår nutid, om en person som dömdes för ett brott han inte begått. Och som i många andra fall säger "alla" att han är oskyldig, men ingen av de som ska göra något för att få honom frikänd gör det. Tack Merit för att eldsjälar som du ger oss hopp! Jag tänker säga och skriva det så länge det behövs: Tillsätt en Justitiemordskommission NU! Gå in på Merits blogg och läs fortsättningen på det oerhört viktiga inlägget som börjar så här: Han hörde av sig till mig första gången i juli 2003. Under ganska lång tid höll Lasse och jag kontakt. Jag träffade honom några gånger och såg hur han mådde allt sämre. Så försvann han. Men hörde av sig då och då via mejl. Jag jobbade inte kvar på Expressen och hade ingen "plattform" där jag kunde berätta om hans vidare öde, men som sagt: vi höll kontakt även om det blev mer sporadisk efter ett tag. Nu vet jag varför!  Lasses lidandes historia är ofattbar i ett s.k. rättssamhälle som Sverige! Han berättar: "Jag har nu avtjänat ett 30 månader långt fängelsestraff för grovt häleri där straff utmätts utan lagstöd. Domen mot mig är konstaterad felaktig av samlad juridisk expertis. På en tentamensfråga från Juristlinjen , får man 5 poäng om man svarar rätt på frågan att jag inte begått något brott! Justitieminister Tomas Bodström samt ordföranden i riksdagens justitieutskott Johan Persson har båda intervjuats i TV angående mitt ärende och har uttalat vid upprepade tillfällen att resningsreglerna inte är humana nog när en dom "bara" är felaktig samt att dessa både bör och skall ses över. Justitieministern hänvisade t.o.m. till en pågående utredning. Det har ju inte hjälpt mig ett dugg. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Gnäll är en farlig sjukdom 26.07.2006 Artikelns ingress: ”Tjänstefolket är smutsigt, golfbanan är dålig och stranden full av gästarbetare" Under flera år har Aftonbladet avslöjat de svenska diplomaternas eviga klagomål om hur det är att vara stationerad på olika håll i världen. Det har handlat om alltifrån dåliga viner till att operahus inte anses hålla måttet. I år klagas det om möjligt ännu mer. Diplomater på svenska ambassader runt om i världen vill ha lite mer lyx. De anser att skattebetalarna ska stå för allt ifrån simbassänger till nöjen. Båt att nyttja för ambassadpersonal, begär svenska ambassaden i Demokratiska republiken Kongo.” Jag är trött på att höra gnäll. Om man har en lön på trettio tusen i månaden, fri bil, fri mobiltelefon och varken en egen eller en familjemedlems sjukdom har man mist rätten till att gnälla. Det är inte "katastrofalt" på jobbet för att man får jobba över någon dag. Katastrofalt är det på platser som Libanon. De svenska diplomaternas beteende är typiskt svenskt. I ett samhälle där man förväntar sig att någon annan, att staten, alltid ska fixa saker blir man gnällig. Jag tar mig rätten att säga att det är så eftersom jag dagligen ser det i skillnaden mellan generationen vuxna med utländskt ursprung och den generation barn som är födda och uppvuxna här. Ungarna gnäller jämt. Det är inte så att alla svenskar gnäller och som tur är gnäller inte alla svenska diplomater heller men vi måste, som med alla andra oegentligheter, se och åtgärda detta ständiga gnällande. För några månader sedan var jag hemma hos en svensk diplomatfamilj i Mellanöstern. En grannfru kom över för att dricka arabiskt kaffe för att sedan spå oss i sumpen. Hon tar upp min kopp, hinner med första meningen: - Du är drabbad av onda ögat, akta dig för avundsjukan… telefonen ringer och avbryter sierskan. Det är den lokala ordföranden för Svea, svenska diplomatfruars internationella organisation som ringer frun i huset. Efter femton minuters samtal sätter diplomatfrun sig ned igen. - Det är helt otroligt jag har just fått en utskällning för att jag vill ta hand om vårt barn själv och inte anställa en barnflicka. De tycker också att det inte ser bra ut att jag sköter städningen själv. Men jag är så trött på att inte ha något annat att göra än att shoppa och dricka kaffe hela dagarna. Med dem menade hon andra svenska diplomatfruar. Ni måste läsa Aftonbladets artikel. Otroligt! |
||||
........................................................................................................... |
||||
Sverige är inte med i EU 26.07.2006
|
||||
........................................................................................................... |
||||
Terrorister, Migrationsverket, Libanon och framgångsrika svenska tjejer 26.07.2006 Nu har jag läst igenom mejl från när vi fick nys om det. Det var ingen som trodde på oss. Jag skrev till och pratade med två redaktörer men ingen av dem trodde mig. Jenny Nordberg flyttade till USA efter att jag och hon gjorde flera avslöjanden tillsammans. Det sista vi gjorde var ett av de viktigare. "Kriminella organisationer och flyktingsmugglare gör goda affärer på den svenska asylpolitiken. Statslösa palestinier från Gaza och Västbanken får sedan november 2002 i regel alltid uppehållstillstånd i Sverige. Ekot har granskat hur en omfattande illegal verksamhet har växt fram i skuggan av Migrationsverkets nya regler." Lyssna på hela inslaget som ledde till nästa: "Migrationsverket slår inte larm när misstänkta terroristavhoppare söker asyl i Sverige. Därmed har Säpo ingen chans att kontrollera om terrorister tar sig in i landet. Ekot har mött sex asylsökande som arbetat inom terroristorganisationer. Inget av fallen gick vidare till Säpo." I förra veckan, när svenskar skulle evakueras från Libanon, berättade flera personer för mig att svenska tjänstemän i Beirut mest var måna om att ingen som inte kunde identifiera sig skulle slinka igenom och komma till Sverige. Lyssna på eller läs inslagen som vi gjorde 2003 för att bättre förstå varför svenska regeringen var rädd för att obehöriga skulle komma på båtarna som evakuerade svenskar.
|
||||
........................................................................................................... |
||||
Svenska regeringen lät Saddam lura FN mot att han handlade svenska varor 26.07.2006 Många av länderna i västvärlden mådde dåligt över att barn dog som flugor till följd av det embargo som de alla var delaktiga i. Saddam ville inte göra som de sade och då bestämde sig för att stänga alla gränser. Varken mat eller medicin kunde föras in eller ut ur Irak under flera år. Någon på FN fick en idé, man skulle byta olja mot mat. Saddam fick skicka olja till väst mot att han fick mat och medicin som han kunde dela ut till barnen så att de slapp svälta. Men Saddam krävde, i hemlighet något, i gengäld. Alla företag som skulle få kontrakt med honom fick betala mutor. Pengar på sidan om.  Bara de som var beredda att fuska och mörka fick en deal med Saddams regim. Låt säga att ett företag skulle sälja rullstolar till Irak, för pengar Saddam fått för olja, och att företaget fick 800 kronor för varje stol så såg FNs kontrollanter ett kontrakt, fakturor och andra verifikationer där allt såg schyst ut. Det man inte såg, eller rättare det som bara några personger på FN såg, var att Saddam fick ytterligare 200 kronor på ett privat konto i till exempel Dubai. Många var vi som undrade hur det kom sig att Saddam kunde bygga otroliga palats samtidigt som det som kallades för Olja mot matprogrammet rådde. Och varför dog barnen fortfarande som flugor. Jo, pengarna kom till Saddam. Inte till barnen. Ett antal anställda på FN mutades, höll käften och hjälpte till att mörka korruptionen. I dag har Ekots Daniel Öhman avslöjat att den svenska regeringen också kände till korruptionen men kan ha hållit tyst för att svenska företag skulle få attraktiva avtal med Saddam. ”Regeringen kände tidigt till att Saddam Husseins Irakregim försökte pressa företag på pengar under FN:s program Olja mot mat. Men trots att svenska företag därmed riskerade göra sig skyldiga till allvarliga brott ingrep inte regeringen.” Lyssna på inslagen här. Blir vi förvånade? Hur ska svenska regeringen annars garantera vårt välstånd om inte med handelsavtal, oavsett med vilka de sluts och hur dealen ser ut. Min kollegor Jenny Nordberg, Margita Boström och jag kände till Mat mot olja korruptionen redan i december 2003. En av våra källor för våra inslag om Saddam Husseins spionnätverk i främst Sverige, men också i resten av västvärlden, hade en anhörig som av Saddam personligen skickats till bland annat Frankrike för att sluta avtalen. Våra inslag om spioneriet följdes upp i så gott som hela världen. Men storyn om Mat mot olja blev en darling som vi dödade. På journalistspråk heter det nämligen kill you darlings när inte allt får plats i publiceringen. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Svart är svart oavsett om det är att bjuda på sig och sitt 25.07.2006 Meddelandet möter mig när jag kommer in i Fältöversten, en galleria belägen på Östermalm, Stockholms finare del. Antingen är jag paranoid eller så vände sig en dam som rotade efter något i sin väska när hon hörde kundmeddelandet och samtidigt såg mig. Det kanske inte är konstigt. Jag har på mig keps, solbrillor, linne och modernt "slafsiga" shorts. Det kombinerad med min hudfärg kan ju göra ett och annat. Är sen till ett möte. Har dock inte ätit. Haft svårt att sova.  Ertan, mitt kusinbarn driver Forno, fiket mitt i gallerian nära SVT och SR där jag ska jobba i dag. Ertan är lite trött. Han har jobbat från sju på morgonen till nio på kvällen flera veckor i sträck. Personalen är på semester. Han fixar en yogamacka med parmaskinka och olivröra. Den smälter i munnen. Ett äldre par kommer fram till Ertan. Efter att vänligt hälsat säger mannen upprört: ”En svart man har köpt övervåningen. Nu kommer vår våning att tappa i värde.” Ertan tittar på mig och skrattar högt. Tomas, Ertans lillebror kommer fram och säger: ”Ni borde vara tacksamma, den som har flyttat in är världens mest kände golfstjärna, det är Tiger Woods också känd för att vara svärson till Sveriges migrationsminister Barbro Holmberg så nu kommer er våning att stiga i värde.” Tiger Woods hade ”till och med” kommit ned till Ertans fik i går och delat med sig av sin framgång - på diskarens rygg. Han skrev sin autograf på diskarens arbetströja. ”Pricken över i:et hade varit om någon hade tagit honom för att tillhöra personalen och bett honom torka av bordet, eller nåt.”, säger Ertan och försöker tvinga på mig ett glas Pago-juice. Där går gränsen. På väg därifrån kommer jag på att jag glömt betala. Det kan drabba Ertan hårt. En av mina morbröder vägrade ta betalt av släkten när vi åt lunch på hans krog. I två dagar hade han hemliga skattekontrollanter hos sig. De räknade ut att 10 personer ätit gratis dag 1 och att 18 ätit gratis dag 2. De räknade ut att i snitt hade 15 personer ätit gratis 296 dagar om året i 3 år. 15 personer som borde betalat 65 kronor var. Skatteverket skickade en nota på 865 800 kronor. Nära en miljon som de anser att min morbror är skyldig den svenska staten eftersom det bar honom emot att ta betalt av mig och andra släktingar. Han tvingades att sälja krogen till ett bottenpris och bli ett objekt för kronofogden, resten av sitt liv. Påminnelsen om min morbrors skatteskuld får mig att känna mig som en tjuv och köra tillbaka till Ertan för att betala. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Sverige är ett föredöme vid nöd 24.07.2006 Jag och mina kusiner Teodora, Franko och Ninip sätter oss för att se andra halvlek av fotbollsmatchen mellan Assyriska och Brommapojkarna. En intressant diskussion bakom oss tystar vår egen diskussion. ”Varför ska vi svenskar stå för det här? Judar och araber måste själva stå för kostnaderna för katastrofhjälpen. Det är ju israelerna som bombat och araberna som behöver den akuta hjälpen.”, säger en äldre man. ”Du verkar leva i ett annat land. För det första är mycket av skattepengarna som kommer in till vår stat från företag som ägs av svenska judar och för det andra finns det hundratusentals svenska araber som betalar skatt. Det är inte dina pengar som du får det att låta som", säger en upprörd yngre tjej till honom. Ingen av oss har något att tillägga, tyst utbyter vi menande blickar.
En av dem som sitter i panelen, i tv-studion i Södertälje, frågar honom vilka han anser är ansvariga för kriget. ”Hizbollah trodde att de kunde rå på en av världens största arméer. Men det är inte intressant just nu. Det viktigaste är att vi alla gör vad vi kan och hjälper de behövande. Katastrofen kommer inte att komma, den är redan här. Många lever från hand till mun. Den dag de inte arbetar äter de inte heller. För många finns det inget arbete att gå till under rådande omständigheter.” När tv-programmet slutar ringer min far biskopen. De är släkt. Vid det fjärde försöket kommer far fram. Biskopen är dock inte i kyrkan. Han är hemma. Programmet var inspelat tidigare under dagen. Hemma hos biskopen svarar ingen. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Vi måste agera! 23.07.2006 Lilli da Silva (Sjöberg), en god vännina och jag har just skilts åt. Vi har ätit middag och diskuterat en eventuell gala. Lilli skriver låtar och jag har frågat henne om hon är villig att donera en av låtarna för att hjälpa barn i Libanon. Hon tvekade inte en sekund. Bollen har börjat rulla. Efter maten gick vi runt i Södertälje för att rasta hennes hund. Det var lärorikt att se min hemstad med någon annans ögon. Jag bor i en fantastisk sommarstad med många pittoreska små uteserveringar, bra krogar och en häftig blandning av människor som stoppar varandra och småpratar. En man cyklar mot oss. Han ser ut att vilja cykla på oss. När han bara är någon meter från oss bromsar han tvärt. Nu ser jag vem det är. T, en irakisk pojke som nu har vuxit till sig och blivit en man som gift sig och fått barn. År 2000 var han en flykting med många problem. Hans far som var en av Saddam Husseins fiender hade brutalt mördats inför T:s och de andra barnens ögon.
Men hur gick det för T och hans familj? T har lärt sig flytande svenska, gift sig, fått barn och jobbar på Volkswagen. Hans bror som vi också följde bor i Tyskland, dock fortfarande illegalt. De har lyckats samla pengar för att smuggla ut modern ur Bagdad. Hon tas till Amman i morgon. 9 000 dollar har det kostat dem. T är också fortfarande skyldig smugglarna för sin och sin brors ut- och insmuggling. T:s äldsta bror med barn bor kvar i Bagdad. "Det är som på lotto. Några av mina bekanta har dödats. Varje dag kan någon av dem i min brors familj mista livet", säger T innan han cyklar i väg. Hans ord ekar i mitt huvud och påminner mig om en ledarkrönika i dagens Expressen skriven av Jan Lindström. Artikeln borde vara obligatorisk för varje människa att läsa. Nedan har ni ett utdrag: Människor som dör som flugor. Avslitna ben och vingar, fläckar i gathörnen. Det krävs en nästan omänsklig empati att varenda gång en bomb briserar i Bagdad tänka på att en människa som du och jag, med en kasse i handen, på väg hemåt, med chans på en hygglig middag med familjen, att den människan upplever en bråkdels sekund av slutgiltiga insikter innan den slits sönder i en blodfärgad krevad. Varenda dag, hundra. Lilli och jag köper Expressen. Hon, som annars mest är intresserad av vilka kläder som gäller för tillfället eller inte, utbrister: "Vi måste göra något!" Inga bomber stör mig. Lilli har åkt hem och jag sitter lungt och lyssnar på tåget medan jag skriver. Jag behöver heller inte vara rädd. Åtminstone inte för egen del. Skärrade är däremot mina vänner i Irak och Libanon i dag, så även deras släktingar och vänner världen över. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Jag är nominerad till Årets Journalist på Blatte de luxe 23.07.2006
Mina vänner har delade åsikter. För och emot. De som är emot tycker att jag inte är en blatte utan Nuri Kino. Att ta emot priset vore att bli Nigger of the year. De andra tycker att jag ska ta emot och känna mig hedrad. Ungdomarna med invandrarbakgrund behöver bra och fler förebilder är argumentet. Nu har jag bestämt mig. Jag känner mig hedrad för om det här priset, oavsett om jag får det eller inte, räddar ett enda barn från att hamna snett så låt mig då kallas Nigger of the year. På söndag den 30 juli avgörs det. Kungsträdgårdens chef i Stockholm har upplåtit scen, utrustning och allt annat som behövs för en stor gala kostnadsfritt. Han vill också bidra till att ungdomarna känner att om Nuri Kino som växte upp med föräldrar som inte kan läsa och skriva lyckades, så kanske de också kan. Blatte de luxe har en egen hemsida. Här kan ni läsa om projektet, nomineringar, gala, varför det kallas Blatte de luxe och annat intressant. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Mina kusiner ska kriga mot min judiske vän och försvara eller skjuta mina libanesiska vänner 23.07.2006 "Bäste Nuri, du fick rätt. Nu har vi inkallats. I ett brev från den syriska armén står det att vi måste vara beredda att försvara vårt fosterland och våra libanesiska bröder.". Min vän Benjamin från Jerusalem skrev till i går natt. Han är en av alla israeliska soldater som finns vid gränsen till Libanon. Vilken dag som helst, vilken minut som helst kan han få order om att vandra in. Många av mina vänner i Libanon har också kallats till att försvara sitt land. För bara en tid sedan lämnade syriska trupper Libanon. Det höll på att dela landet i två. För och emot Syriens existens i landet. Hizbollah, som nu krigar med Israel, arrangerade demonstrationer med hundratusentals människor som skrek att de ville ha kvar den syriska armén i Libanon. Kristna och andra demonstrerade också - för motsatsen med paroller som "Ut Syrien UT!". Så här kan det bli inom kort: Min kusin kan komma att möta Benjamin som redan mött min libanesiske vän André som skjuter tillbaka mot Benjamin men också mot sin granne och min kusin. Läs också mitt inlägg från den 21 juli Att det smäller i Irak och Libanon rör oss alla. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Normala felsägningar 5 23.07.2006 Kunden tittar sig förvirrat omkring och hittar en äldre dam sittandes på en stol. Väluppfostrad som han är tittar han inte på hennes barm. Affärsinnehavaren tar tag i svenskens arm och leder honom till en stol och ber honom sätta sig på en stol som är placerad så att man kan se hela butiken. Den finaste platsen. Butikens bröst. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Människosmugglare, snygga tjejer, krig och rätt kläder 22.07.2006 Vid ett av uteserveringsborden, som jag ansluter mig till, sitter en tjej som två av mina barndomsvänner var attraherade av under vår ungdom. Jag har aldrig pratat med henne tidigare. Mina vänner vågade nämligen aldrig närma sig henne när vi var unga (yngre). Vi trodde att hon var stroppig för att hon var snygg. När jag berättar om mina vänners attraktion ler hon och säger att hon inte kunde tyda sådana signaler, hon såg på sig själv som en ful tjej. Någon som ingen var intresserad av. Jag tittar på hennes vackra ansikte och kan inte ta till mig det hon säger. Hon är allt annat än ful, men med tårar i ögonen övertygar hon mig om att hon på fullt allvar trodde att hon var oattraktiv. Otroligt så olika man kan tolka saker. Självklart pratar vi också om krigen i Libanon och Irak. Gabriel, en före detta granne harklar sig och tittar bort varje gång han berättar något om sitt fädernesland Libanon. Hans två bröder och två systrar bor med sina familjer kvar i Beirut. Han frågar mig om jag fortfarande har koll på människosmugglarligorna Wolfgang Hansson på Aftonbladet och jag avslöjade för några år sedan. Gabriel vill redan nu börja utforska möjligheterna för att åtminstone få ut någon av dem från Libanon. Läs artiklarna här. Klockan 11.03 sätter jag på mig hörlurarna på min Ericsson-mobil. Det är dags för radioprogrammet Vår grundade mening med den otroligt duktiga journalisten assyriskan Rakel Shukri. I dag handlar det om hot mot journalister - om alla de hat- och hotbrev vi får, de flesta per mejl men vissa också i den ”riktiga” brevlådan.  Är det värt det? Att jobba som journalist eller bloggare, frågar sig flera. En del har sjukskrivit sig, andra låter någon annan läsa mejlen först för att inte må illa. Själv har jag fram till nu valt att aldrig offentligt berätta om så sjuka mejl som ”de kommer att hitta bitarna av det som är kvar av dig i ditt Turabdin”. Nu är det här extremt, de flesta är ”bara” rasistiska. De gör mig inte mindre arg. Ibland bryr jag mig inte utan skrattar åt det, en annan dag kan det vända sig i magen på mig och jag kan nästan spricka av ilska. Jag berättar om vad som sägs i programmet för dem runt bordet och en av dem håller upp dagens ledare i Aftonbladet, ytterligare en assyriska, ledarskribenten Nisha Besara spricker också av ilska över att bli hatad och hotad. Jag tar över Aftonbladet. En reporter har myntat ett nytt begrepp Förtis. Artikeln handlar om fyrtio åringar som inte "växt till sig och fortfarande går klädda som tonåringar". Jag tycker inte att jag går klädd som en tonåring för att jag gillar kläder men kan annars identifiera mig med det skrivna, dock inte med Peter Siepens överdrivna klädstil. Min favorit var John Kennedy jr som tragiskt omkom i en helikopterolycka för några år sedan. Han klädde sig efter humör, situation och sal. Det gäller att kunna anpassa sig, att veta vad som går ihop med vad och vad du ska ha på dig var och varför. Oavsett ålder! Jag har förmånen att ha många tyckatillare i släkten. Mina två småbröder, min lillasyster, min systers barn, mina kusiner, mina kusinbarn… De gör så att jag vet vad som är inne, vad som är elegant, vad som uppfattas som fejk, vad som är ute, vad som är barnsligt, vad som är coolt, vad som är överdrivet, vad som är tråkigt… Det har lärt mig att det går att handla var som helst bara man bär det rätt vid rätt tillfälle. När jag i april kom till Los Angeles för att ta emot Guldpalmen hade jag med mig en skräddarsydd och en butiksinhandlad kostym. Meningen var att jag skulle använda dessa vid mer strikta tillställningar. De dög dock inte till den finaste middagen. Då skulle gällde Black tie. Smoking. Vi åkte runt som dårar för att hitta en som skulle passa mig, passa den jag är. Lite ”roligare”. Vi fann dock ingenting, fast min vän kände alla libaneser som hyrde ut kostymer. Just libaneser har ju alltid varit kända för sin stilkunskap. Inte om du frågar mig dock för då svarar jag Istanbul. Det blev ingen smoking, jag hittade ingen som satt rätt, kändes rätt och var rätt. Min skräddarsydda kostym var också för casual. Det var kört. Mitt i natten, två dagar innan galan, får jag en uppenbarelse. På morgonen ber jag min vän köra mig till en bra skräddare. Simsalabim så var min butiksinhandlade kostym omvandlad till en både cool och elegant smoking. Nya knappar, revär och symaskin var allt som behövdes. Jag säger "hejdå" till de två fikagäng jag minglat emellan och sätter mig i bilen för att ta mig till en hemlig plats och träffa Källan i det nya avslöjande jag har. Han har flera påsar med papper som jag behöver läsa för att förstå karaktären och omfattningen av bedrägeriet. Tillbaka i Sötälje har Lung –och cancerfonden satt upp en buss där man kan kolla blodtryck, puls och lungkapacitet. Mitt blodtryck och min puls är normala. Min lungkapacitet däremot är 24, gränsen för riskzonen gick vid 20. Jag är illa ute. Två timmar därefter får jag veta att man hittat en elakartad tumör på min fars kusins lever. Hon ska visst ha sagt: "Jag bor i alla fall inte kvar i Beirut!" |
||||
........................................................................................................... |
||||
Att det smäller i Irak och Libanon rör oss alla 22.07.2006 I dag sade Turkiets utrikesminister Abdullah Gül att Turkiet inte längre tänker tolerera att det kurdiska arbetarpartiet PKK beväpnas till att döda turkiska myndighetsutövare från norra Irak. Hans uttalande är direkt riktat till USAs president George Bush. Kurderna i norra Irak är USAs viktigaste allierade i Irak, utan dem kan inte amerikanerna göra annat än att packa ihop och åka hem. Detta är ett problem för USA. Det finns nämligen kurder i Turkiet som vill ha ett Storkurdistan, ett imperium som förutom norra Irak innefattar östra Turkiet, norra Syrien och nordöstra Iran.
Känns det rörigt? Det är bara början. I Iran finns också andra etniciteter så som azerbajzdaner och balucher. Det kurder kommer att kräva i Iran kommer de också att kräva. Sedan har vi kriget mellan israeler och palestinier å ena sidan och israeler och libaneser å andra sidan. Hizbollah (Guds parti) i Libanon är helt shiamuslimskt och Irans bundsförvant. Hamas i Palestina är sunnimuslimskt och har alltid fått stöd av Syrien. Visst, Syriens president och många i regeringen tillhör den lilla religiösa falangen alawiter men det betyder inte att de inte är muslimer och står sunni nära. Med andra ord: Det kan smälla, och det ordentligt. Vi står på randen till ett världskrig! Och vi har alla ett ansvar i att stoppa det, för oavsett vem du är, var du bor, vad du jobbar med så kommer du att drabbas om kriget smittar av sig till fler länder i Mellanöstern. Världsekonomin kommer att raseras och du, som jag och alla andra, kommer att få det svårare att leva. Det kan vara en anledning till att bry sig, en annan är (den viktigare) att hundratusentals människor kommer att dödas eller lemlästas. En av mina judiska vänner är skitförbannad på svensk media för att det inte rapporteras om att Hizbollah använder sig av bomber som när de briserar förvandlas till tusentals små knivar för att lemlästa judar. Han, min judiske vän, tror att det är någon smart Hizbollah-ledare som räknat ut att det kostar judar mer i både smärta och resurser. ”I stället för att döda skadar de judar för livet så att de kostar Israel en förmögenhet i vård.” Min kristne libanesiske vän är helt övertygad om att Israel inte bryr sig om civila dör eller inte. För bara någon månad sedan skrev han till mig att Hizbollahs vapenarsenaler skrämmer honom. Nu skriver han att Israelerna är odjur som dödar civila. När jag frågar varför han ändrat sig vad gäller Hizbollah svarar han: ”Jag har inget emot att man avväpnar Hizbollah men jag har allt emot att man dödar oskyldiga barn.” En bekant som alltid bara haft pengar för ögonen skriver att det behövs ett storkrig för att rensa i Mellanöstern. Han är helt övertygad om att Irak måste delas i mindre stater och att detsamma gäller Iran. Något han ser fram emot. Jag frågar honom om vad han tycker om att civila, oskyldiga människor kommer att dö: ”Lite svinn får man räkna med!” Sedan har vi USAs andra allierade Jordanien och Saudiarabien, för att inte glömma Förenade Arab Emiraten, Kuwait och Quebec, vad kommer att hända i dessa? Saudiarabien producerar, samtidigt som de har affärer med USA, de ”bästa” terroristerna. Nästan alla som kapade planen den 11 september 2002 var just saudier. I Jordanien är majoriteten av befolkningen palestinier. Förenade Arab Emiraten är känt för att ekonomiskt stödja islamistiska organisationer, om inte annat så för att dessa nyrika shejker ska lämnas i fred. Kuwait är numera ett ekonomiskt och militärt paradis för USA. Något som verkligen sticker i ögonen på de andra. Quebec står för något annat som USA utsett till sin fiende, tv-kanalen al-Jazeera. Egypten är ett annat land som kommer att bli tvunget att blanda sig i, om inte annat så för att wahabismen, den mest fanatiska islamistiska läran, både kommer därifrån och har sitt högsäte där. Och i alla dessa länder finns ”dessutom” kristna, assyrier (som också kallas syrianer och kaldéer), maroniter, kopter och andra som också de med enbart deras fysiska existens utgör ett problem. De är ett problem för USA vars president säger sig vara kristen men glömmer att beskydda hans trosfränder när det behövs. De är ett problem för wahabisterna och andra islamister och de är ett problem för judar. Jag skulle kunna göra det här inlägget mycket längre men klockan är nu över midnatt och jag har tänkt gå in på olika forum för att se vad som diskuteras där om vår gemensamma framtid på vårt gemensamma jordklot. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Systerpolitik och bulvanaffärer 21.07.2006
Den 13 juni skrev jag ett inlägg på denna blogg med titeln Operation sanera bort familjemedlemmar, läs den med Wolodarskis notis färsk i minnet. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Må freden komma innan all grannsämja försvinner 20.07.2006 Den 16 juli var värden för Sommar, det prestigefyllda radioprogrammet som sänds i P1, skådespelaren och Assyriska ambassadören Mikael Persbrandt. "Det är alltid en bedrift att lyckas, men att lyckas med noll förutsättningar är mycker mer än så!", sade jag när jag mottog Public Service priset Ikaros.  När det gått en timme av Sommar säger Persbrandt "En tid att älska. En tid att hata. En tid för krig. En tid för fred. Predikaren vers ett till åtta. jag vill här nämna några som så att säga helt klart kämpar underifrån och jag vill spela en låt vars titel är Bethnahrin Athrina... och symboliseras av assyriers kamp för frihet."
Assyriska P 93 är hittills obesegrade På en knastrig mobiltelefon fick jag tag i Assyriska P 93:s tränare Eddie Demir. Det har gått bra för grabbarna i Gothia Cup och de har vunnit alla tre gruppspelsmatcherna utan att släppa in ett enda mål. Första matchen vann de mot Vinbergs IF från Skåne med 5-0 för att sedan fortsätta mot ungerska Kecskeméti TE med en vinst med 4-0. - Det ungerska laget överraskade mig lite. Det var tekniska och påminde om oss själva faktiskt. De var lite tuffare i sitt spel en vad vi hade räknat med. Men det var ändå inga problem och vi gjorde mål i vårt första anfallsförsök efter 13 sekunder, berättar Eddie stolt. Nu bombas den sista riktiga mosaiken i Mellanöstern och många drömmar slås i kras. Må freden komma innan alla förhoppningar om grannsämja försvinner. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Min senaste resa till Libanon 20.07.2006
När vi en eftermiddag gick på en smal gata i Beiruts södra del stoppade ett tiotal barn oss. Samuel bar på en kasse med vattenflaskor och de ville smaka. Samma kväll dök vi på samma gäng av barn. ”Vad är det för föräldrar som låter sina barn vara ute så sent”, sade Samuel. Jag tittade på honom och log. Det mycket unga gänget bestod av gatubarn. Dagen efter besökte vi chefen för en svensk biståndsorganisation. Hans sätt nedlåtande sätt att prata om libaneser och sättet biståndsorganisationens projekt var organiserade fick mig att ana oråd. Min känsla intensifierades när vi besökte hans hem. Han levde som en pamp med chaufför, betjänt och trädgårdsmästare. Jag berättade om mina tankar för Samuel och Aslan men de skrattade åt mig och sade att jag hade blivit paranoid av all undersökande journalistik. I fjol avslöjades ”pampen” för att ha stulit av biståndspengarna. Men det är en annan historia. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Hatmejl 20.07.2006
Andra mejl kommer från vänner och bekanta över hela världen som alla på ett eller annat sätt berörs av kriget i Mellanöstern. Jag börjar med att svara hatarna: Vi blattar har lika rätt att klaga på myndigheter som ni andra. Vi skrev inte hatmejl till svennesvenskar när ni skällde ut UD och klagade på att arbetet för att rädda svenskar efter tsunamin misslyckades. Vi betalar också skatt. Och vare sig ni vill eller inte så är vi en del av Sverige, vi är svenskar – och här får ni gilla läget. Om en person som företräder Sverige säger åt desperata svenskar att han behöver arbetsro andra arbetsdagen i Beirut då ska den personen kritiseras. Anledningen till att många svenskar befann sig i Libanon är mycket enkel. Det är, eller var, ett sommarparadis. Beirut har alltid kallats Mellanösterns Paris. Hatare, det värsta är att ni är förblindade av ert hat och inte ser vad det egentligen handlar om. Barn sprängs i luften! Det är krig och människor förvandlas till köttslamsor. Fortsätt gärna att läsa min blogg men bespara mig era åsikter. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Özkan flyger till Stockholm 20.07.2006 Hans svar: 10.42 "Myndigheterna försökte, efter att ha förhört oss om mardrömsfärden på fraktbåten, sälja på oss en bussfärd till Stockholm. Sex till sju timmars ytterligare resväg. Ville vi ta flyg fick vi bekosta det själv. Helt ofattbart! Jag vet att jag låter gnällig, men vi vägrade. Efter en del bråk där jag förklarade att vi hade gett upp vår platser på gårdagens sista flyg, och godtagit att resa via Göteborg eftersm vi hade fått GARANTIER om att vi skulle få flyga vidare till Stockholm, gick killen i väg för att se han kunde göra. Han kom tillbaka och sa att vi skulle få flyga hem. Lite ironiskt att en "garanti", ett ord som ingen företrädare för UD vågat ta i sin mun de senaste dygnen, är det som får hem oss till Stockholm."/Özkan |
||||
........................................................................................................... |
||||
Özkan på svensk mark 20.07.2006 10.07 "Äntligen Sverige! Kom på ett plan till slut o har precis landat i Göteborg." |
||||
........................................................................................................... |
||||
Aftonbladet följer upp om död svenska 20.07.2006 Nedanstående citat är ett utdrag ur artikeln. – Nu vet man hur det är att vara båtflykting. Detta var den värsta pärsen i mitt liv, säger Ozkan Akguc som rapporterar om förhållandena på bloggen nurikino.com. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Planet hem till Sverige kraftigt försenat 20.07.2006 Men nu när han är nära, när han snart kan ta inta sin traditionella cappuccino på Rörstrandsgatan, en av Stockholms finare gator, har han drabbats av dåligt samvete. För en kvart sedan kom hans senaste sms: 05.52 "Slutetappen påbörjad. Står på Larnacas flygplats. Vi sov två timmar och gick upp kl 03.00 för att ta ett plan som skulle avgå kl 05.00. Vi kommer att flyga via Göteborg trots att vi egentligen ska till Stockholm. Gick inte att lösa på annat sätt. Man tar det man får. Alla är incheckade o klara sen flera timmar. Skulle som sagt ha åkt kl 05.00. Klockan är nu 06.15. Vårt plan fick aldrig någon gate och har nu dessutom tagits bort från avgångsskärmarna. Varken personal på flyplatsen eller på Räddningsverket vet vad som gäller. Samtidigt, ska ett plan till Stockholm avgå kl 07.00 men vi fick inte byta, för det planet har fyllts med NYANLÄNDA svenskar som kom till Cypern i morse. Börjar bli lite Kafka-likt det här... Och nu när vi har blivit "lurade" IGEN har jag plötsligt fått dåligt samvete. Jag tänker på dem som jag känner och som är kvar i Libanon, libaneserna som inte har något land att fly till eller någon myndighet att klaga på för att inget fungerade vid evakueringen."/Özkan |
||||
........................................................................................................... |
||||
Libaneser hamstrar vapen för inbördeskrig 20.07.2006 Han, som tidigare manat till lugn lät nu mycket nervös när han rapporterade om hur det står till med mina föräldrars släktingar och vänner. Han är den tuffa typen, känd för att ha haft sin egen milis under inbördeskriget. Det sägs att han själv, som är prästvigd, också bar vapen, något han aldrig velat prata om. - Jag ber till Gud att vi inte börjar kriga mot varandra. Mycket tyder dock på motsatsen. I går utbröt ett häftigt slagsmål mellan shiamuslimer och druser. Det har också utbytts svärord mellan kristna och shiiter, det bådar inte gott. Verbala bråk kan snabbt utvecklas till ond bråd död. Vi har börjat damma av och hamstra vapen. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Libanonkrigets första svenska offer 19.07.2006 |
||||
........................................................................................................... |
||||
Andra flyget inställt 19.07.2006 |
||||
........................................................................................................... |
||||
Nya bud 19.07.2006 |
||||
........................................................................................................... |
||||
Gallringen avklarad efter att man gillat läget 19.07.2006
Ovanstående är Merit Wagers slutkläm som du kan läsa påwww.merit.blogg.se.  Merit refererar till en ledare skriven av assyriskan Nisha Besara i dagens Aftonbladet.Nisha har tillsammans med sina släktingar upprättat en jour för att hjälpa släktingar ut ur Libanon. Typiskt assyriskt/syrianskt. "Ingen verkar ägna någon tanke åt de som verkligen blir kvar. Libaneser, israeler och palestinier. Vi måste alla gilla läget, och framförallt tänka och agera som medmänniskor nu", säger min vän Stina Fernström när jag ringer och frågar vad hon tycker om att vissa kritiserar UD medan andra skriver/säger att myndigheterna gör vad de kan. Özkan har gillat läget och personligen tagit itu med gallringen: 17.26 "Gallringen avklarad! 149 pers får (förhoppningsvis!) åka hem inatt. Resterande får ta påtvingad Cypernsemester. Notera att denna gallring genomfördes av resenärerna själva, utan hjälp av vare sig UD eller Räddningsverket. Dessa levererar bara problemet, utan att vilja befatta sig med lösningen."/Özkan  17.41 "Vi upprättade listor på samtliga närvarande, vilka sedan gicks igenom med hjälp av mikrofon och handuppräckning, för att dels verifiera uppgifterna, dels avgöra vilka som kunde tänka sig vara kvar. En glädjande tillställning som gick väldigt ordnat till."/Özkan |
||||
........................................................................................................... |
||||
51 måste "offra" sig 19.07.2006 15.29 "Senaste nytt: Det flyg som åker i natt rymmer endast 149 pers, vi är 200 kvar. 51 pers måste offra sig. När frågan ställs om man garanteras en plats på första flyget imorgon, så är detta inte möjligt. Vem vill bli martyr?". 15.32 "Och vad hände med löftet om att alla skulle få komma hem i dag?". |
||||
........................................................................................................... |
||||
"Anarki" bland svenskar på Cypern 19.07.2006 |
||||
........................................................................................................... |
||||
Planet har inte lyft, det var en lögn 19.07.2006 När vi anlände till konferensanläggningen i morse så sade de att allt är lugnt nu och att de hade sex flygplan beredda att ta oss hem. Ett plan skulle gå klockan elva, ett annat tolv, ett tredje ett och ett fjärde halv tre. Stämningen blev genast festlig. Vi fick mat och kände oss väl omhändertagna. Äntligen kunde vi slappna av. Clas Ljungberg som är UDs ansvarige på plats tog en mikrofon och sade: ”Välkomna hit!” och sedan bekräftade han tiderna för när planen skulle lyfta. Ljungberg var också snabb med att deklarera att alla måste samarbeta och göra precis som UD-personalen säger för att de skulle komma hem så smidigt som möjligt. Sjuka och familjer med små barn prioriterades och fick åka med den första bussen som halv elva åkte från konferensanläggningen. Det verkade som om UD hade god ordning på sin övning. Självklart kom sådana som skriker högst med fast de inte tillhör den grupp som ska vara prioriterad. När andra lasset gått är det knappt något folk kvar. Tredje omgången kommer de in och säger att det fortfarande finns det barnfamiljer som måste gå före. Vi unga tänkte att det är OK, att det är självklart. Vi ser att folk tränger sig, skriker och gapar och vi tänker ”det gör ingenting”, vi är snart hemma. UDs Clas Ljungberg ger oss beskedet att det första planet, det som skulle lyfta vid elva inte lyft ännu. Klockan är halv ett när han säger det, vi säger till varandra att plan numera alltid är försenade. Vi får lunch och är lugna. Vi har hållit ut och hållit ut! För en kvart sedan går han upp på scenen säger att han vill ha allas uppmärksamhet. Nu är det visst rejäla förseningar och vårt plan kommer inte att lyfta förrän halv tolv i natt. Ingen tror på det han säger längre. Jag har pratat med folk från Räddningsverket som säger att allt är en lögn. Enda anledningen till att vi fick de första beskeden var för att hålla oss lugna. Nu är det upprorsstämningen. Det första planet, det som skulle lyfta elva, har inte lyft och alla sitter visst kvar på planet och är mycket förbannade. Det är de som prioriterades för att de är sjuka, gamla eller har små barn med sig. När folk opponerar sig och kräver klara besked är Ljungbergs svar via megafon: ”Om ni inte vill ta planet får ni fixa egen hemfärd och betala resan själv.” Tusen personer är på väg hit från Beirut och personerna från den båten kommer att hinna hit innan vi andra kommit härifrån, det komer att bli kaotiskt. UD gör inte sitt jobb oavsett vad alla säger om att vi är gnälliga och ska vara glada över att staten tar hand om oss. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Första flyget från Cypern har lyft 19.07.2006 |
||||
........................................................................................................... |
||||
Slagsmålet stoppat av cypriotisk polis 19.07.2006 |
||||
........................................................................................................... |
||||
Slagsmål under busspåstigningen 19.07.2006 |
||||
........................................................................................................... |
||||
Svenskarna framme på Cypern 19.07.2006 06.01 "Framme i en uppsamlinghall i Larnacas hamn. Vi fick ett bra mottagande med mackor och te. Personalen här frågar hur det var på båten, de säger att de har hört att det var hemskt. Ingen större koll med andra ord. Vi stiger strax på bussar som tar oss till en annan uppsamlingsplats där vi ska få vila lite, o därifrån bär det av till flygplatsen. Samtliga svenskar flygs hem idag."/Özkan |
||||
........................................................................................................... |
||||
Båten är i Cypern 19.07.2006 |
||||
........................................................................................................... |
||||
Svar till läsare som upplever Özkan som gnällig 19.07.2006 03.16 "Vi är oerhört tacksamma för att ha fått komma ut ur landet. Men svenska staten hanterar situationen som rena nybörjare. Oacceptabelt! Volontärerna hade bättre koll än UDs personal. 24 timmars resa, varav 10 timmar till havs nattetid på övredäck av en fraktbåt, utan vare sig filtar eller mat, är inte ett bra sätt att undsätta människor som redan är under maximal press o stress." |
||||
........................................................................................................... |
||||
"Räddningen" av svenskar en del av kriget 19.07.2006 "Det var ju tur att er regering höll vad den lovat Israel och skickade ned svenska poliser för att kontrollera att inga Hizbollah-ledare kunde slinka igenom passkontrollerna. Israel befarar nämligen att Hizbollah-ledare kommer att försöka sticka från Libanon med någon av era båtar eller bussar. Eftersom ni fixade så att det inte gick garanterar Israel att ni idag onsdag kan föra ut de andra svenskarna utan att israeler bombar deras färdmedel. Detsamma gäller för andra länders medborgare som är i Libanon.", säger han kvart över tre på morgonen. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Nu närmar de sig hamnen 19.07.2006 |
||||
........................................................................................................... |
||||
Vinden enda täcket på svenska räddningsbåten 19.07.2006 Om någon timme måste jag väcka min mor som ska ta ett tidigt plan till Turkiet. Jag lämnar sängen, trycker på tekokarens röda knapp för uppvärmning och tittar på mobilen. 01.41 "Äntligen fått cypriotisk täckning. Föreställ dig alla dessa människor som försöker sova utan tak över huvudet o m en kall vind som vägrar sluta blåsa. Det finns inte en enda filt på båten. Tragiskt. Jag har inte fått en blund. Resan blir mycket längre än vad de lovat. Nu säger de att vi inte kommer fram förrän 04.00 lokal tid. /Özkan" |
||||
........................................................................................................... |
||||
Båten har lämnat hamnen 18.07.2006 |
||||
........................................................................................................... |
||||
Svenska UD finns inte med på fraktbåten 18.07.2006 Båten är hyrd av det norska UD, svenska UD finns inte ens representerat på båten. Fartyget ligger kvar i Beiruts hamn. Varje gång en svensk frågar ansvariga om någonting svarar de ”det får ni ta med svenska UD”. Över sjuhundra personer befinner sig på övre däck. De undre däcken är fulla av bilar. Det finns tre toaletter. ”På varje person har det hundra flugor. Det går knappt att andas, som tur är har de delat ut vatten och toalettpapper, om man nu skulle orka stå i en timmes kö till toaletten. Det spelar ingen roll vad UD i Sverige säger om att vi är gnälliga och bara kräver, det här är fruktansvärt. Sverige borde kunna bättre. Är det det här vi betalar skatter för?” Joseline, hans fru tar över luren och säger att folk som har släktingar i närheten har kämpat sig igenom säkerhetskontrollerna för att ge dem mat. ”Det är helt sjukt att se någon stå och äta medan andra, gamlingar och barn hungrigt tittar på.” Özkan lämnar över luren till en norrman som han tror jobbar åt norska UD. Denne vill dock inte prata med mig, jag hinner få veta att ingen vet när båten lämnar hamnen innan han räcker över luren till Özkan igen. Fartygets personal känner sig inte riktigt säkra på garantierna Sverige och Norge fått och vågar därför inte lämna hamnen ännu. ”Det cirklar stridshelikoptrar runt våra huvuden. Hela scenariot är mycket påfrestande. Det skulle kunna ha gjorts så mycket bättre.”, säger Özkan uppgivet. ”Vad skulle kunna göras bättre?”, frågar jag. ”Grejen är den att de kontaktade folk som skulle få plats på båtarna, men när vi kom fram så fanns inte listorna på de som hade kontakts. Det brister rejält i kommunikationen.” Medan vi pratar kommer någon fram till honom, de har börjat dela ut flytvästar och vatten på Hual som färjan heter. Özkan säger att han ser Zoo, en annan färja, med svenskar på. Den ska till Turkiet. När vi lägger tittar jag på EuroD, en turkisk kanal som rapporterar direkt från Zoo. |
||||
........................................................................................................... |
||||
UD har glömt maten 18.07.2006 Ovanstående skickade min vän advokaten Özkan för en minut sedan. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Svensk handlingsförlamning i Beirut inget nytt 18.07.2006 I augusti 1998 var jag med om en fruktansvärd bilolycka som höll på att kosta mig livet. Samma månad året därpå åkte jag till Turkiet på en kombinerad nöjes- och retreatresa. Min kusin skulle gifta sig i Istanbul och jag lyckades boka in mig på ett känt rehabiliteringscenter i kurorten Yalova. Den 16 augusti 1999, dagen efter bröllopet bröt en av modern tids värsta jordbävningar ut. 40 000 döda och jag blev journalist på allvar. Något jag aldrig velat eller drömt om. Jag trodde att det var allas vår uppgift att hjälpa till att få ut så många överlevande som möjligt ur rasmassorna.
Jag letade frenetiskt efter våra räddare och hittade dem efter någon timme i ett tält utanför det jordbävningsdrabbade området. När jag kom in i tältet luktade det köttbullar, mos och lingon. "Gud vad gott tänkte jag", men slog i från mig tanken. Vi hade ju inte tid med mat, vi måste ju hjälpa de andra. De svenska räddarna i nöden låg eller satt lite här och där i tältet och luktade på blommorna ungefär som Walt Disneys Ferdinand. Jag blev den andre Ferdinand, tjuren som stuckits av ett bi. "Är ni inte kloka? Vad håller ni på med? Varför är ni inte ute och hjälper folk?, skrek jag hysteriskt. De tittade på mig som om jag vore något katten dragit in. Jag presenterade mig så att de förstod att jag var svensk. De försökte lugna ned mig med att de inte fått några kartor eller tolkar till sitt förfogande ännu. Jag trodde inte mina öron. Folk dog som flugor och svenskarna kom dit med ett fackförbundstänkande. Ingen rörde på sig förrän de hade haft möten, bestämt sig för vem som ska göra vad, vem som ska säga vad... allt medan nedgrävda barn behövde deras hjälp.  "Han har rätt, jag mår dåligt över att vi har suttit här i flera timmar utan att göra ett skit. Nu drar vi in till staden för att se vad vi kan göra, vi har ju all utrustning som behövs. Vad väntar vi på?", sade en sjuksköterska från Huddinge Sjukhus.Jag tycker att min upplevelse från den dagen illustrerar det som UD-anställda och andra svenskar drabbas av i kris. De väntar på order, på att någon ska säga åt dem vad de ska göra. Och sedan drar de sig från att jobba övertid eller något annat som strider mot de kollektiva fackavtalen. Läs min första artikel som publicerades i svensk media om jordbävningen här. |
||||
........................................................................................................... |
||||
UD-personal har gått in i väggen av att kolla att inga asylsökande kommer med på bussarna från Libanon 18.07.2006 /Özkan" Jag ringer honom och vi pratar i några minuter, ett slagsmål utbryter i bakgrunden och jag hör hur man skriker svordomar på både svenska och arabiska. Vårt samtal avbryts. Jag skickar ett sms. Hans svarar: ”Totalt kaos. Telefon funkar inte, ringer sen.” ”Vad är mest akut? Vad behöver ni? Vilka misstag begår UD?”, skriver jag tillbaka. ”Mest akut? Kompetent personal! UD verkar har rekryterat på Samhall… bara passkontroll har nu tagit 6 timmar o är inte över än. Jag ringer dig sen.”, svarar han. Det går en halvtimme och jag försöker att nå honom flera gånger. Min mobil ringer, det är han. Han är på en buss på väg till hamnen. Han har fram till nu inte sett något av det som bomberna förstört eftersom han och hans familj hela tiden varit på den östra sidan av Libanon som nästan helt bebos av kristna. Nu färdas han genom den bombade delen och säger: ”Det är fruktansvärt. Allt är helt galet. Detta vackra land är på väg att sönderbombas. Något som också är trasigt är svenska UD. Flera anställda har redan gått in i vägen, blivit utbrända eftersom det har varit hårt tryck på dem. Herregud, varför skickar man inte ned personer som pallar trycket? Det verkar som om det enda de bryr sig om är att det inte ska komma några asylsökande till Sverige. Passkontrollen har varit fruktansvärd och tagit alldeles för mycket tid. De som kommit på bussen är de starkaste, flera slagsmål bröt ut och jag sade personligen till flera personer att jag skulle slå till dem om de slängde ut vårt bagage från bagageutrymmet för att lägga in sina. I går var det dubbelt så många som jobbade på svenska konsulatet, i dag är hälften försvunna. Ingen vet var dessa är. Det är ingen ordning alls. Inget kö-system. Inget funkar. Vad håller Sverige på med? UD-anställda irrar omkring och skriker i megafoner åt folk att ta det lugnt annars kommer ingen på bussarna. Samtidigt kommer hela tiden rapporter om att Israel sätter in marktrupper om några timmar. Folk är mycket rädda och vill härifrån.” ”Fungerar det bättre för andra länder, till exempel Tyskland?”, frågar jag. ”Ja!”, svarar han och vårt samtal bryts igen. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Bevis mot polis inte värt något 18.07.2006 Mitt svar är att det är konstigt, mycket konstigt och att jag tänker prata med polisens internutredare för att gå till botten med det. Den 11 september i fjol slogs Filip Varli brutalt ned inför journalisten Björn Lockströms kamera. Bilderna basunerades ut av flera media, men något åtal mot polismannen som oprovocerat slog ned Filip Varli väcktes inte. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Bush och Blairs hemliga tyckande om Hizbollah avslöjat 18.07.2006
"Condi får åka dit", svarade Bush på Blairs nästa fråga "vad är nästa steg?". Sedan kom Blair på att mikrofonerna var på och stängde av dem. Se hur det såg ut på nyhetsbyrån Reuters hemsida. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Skottsäkra västar som skydd mot bomber 17.07.2006 Bilden visar också något annat "kontroversiellt": De har skottsäkra västar på sig. En vän till mig undrar om västarna innehåller kryptonit som håller bomber borta. En annan undrar varför de inte bär hjälm. En tredje undrar om libaneser har börjat skjuta mot varandra i Beirut. Jag undrar varför vi journalister ska försköna eller dramatisera när verkligheten alltid överträffar dikten. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Oskyldigt dömda 19, polisers brutalitet fångad av deras egen kamera 17.07.2006 Det är min väns lillebror L. som ringer. I november i fjol blev han förnedrad och misshandlad av tre poliser. Läs Aftonbladets artikel från idag.  Det var efter de så kallade kravallerna i Ronna i Södertälje den 11 september i fjol som polisen grep honom och tre av hans vänner. De var misstänkta för att ha skjutit mot Södertäljes polishus. - Ni måste släppa dem. Det här är löjligt och ni kommer att tappa ansiktet. Ni vet att de inte är skyldiga, sade jag till polisbefälet P-O Forsell under häktningsförhandlingarna. Kameramannen Håkan Berthas och jag hade i flera veckor först granskat det som hände i Ronna och sedan skotten mot polishuset. Det vi kom fram till var bland annat att de som hade häktats som misstänka för att ha skjutit mot polishuset omöjligt kunde ha gjort det. Deras alibin med mera visade motsatsen. De fyra släpptes sedan, en efter en. När L. släpptes ringde hans bror mig och sade att L. ville träffa mig. Polisen hade varit mycket brutala mot honom. L. hade, som många andra i Sverige, tappat förtroendet för polis- och rättsväsende redan tidigare. - De är så äckliga. De tror att de kan göra precis som de vill med oss, som om vi är odjur och de som är människor har rätt att behandla oss som de vill. Jag gav L. rådet att anmäla dem. Då visste jag inte att polisens brutalitet hade fångats av övervakningskameran. Före, under tiden och efter den 11 september gjorde jag en djupdykning i det svenska polis- och rättsväsendet. Det resulterade bland annat i ett tjugotal hårresande artiklar i Världen idag.. I en av artiklarna intervjuar jag L:s vänner om hur polisen försökte värva dem till Kriminalunderrättelsetjänsts illegala informatörsverksamhet under tiden de satt häktade misstänkta för att ha skjutit in i ett polishus. Jag gav L. rådet att inte prata med journalister, i alla fall inte ännu. När han greps var ju nästan varenda redaktion övertygad om att han och hans tre vänner var skyldiga till skotten mot polishuset. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Det snurrar i skallen på mig 17.07.2006 Det snurrar i skallen på mig. Har israeliska ledare mist förståndet? Tror Hizbollah verkligen att deras eget bombande ska stoppa Israels? Varför har stridigheterna mellan PKK och turkiska armén trappats upp de senaste dagarna? Hur kommer det sig att syriska underrättelsetjänsten strategiskt valt ut kända offentliga personer och hotat dem med fängelse om de ens nyser samarbete med främmande makt? Varför är det stridigheter mellan olika etniciteter på flera platser i Iran? Vad utlöste de senaste dagarnas blodbad i Afghanistan? Och nu när Libanon är i blickfånget glöms de dagliga blodbaden i Irak. Finns det ett sammanhang mellan händelserna? Jag försöker skapa mig en egen uppfattning genom att lyssna på och läsa texter av så många personer som möjligt. Författaren Ken Joseph som är assyrier från Japan är en analytiker vars artiklar nästan alltid får mig på nya tankar, få har rest och upplevt så mycket som han i Mellanöstern. Hans senaste artikel är en hyllning till demokratin Israel. Joseph, tycker fortfarande att det är synd om palestinierna men anser samtidigt att Israel måste få försvara sig mot en allians mellan Hizbollah och Hamas, vilket i sin förlängning betyder Syrien och Iran samt shiamuslimer i Irak – för att inte glömma al-Qaida. En annan person jag brukar lyssna på framträdde anonymt i ett egyptiskt radioprogram i går. Han försvarade Syrien och Hizbollah till max. För bara någon vecka sedan var han mycket kritisk mot Syriens president Bashar Assad och dennes Israelfientliga politik. Det snurrar i skallen på mig. Wilma sitter fast i Kleya (läs mitt inlägg från i lördags), UD har hört av sig till henne men kan inte göra mycket åt hennes situation eftersom hon och de andra befinner sig på gränsen till Israel. Fler svenskar som sitter fast har hört av sig till mig. UD gör sitt bästa, Sverige är dock inte Israel som kan landa ”var som helst” och hämta hem sina medborgare. Vi måste vara tacksamma mot vår utrikesminister som snabbt förhandlade fram fri lejd åt svenska medborgare. Israel, Hizbollah och den libanesiska regeringen har alla lovat att inte bomba bussar med evakueringssvenskar i. Det snurrar i skallen på mig. Här hemma är nu en stor del av researchen för mitt nya avslöjande snart färdigt. Hundratalsmiljoner har försvunnit ut i mutor och faktureringsbluffar. Tjackadang kommer det att säga när jag publicerar! Många kommer att säga ”nej” och ”o fan”. Granskningen av sju oskyldigt och/eller oriktigt dömda fortsätter. Jag hävdar, nu mer än tidigare, att ”Sveriges största narkotikahärva” är en ren bluff. Och jag ska få ut dem, eller åtminstone se till att de får rätt straff – om de ska ha något. Jag har också fått ett nytt intressant avslöjande skickat till min hjärna. En pokerbluff som slår filmernas i spänning, fara, omfattning – precis allt. Så har vi självklart Carlos och den andre som kan sitta oskyldigt dömda för mord… Flera nystartade tv-kanaler som via satellit sänds över hela världen och som bland andra har kurder i Iran som målgrupp kan vara finansierade med amerikanska och judiska medel och ha som mål att till exempel uppvigla kurderna i Iran till att göra uppror. En ny intressant och givande undersökning jag gör är om Timo verkligen drevs på flykt från Sverige för att han parkerat rätt eller inte. För några år sedan startade låssmeden Timo en ny firma, han anställde ett tiotal personer och hyrde en fastighet. Firman hade lysande framtidsutsikter med många nya kontrakterade kunder. I anslutning till fastigheten fanns en lastkaj där Timo parkerade sin bil. När firman var i gång en tid lappades plötsligt bilen. Han fick parkeringsböter fast han var parkerad på eget område. Han ringde parkeringsbolaget som inte ville lyssna. Hyresvärden berättade för Timo att parkeringsbolaget försökte göra samma sak med den förra hyresgästen men att denne gick vidare och vann i tingsrätten. Det fanns alltså en dom på att Timo fick parkera där. Parkeringsbolaget fortsatte lappa Timos bil även efter att han refererat till domen. Inte nog med det så skickades p-böterna vidare till inkasso och därifrån till kronofogden. Hans anställda blev arbetslösa, hans firma slogs igen och han drevs på flykt till ett land långt härifrån. Det snurrar i skallen på mig när jag tänker på att de här bara är hälften av mina uppslag och att jag dessutom måste hinna med att betala fakturor, köpa födelsedagspresent, förbereda resan till Turkiet och… det smäller överallt. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Svenskar har förlorat förmögenheter i Libanon 16.07.2006 Självklart handlar mycket i prästernas predikningar denna söndag om krigen i Mellanöstern, men också om krigen i Etiopien, Nigeria och andra platser där stridigheterna till stor del beror på religionen och där kristna är i underläge. Efter mässan brukar de flesta kyrkobesökare stanna en stund och fika. Nu levereras skvallret, både det lokala och det internationella. De flesta känner någon som känner någon som har, eller så har de själva, investerat en förmögenhet i Libanon. Kristna från Mellanöstern har nämligen, många av dem, byggt sommarställen, köpt affärsrörelser och annat i den del av Beirut, av Libanon, som de såg som en fristad för kristna. Så här lät diskussionen mellan två bröder i kyrkans kaffelokal: - Vem trodde att det skulle bli krig i Libanon igen? Jag har satsat allt jag äger och har. - Du är ju knäpp. Jag sade ju åt dig. Det är Mellanöstern vi pratar om, det kommer alltid att vara olycksdrabbat. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Fyra svenskar fast i skyddsrum i södra Libanon utan kontakt med Sverige 15.07.2006 - Snälla Nuri ta dig tid och lyssna på mig. Min kompis Wilma är fast i södra Libanon. Varje gång hon ringer kan jag höra bomberna. Hon har försökt komma i kontakt med de svenska beskickningarna men kommer inte fram. Hon är jätterädd. Det är min kusin Nonno som ringer från Södertälje. Jag ber om Wilmas mobilnummer. Jag slår och slår numret utan att nå henne. Antingen får jag upptaget-ton eller ”var god försök senare” i örat. Jag ger mig inte. - Hallå, vem är det? Jag säger att det är Nuri och att Nonno bett mig ringa. Hon darrar på rösten och kan knappt få fram orden. Efter några minuter känner hon sig aningen tryggare och kan berätta var hon befinner sig, om det finns flera svenskar där, hur länge hon varit där med mera. Det är svårt att koncentrera sig på det hon säger, upprörda människor i bakgrunden överröstar henne. - Snälla, vi är i Kleya, det är värst här. Vi ringer till ambassaden i Damaskus men kommer inte fram. På konsulatet i Beirut är det libaneser som svarar. Det enda de säger är att vi måste ta oss till Beirut, något vi omöjligt kan göra. Vi är fast här. Snälla, snälla hjälp oss. De andra som är i Kleya, på gränsen till Israel är hennes två vänner, Jack, Camilya och deras Sharbel, deras baby på nio månader. Det unga paret och deras barn har varit i Libanon i nästan en månad, Wilma kom ned i onsdags, dagen innan Israel började sitt angrepp. Sharbel skulle döpas i helgen och det var meningen att Wilma skulle vara gudmor. Nu är alla fyra instängda i ett skyddsrum. Jag ber om deras personuppgifter och säger att jag återkommer. Men Wilma vill inte lägga på. Hon vill berätta om rädslan, hon vill också försäkra sig om att jag verkligen kommer att ringa UD. Efter några minuters övertalning får jag henne att lägga på. Mitt nästa samtal går till UDs konsulära. Saray Salmas Wickström (osäker på stavningen) säger att hon förstår frustrationen men att de har skickat ut ett sms till alla svenska mobilabonnemang som är i Libanon. - Wilma har inte fått något. - Vi är hårt belastade. Hon borde prata med konsulatet i Beirut eller ambassaden i Damaskus. - På konsulatet svarar de att det enda råd de har är att Wilma och de andra ska ta sig till Beirut. Ingen svarar på ambassaden i Damaskus, där tutar telefonerna upptaget. - Jag är ledsen men det enda vi kan göra är att samla information. Kan du ge oss deras personuppgifter så att vi kan registrera dem? Jag lämnar allas personuppgifter och frågar om någon från de svenska beskickningarna kan ringa Wilma eller någon av de andra för att de ska känna sig trygga med att man åtminstone vet att fyra svenskar befinner sig i Kleya. - Tyvärr, vi gör allt vi kan och vi måste prioritera. Vi undersöker alla möjligheter som finns för att få hem svenskarna på säkraste sätt. - Men kan någon bara ringa och säga att ni nu vet att de finns i Kleya och att de är registrerade? - Jag är ledsen men vi har ingen möjlighet att ringa alla, anhöriga och vänner får hålla kontakten med dem. Sedan ber hon om mitt namn och mobilnummer, vad hon ska ha de till vet hon inte. Men hon har fått order om att även samla information om de som ringt in uppgifter om svenskar som sitter fast i Libanon. Jag ringer Wilma och får upptaget-ton i örat. Citera gärna men ange källan! |
||||
........................................................................................................... |
||||
Dramatik i Göteborg 2 15.07.2006 "Amo Nuri, amo Nuri ambulansförarna springer, något måste ha hänt.", ropar min tolvåriga kusin Kinora. Tanja kommer fram till oss och säger: "De har krockt på Liseberg." "Va, får bilar köra in i Liseberg?", frågar jag. "Nej, det är två av berg- och dalbanatågen som har kolliderat." "De sade att det var strul med tåget redan i går", säger Kinora som åkte allt som går att åka på Liseberg på fredagen. Vi ringer en vän som jobbar där. Han säger att det är lugnt, inga barn är allvarligt skadade. Inga vuxna heller. Barnen fortsätter att bada och jag fortsätter att kolla om min mobil har ringt, jag väntar samtal från Damaskus och Beirut. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Dramatik i Göteborg 15.07.2006 Vid halv tolv går jag in på Teatergatan, min kusin Nubars café och lånar hans laptop för att kolla mina mejl. Jag skriver in mejladress och lösenord. Inget händer. Jag kommer inte in, kollar caps-lock - att jag inte har växlat till versaler, inget händer. Jag kommer inte in. Jag provar mitt andra konto, på en annan server... Jag kommer inte in. Nu börjar jag bli orolig. Jag ringer en vän som är dataproffs. Han ber mig mejla support för hjälp. Inget händer. De skickar bara mitt lösenord till mig. Det slår mig att jag har använt Julias dator, tjejen som har Johnny Fox. Jag tar en taxi. Rusar in bakom baren. Jiepieh, jag hade låst mig vid den datorn, vilket innebar att jag inte kommer in från någon annan dator. Fråga mig inte hur och varför, förmodligen beror det på att tangentbordet är mycket större än vad jag är van vid, eller nåt. Joakim och jag sätter oss på uteserveringen för att andas ut, åtminstone jag. Ett par som vi känner, Johan och Nursan, ansluter sig till sällskapet, molokna sätter de sig ned bredvid oss. De har just lämnat sjukhuset. En nitton-årig flicka har hittats under en viadukt med huvudet inslaget. |
||||
........................................................................................................... |
||||
LNB har publicerat "tolkbranschen är åt skogen" 14.07.2006 Hela artikeln finns att läsa här. Om ni skrollar ned till den 11 juli kan ni läsa mer om min syn på tolkservicen i landet. Alla bör känna till hur tolkbranschen systematisk förstörs. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Brats i Beirut och Båstad 14.07.2006  "Ska jag eller ska jag inte?", tänker jag om och om igen. Frågan är om jag ska till Beirut eller inte. Jag vet att jag skulle kunna ta mig in i landet. Väl där skulle jag via mina kontakter träffa och intervjua personer som de flesta journalister drömmer om och därför ge en mer nyanserad och bättre bild av läget."Ska jag eller ska inte?". Jag är fortfarande på den oerhört vackra svenska västkusten och har påbörjat flera nya projekt. Mer om detta skriver jag när avtalen är undertecknade. "Ska jag eller ska jag inte?", medan jag bestämmer mig får ni läsa om hur Beirut smög sig in Båstad och påminde mig om hur lika vi människor är. Klicka här och följ de svenska bratsen, och om hur mina nyfunna vänner och jag bollas fram mellan Båstad och Beirut. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Svenska livvakter i Irak och Båstad 13.07.2006 --- ”Svensk dödad av Bomb I Bagdad”, gick det att läsa I Aftonbladet den 20 juni i år. 30-åringen hade, enligt Aftonbladet, jobbat med säkerhet. Jag har under många år jobbat i restaurangbranschen och känner därför dörrvakter, som också jobbade/jobbar som livvakter och med andra säkerhetsrelaterade jobb. Jag känner också en kille som tillbringat två år i Irak. Han ska, enligt hans närmaste vänner, tjänat närmare två miljoner kronor på vistelsen i Irak. Är det värt pengarna? Gör man det för pengarna? Varför åker de? När nyheten om den dödade svensken kom, för några veckor sedan, ringde jag runt för att kolla om det fanns möjlighet att få prata med någon som antingen befinner sig i Irak nu eller har varit där.
|
||||
........................................................................................................... |
||||
Prostitution på gym 12.07.2006 Jag tar av mig hörlurarna, drar ned tv-skärmen och tittar ut mot träningshallen. De flesta som går på gym sneglar på varandra. Man tittar på snygga människor, fula människor, snyggare muskler än man själv har, kläder och annat. Ibland kan det bli pinsamt, till exempel när någon stirrar på en utan att tänka på att titta bort när man tittar tillbaka. Många gånger stirrar ju personen i fråga på en utan att egentligen titta, utan för att den går i andra tankar. Jag tror mig ha utvecklat ett eget system för att folk inte ska märka att jag tittar på dem, jag kan till exempel följa en hel händelse i ögonvrån. Nog skrutet! Jag är på resande fot och befinner mig i en mellanstor stad i Mellansverige. Det är en regnig sommardag, en typisk dag för fullsatta gym. Vilket detta också är. Alla typer är representerade. Snygga tjejer i moderätta gympakläder, så även män, äldre med krämpor, yngre med skador och så broilers, även de av båda könen. En tjej skiljer sig från alla oss andra, av flera anledningar. Hon är hårt sminkad, hennes bröst blottas nästan helt av minibikinitoppen, hennes långa välmanikyrerade naglar kan omöjligt passera förbi osedda och hennes mycket långa hår avslöjar (när hon rör sig) en alldeles för midjekort cykelbyxa i vitt som blottar… ”Din gubbsjuka tönt”, tänker säkert några av er nu. Stopp! Läs vidare först. Med bländvita tänder ler hon mot alla av det motsatta könet. Jag, som låtsas att jag inte ser henne, är nog den ende som ”skonas”. Några av männen blir alldeles till sig. Värsta pangbruden flörtar med dem. Hon går fram till en kille femtioårsåldern. Efter bara någon minuts konversation tar hon sin ena pekfingernagel längs hans ena arm. Han som inte hade börjat träna ordentligt ännu och därför inte svettats blev plötsligt glansig på pannan. Hon sätter sig, grensle, på britsen som han redan sitter på. Andra män ser och avundas säkert honom. Nyfikna jag ”behöver dricka vatten” och trycker på displayens röda knapp för stopp. När jag ska tillbaka till mitt löpband går jag förbi dem. Hon pratar inte svenska utan mycket dålig engelska. En annan man, märkbart stor, står lite avsides och granskar dem. Efter några minuter går han fram till dem. Hon presenterar de båda männen för varandra och sedan lämnar alla tre gymhallen. När jag ska till duschen står den stora mannen, han som granskade dem på kö till den ena toaletten. Han står dock ganska långt från dörren. Jag går förbi honom. ”It´s occupied, im waiting”, säger han. Jag säger att jag är nyfiken. Han säger att jag får vänta på min tur och själv välja om jag vill göra det på gymmet eller i en lägenhet i närheten. Priset är 1 000 kronor eftersom hon är ”a diamant”. |
||||
........................................................................................................... |
||||
En oväntad tur genom Sverige 11.07.2006 Jag är på väg till Göteborg och kan inte bestämma mig. Till sist beordrar mina nack- och axelvärk mig att ta tåget. Det blir för tungt att köra fyra till fem timmar själv. Det går också snabbare och blir billigare med tåg. Jag hade nämligen ringt SJ och frågat när nästa tåg till Göteborg går. ”14.53 och kostar 465 kronor”, fick jag till svar. Han sade också att tåget nästan var tomt, alltså kunde jag åka andra klass utan att bli störd och irriterad. Perfekt då hinner jag packa min resväska och ringa några samtal innan. Jag sätter på mig headset för att kunna prata i telefon samtidigt som jag packar.
Jag tar fram biljetten och ser att det står "Ankomst 20.50" på den. Men vad i h-e! Är inte alla tåg till Göteborg X2000? Tågvärden skrattar och säger ”nu får du en chans att resa via Karlstad och se landets vackraste natur.” Sex timmar och tre minuter på ett tåg mellan Södertälje Syd och Göteborg Centrum år 2006. Jag som hade planerat in tre saker att utföra innan stan, Göteborgs centrum skulle stänga. Efter att ha läst Svenskan och Hujådå (assyrisk tidskrift) somnar jag. Vaknar, fortsätter läsa tidningar, köper kaffe och macka, försöker ringa några samtal, somnar igen. Vaknar, tittar ut, fascineras, tar fram lite jobb, skriver och donar. Oj, redan framme. Vad skönt det var med sex timmars tågresa! Nu måste jag packa ihop och sätta igång kvällen. |
||||
........................................................................................................... |
||||
En sak i taget bränner ut och förslappar hjärnan 11.07.2006 --- Häromdagen vaknade jag av ett sms som sa att jag måste lyssna på Ekot: ”Det är något om alkoholiserade tolkar”. Som tur är hade hon hört fel, det handlade om auktoriserade tolkar. I flera år har jag upplyst regeringen, myndigheterna och andra om hur dålig tolkservicen är i vårt land, och att den konstant försämras. Jag har skrivit artiklar i Expressen, i invandrartidningen Sesam och har tillsammans med kollegor på Ekot gjort ett tjugotal inslag om fiffel och båg i tolkbranschen. Tolkbranschen är åt skogen, och det blir bara värre, det tål att upprepas. Tänk dig själv att din tolk säger att du har ont i höger hand när det är vänster du har ont i, eller att du sitter i fängelse oriktigt dömd för att tolken inte behärskar svenska. Jag har skrikit och gapat både muntligt och skriftligt om detta utan att någon tagit tag i det. Efter att vi visat på grava missförhållanden i tolkbranschen tillsatte regeringen en utredning. Den kom fram till att det är precis så illa som vi sagt, t.o.m. värre. ”Ja”, tänkte vi, ”nu kanske det kommer någon lag eller så som garanterar bättre tolkning och översättning”. Men nej, i stället blev det sämre. Inte nog med det så har en före detta ordförande för ett fackförbund, Björn Rosengren, gått in i tolkbranschen, inte för fackets eller de fackanslutnas skull, utan för de kommersiella företagens, som driver tolkbyråerna. Han sitter nämligen i styrelsen för en jättefirma som är på god väg att köpa upp alla mindre, både offentliga och privata. När han och hans kumpaner lyckats kommer tolkbranschen att vara helt monopoliserad och kvaliteten på tolkningarna att sjunka ytterligare (om det är möjligt…). Den före detta fackbasen Rosengren vill ju tjäna så mycket pengar som möjligt, och utbildade tolkar är för dyra för att det ska bli en bra avans på deras arbete. I fjol sade jag att jag inte orkar bry mig om tolkarna längre, någon annan eller de själva får ”skrika och gapa”. Men förra veckan började jag undersöka förhållandena igen, när de åter aktualiserades i Ekot. Resultatet blev en debattartikel som jag i går skickade till först Svenska Dagbladet och sedan till Aftonbladet. Svenskan skrev tillbaka att de har tjockt och inte har plats. Det får jag respektera och acceptera. Yvonne Westerman på Aftonbladet skrev Hej Nu har jag läst igenom din artikel. Den är för lång, men framför allt tycker jag att den är för spretig. Du har tre vinklar och jag blir inte klok på vilken som är den huvudsakliga. - Upphandlingen: är det något fuffens med upphandlingen, eller är det bara det faktum att SLL har priset som kriterium som är upprörande? - Kvaliteten: Finns det sjukvårdstolkar bland de fem med kontrakt eller inte? Det är oklart. Är det farligt för patienterna? - Tolkarnas arvoden: en fråga om lönenivåer och facklig anslutning. Och omoraliskt av NN (min ändring). Så, vad är det för artikel vi pratar om? Vänliga hälsningar Yvonne Westerman Aftonbladet debatt Till en början tänkte jag att hon kanske har rätt Men när jag satte mig ner och läste min text en gång till kom jag fram till att hon har fel utan att riktigt med ord kunna beskriva varför. Jag skickade min artikel för korrläsning till Stina Fernström. Hon är en god vän, och en av landets främsta semantiker och tidningsredigerare. Så här skrev hon tillbaka: Nu har snuttifieringen börjat verka: om något innehåller mer än en tanke, så blir det för svårt ... Frågan är för vem det är för svårt. Är Westerman en väldigt ung person som klarar endast en vinkel i taget? Varför säger hon inte vilken vinkel hon vill att du ska utveckla, eller vilka två hon vill att du ska stryka? Äsch, strunta i henne. Prata med Expressen om att artikeln är aktuell därför att SLL gör avtal, och att detta innebär flera aspekter för de sjuka som inte behärskar svenska. Kram Stina Det här är ett problem, detta ständiga “en sak i taget”. Det är inget annat än ett elitistiskt tänkande som går ut på att man ser ned på ”allmänheten”, läsare, tittare och lyssnare som man är övertygad om att är så pass korkade så att de inte kan fatta mer än en sak i taget. Jag är uppvuxen i en kultur där man alltid gör flera saker samtidigt, där man diskuterar flera grejer parallellt, vi avbryter varandra, vi tänker till och ”vänta, vänta jag har det”, utan att tappa kollen på vad man pratar om. Jag skulle med all sannolikhet bli utbränd om jag bara skulle tänka på en sak i taget. Göra en sak i taget. Tänka en sak i taget. Hur kommer det sig att man inte tänker som Westerman i turkiska och assyriska tidningar? |
||||
........................................................................................................... |
||||
Det har inte blivit bättre, det har blivit sämre! 11.07.2006 Ovanstående mejl kom till mig för en kvart sedan, författaren vill vara anonym men jag får berätta att inslaget hon menar är:
|
||||
........................................................................................................... |
||||
Inte här! Inte i Sverige! 10.07.2006 För tre år sedan, den 12 juni 2003, började publiceringen av Magnus Thorens och min reportageserie om en svensk mutskandal. Vi undersökte, bland mycket annat, om topptjänstemän på företag som Svenska Bostäder och Skanska krävde svarta pengar för affärslokaler i nybyggda gallerior. Innan jag kom till Ekot presenterade jag idén med att undersöka korruptionen för en tidningsredaktör. Personen i fråga tittade på mig som om jag vore galen: ”Tror du att du för en sekund kan få mig att tro att man betalar mutor för lokaler? Det står ju tomma lokaler överallt. Och vem tror du skulle muta eller ta emot mutorna? Nej du, vi är inte intresserade.” Det samtalet fick mig att ge mig den på att avslöja korruptionen som i det tysta pågått i decennier (och säkert fortfarande gör det). Jag ringde Cecilia Bodström som just blivit chef för samhällsredaktionerna i p1, Sveriges Radio. Hon i sin tur berättade om idén för Rolf Stengård, Ekots chef, och Cilla Benkö som numera är chef för Aktuellt. Dagarna efter gav jag mig ut på marknaden med en ny identitet. Jag hade blivit Ömer som på knackig svenska sökte kontakt med personer som kunde sälja honom en lokal i någon av de nybyggda gallerierna. Ömer hade genom vänner fått veta att några hundratusen var det snabbaste sättet att få en lokal, och han behövde en akut till att öppna en kafeteria för sina arbetslösa släktingar. Med dold mikrofon träffade Ömer mellanhänder och tjänstemän på löpande band. ”Inte här, inte i Sverige!”, var mångas reaktion. Läs eller lyssna på ett av inslagen. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Mutskandalen i Italien och Assyriska 09.07.2006 Jag pratade med några vänner som tror att han var mutad. Det är inte konstigt att man tänker i konspirationer för att försvara att ens lag spelat dåligt, samtidigt är jag den siste som skulle bli förvånad om domaren var det. Hur många korruptionsskandaler har inte jag tagit fram som ingen trodde på. Vem trodde att högt uppsatta anställda på fastighetsbolag så som Skanska och Svenska Bostäder tog emot svarta pengar för kontrakt av affärslokaler. Inte i Sverige! Tänker de flesta.
Babbis svar tycker jag säger alldeles för mycket för att jag ska behålla det för mig själv, därför väljer jag med hennes godkännande att publicera det: Hej Nuri, Skandalen eller Moggiopoli som den kallas här är ett faktum, det som den vanlige supportern diskuterat bland vänner på stadion och i baren har tyvärr visat sig vara sant. Serie A är riggat. Juventus och dess sportdirektor Moggi har utvecklat ett system som korrumperat fotbollen. Vissa domares konstiga domslut har helt plötsligt fått en förklaring. Genom ett intrikat kontaktnät har Moggi och andra anklagade, bland annat, kunnat välja rätt domare. Domare i Italien väljs genom lottning, som nu alltså i vissa fall har visat sig ha varit uppgjord. ”Jaha, en domare har visat sig vara mutbar!”, tänkte de flesta när de hörde talas om det. Ingen kunde föreställa sig omfattningen av korruptionen De som drabbas hårdast är supportrarna, som betalar dyra pengar varje säsong för att stödja sina lag. De har lurats att tro att matcherna avgörs på planen. De lag som ar inblandade är Juventus (eller i Sverige mer kant som “Zlatans lag”), Milan, Lazio och Fiorentina. Juventus, de senaste två årens mästare riskerar att flyttas ner till serie C (utan ligatitlarna) och de andra tre riskerar nedflyttning till serie B. När jag skriver till dig sitter jag i ”min” bar för att följa VM. Jag stödjer Italien iklädd min landslagströja, som assyrier utan eget riktigt landslag ger jag mig själv rätten att välja ett. Valet har fallit på Italien och Brasilien beroende på vilket av dem som spelar. Jag diskuterar fotbollsskandalen med Harvey Keitel look-a-liken Angelo. Jag frågar Angelo vad han tror kommer att hända i rätten: “Tesoro siamo in Italia, quindi sara’ una giustizia italiana” min skatt vi befinner oss i Italien, alltså blir det en italiensk rättvisa, säger han med ett snett leende. Angelo och de flesta andra förväntar sig att det blir som i många andra italienska rättsfall, den åtalade kommer att förhandla sig fram till en deal och får sitt straff sänkt - och rättssystemet undermineras ytterligare. I ett av barens hörn sitter en journalist/fotbollstyckare från tv, Jag undrar vad han tror kommer att hända. Samma svar. Det blir nedtystat genom en deal. Coolast hittills? Nej, inte Berlusconis återkomst, även om jag skamset erkänner att den gläder mig. Italiensk tv utan hans backslick och raseriutbrott är tråkig. Coolast, åtminstone djärvast, är fotbollsdomaren De Santis, en av de korruptionsanklagade. Han gled in till domstolen i en Jaguar XK8, framför häpna tv-journalister. I ett av de avlyssnade samtalen mutas nämligen en annan domare med just en sådan bil. Som Angelo brukar säga; “solo in Italia Babbi, solo in Italia” , bara i Italien Babbi, bara i Italien. Få saker i världen är så alskade och har förmågan att engagera som fotboll. Jag hoppas att domare Borrelli och åklagare Palazzi kan återupprätta dess heder i Italien och att vi återigen kan tro på att matcherna avgörs på planen och inte i domarnas omklädningsrum. Domarskandal i Assyriskamatchen? Tja, vi har ju ännu inte fått ta del av alla avlyssningar här i Italien, inte för att jag tror att Assyriskas matcher är omnämnda. Men jag lovar att hålla dig uppdaterad! Hahahaha. Däremot kanske också svenska domare mutas. Ingen har ju tänkt på att avlyssna de svenska kårdirektörerna ännu. Något för dig Nuri. Avslutningsvis vinner gli Azzurri mot Frankrike på söndag, det har Angelo lovat mig! Ciao tutti! |
||||
........................................................................................................... |
||||
Odnskans spiral får kriget i Irak att besöka Södertäljes badstränder 08.07.2006 I sällskapen, nästan ingen är ensam på en badstrand i Södertälje, pratar man om allt möjligt. Samtalsämnena skiljer sig dock från dag till annan beroende på vad som hänt i stadsdelen man bor i, i Södertälje, i Sverige och i världen. Vissa saker är tidlösa och kan därför alltid diskuteras. Ett ämne som alltid engagerar är assyrier/syrianers och andra kristnas situation i Mellanöstern i allmänhet och i Irak i synnerhet. --- De ligger på en badstrand i ett land långt i norr, långt från krig och misär i sina egna hemländer men är upprörda, uppgivna och rädda. De flesta av deras landsmän är ju kvar i hemländerna och kan när som helst råka ut för något. Barn blir kidnappade, kvinnor våldtagna, män får sina huvuden avskurna, tusentals flyr sina hem varje vecka… I ”demokratins” Irak råder rättvisa för vissa. En rättvisa som kostar de andra hem, jobb, familjemedlemmar och liv. De som har det bra är de allierade, de som kan utföra brottsliga och inhumana handlingar utan att USA agerar.  USA behöver allierade och har det i kurderna. Missförstå mig inte. Kurder har lidit och lider, men därför, eller just därför borde de i sin tur ha lärt sig att inte förtrycka andra. Förtryckta som förtrycker, ungefär som att vissa sexuellt utnyttjade barn växer upp och själva blir pedofiler. Ondskans spiral.För bara några år sedan var de flesta kurder, i alla fall de jag känner och känner till, politiska anhängare av vänstern. Ett bra exempel på det maoistiska turkiskkurdiska PKK Partiva Karkerên Kurdistan. Vänstern i västvärlden, i hela Europa, I USA, I flera latinamerikanska länder har också alltid givit sitt stöd till kurderna i deras kamp. Inget fel I det. I Sverige, vid riksdagens öppnande för några år sedan hade Vänsterns Ulla Hoffman på sig en kurdisk folkdräkt. I dag är det annorlunda. Det går inte en vecka utan att kurder, många gånger samma offentliga personer som tidigare hyllade vänstern, skriver artiklar där de är starkt kritiska mot sina forna fränder och i stället hyllar, nästintill dyrkar högerpersonligheter så som USAs president George Bush. Att bita den hand som föder en, eller tidigare födde en, när den inte behövs längre. Jag är assyrier, som också kallas syrianer och kaldéer, och härstammar från samma områden och länder som kurderna. Jag har många kurdiska vänner. Men för att jag överhuvudtaget ska kunna ta offentliga kurdiska personer på allvar kräver jag att de säger/skriver sanningen om kurders illdåd. Kurdo Baksi, Dilsa Demirbag-Sten och Nalin Pekgul säg som det är! Säg sanningen om kurders inblandning under folkmordet på kristna under första världskriget. Säg sanningen om kurders förtryck av kristna i bland annat Irak nu. Ni tre har själva givit er på kurder och andra invandrare i Sverige och kallat dem Uncle Sam när de inte har stått på invandrarnas sida. Alltså så som rasister gjorde I USA tidigare, ta fram en ”nyttig neger”. När kurder kritiseras för rasism och diskriminering i norra Irak brukar de ta fram sin Uncle Sam eller sin ”nyttiga neger”, en assyrier som säger ”så är det inte alls”. Den metoden kanske fungerade på västvärldens vänster, men den fungerar inte på oss. Det är dags att bryta ondskans spiral! Södertäljebor som solar ska inte behöva vara rädda och prata om en fjortonårig pojke som fått huvudet avhugget av kurdiska milisen utan att någon kan göra något. Läs denna artikel om hur förhållandena ser ut för kristna (assyrier/syrianer/kaldéer) och andra minoriteter och bilda er egen uppfattning. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Fastighetsägare skiter i ungar 07.07.2006 Det pratades mycket om vattenpooler i Sötälje (heter så här) i går. Många barn i vår hemstad blir utan möjligheten att plaska i vatten, sedan ansvariga på fastighetsbolaget Telgebostäder förbjudit alla utomhuspooler som rymmer mer än femhundra liter eller har en vattenhöjd på mer än tjugo centimeter. I praktiken alla pooler. Ett tiotal barn kom till mig på torsdagskvällen. De ville berätta hur representanter för Markarydsbostäder, ett annat företag som äger fastigheter i Södertälje, hade betett sig mot dem. Barnen berättade upprört hur rädda de blivit när Tomas hade slitit loss slangen när de var i färd att fylla sin lilla pool. ”Han skrek jag skiter i ungarna”, sade Leon, sju år. De andra barnen nickade instämmande. Jag pratade med deras föräldrar som också var mycket upprörda. Jag lovade barnen att följa med dem följande morgon och be Tomas om en förklaring. Föräldrarna blev glada, Tomas hade nämligen sagt att de får komma till kontoret om de har något att klaga på. Men de ville inte ha problem och tyckte att det är bra att jag går dit med barnen i stället.  När jag kommer till Markarydsbostäder kontor i stadsdelen Geneta presenterar jag mig som frilansjournalist för receptionisten. Jag säger att barnen och jag vill träffa den person som i går sade åt dem att de inte får plaska i poolen. Om han inte är där vill jag träffa hans chef. Hon förstår genast vem jag menar och säger: ”Han är här, och han är chef.” Hon kommer tillbaka och säger att barnen får vänta i receptionen. Chefen vill inte att de ska följa med in. Han är upprörd redan innan jag ställer första frågan. ”De får inte ta vatten från allmänna utrymmen”, säger han. Jag frågar vad som räknas som ”allmänna utrymmen” och han svarar att ett bra exempel är tvättstugan som barnen tog vatten ifrån. Han vet dock inte var det står att de inte får göra det, men är säker på att de, hyresgästerna, känner till det. Jag frågar om det finns lappar uppsatta i själva tvättstugan eller om det är i hyreskontraktet det står att de inte får ta vatten därifrån. Han svarar att det är allmän egendom, det är allt jag behöver veta. När jag då påpekar att allmän egendom ju är allas egendom, även barnens, blir han ännu argare och säger åt mig att jag får ta och lära mig vad saker och ting betyder. Lugnt ställer jag åter frågan om var hans regler står. Han svarar: ”Det står säkert någonstans. Det är ju vårat, det behöver du inte veta. Det är våra regler.” ”Går det om de tar vatten hemifrån i stället?”, frågar jag. ”Självklart inte, vad är det för en konstig fråga?”, utbrister han. Jag ber att få prata med hans chef. Han bör ju veta var det står att de inte får ta vatten varken hemifrån eller från tvättstugan. Men chefen är visst på semester i Thailand. ”Har du skrikit jag skiter i ungarna?”, frågar jag. Han svarar att han sagt ”jag bryr mig inte om” och att han har vittnen på det. ”Vilka är vittnena? Är de här?” frågar jag. Han svarar att ett av vittnena är chefen. ”Är inte han på semester?” frågar jag. ”Jo, från och med i dag, du kan ju alltid försöka få tag på honom. Lycka till!” ”Ska du inte träffa barnen i alla fall och förklara för dem varför de inte får ha vatten i sin pool?” ”Det är bättre att jag träffar föräldrarna.” ”Jag förstår, men barnen är ju här och vill träffa dig.” ”Jag träffar bara myndiga!” ”Barnen står ju i receptionen och väntar, de vill ha en förklaring. Det tar inte så lång tid.” ”Hör du inte vad jag säger? Är du korkad eller? Kan du inte skilja på myndig och omyndig? ”Jag försöker bara göra mitt jobb.” ”Skitsnack.” ”Nu tycker jag att du går för långt, vad håller du på med?” ”Frågan är vad du håller på med? Kan du som reporter ansvara för att ingen drunknar i poolen kanske?” ”Förklara?” ”Om någon skulle ramla däri en natt och drunkna blir du ansvarig kanske, nej det blir vi.” ”Vilka vi?” ”Markaryd så klart, hur dum är du?” ”Håll käften!” ”Där är dörren. Ut!” Under hela samtalet betedde han sig på ett nedlåtande och föraktfullt sett. Han frågade inte efter mitt namn, inte vilken tidning jag skriver för eller om min avsikt med intervjun. När jag kommer hem till en av föräldrarna ber hon och en annan förälder att få vara anonyma, och att barnen också ska få vara det. Jag blir alldeles förvirrad. Inte för att det är första gången som jag själv blivit behandlad annorlunda än etniskt svenska journalister. Men att hyresgäster är rädda för sina hyresvärdar det hade jag inte stått på tidigare. Vi är väl inte i forna Sovjet? Från Markarydbostäders hemsida: AB Markarydsbostäder ägdes från 1963 till 1994 av Markaryds kommun. Den 1 juli 1994 köptes företaget med 796 lägenheter och ett antal lokaler av två österrikiska privatpersoner. Tack vare sitt goda rykte samt att företaget accepterats av marknaden och kommunerna har under årens lopp ett stort antal fastigheter förvärvats. Den 16 juni 2005 såldes samtliga aktier i moderbolagen till Acta Kapitalförvaltnings kunder via bolaget Hyresbostäder i Sverige II AB. Genom förvärvet kommer Markarydsbostäder att ingå i den största privatägda fastighetskoncernen i Sverige. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Normala felsägningar 4 07.07.2006 |
||||
........................................................................................................... |
||||
Alternativt inkasso och jättebröst 07.07.2006 Vi kommer med ett sällskap, det kan vara syskonen, kusinerna, grannarna, vännerna, eller som i mitt fall en blandning. Efter att vi placerat våra badlakan, solstolar, matkorgar, vattenbehållare börjar vi med ortsskvaller, diskussioner om läget i världen och kortspel. När vi gjort det så börjar ätandet, som sedan aldrig slutar. Men vi leker också med barnen, spelar olika bollspel och badar. Det som skiljer sig, tror jag i alla fall, från andra städer i Sverige är att vi minglar. Vi går från sällskap till annat och frågar om läget. Hur det är med barnen, hur de har det på jobbet, hur det är med partnern… ”Vi är faktiskt på stranden, han jobbar inte just nu och han är min kusin”, säger tolv-åriga Kinora till en tjej som kommer fram till mig när vi är på väg till kiosken för att köpa glass. Tjejen ville tipsa mig om en grej hon tycker att jag ska granska. Jag fick Kinora att be om ursäkt. ”Nuri, Nuri, fan det måste vara tio år sedan.”, skriker en barndomsvän. Jag ger Kinora pengarna, ber min systerdotter Angelica att följa med henne och handla glassen, och sätter mig bredvid Oscar.
De hälsar artigt på varandra, och jag blir presenterad som barndomsvän. Plötsligt ser Oscar ut att koka. ”Du får säga åt ditt svin till bror att jag kommer för att hämta stålarna i dag. Jävla as, det passade att åka på semester men inte att betala fakturan.”, säger han till en av dem. Hon försöker försvara sig med att hon inte har med det att göra, att det är en sak mellan dem, men han avbryter henne konstant med att berätta att han inte har kunnat betala arbetsgivaravgifter, semesterersättningar, hyror, och kommer att få stänga igen sin verksamhet om han inte får pengarna. Oscars tjej försöker också lugna ned honom utan resultat. Det slutar med att de andra tre surt ställer sig upp och går. ”Jag har hyrt två killar från Norrköping, de ska följa med mig hem till honom i kväll så att jag får mina pengar. Det är inte ens svarta stålar. Han är skyldig mig närmare 200 000 för att jag byggt hans sommarstuga”, säger Oscar upprört. --- Klockan är åtta på kvällen, jag har hunnit träna, äta och duscha. Vi träffas på stan som överenskommet. Norrköpingsborna har anlänt och alla tre sitter och väntar på mig i bilen. Jag har övertalat Oscar att låta mig följa med. ”Jag har redan berättat att du bara är en polare som vill följa med”, säger han och vi, jag och Norrköpingborna, sträcker fram händerna, säger våra namn och han startar bilen. Norrköpingborna är kända indrivare. De garanterar att fakturan blir betalad mot 20 % av det obetalda beloppet. Pengar som de inte kommer att begära av eller få av Oscar utan av mannen som inte betalat i tid, som ränta. Jag frågar Oscar varför han inte skickat fakturan till vanlig inkasso och han svarar: ”Det skulle ta flera år. Han kan ju bara vägra betala och så går fakturan in i det byråkratiska systemet med kronofogden och allt tjafs, kanske till och med rättegång. Nej, det här är mycket bättre.” Oscar ringer på. “Yes, one momento please!” hör vi en hes kvinnoröst. Kvinnan med den hesa rösten öppnar dörren endast i klädd bikinitrosor. Två jättebröst, opererade intill sprickningsgränsen tittar mot våra fyra ögonpar. Ingen av oss vet vad vi ska göra av våra ögon. Jag kan inget annat än att stirra. Sekunderna efter kommer Tomas. Oscar hälsar artigt på honom. Presenterar inte oss andra utan går rakt in, och ber oss andra följa efter. Vi sitter på Tomas altan när Oscar säger att han inte tänker gå därifrån utan att han får pengarna för renoveringen av sommarstugan med sig. Det har nu gått tre månader sedan fakturan föll för betalning. Hon sätter ned en bricka med kall tranbärsjuice på bordet. Nu har hon på sig en neonorange top, den framhäver brösten ännu mer. Under hela tiden som Oscar och Tomas tjafsar sitter jag och Norrköpingsborna tysta. Efter femton minuters gap och skrik har de kommit överens. Tomas ställer sig upp och ringer någon. En av Norrköpingborna tittar på Oscar och utbrister: ”Är du inte klok, han kan ju ringa någon som tar hit en massa folk och det blir pang pang.” Oscar lugnar ned honom och säger att Tomas aldrig skulle våga göra något sådant, att han inte är den typen.
Jag, ja jag. Jag har ju jobbat med förmedling av estetisk kirurgi och tänker mest på jättebrösten. Hur kunde vara kirurgen så oestetisk så att han/hon opererade om hennes bröstvårtor till minimalstorlek till inlägg som måste vara det dubbla av vad som är normalt för bröstförstoring. I morgon fortsätter minglingen på Sötäljes badstränder. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Kristna i Mellanöstern drivs på flykt 06.07.2006 För er som missat ett annat inlägg, från den 17 juni, om kristnas situation i Mellanöstern generellt och om hur Betlehems kristna nästan eliminerats, var vänlig skrolla ned till arkivet och klicka på förra månaden. Inlägget heter Congress grossly misled about plight of Palestinian Christians och börjar med: Since 2000, approx. 3,000 Christians from Bethlehem have emigrated. The UN states that: “This economic emigration will have a long-term impact on the multi-cultural character that has defined the city of Bethlehem for centuries. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Kristna kan inte alltid vända andra kinden till 06.07.2006 I de flesta länder i den muslimska världen är man därmed en tredje klassens varelse. I väst, speciellt västerländska journalister, verkar inte se eller förstå vad detta innebär i praktiken. I stället för att tänka rationellt så låter de sina fördomar mot kristna ta över och blunda för sanningen. Det handlar inte om vilken religion du är född i eller vilken bok du föredrar att kalla helig, det handlar om att vara ickemuslim. Är man inte muslim har man inte samma rättigheter, och ska inte heller räkna med att få några. Det är inte alltid så att regimen förtrycker, men det är nästan alltid så att befolkningen gör det. Medvetet och/eller omedvetet. Nu har de danska avbildningarna av profeten Muhammed skördat sitt första liv. En person dödades och fjorton skadades allvarligt när bomber briserade utanför sex kyrkor i Bagdad och Kirkuk på söndagsmorgonen. Orsaken till attentaten är Jyllands-Postens teckningar av profeten Muhammed. Flera islamistiska organisationer har uppmanat till hämndaktioner gentemot kristna i Irak som ses som ställföreträdare för alla i väst. Ovanstående är taget är ur en av mina artiklar om vad Muhammedteckningarna förde med sig för kristna i muslimska länder.  I går publicerade journalisten Daniel Pipes en artikel i Jerusalem Post som börjar med citatet "Enough now with this turning the other cheek! It's our duty to protect ourselves.", som betyder "Det får vara nog med att vända andra kinden till. Det är vår plikt att försvara oss själva." Ett annat starkt citat är: "If we tell our people they have no right to offend, we have to tell the others they have no right to destroy us, " said Cardinal Angelo Sodano, "Om vi ber vårt folk att de inte har någon rätt att anfalla måste också tala om för de andra att de inte har någon rätt att förstöra oss." När jag läste artikeln tänkte jag, äntligen, detta kan vara ett första steg. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Två till extrapris kostade mer än en för ordinarie pris 06.07.2006 Jag blev just påmind om en kul grej som hände för många år sedan då tio-öringar fortfarande var värda något:  Ett par strumpor 9.90, två par strumpor endast 19.90 stod det på hyllor hos Hennes & Mauritz. Jag bad att få köpa två par strumpor och sade att jag ville betala för varje par separat. Expediten tittade förvirrat på mig. När jag förklarade blev hon alldeles röd i ansiktet, tog fram en miniräknare, slog på den, glömde bort mig och ropade på chefen via interntelefonen. Chefen anslöt sig, såg det, skrattade högt, frågade vem som hade kommit på det, kom fram till mig och tackade. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Kommunerna bryr sig inte om att barn prostitueras 05.07.2006 Citatet är hämtat ur en artikel i Dagens Nyheter med rubriken Kommuner säger nej till flyktingbarn. Artikeln får mig att må illa. Tio till tjugo platser säger migrationsministern, Barbro Holmberg, är vad som behövs, vilket verkar vara svårt att finna då de flesta kommuner i Sverige inte vill ta hand om ett enda barn. De barn det handlar om är ensamkommande flyktingbarn. Barn som inte har föräldrar i Sverige, barn som vissa av dem inte har föräldrar någon annanstans heller, barn som har utnyttjats sexuellt, barn som tvingats att skjuta andra, att vara soldater... För några år sedan skrev jag flera artiklar om att många av dem försvann från svenska flyktingförläggningar, jag avslöjade också prostitution och annan kriminalitet. Artiklarna ledde först till att flera utredningar tillsattes och sedan till att lagar och regler ändrades. Men i praktiken förändrades inget. Barnen fick definitivt inget bättre skydd. Varje gång jag tänker tillbaka på den idioti jag möttes av knuter det sig i magen: "Vaddå? De tror att de kan komma tillbaka efter att ha varit försvunna i flera dagar och sedan duscha i flera timmar. Har de tillräckligt med vatten för att göra så i sitt hemland kanske?", svarade en ansvarig på en flyktingmottagning när jag frågade vad en flicka som jag visste tvingats till prostitution hade gjort när hon kommit tillbaka till förläggningen. Den 15-åriga Valerie behövde pengar till sin sjuke lillebror. Då träffade hon en kille på förläggningen som var känd som en fixare och som kunde ordna ett jobb åt henne. Hon började sälja sexuella tjänster till män i en lägenhet. Ovanstående mening är ur min artikel i Aftonbladet den 21 januari 2002. Just den flickan hade tur och fick hjälp med att slita sig från hallickens klor. Det har gått bra för henne, jag träffade henne för bara några veckor sedan. I den här artikeln som publicerades i Dagens Nyheter den 8 november 2002 avslöjade jag att regeringen fejkade och ljög för att resten av världen inte skulle få veta hur dessa barn har det i Sverige. När jag och mina kollegor på Ekot, Bo-Göran Bodin och Margita Boström, två år därefter undersökte hur utsatta barn, oavsett var de kommer i från, egentligen har det i Sverige handlade ett av inslagen om vad som händer bland annat ensamkommande flyktingbarn som hamnar hos kommuner. Lyssna på detta hårresande inslag. Min krönika i tidskriften Barn från den tid då jag ägnade den mesta av min vakna tid till ensamkommande flyktingbarn känns mer aktuell än någonsin. Den börjar så här: Jag är avundsjuk på dem. Människor som kan låta bli att bry sig. Som låter siffror gå före känslor. En av dem är Migrationsministern Jan O Karlsson. Vilken man! Vilken styrka! Beundransvärd! Med en otrolig förmåga att stänga av. För det kan väl inte vara så att han inte bryr sig? Jan O:s senaste bedrift är otrolig. För ett år sedan fick han information om ensamkommande flyktingbarns situation i Sverige. Både han och dåvarande barnministern Ingela Thalén erkände att de inte känt till förhållandena, fast de bär ansvar för även dessa barn. När Jan O Karlsson fick lära sig mer sade han att han prioriterade dessa barn och arrangerade till och med världens första internationella konferens om dem. Han lovade att göra sitt bästa för att ta hand om dem - i deras hemländer - så att de slapp komma till Sverige. Det land som i världen ses som det barnvänligaste. Han lovade också att förbättra för de barn som redan hunnit hit. Därefter har Socialstyrelsen, Migrationsverket och Kommunförbundet tagit fram en rapport om hur dessa barn bör tas om hand. När Jan O fick rapporten visade han ännu en gång prov på mod och styrka. Han öppnade den inte ens. Det räckte med att se summan, alltså vad det skulle kosta för att han skulle säga Nej. Wow, vilken snubbe. Läs hela här. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Fotbollsfantasten min mor 04.07.2006 I bakgrunden surrar tv:n som konstant avbryts av min mor som skriker: "skjut", "vad håller du på med?", "är du blind?", "byt jobb" - och så min far som säger "ja", "nej". Jag har mina föräldrar att tacka för att jag kan göra två saker samtidigt; ta del av matchen mellan Tyskland och Italien samt hjälpa en vän. En vän, inte en polare... Jag insåg just att de två orden har olika betydelse för mig. Jag känner på mig att Tyskland kommer att vinna. Tyskarna ser mer uthålliga ut. Precis, i samma sekund som jag ska lägga upp detta inlägg gör Italien mååååååååååååååååååååååål och det är en minut kvar av matchen. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Jag har just fått ett till namn 04.07.2006 Your Japanese Name Is... Kuri Hirohata |
||||
........................................................................................................... |
||||
Även krigsdrabbade blir kära 04.07.2006 Med den frågan börjar en mycket bra artikel om assyriskan Nadia Habib, bröllopsarrangörer i Bagdad.
Livet har dramatiskt förändrats för alla Bagdadbor, varje dag är ett lotteri, ingen vet om han/hon lever nästa dag. Människan är anpassningsbar och Bagdadborna försöker verkligen skapa en vardag, en begränsad sådan. Läs artikeln i New York Times. Skratta, gråt, gläds, förvånas men framförallt lär dig hur Bagdadborna har det bakom nyhetsrapporteringen. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Ta det osäkra för det säkra 04.07.2006 Jag körde mot Kungsörnen, i stället för att väja av till Västerås. Men det är inte helt och hållet mitt fel. När en motorvägsskylt som alltid är grön, visar Västerås 42 km, tycker jag att den inte bara säger hur lång sträckan till destinationen är, jag anser även att den säger att det är motorväg hela vägen. Grönt står för motorväg. Blått för landsväg. Det är så jag lärt mig att det är.
"Det är lugnt, ni kommer när ni kommer.", säger mors gulliga moster. Jag känner mig lugn, jag har nämligen lärt mig två saker: 1. Kungsörnen som kycklingarna kommer i från är en ort och inte bara en fabrik 2. Antingen kan jag, som haft körkort i över tjugo år, inte tyda skyltar eller så är det fel på dem Varför ta det säkra för det osäkra när man lär sig av det senare! Några av mina bättre reportage har jag fått genom att köra eller göra fel. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Almedalen är för dem som är där 03.07.2006 "Vad är det?" När jag försöker berätta vad det är, jag är inte säker på att jag verkligen vet, blir reaktionen: "Vad har det med mig att göra?" Jag skulle ha skrivit mer om detta men Merit Wager har förekommit mig: Den här bloggen kommer att vara en Almedalsfri zon! Endast om något alldeles exceptionellt händer där, bloggar jag om det. Livet pågår ju faktiskt runt omkring oss hela tiden och att en massa möten för inbördes beundran, kontroll av varandra, nätverkande och politiska floskeltal och -utspel pågår på Gotland är inget som berör gemene man i någon större utsträckning. Hela spektaklet ter sig som en cirkus där vuxna människor blir som barn och leker och har kul. Det unnar jag dem absolut, men det intresserar inte mig. Vilket härmed varder kungjort. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Antingen har jag eller Rapportredaktionen fått värmeslag 03.07.2006 Det är bara ett konstaterande av reportern och programledaren. 34 har dött. Det är tragiskt. Men hallå! Kan jag få veta varför? Kan det hända i Sverige? Är det Connex, det multinationella företag som driver Stockholms tunnelbana som driver den i Valencia med? I flera månader har två av mina vänner, Håkan Berthas och Stefan Erdman, som är filmare försökt få finansiellt stöd för att göra en film om osäkerheten i Stockholms tunnelbana, en fara som Connex skiter i och facket gärna mörkar.
Vad är grejen? Är det att riksdagsledamöterna har gjort sitt jobb och tagit del av rapporter med mera om hur saker och ting förhåller sig i vårt land? Är det för att de inte har uppgivit källan? Är det för att de inte kritiskt granskat det de plagierat? Många gånger blir jag ursinnig för att någon har stulit min text och gjort den till sin egen, men om det är en riksdagsledamot som följer upp blir jag bara glad. Det betyder ju att jag gjort mitt jobb och att politikerna tagit det till sig och vill se en förändring. Nyhet nummer två var någonting om Persson i Almedalen, minns inte riktigt vad det var, nummer tre har jag glömt bort helt... |
||||
........................................................................................................... |
||||
Normala felsägningar 3 03.07.2006 Jag hade ringt honom för att fråga om han ville följa med oss till stranden och han svarade med en direktöversättning. Jag och min själ på mitt modersmål betyder just jag är ensam . Till en början skrattade jag åt hans felsägning, sedan tänkte jag till. Undrar vad det svenska ordet ensam betyder, är det en ihopsättning av en och sam, i så fall vad betyder sam?. Kärt barn har många namn. Assyrier (som också kallas syrianer och kaldéer) talar fortfarande Jesu modersmål. Språket kallas allt från arameiska till assyriska, syrianska, kaldeiska och syriska. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Chefen för Rikskriminalens Barnpornografibrott kan dömas för att ha hjälpt en pedofil 03.07.2006 Innan jag läser tidningar, äter frukost, borstar tänderna, duschar och sätter mig med dagens agenda slår jag 401 00 00. Jag ringer till polismyndigheten för att jag vill prata med chefen för Barnpornografigruppen. Högsta boss för enheten som på nationell nivå jagar pedofiler. Hennes jobb är att rädda barn från att bli antastade, våldtagna och/eller fotograferade så att pedofiler sedan kan onanera till bilderna på nätet. Hon är en av anledningarna till att jag inte sovit bra. I torsdags fick jag veta att hon för några månader sedan åtalades för tjänstefel. Det misstänkta brottet är att hon värvat en dömd pedofil till att bli polisens informatör. I Sverige är det olagligt att ge en brottsling lägre straff mot att han hjälper polisen. Något som har visat sig vara ganska vanligt.
I flera år har jag följt det som kallas sexuell exploatering av barn; barnprostitution och barnpornografibrott. Jag har infiltrerat pedofilnätverk, låtsats vara pedofil och/eller hallick och sålt fiktiva barn till pedofiler via speciella telefonkontaktlinjer och sajter för män som söker sexuella kontakter på Internet. Jag har träffat pedofilerna och hallickarna, jag kände att jag ville veta hur de ser ut, hur de rör sig… Och konstaterade att det inte finns en mall. De kan vara precis vem som helst. Jag har hånats och hotats för mina arbetsmetoder, men jag har också lyckats få fem män dömda till fängelse och räddat utnyttjade barn från nya övergrepp. Vilket jag sedan blev rosad förr. En av anledningarna till att jag inte gav upp var att jag såg upp till den här polischefen, som under tiden som jag jobbade med de här frågorna, var helt ensam på sin avdelning. ”Kan hon, kan jag”, brukade jag tänka. Nu står hon åtalad. ”Hallå, hallå, är det någon där?”, mina tankar blir överrumplade av att hon svarar i telefon. Hon är lika glad och positiv som vanligt. Jag frågar om det är sant att hon är åtalad och hon svarar att hon inte kan svara på några frågor om åtalet men att det stämmer. Jag respekterar det och låter vårt samtal i stället handla om hur hon annars har det på jobbet. Hon är inte ensam längre, hon fick igenom anståndet och de är numera fyra, tre poliser och en civilanställd. Under en tid var de till och med sju. Jag berättar för henne att jag under de senaste två åren har fått för mig att sexuella övergrepp mot barn har ökat. Vart jag än reser i världen instämmer folk också i att det är så. ”Varför?”, undrar jag. Hennes svar är att pedofiler känner en virtuell säkerhet, de känner sig säkra på nätet eftersom risken för att bli upptäckt är minimal. Det är ju inte längre så att de behöver gå till en fotohandlare för att framkalla bilderna utan de tar dem med en digitalkamera och sedan vips upp på nätet. Med ökningen av dokumentation på nätet ökar också övergreppen. ”Det är en ond spiral!” Med det menar hon att pedofilernas toleransnivå blir avtrubbad, hindren att göra vissa saker blir lägre. Till sist räcker det inte med att onanera till bilder utan man går till övergrepp. Ju längre vårt samtal pågår desto nyfiknare blir jag på åtalet mot henne och jag försöker få henne att åtminstone säga något. Men hon vägrar. Vårt samtal har gjort mig klokare men också lite rädd. Jag har fått lite klarhet i varför övergreppen ökar, men inte fått veta om huruvida en av dem som gått i bräschen för att stoppa detta kommer att bli av med sitt jobb eller inte. Har hon verkligen hjälpt en pedofil? I så fall om hon verkligen begått brottet eller om åklagaren eller någon annan har gjort det. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Att vara jag och journalist 02.07.2006 I går, en vanlig lördag i Sötälje (som det heter här) började min dag med att läsa mejl och tidningar. Efter att ha gjort det försökte jag planera min dag. Vad skulle jag göra i varje projekt jag har för närvarande under dagen, alltså vilket projekt skulle jag prioritera: boken, dokumentärfilmen, de två nya avslöjandena jag håller på med eller krönikan. Jag lade ifrån mig filofaxen, satte mig i bilen och körde mot gymmet medan hjärnan fortfarande sorterade i dagens arbete. Kaloripolisen gjorde entré och störde mina andra tankar: ”Underbart, sex kilometers joggande och en halvtimmes muskelförbättring innan frukost. Bästa fettförbränningen.”.  Jag fattade besluten om vad jag skulle prioritera på löpande band medan jag sprang på löpbandet. Nöjd satte jag mig i ett av stadens utefik, beställde frukost och tog fram anteckningsblocket för att föra ned löpbandsbesluten på papper. ”Wow, vad mycket bra grejer jag har!” När journalister eller filmare tänker så menar vi att vi har många bra uppslag och idéer. I nästa stund kom motattacken: ”Jag kommer aldrig att hinna med allt, hur mycket jag än sorterar.” ”Vad menar han?”, tänker vissa av er nu. Jo, att jag aldrig kommer få tid att göra alla undersökningar som har kommit till mig - på ett eller annat sätt. Det är omöjligt för en enskild person att hinna med allt. ”Okej, men vad ska du göra först och varför?”, frågade jag mig själv. Skulle jag prioritera det som är mest spännande? Eller kanske det som genererar i flest utlandsresor? Nej, självklart det som förändrar världen mest? Varför inte det som ger bäst betalt? ”Tja Nuri, får jag slå mig ned?”, säger en barndomsvän jag inte sett på länge. Jag tar undan anteckningsblocket och vi ger oss hän VM i fotboll, kommunalpolitik och Mellanösternkrisen, emellan ägnar vi några minuter åt skvaller. En tredje vän sällar sig, en fjärde, en femte och plötsligt är vi sju personer. Efter två timmars evigt tuggande tror jag att min hjärna ska gå i bitar. Fyra nya uppslag: Två nya missförhållanden hos svenska myndigheter som bör undersökas, ett internationellt avslöjande och ett jättehäftigt personporträtt som jag känner att jag bara måste skriva. Det går inte att vara blatte, eller jag, och samtidigt journalist. Det finns alldeles för många bra grejer att göra. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Normala felsägningar 2 01.07.2006 Det är just det som är grejen. I många invandrarkretsar säger man "det är normalt kompis" när man menar "det är vanligt förekommande". Serien kommer därför att heta Normala felsägningar. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Säg att kriget är bra och du får en smäll 01.07.2006
Lägg ned! Det är kaos i landet. Visst, det stämmer att irakierna försöker upprätthålla en vardag samtidigt som elen bara fungerar några timmar om dagen, det råder vattenbrist och saniteten är ett minne blott. De till och med ler och skrattar fast det är outhärdligt varmt. De är människor, som du och jag. Skillnaden är att vi svenskar i dag, de flesta, ägnar oss åt sol och bad. |
||||
........................................................................................................... |
||||
Normala felsägningar 1 01.07.2006 |
||||
........................................................................................................... |
||||
|
Blog archive August, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive February, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive January, 2010 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive December, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive November, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive October, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive September, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive August, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive July, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive February, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive January, 2009 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive December, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive November, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive October, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive September, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive August, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive July, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive February, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive January, 2008 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive December, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive November, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive October, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive September, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive August, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive July, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive February, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive January, 2007 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive December, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive November, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive October, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive September, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive August, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive July, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive June, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive May, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive April, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE Blog archive Mars, 2006 OPEN BLOG ARCHIVE |
||||
Blog series
Oskyldigt Dömda
Många läsare har hört av sig och vill ha inläggen om Oskyldigt dömda, med mitt krav på att man ska tillsätta en justitiemordskommission, samlade på en plats. De finns nu samlade i denna låda. Jag skriver på flera nya inlägg i detta ämne just nu.
Klicka här för att visa inläggen
...........................................................................................................
Golden Palm
Eng: All blog entries related to the Golden Palm and the Beverly Hills Film Festival are now gathered here.
Swe: Nu finns alla bloggar relaterade till Guldpalmen och Beverly Hills Film Festival samlade här.
Klicka här för att visa inläggen
...........................................................................................................